Konstant smärta, inflammation och behandling.

[skogaliten]

Det låter ju absolut som nåt för mig men är det i te det dom gör på neuroklinken?

Hur vården i din region/landsting är organiserad vet inte jag, men i de tre landsting jag har lite koll på, så finns det en särskild enhet som heter just "Smärtklinik", "Smärta och Rehab", "Smärtmottagning", eller något liknande.

Det är inte helt orimligt att en sådan här specialmottagning hänger ihop med neurologi, men det kan lika gärna vara en helt fristående specialenhet. Det kan också vara så, att just ditt landsting saknar en sådan här mottagning, men då borde det finnas avtal med ett "grannlandsting".

I mitt nuvarande landsting, så finns en specialenhet, liksom i mitt förra landsting, även om de olika sjukhusen har "enklare" specialmottagningar för smärta.

 

[Centaur]

Smärta skapar smärta. Att gå med kronisk svår smärta utan smärtlindring gör bara att smärtan sprids och intensifieras. Talar av egen bitter erfarenhet... Du måste ta tabletter och du måste stanna upp och vila, annars blir du sängliggande som alla andra som gått i detta spåret.

Det går fint att plugga på smärtstillande. Dimman du beskriver försvinner efter en tids behandling, man hittar en dos som lindrar smärtan utan att man känner sig hög som ett hus. Jag har lyckats plugga på universitetsnivå med för det mesta A i betyg. Inte full fart såklart och jag är helt slut efter varje uppsats men hjärnan funkar fortfarande iaf. Det som hindrar mig är inte tabletter men att jag har väldigt ont och är trött även med smärtlindring, den tar bara bort den värsta smärtan. Men för mig är det skillnaden mellan att ligga i sängen och gråta dygnet runt pga outhärdlig smärta och att orka gå upp, ta hand om katterna, rida om det är fint väder... Jag tar oxycontin+oxynorm. Tål inga NSAID och inte paracetamol heller.

Det betyder inte att du ska ge upp och inte försöka bota din smärta men du behöver smärtstillande under tiden du jobbar med saken. i ÅTTA år har de hållit på med mig, diverse utredningar, behandlingar och specialister. Det tar tid.

Har du aktiva muskelinflammationer nu?

KBT i alla ära men du kan inte inbilla dig själv att du inte har ont mer, precis som du inte kan inbilla dig att du inte har diabetes, cancer, hypotyreos etc.
Men det är viktigt att ha någon att prata med och bolla tankarna med, så en klok och förstående terapeut är guld.

Vad gäller akupunktur ska du styra undan sjukgymnaster, de är punktstickare och har ingen riktig utbildning i akupunktur! Gå till en TCM utbildad akupunktör eller skippa det.

Sen tycker jag att du ska tvinga dig själv upp på hästen igen. Vissa dagar orkar jag knappt gå ner till stallet men bara jag kommer mig upp i sadeln och kan skritta en liten sväng så känner jag mig alltid bättre! Det är jag säker på att du kommer göra också. Det är avkopplande och man blir glad av det. Om man lever med svår smärta behövs varenda lilla glädjemoment man kan få, det gör livet lite ljusare.

 

[Kivina]

Jag lever också med långvarig värk. Dels muskelvärk, spänningar, konstanta inflammationer osv.

Jag är spänd som en stålfjäder och har någon obalans i kroppen. Jag har också en hel del stress i mitt liv. Krävande jobb, pendling osv..

Jag har genomgått en multimodal rehabilitering genom min hälsocentral. Kanon bra sätt att få lära sig att leva med smärtan, acceptera den och samtidigt få kunskap om vad som påverkar smärtan positivt och negativt. För det är det jag tror du måste göra. Acceptera läget och utgå från din situation. Jag hanterar min smärta på ett annat sätt idag. Jag tänker mer på korrekt arbetsställning, avslappning, träning och vikten av återhämtning. Jag försöker gå kontinuerligt hos massör för att få bort spänningar i muskler och tränar enligt det program jag fått.

Smärtfri kommer jag inte bli, men ändå må bättre.

Det finns även bra böcker att låna "att leva med långvarig smärta", tror jag en av dem heter. Googla och se om du hittar den

 

[tara]

Den internationella forskningen - och svensk d - är eniga när det gäller lämpligaste hanteringen av långvarig mjukdels/muskelsmärta:
så lite läkemedel som möjligt.
Behandling med fysioterapi (rätt träning)
behandling med KBT (psykoterapi; även psykodynamiska behandlingar börjar få "evidens" dock än så länge inte inom smärta).

