Ni som gått in i väggen

[Mirre]

Vad har varit första signalerna sas?
Har ni märkt det själva eller har någon annan (närstående, arbetsgivare ect) uppmärksammat det först?
Hur långt hade det gått innan ni sjukskrev er?
Hur länge var ni sjukskrivna?

 

[Happimess]

Första tecknen var nog egentligen att jag blev mer bitter på jobbet, jag drog mig undan och åt lunch/fikade ensam framför datorn, trots att jag egentligen tyckte mycket väl om både kollegor och arbetsuppgifter. Var också mer glömsk, virrig och hade svårt att koncentrera mig.
Gick sen på semester och när det var någon vecka kvar fick jag fullkomlig panik på tanken att komma tillbaka till jobbet, det kändes helt oöverstigligt. Var sjukskriven 100 % en månad, 50 % en månad och 25 % en månad.

I efterhand skulle jag inte klassificera det som en "fullskalig" utmattning utan mer som en känning. Hade jag inte gått på semester just där och då hade jag nog kunnat köra på ganska mycket längre och krascha betydligt hårdare. Hade ändock extrema problem med korttidsminne och arbetsminne under ett drygt halvårs tid efteråt och har fortfarande inte (3 år efteråt) ens i närheten av samma kapacitet vad gäller koncentrationsförmåga och uthållighet som jag hade innan, så jag fick ändå smaka på allvaret i det.

Tillägg: lite ironiskt nog var det ju en av mina arbetsuppgifter på den tiden att rehabilitera personer med utmattning tillbaka till arbete, så området i sig är ju lite av ett specialområde för mig. Vad gäller längd på sjukskrivning är det ju så oerhört individuellt men forskning tyder på att det kan löna sig att hellre återvända förr än senare, men då i väldigt kravlös form.
Även signaler är individuellt. Vissa får symtom väldigt kopplat till jobbet, andra får sjukdomskänsla i kroppen, en tredje blir allmänt skör och gråtmild. Irritation, minnesproblematik och psykosomatiska symtom skulle jag alltid ta på allvar.

 

[Lovisaleonora]

Oj, det var så mycket och det gick så långt. Motsträvig till förändring (vi hade ständiga omorganisationer, också fysiska flyttar). Stressad utan att egentligen ha någon stressfaktor, svårt att sova alt. somnade och vaknade efter någon timme. Hetsåt, för stressad för att motionera. Ständig känsla av att ha glömt något eller av att behöva vara på annat ställe, även på fritiden. Innan jag slutade hade jag en period när jag vaknade med panikångest också.

Sa upp mig och var fri i tre månader, vilket krävdes för att försöka lappa ihop tillvaron. Gick inte in i väggen, men var nog på väldigt god väg.

 

[SaraXX]

Jag har inte varit där själv men har flera närstående som har.
I två fall har det varit nästan som personlighetsförändring. Lättare till ilska och irritation. Ingen egen insikt.
I ett annat fall var det ork, både fysisk och mental, och minne som blev påverkat. Lätt till gråt.

 

[kolblakkur]

Inte gått in i väggen men varit på väg. Det blir så när man jobbar upp till 250 timmar i månaden...

Hjärtklappning och svårt att komma ihåg saker är vad jag minns från den tiden. Minns inte mer - av förklarliga skäl kanske.

 

[Tranan]

Min stavning blev sämre, sen närminnet, sen allt relaterat med minne och kognitiva funktioner.
Så kom depritionerna.
orkeslösheten
Den stora tröttheten.

 

[Unafraid]

Jag kommer inte riktigt ihåg (pga utmattningen), men jag tror att jag blev sjuk "hela tiden". Tills slut var jag så trött att jag helt enkelt inte orkade kliva upp från soffan. När jag var sjukskriven i början åt jag inte alltid lunch, för att jag inte orkade gå från soffan till kylskåpet. Minnet var helt förstört och jag klarade knappt av att köra bil.

Jag var heltidssjukskriven i ett antal månader, typ 4-5 kanske? Gick upp i heltid i samband med att jobbet gick i konkurs, skulle tro att det var efter sju månader. Men hade inte det blivit en konkurs hade det blivit deltid en bra stund till. Jag fick inte en krona av FK, det bidrog nog tyvärr till att återhämtningen tog längre tid.

Det här hände för cirka 4 år sen, har fortfarande problem med trötthet. Orkar kanske 75% av det jag orkade innan.

