Hur fungerar det? Hur ska man göra när det ständigt blir konflikter om hobbyn? I mitt fall är det hundar, jag fick inse tidigare att aktivt hundliv+barn+häst+krävande jobb för min del inte fungerade. Försöker hålla sambon så obrydd som möjligt av mitt hunderi, begär aldrig nånsin att han ska med på tävlingar. Tar alla kostnader själv, precis allt. Åker alltid till veterinären själv och/eller med bebben på släp. Har behållit sambons favorithund trots att hon egentligen är något jag hade sålt på "halvfoder" eller sålt av helt om det inte vore för honom. Försöker hålla hundantalet på ett minimum men alla som föder upp och tävlar aktivt vet att det går liksom inte att ha en kennel på två hundar. Och detta blir ständigt tjafs.. Jag är så trött. När bebis kom ansåg sambon att nu kan jag ju inte tävla på några år. Lyckades avstyra den tanken men visst jag har ju dragit ner mycket. Nu har jag fått möjlighet att köpa in en fantastisk tikvalp av en uppfödarvän, det är sällan man får den möjligheten då man som uppfödare ju i regel behåller själv när de har den kvaliteten. Men då blir det tvärstopp, han vill minsann inte ha strulet med valp hemma. Och så här kommer det ju fortsätta inser jag. Jag har varit så tydlig i så många år med att detta är jag, jag kunde offra häst men inte både häst och hundlivet, det är det jag lever för förutom min unge. Sambon tycker att jag kan ta uppehåll några år, men jag vet ju att då kommer det låta exakt likadant (för det har det gjort i många år nu).
Jag fattar att hobbys som innebär djur alltid kommer påverka partnern även om vederbörande inte tar ngt som helst ansvar. Djuren kommer ju finnas där så att säga.. Men samtidigt visste han detta när vi flyttade ihop. Jag accepterar hans jobb som kräver att han är iväg långa perioder och jag blir själv med allt, jag visste om det när vi skaffade hus & barn. Det är ingen mening med att liksom försöka få honom att göra annat. Hans hobbys är enligt mig tråkiga så klockorna stannar och tar tid men jag fattar att han vill göra dem. Men han å sin sida verkar tänka att han fortfarande kan få mig att ändra mig och bli mindre störande för honom. Att jag skulle bli väldigt deprimerad om jag inte hade annat att göra än att ta hand om barnet och boendet hjälper inte som argument. Jag kan minsann ha uppehåll några år osv..
Hur gör ni andra som har partners som inte riktigt uppskattar det ni vill göra? Får ni det att funka? Jag är så innerligt trött på allt negativt som kommer av det enda jag vill syssla med, som jag var aktiv med redan när vi träffades. Det negativa i vardagen blir som ett ok.
Jag fattar att hobbys som innebär djur alltid kommer påverka partnern även om vederbörande inte tar ngt som helst ansvar. Djuren kommer ju finnas där så att säga.. Men samtidigt visste han detta när vi flyttade ihop. Jag accepterar hans jobb som kräver att han är iväg långa perioder och jag blir själv med allt, jag visste om det när vi skaffade hus & barn. Det är ingen mening med att liksom försöka få honom att göra annat. Hans hobbys är enligt mig tråkiga så klockorna stannar och tar tid men jag fattar att han vill göra dem. Men han å sin sida verkar tänka att han fortfarande kan få mig att ändra mig och bli mindre störande för honom. Att jag skulle bli väldigt deprimerad om jag inte hade annat att göra än att ta hand om barnet och boendet hjälper inte som argument. Jag kan minsann ha uppehåll några år osv..
Hur gör ni andra som har partners som inte riktigt uppskattar det ni vill göra? Får ni det att funka? Jag är så innerligt trött på allt negativt som kommer av det enda jag vill syssla med, som jag var aktiv med redan när vi träffades. Det negativa i vardagen blir som ett ok.
