Sjukgymnaster, förutom special sjukgymnaster på en smärtklinik, har inte riktigt den helhetssyn och kompetens som man har hos smärtklinik/smärtspecialist.
Ofta, men inte alltid, så har man minskat eller helt slutat att regelbundet "behöva ta" smärtmediciner efter genomgånget program hos smärtspecialisterna.
T.ex. kan ett avpassat träningsprogram, som genomförs regelbundet, ge en såpass muskelavslappad och stärkt kropp, så att mediciner inte längre behövs.
Och/eller så får man hjälp att hitta rätt sorts massage, manipulationer och förhållningssätt, så att man både har råd att ta massage t.ex. en gång per/månad, och det, kombinerat med träning, avslappningsövningar och förhållningssätt som man får hjälp att hitta till, gör att helheten blir väldigt mycket bättre.
När jag fick remiss till smärtklinik, så fick jag först träffa en av (kropps-) läkarna där. Hen hade plockat fram allt vad journaler som gick att hitta, samt att jag lämnade över sådant som hen inte kunde få tag i så enkelt, som t.ex. journaler från personalhälsovården. Efter ett längre samtal och en undersökning av henom, så tyckte läkaren att en del kompletterande undersökningar och utredningar skulle göras. T.ex. gjordes en ny magnetröntgen, och en hel del blodprover togs m.m., för att utesluta sådant som går att bota på olika sätt.
När inga distinkta skador (gammalt mer eller mindre läkt fanns ju) hittades eller intressanta fynd via blodprover kom fram, så fick jag träffa smärtpsykiatrikern, och fick komma med i smärtrehab programmet.
Idag äter jag nästan ingen medicin alls, utom lite anti-inflammatorisk någon gång i månaden, jag har en kronisk inflammation på en led, som ibland "poppar upp", när leden bråkar efter att jag belastat den för ensidigt.
Många, de flesta ?, som kommer till smärtkliniken, hoppas på "Den Fullständiga Boten". Alltså mirakelmedicinen eller behandlingen som ska göra att allt blev som innan man blev skadad/sjuk. Fast den finns inte för oss som har kvarstående men efter whiplashskador, reumatiska sjukdomar eller andra åkommor/olyckor.
En viktig sak man får hjälp med, är att hittar vägar runt begränsningen som skadan/sjukdomen ger, och att sluta fokusera på det som INTE fungerar, och istället fokusera på det som faktiskt fungerar eller kan gå att få att fungera, och får det att fungera ännu bättre.
Min livskvalitet har ökat dramatiskt, även om det fortfarande och framgent finns saker som jag absolut inte kan göra mer, som t.ex. att springa och hoppa...