 

[Kilauea]

Mina första tecken på att väggen närmar sig är att minnet och orken sviktar, likaså tappar jag ord och blir fumlig.
Jag har börjat lära mig se tecknen tidigare nu efter några smällar.

Förra gången ville jag nog inte se tecknen dock, det som fick mig att inse att det var nog var när jag körde bil och svängde in på en väg - mot enkelriktat. Det gick bra, bara 30 där och jag kunde vända direkt, men det var då jag insåg faran både för mig och andra.

Jobba heltid fungerar inte, runt 40-60% är vad min knopp (och kropp) orkar med för att jag ska ha ett liv och inte bli sjukskriven.

Har varit sjukskriven allt från några månader till ett år, i olika omgångar.

 

[Tassa]

För mig kom det smygande. Först en enorm trötthet, alltså inte vanligt trött utan en förlamande trötthet. Sedan hade jag hjärtklappning, ont i magen extremt spänd i axlarna och ryggen mm. Jag fattade inte hur illa det var fören jag inte orkade hålla fasaden uppe längre och grät typ varje dag. Jag tjöt på jobbet och blev hemskickad flera gånger. Drog mig undan och hade inte lust med det som jag i vanliga fall gillar att göra. Men det var inte förrän jag själv insåg att det inte funkar som jag tog kontakt med sjukvården. (jag gick dock hos psykolog via företaget för att få hjälp med att hantera stressen) jag var sjukskriven i ca två månader och håller nu på och trappar upp tiden på jobbet.

Mår du dåligt och misstänker stress och utmattning @Mirre ? Ta kontakt med vården och berätta hur du känner, det är ju inte alltid det krävs en sjukskrivning, men jag har märkt att för mig har jag varit tvungen att ändra tankemönster för att komma ur det, och förhoppningsvis inte hamna där igen, men jag hade inte klarat det utan hjälp av psykologen eller någon form av samtalskontakt. Säger som någon annan, stress är allvarligt och kan göra så mycket negativt med kroppen och huvudet. Ta hand om dig.

 

[iNHALE]

Jag är inne i en sån period just nu. Är stressad både mentalt och fysiskt utan någon uppenbar anledning. Har svårt med koncentrationen, är rastlös, hög puls, periodvis oregelbunden puls med dubbelslag och överhoppade slag, svårt att somna, glömsk, konstant på dåligt humör, irriterad och lättretlig. Stavar fel betydligt oftare, periodvis otydligt tal, lättare till gråt än vanligt.

Har aldrig gått in i väggen helt och hållet men har såna här perioder emellanåt.

Jag har inte varit sjukskriven för det ännu, gör mitt yttersta för att slippa det.

 

[Kaching]

Inte gått in i väggen, men var bra nära och drog mig ur situationen i tid med hjälp av kollegor, chef och sjukvården. De symptom som stack ut mest (förutom tröttheten och nedstämdheten) var att jag fick mycket förvärrad PMDS, bet ihop käkarna i sömnen så hårt att jag fick allvarliga problem med migränliknande huvudvärk och att jag fick svårt att läsa (i stil med kunde knappt ta mig igenom Kalle Anka Pocket).

 

[Hippocampus]

Irritation och minnet sviker. Svårt att hitta ord. Kan läsa samma sak flera gånger utan att förstå texten. Extrem trötthet varje dag. Har varit så i många år, jobbar heltid.

En släkting svimmade och tappade minnet totalt. Jag såg inget i förväg utan en dag ramlade personen ihop i sin bostad. Vaknade på sjukhuset och minns ingenting av sitt liv, kände inte igen någon osv. Extremt svag, personen var då runt 23 och vältränad, men personen kunde inte ens skära en kokt potatis med kniv. Jag var där och den anhörige sov 23 av 24 timmar i nån vecka. Gick upp för att kissa och äta (jag fick mosa maten).
Sjukskriven 2 månader ca och sen jobbade heltid igen.

 

[iNHALE]

En släkting svimmade och tappade minnet totalt. Jag såg inget i förväg utan en dag ramlade personen ihop i sin bostad. Vaknade på sjukhuset och minns ingenting av sitt liv, kände inte igen någon osv. Extremt svag, personen var då runt 23 och vältränad, men personen kunde inte ens skära en kokt potatis med kniv. Jag var där och den anhörige sov 23 av 24 timmar i nån vecka. Gick upp för att kissa och äta (jag fick mosa maten).
Sjukskriven 2 månader ca och sen jobbade heltid igen.

Gud vad obehagligt! Hur gick det sen för personen? Kom minnet tillbaka eller fick h*n börja om livet helt sas och lära känna vänner och familj på nytt?