Vad gäller exempelvis naprapat, kiropraktor, osteopat, massage och liknande, finns de delarna inte med i de forskningsrapporter jag har koll på.
Så nej, rekommendationen är normalt sett INTE tung medicinering.

För övrigt håller jag helt med @Pudlan : vet du med dig att du har smärta pga muskelspänningar sekundära till stress så behöver du göra något åt den delen av ditt liv.
Det är också syftet med KBT-behandling vid smärtbehandling.

Det som tyvärr är en verklighet på många håll är att tillgången till KBT-terapeuter som är vana att jobba med smärta - och som har tiden - är dålig.
Det som man som regel har tillgång till inom vanliga vården är receptförskrivning som ofta blir resultatet av den kombinerade frustrationen hos patienten som vill ha hjälp och läkaren som enbart har läkemedel att "ha makt" över. Sjukgymnast/fysioterapibehandlingen har ju inte läkaren "makt" över.

Att du inte har kunnat genomföra träningen på konsekvent sätt hör säkerligen också till försvårande/smärtkonserverande faktorer.

Jag blir så trött när vården schablonmässigt definierar ont som psykosomatiskt. Inte riktad mot dig personligen.

Jag har fått igen känsel i fötter, händer, säte etc med hjälp av en duktig kiropraktor. Kiropraktor riktar in sig på leder. Det är få som är duktiga. Jag har fått igen stor rörlighet. Rekommendation kiropraktor.

 

[EmmaW]

Jag vill inte lära mig att acceptera min smärta. Det kommer aldrig att hända. Jag vill hitta ett sätt att bli av med den. Och om den så förföljer mig tills jag dör så kommer jag fortsätta kämpa för att bli smärtfri.

 

[Centaur]

Exakt så. Ge aldrig upp!!

Min läkare sa till mig "Du får lära dig att leva med det", först blev jag ledsen, sen blev jag förbannad! Bytte läkare.

 

[EmmaW]

Smärta skapar smärta. Att gå med kronisk svår smärta utan smärtlindring gör bara att smärtan sprids och intensifieras. Talar av egen bitter erfarenhet... Du måste ta tabletter och du måste stanna upp och vila, annars blir du sängliggande som alla andra som gått i detta spåret.

Det går fint att plugga på smärtstillande. Dimman du beskriver försvinner efter en tids behandling, man hittar en dos som lindrar smärtan utan att man känner sig hög som ett hus. Jag har lyckats plugga på universitetsnivå med för det mesta A i betyg. Inte full fart såklart och jag är helt slut efter varje uppsats men hjärnan funkar fortfarande iaf. Det som hindrar mig är inte tabletter men att jag har väldigt ont och är trött även med smärtlindring, den tar bara bort den värsta smärtan. Men för mig är det skillnaden mellan att ligga i sängen och gråta dygnet runt pga outhärdlig smärta och att orka gå upp, ta hand om katterna, rida om det är fint väder... Jag tar oxycontin+oxynorm. Tål inga NSAID och inte paracetamol heller.

Det betyder inte att du ska ge upp och inte försöka bota din smärta men du behöver smärtstillande under tiden du jobbar med saken. i ÅTTA år har de hållit på med mig, diverse utredningar, behandlingar och specialister. Det tar tid.

Har du aktiva muskelinflammationer nu?

KBT i alla ära men du kan inte inbilla dig själv att du inte har ont mer, precis som du inte kan inbilla dig att du inte har diabetes, cancer, hypotyreos etc.
Men det är viktigt att ha någon att prata med och bolla tankarna med, så en klok och förstående terapeut är guld.

Vad gäller akupunktur ska du styra undan sjukgymnaster, de är punktstickare och har ingen riktig utbildning i akupunktur! Gå till en TCM utbildad akupunktör eller skippa det.

Sen tycker jag att du ska tvinga dig själv upp på hästen igen. Vissa dagar orkar jag knappt gå ner till stallet men bara jag kommer mig upp i sadeln och kan skritta en liten sväng så känner jag mig alltid bättre! Det är jag säker på att du kommer göra också. Det är avkopplande och man blir glad av det. Om man lever med svår smärta behövs varenda lilla glädjemoment man kan få, det gör livet lite ljusare.

