Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Ska till läkaren på måndag så tänkte ta upp det då, ville nog bara få andras erfarenheter och på något sätt få bekräftat att jag inte bara är sjåpig, inbillar mig och hittar på typ. Det är på något sätt ändå skönt att se att andra känt likadant. Känner igen mycket av det ni skriver, som att inte minnas saker, försökte tex i 2 dagar komma på vilken klass min ena son går i, slutade med att jag var tvungen att kolla på ett gammalt veckobrev.@Mirre Låter i vilket fall som en utmattning. Är dags att dra i bromsen så du begränsar skadorna så att säga. En bra grej är väl att ta kontakt med vc eller företagshälsovården?
Ge inte upp! På det igen! Behöver du en tid på VC så försök igen!Det är viktigt att få hjälp innan det går för långt, det blir så jobbigt att ta sig tillbaka ju längre det går och det blir så mycket som kommer finnas kvar resten av livet pga att man blev helt slutkörd.Jag har inte gått in i väggen helt, men har haft tre perioder i mitt liv där jag varit på god väg. Första gången var det en-två dagar jag inte kom upp ur sängen, fick jag sova dessa dagar kunde jag köra på 7–14 dagar till innan jag igen inte kom upp. Slutade mitt jobb, började jobba deltid och sålde en av hästarna och återhämtade mig.
Andra gången var flera år senare och jag märkte nog inte det så mycket mer än att stubinen var lite kortare. Ledsnade på jobbet, sa upp mig, åkte utomlands en tid, kom hem och började ett nytt jobb och insåg att detta hade lett till en depression så hamnade hos psyktriatrin vilket innebar 2-3 månaders sjukskrivning till slut. Började sedan jobba deltid (nytt jobb igen)
Och nu 5 år senare är jag i tredje svängen. Jag har kort stubin, har svårt att somna, orkar ingenting längre, även om det är saker jag egentligen tycker är kul så orkar jag inte, har ont i leder och i höften, går runt och känner mig stressad, även när jag är hemma och gör ingenting. Har även haft yrsel och illamående, dåligt minne och tappar ord som jag kopplar till stressen jag känner. Är konstant spänd i axlar och käke. Hade inte jul- och nyår inneburit ledighet är jag rätt säker på att jag skulle krascha totalt. Försökte för typ en månad sedan få tid hos vc, men det är typ omöjligt på min så jag orkade inte kämpa för det och gav upp.
Låter som en bra plan att ta upp det med läkaren när du ändå ska dit.Ska till läkaren på måndag så tänkte ta upp det då, ville nog bara få andras erfarenheter och på något sätt få bekräftat att jag inte bara är sjåpig, inbillar mig och hittar på typ. Det är på något sätt ändå skönt att se att andra känt likadant. Känner igen mycket av det ni skriver, som att inte minnas saker, försökte tex i 2 dagar komma på vilken klass min ena son går i, slutade med att jag var tvungen att kolla på ett gammalt veckobrev.
Tänkte jag skulle uppdatera lite.
Är nu sjukskriven för stressymtom 2 v till att börja med. Kom hem från jobbet i måndags och hade totalt glömt hela dagen, 2 gånger nu har jag inte haft någon koll alls på om jag ätit frukost eller inte, startat kaffebryggaren utan att ställa dit kannan så det blev kaffe överallt osv osv.
Jag tror det är ett standard att sjukskriva i 2 veckor och sedan följa upp, finns ju inget som säger att det inte blir förlängt.Låter helt galet för lite så hoppas det blir bättre uppföljning. 2 veckor har jag varit hemma för extremt mycket mindre stressymptom men med en förstående chef.
Jag tror det är ett standard att sjukskriva i 2 veckor och sedan följa upp, finns ju inget som säger att det inte blir förlängt.
Jag har blivit sjukskriven för samma i två omgångar och var då sjukskriven på heltid i två respektive tre veckor, sedan deltid en längre tid efter det. Jag vet att det är kort tid men det fungerade för mig då.
Hoppas du får bra hjälp @Mirre
Det håller jag helt med om! Bra att någon dragit i bromsen.Skönt att höra ändå för tycker det låter som väldigt allvarliga symptom för @Mirre. Håller tummarna ❤
Uppföljning idag och jag är lite orolig för att psykologen ska tycka att jag ska gå tillbaka till jobbet igen nu. Har en riktigt intensiv vecka framför mig där jag jobbar hela veckan utom fredag, har lång dag lördag och delad tur (jobbar 7-21.30 med paus mellan 13-16) på söndag. Känner mig inte redo för att kasta mig in i det nu, åka runt hos en massa folk och ha miljoner saker att hålla reda på. Det är en sak att vara hemma där jag kan styra själv vad jag ska göra, hur och när. Där jag kan göra saker i min egen takt. Glömmer inte lika mycket nu, men är fortfarande otroligt lättirriterad och tål inte stress alls.