 

[Nepenthe]

Vad har varit första signalerna sas?
Har ni märkt det själva eller har någon annan (närstående, arbetsgivare ect) uppmärksammat det först?
Hur långt hade det gått innan ni sjukskrev er?
Hur länge var ni sjukskrivna?

Glömde saker, kunde inte fokusera längre stunder, inte se en film t.ex.
Ledsen, grät ofta och ingenting var bra. Magknip, sov inte och gnisslade tänder.
Suicidal.

Nu när jag nystat i det länge (lite mer än ett år) tillsammans med vården har vi märkt att det varit på gång länge. Jag har för länge haft ansvar över sjuka familjemedlemmar där samvetet gjort att jag inte kunnat säga nej. Tagit andra före mig själv, jobbat för mycket mm.
Men väggen kom i November förra året, då small det till då en relation med en person som inte tog tag i sitt eget dåliga mående gjorde att det blev FÖR mycket.

Var sjukskriven 50% i 3 månader, 75% 2 månader och sen tillbaka på 100% igen.
Var sjukskriven för kort period enligt mig men försäkringskassan var som en igel och jag hade inte råd tyckte jag.

 

[_Taggis_]

Oj, det var så mycket och det gick så långt. Motsträvig till förändring (vi hade ständiga omorganisationer, också fysiska flyttar). Stressad utan att egentligen ha någon stressfaktor, svårt att sova alt. somnade och vaknade efter någon timme. Hetsåt, för stressad för att motionera. Ständig känsla av att ha glömt något eller av att behöva vara på annat ställe, även på fritiden. Innan jag slutade hade jag en period när jag vaknade med panikångest också.

Oj, det låter precis som jag Bortsett från att jag motionerar så mkt jag orkar för att lindra min ångest, men jag har ju också en ätstörningsproblematik i grunden så det är väl den som ser till att jag rör mig mkt. Har eg ingen ork alls.
Känner även igen min i @Happimess inlägg. Tex känner jag att min tröskel blivit varaktigt låg vad gäller stress, närminne och såna saker. Är också mkt känslig för många intryck samtidigt, vilket jag inte var förr. Kan tex bli skitstressad v att ha teve och radion på samtidigt, av nån anledning blir det ännu värre om det är mkt lampor tända

@Mirre Jag körde in i kaklet när jag var 18-19 och gick på gymnasiet. Jag kan se det med facit i hand. Jag blev dock inte sjukskriven förrän jag var 19 och hade utvecklat min anorexi till den grad att omgivningen inte kunde missa det. Då hade jag kört på i minst ett år till från det att jag nog kraschade.

Jag har aldrig varit där att jag inte kunnat ta mig upp ur sängen, fått varaktiga minnesbortfall och såna skräckhistorier en både hör av folk och läser om här i tråden. Däremot minns jag att jag blev som en robot, inget var kul, distanserade mig från folk och allting, gjorde alla mina sysslor rent mekaniskt men utan känsla. Och så oerhört deppig och trött. Jag var j inte i yrkeslivet så det är nog svårt att se det lika tydligt då, jag kunde ju anpassa skolgång osv så det ändå gick att genomföra rent praktiskt.

Jag känner nu att jag alltid haft perioder med väggkänning, mitt mående i övrigt pendlar väldigt mkt och för mig är det väldigt svårt att bena ut vad som är vad. Men i perioder får jag en högre irritabilitet, nedstämdhet, stressad utan orsak, gråter ofta, finner ingen glädje i saker jag annars gillar osv. Det är väl nån utmattning helt enkelt, jag blir väl utbränd av att leva. För mig har det aldrig varit jobbrelaterat. Jobbet för mig har varit och är en livlina, jag är livrädd för att bli sjukskriven för då kommer allt att rasa skulle jag tro.
Om det är första gången du känner såhär - sök hjälp!

 

[Myzan87]

Jag var inte riktigt inne i väggen men nära. Jag sov lite, 21-03/03:30, åt lite och var ständigt påväg nånstans. Vet speciellt en eftermiddag när jag hade ett stort fel som påverkade järnvägen och utredningen av en plankorsningsolycka som vi hade ögonen på oss efter (jag satt och bollade idéer om vad felet kunde vara samt letade efter material för att ta utredningen vidare), när jag satte mej ner för ett möte så snurrade hela rummet trots att jag satt still. Räddningen då var att jag hade mina egna tider och jobbade tidigt på morgonen så jag hann med mycket. Vi satt desssutom i öppet kontorslandskap..
Som tur var hade jag ett nytt jobb, och ny bostad som väntade några månader bort så det var bara att hålla ut och andas.

