Sv: Ni som har barn på förskola/fritidshem, passar ni tiden?
Helt ärligt!!
Det var det värsta jag läst! Min svärmor har varit dagmamma och hon berättade att hon haft vissa barn 12-13 timmar om dagen, men som jag förstod det så var det självvalt och en överrenskommelse mellan henne och föräldrarna. Samma när hon tog emot barnen när de var sjuka.
Men jag trodde aldrig att en dagmamma skulle ses som skyldig att vara så flexibel??
För mig, som ska lämna mina barn till dagmamma, så är det nästan tvärtom. En dagmamma är mindre flexibel än en förskola.
Jag är jättenoga med att hålla tider, tyvärr är inte sambon lika noga, så jag oroar mig lite grann för hur det ska gå när han ska lämna barnen varje morgon.
Vad tråkigt för dig att det inte blev som du tänkt dig! Hoppas det ordnar sig ändå!
/Timsetim
Det finns ännu fler skräckhistorier att berätta...men jag vill helst bara lägga det bakom mig.
Din svärmor var kanske privat dagmamma? Och kunde bestämma mer själv? Eller var folk rent generellt mer trevliga förr kanske?
Jag var nog väldigt naiv när jag gick med på att jobba som dagmamma. Jag ställde dessutom upp och började ca ett halvår innan jag hade tänkt mig, bara för att de ringde och var desperata.
Jag trodde i min enfald att de som fick dagmamma var glada och tacksamma för det och att det därmed fanns
ömsesidig respekt och välvilja. Här är det nämligen populärt med dagmamma och trycket är stort och köerna långa.
Jag har absolut all förståelse för de föräldrar som tex jobbar inom vården och har knepiga arbetstider mm mm. Jag är både flexibel och serviceminded och barnen trivs både hos och med mig. Vi har hittat på många kul och lärorika saker, som att gräva hål i gräsmattan, vad olika fåglar och blommor heter, åkt och tittat på dammfiskar (koikarpar) och pratat med dem, strosat på Familia och ätit glass, lärt om maskar och sniglar och lekt med pedagogiska kort som visar motsatser och associationer. Bakat, lagat mat, dukat på och av, gjort halsband och städat och badat i babypoolen och lärt oss att man inte slår, knips, knuffas eller bits. Men att det är OK att bygga koja i soffan och lära färger och siffror och pussla med jättepusselmattor. Jag har lagt ut tusentals av mina egna surt förvärvade på leksaker av alla de slag, extra bilstolar och bälteskuddar för att kunna åka iväg på äventyr och utflykter. Etc etc. Jag har lärt mig massor på den här tiden, som jag inte skulle vilja ha ogjort.
Men jag har skitsvårt för att bli så otroligt dåligt behandlad, som en mindre stående varelse utan eget liv ungefär. Tack och lov är inte alla föräldrar sådana, men de som är det räcker och blir över tyvärr. När sen cheferna dessutom suger blir det för mycket. Om man åtminstone hade fått vettigt stöd därifrån, så hade det känts mycket bättre. Jag är sån att jag kan göra i princip vad som helst för en bra arbetsgivare (förälder...), då finns det inga gränser. Men om även chefen har kass attityd och ser ner på sina "underlydande" då kan det vara.
Jag har börjat lära mig att inte ta skit. Ibland skjuter jag bredvid målet.
Men mitt liv är för kort för att jag ska tåla att bli behandlad som dörrmatta. Snart 38 år gammal har jag börjat lära mig att bita ifrån.