Jag vet att jag borde ta tabletterna oftare men det tar emot. Jag åt dom konstant i 2 veckor för att sen vara smärtfri i flera dagar! De var en underbar känsla så länge den varade....
Ja jag har aktiva inflammationer på rätt många ställen just nu
Däremot så kan jag inte plugga på det muskelavslappnandet eftersom jag blir för trött och dimmig i huvudet vilket är synd för det är det som funkar bäst hitills även om det inte tar bort alla smärta. Jag försökte under dom där två veckorna men var tvungen att sluta vid slutproven för att kunna vara säker på att prestera nåt.
Jag tror du har helt rätt angående ridningen, väl uppe brukar det kännas bättre. Jag får helt enkelt ta tag i det

 

[EmmaW]

Exakt så. Ge aldrig upp!!

Min läkare sa till mig "Du får lära dig att leva med det", först blev jag ledsen, sen blev jag förbannad! Bytte läkare.

Bra! Precis så är det, man ska aldrig ge upp! Jag var sjuk en gång tidigare i många år och jag gav inte upp då så jag tänker inte göra det nu heller.

 

[Kivina]

Jag vill inte lära mig att acceptera min smärta. Det kommer aldrig att hända. Jag vill hitta ett sätt att bli av med den. Och om den så förföljer mig tills jag dör så kommer jag fortsätta kämpa för att bli smärtfri.

Fast att acceptera sin smärta och hitta sätt att bli av med den behöver inte stå i motsats till varandra. För mig handlar acceptansen om att anpassa min vardag utifrån de problem jag har tills jag hittar en lösning.
Jag har fått verktyg i form av träningsprogram, kunskap om smärtans fysiologi och hur jag ska jobba med avslappning och micropauser.
Jag tänkte också att det här med KBT inte skulle funka. Jag fick prova en väldigt enkel mindfulnessövning som jag kan göra varhelst jag befinner mig och få påslag av oxytocin. Påslaget gör att smärtan inte är lika påtaglig och jag orkar lite mer, lite längre helt enkelt.

Jag har inte gett upp hoppet om att det finns någon därute som kan hjälpa mig att bli smärtfri, men TILLS jag hittar den personen så måste jag acceptera min smärta och lära mig hantera den. Annars hade jag nog varit i samma situation som du, dvs inte klarat av långpromenader eller ta mig upp på hästryggen. Acceptans handlar också om insikt att veta hur mycket kroppen klarar av.

Bara för att läkarvården skickar en till psykolog när man söker hjälp mot smärta, behöver det inte innebära att smärtan är psykologisk. Det handlar om att hitta sätt att hantera den tills man hittar något som kan bota den.

 

[TinyWiny]

Jag håller helt med @Centaur i hennes inlägg. Du måste bryta smärtan för annars är risken stor att det blir värre och att smärtan intensifieras ännu mer. Jag gick med svår smärta i 7 år innan jag ens fick diagnos. Fick ingen smärtlindring alls utan allt handlade om att "acceptera" smärtan och ingen trodde på att jag hade så ont som jag hade. Jag liksom du vägrade att acceptera att det är såhär mitt liv kommer se ut. Visst anpassade jag mig, det var jag tvungen till men därifrån till att acceptera något är det enormt långt. Det tog ytterligare några år innan jag fick någon smärtlindring att tala om och under tiden spred sig smärtan i kroppen och jag har nu centralsensitisiering i hela kroppen och hamnade pga det i rullstol. När jag väl fick smärtlindring (oxycontin) var jag helt euforisk! Äntligen fanns det något som kunde kapa topparna och ge mig tillbaka någon form av tankeverksamhet.

