Sv: Ni med erfarenhet av magsårshästar - utfodring/förebygga/osv?
Ngt bra tips har jag kanske inte riktigt.
Kul att han mår bra!
Jag har läst att magsår pga av butta läker ganska snabbt igen.
När det gäller korn eller ej så kan jag tycka att det borde bero på varför han fick fång? Ett annat sätt att tänka är nog att det han skulle kunna reagera på när det gäller spannmål är om han får för mkt på en gång så att det rinner vidare till grovtarmen. Nu gör ju korn gärna det förstås. Havre är kanske bättre?
Detta med att inte ge spannmål alls gäller kanske mest om man misstänker IR, antar att det inte är så med denna häst?
Bara mina funderingar och inte ngt jag är säker på.
Jag har funderat just på det med stärkelse och fång, men med reservation för att veterinärer inte alltid är stjärnor på just foder, så har det kategoriskt nämnts som no-no vid 'fång'. Dvs inget tillägg ang IR etc.
Havre fungerar han inte på tyvärr. Provat flera gånger, både med flit och omedvetet. Spelar ingen roll om det ingår som delingrediens i musli/pellets eller är rent, han blir likadan. Rädd för sin egen skugga ungefär. Far som ett popcorn, kan kasta sig hejdlöst för saker som bara finns i hans hjärna och blir allmänt 'knäpp'. Därav korn istället. Han har tidigare iaf dock inte verkat ha problem med stärkelse, 'all' mat han ätit har varit stärkelserik i princip. Nu kommer hana ldrig upp i några supermängder, helt enkelt för han vägrar äta mer än max ett par kilo/dygn, men det har gått bra. Skulle ju tro att han under sin tid som galoppör ätit stärkelse så det trillade ur öronen på honom med.
Teorin samtliga tycks vara ense om nu ang fånget är en mycket olycklig 'slump'. Där flera faktorer som var för sig inte hade 'gjort något' skedde samtidigt och samverkade. Exakt vilka vet ju bara han däruppe, men teorierna går i stil med 'ätit något olyckligt i hagen, åkte transport och skoddes om - samtidigt'. Dvs hade han bara skotts, eller bara ätit något obra etc så hade han mest troligt inte fått fång.
'Sant' eller ej vet ju ingen, men det är vad alla har landat i för teori just då man inte kunnat hitta annan anledning (sömstick/tryck, sulömhet etc), och 'patienten' är så otypisk vad gäller fång, och utan problem tidigare 'klarat' sådant som är rena mardrömmen för en fångkänslig.
Men jag är helst 'better safe than sorry' och undviker gärna stärkelse och socker om jag kan. Sockret är ju lätt - han tycker inte spec mycket om det. Stärkelse är värre, då hans favoritmat är spannmål i olika varianter, eller musli med mkt spannmål. Men måste jag blanda i lite för att han ska äta något annat 'bättre', så kanske jag törs göra det iom vad vet sa. T ex om ½ kg korn kan få honom att äta 1½ kg ERS (bara hittar på sort och mängd för att visa), så är ju det bättre än att han äter 2 kg Hestekraft.
För snart måste jag tyvärr göra något, trots att han ätit som han ska sista tiden, så vågen går neråt, nu syns revbenen. Det är på intet vis en 'akut' situation och han är på intet vis utmärglad eller ens 'mager'. Men det kommer inte funka med bara silage och lite lucern (som jag drömde om). Veterinären ville att jag skulle hålla koll med, om han tappar fast han inte borde - då vill de undersöka honom igen. Då KAN det vara det där läskiga grovtarmsjoxet. Han BORDE ha lös avföring då med (har han inte), men avmagring är ett av tecknen. Nu kollade de ju när han låg inne och hittade inga tecken, och att han går ner nu är ju 'logiskt', men ska jag kunna bedömma om han går ner fast han inte borde måste jag ju komma till läget där han får MJ nog för att täcka behovet och se vad som händer.