 

[Hippocampus]

Gud vad obehagligt! Hur gick det sen för personen? Kom minnet tillbaka eller fick h*n börja om livet helt sas och lära känna vänner och familj på nytt?

Började med att titta på foton och berätta. Det var lite tufft när personen sa "aha, är det du som är min syster, jag har hört att jag har en sådan". Då är jag storasyster. När det väl började komma tillbaka gick det förhållandevis fort, både vad personen själv hette, bodde och så vi andra, händelser. Samtidigt berättade vi mycket för att se om minnen kunde komma tillbaka och personen själv kunde fylla på en historia, ett minne osv. Det jag mest skrattade åt var när personen i efterhand sa "När jag låg där på sjukhuset satt det en människa bredvid sängen och andades som Darth Vader, jag visste inte vem det var men nu vet jag ju att det var pappas fru" (inte vår mamma) Så personen kom ihåg Darth Vader men inte frun som pappa (och vi) bott med i många år...

Så minnet kom tillbaka helt och han var ju igång igen med heltidsjobb efter ett par månader och har sedan dess jobbat heltid, är väl runt 17 år sen nu och inga återfall. Nu kan jag dock höra på när personen börjar gå mot väggen och brukar påminna "du minns den gången" och personen minns och försöker då vidta åtgärder.

 

[zarmino]

Kunde inte sova, tryck över bröstet, glömde saker, grät mkt lättare, när jag väl blev sjukskriven på heltid sov jag i princip jämt, orkade inte göra ngt alls, att kliva upp ur sängen funkade inte. Sjukskriven 100% i tre månader, 50% i 1,5 och 25% i 2, sedan upp på full tid, men efter tre månader sa jag upp mig, det funkade inte längre att ha samma jobb. Så nu jobbar jag heltid med hästar, funkar ypperligt!

 

[Mirre]

Är vansinnigt trött, omotiverad och less på allt konstant. Inte så att jag bara är på dåligt humör jämt, men det krävs otroligt lite för att allt ska rasa sas. Ljudkänslig, låg stressnivå och lättare att tappa koncentrationen. Svårare att formulera texter (det brukar inte jag ha problem med) och svårare att fokusera på saker när det är andra ljud omkring mig. Exempelvis är det jättestressande när flera försöker prata med mig samtidigt om olika saker, som när barnen har 700 frågor och jag samtidigt försöker prata med sambon och dottern vill visa något. Men det är väl iof stressande för alla antar jag.

Tar evigheter att somna varje kväll och jag har svårt att slappna av, fastnar i negativt tankemönster och ligger på helspänn fast jag egentligen inte har anledning till att göra det. Kan vakna flera gånger under natten, inte varje natt men oftare när jag ska upp och jobba dagen efter än när jag är ledig. Kan inte slappna av eftersom jag är rädd att försova mig, stänger ju av larmen i sömnen numer har jag märkt. Det är helt otroligt att jag har kommit i tid till jobbet, ofta är det pga att sambon vaknat och väckt mig, dottern vaknar tidigt och väcker mig eller att jag har vaknat till igen efter att jag stängt av larmet. Har inget minne av att det har ringt öhvt eller att jag har stängt av.

Lättirriterad. gråter lättare för saker, vill helst bara vara hemma och slippa träffa folk mer än absolut nödvändigt. Är otroligt trött i huvudet efter jobbet och sista tiden har jag varit obeskrivligt trött i flera dagar efter att ha jobbat, även om jag inte ens jobbat en hel vecka.

 

[Poisonous]

Har verkar de ga i familjen.

Mamma hade ett totalt meltdown och slog nastan in toalettdorren efter att min yngre bror gatt henne pa nerverna. Hon krashade totalt och fick problem med minnet, angest och depression.
Hon var sjukskriven i tre ar. Fortfarande nastan 10ar senare sa har hon valdiga problem med minnet, minsta overvaldigande kansla sa far hon panik, fortfarande mycket angest.

Brorsan borjade bli aggressiv, kort i lynnet och inget talamod over huvud taget.

Jag borjade bli lattstressad, glomde saker som jag aldrig gjort forut. Drog mig ifran folk, slutade tycka om att jobba (normalt sett arbetsmyra) grat extremt mycket och valdigt reaktiv.

Mamma gick in i vaggen helt, sprang in i vaggen.
Jag och brorsan hade mest kanning innan vi krashade helt.