Mina tips till dig är; ta muskelavslappnande till natten. Varje natt! Ta stora doser magnesium eftersom det gör att kramper släpper, även magnesium tar du till natten eftersom det dessutom gör att du sover bättre. Kolla upp dina mineral och vitaminvärden på vårdcentralen och åtgärda om du har brister. När man har ont går det åt mycket magnesium, zink och olika b-vitaminer och får man brist blir det ännu mer ont. Om du har råd sök upp en duktig kraniosakralbehandlare. Har du tur kan du få behandling till lågt pris eller helt gratis hos någon som går utbildning men som ändå kan hjälpa dig. Min behandlare har gett mig livet tillbaka. Jag har kunnat minska min oxycontindos med två tredjedelar och jag fortsätter sänka tack vare den behandlingen. Behandlingen gör inte ont och är enormt effektiv. När jag förklarade för min läkare vad en kraniosakralbehandlare gör så sa han, ja, vi vet att det är det här som ska till för att kroppen ska kunna läka sig själv men vi får inte lära oss hur man åstadkommer det. Han ansåg inte alls att det var något humbug som många andra inom sjukvården tror. Jag bryr mig visserligen inte alls om vad andra tycker eller tänker om mina behandlingar. Jag vet vad de har åstadkommit. Jag kan numera gå ca 500 meter. Inte varje dag men ibland och jag är inte lika beroende av rullstolen längre. Faktum är att jag inte har använt den på 1,5 månader alls. Förut kunde jag gå ca 20 meter och behövde rullstolen så fort jag kom utanför dörren. Mitt liv har verkligen fått en vändning av behandlingarna och jag hoppas att du hittar någon som kan hjälpa dig. Tyvärr är sjukvården urkass på långvarig smärta. I mitt landsting finns det inte ens någon smärtmottagning kvar och de har inte heller något avtal med något annat landsting utan man hänvisas till vårdcentralen vilka är livrädda för att skriva ut något som är starkare än alvedon typ. De har inte heller kunskapen om att smärta föder smärta utan tycker att man ska gå hem och acceptera att det är såhär det är. Det behöver verkligen inte vara såhär! Stå på dig och kräv hjälp! Pepp pepp pepp!

 

[kryddelydd]

Jag blir så trött när vården schablonmässigt definierar ont som psykosomatiskt. Inte riktad mot dig personligen.

Jag har fått igen känsel i fötter, händer, säte etc med hjälp av en duktig kiropraktor. Kiropraktor riktar in sig på leder. Det är få som är duktiga. Jag har fått igen stor rörlighet. Rekommendation kiropraktor.

Jag har inte lagt in något om psykosomatiskt. Det är din tolkning.
Jag har refererat till vilken behandling internationell forskning rekommenderar.
Orsakerna till kronisk smärta har jag inte tagit ställning till (och kan heller inte men just TS skriver ju själv om spänningar och stress).
KBT-behandlingen handlar inte om att någon tror att man kan "trolla bort" eller "terapeuta bort" smärtan. Den behandlingen handlar om coping-strategier för att finna en väg vidare trots sina symtom.

 

[kol]

Jag vet att jag borde ta tabletterna oftare men det tar emot. Jag åt dom konstant i 2 veckor för att sen vara smärtfri i flera dagar! De var en underbar känsla så länge den varade....
Ja jag har aktiva inflammationer på rätt många ställen just nu
Däremot så kan jag inte plugga på det muskelavslappnandet eftersom jag blir för trött och dimmig i huvudet vilket är synd för det är det som funkar bäst hitills även om det inte tar bort alla smärta. Jag försökte under dom där två veckorna men var tvungen att sluta vid slutproven för att kunna vara säker på att prestera nåt.
Jag tror du har helt rätt angående ridningen, väl uppe brukar det kännas bättre. Jag får helt enkelt ta tag i det

eftersom jag har svår smärta och även tar paraflex undrar jag hur du tar dom? det bästa är att ta 3-4 gånger(var 4 h) om dagen för bäst effekt, om du blir lullig, ta mindre men ta ca 4-5 h, du kan ju ta en halv tablett åt gången, men paraflex gör mest nytta när man har det i kroppen hela tiden, då ansamlas inte spänningarna, som i sin hand föder smärta.
Lulligheten tror jag är när anspäningarna släpper blir du trött.

 

[tuaphua]

Jag vill inte lära mig att acceptera min smärta. Det kommer aldrig att hända. Jag vill hitta ett sätt att bli av med den. Och om den så förföljer mig tills jag dör så kommer jag fortsätta kämpa för att bli smärtfri.

Jag lever också med värk sen 20 år tillbaks.
Jag tycker dock också att man måste lära sig acceptera sin värk. Det handlar inte om att ge upp och sluta försöka bli smärtfri och sluta hoppas.
Utan det handlar om att inte slösa den lilla energi man har på att vara arg, ledsen, försöka fly eller slåss mot något som just här och nu är omöjligt att besegra.

När man har så ont har man så lite kraft iaf.

En smärtpsykolog kan hjälpa en dels med det och med sätt att hantera värken och stressen på bästa, minst energikrävande sätt.

Jag skulle också rekommendera smärtklinik. Där brukar man jobba i team runt patienten. De brukar ha läkare, sjukgymnast, smärtpsykolog, arbetsterapeut etc.

Är det så att du bestämmer dig för att testa tex akupunktur eller vill bli manipulerad så skulle jag iaf vilja slå ett slag för att välja den som är bäst på respektive sak.
Sjukgymnaster kan ju en del göra både akupunktur och manipulera.
Men de har inte längst och bäst utbildning i det. Och de gör inte endast det och tränas då inte lika effektivt upp i det som en som bara utför akupunktur eller bara manipulerar(som kiropraktor tex).
Vill jag bli manipulerad väljer jag en bra kiropraktor IOM att de har längst utbildning i just det.

Utan att veta vad som är dina problem är det ju svårt att ge dig råd.
Är du "för paj" och du är för sned/låst i kroppen är ju inte all motion bra.
Men generellt mår man ju bra av att röra sig och öka genomströmmningen i musklerna om man lätt får inflammationer. Så att röra sig brukar vara bra.
Har du för ont att träna vanligt sas kanske du kan få testa varmvattensbassäng om ditt sjukhus har. Det kan vara skönt både med värme och lättheten man upplever i vatten.

Sen undrar jag också vad du äter?
Vet du vad för kost som är bra om man lätt får inflammationer etc?

Jag tror du måste komma till rätta med dina spänningar mentalt med. Är man stressad och har värkproblem blir man så in i helsikes mycket värre!
Det är snudd på omöjligt att må bra då tyvärr.

Skickar styrka och energi!

 

[EmmaW]

eftersom jag har svår smärta och även tar paraflex undrar jag hur du tar dom? det bästa är att ta 3-4 gånger(var 4 h) om dagen för bäst effekt, om du blir lullig, ta mindre men ta ca 4-5 h, du kan ju ta en halv tablett åt gången, men paraflex gör mest nytta när man har det i kroppen hela tiden, då ansamlas inte spänningarna, som i sin hand föder smärta.
Lulligheten tror jag är när anspäningarna släpper blir du trött.

Jag har tagit dom med 4 timmars intervaller dagligen under 2 veckor ihop med panodil. Jag gick som en dimma som aldrig gav med sig. Om jag tar en halv så räcker dom inte tillräckligt.

 

[EmmaW]

Jag lever också med värk sen 20 år tillbaks.
Jag tycker dock också att man måste lära sig acceptera sin värk. Det handlar inte om att ge upp och sluta försöka bli smärtfri och sluta hoppas.
Utan det handlar om att inte slösa den lilla energi man har på att vara arg, ledsen, försöka fly eller slåss mot något som just här och nu är omöjligt att besegra.

När man har så ont har man så lite kraft iaf.

En smärtpsykolog kan hjälpa en dels med det och med sätt att hantera värken och stressen på bästa, minst energikrävande sätt.

Jag skulle också rekommendera smärtklinik. Där brukar man jobba i team runt patienten. De brukar ha läkare, sjukgymnast, smärtpsykolog, arbetsterapeut etc.

Är det så att du bestämmer dig för att testa tex akupunktur eller vill bli manipulerad så skulle jag iaf vilja slå ett slag för att välja den som är bäst på respektive sak.
Sjukgymnaster kan ju en del göra både akupunktur och manipulera.
Men de har inte längst och bäst utbildning i det. Och de gör inte endast det och tränas då inte lika effektivt upp i det som en som bara utför akupunktur eller bara manipulerar(som kiropraktor tex).
Vill jag bli manipulerad väljer jag en bra kiropraktor IOM att de har längst utbildning i just det.

Utan att veta vad som är dina problem är det ju svårt att ge dig råd.
Är du "för paj" och du är för sned/låst i kroppen är ju inte all motion bra.
Men generellt mår man ju bra av att röra sig och öka genomströmmningen i musklerna om man lätt får inflammationer. Så att röra sig brukar vara bra.
Har du för ont att träna vanligt sas kanske du kan få testa varmvattensbassäng om ditt sjukhus har. Det kan vara skönt både med värme och lättheten man upplever i vatten.

Sen undrar jag också vad du äter?
Vet du vad för kost som är bra om man lätt får inflammationer etc?

Jag tror du måste komma till rätta med dina spänningar mentalt med. Är man stressad och har värkproblem blir man så in i helsikes mycket värre!
Det är snudd på omöjligt att må bra då tyvärr.

Skickar styrka och energi!

Jag förstår vad du menar, min strategi är att inte fokusera på smärtan, utan att dämpa och avleda men ibland blir det för mycket. Min bil gick sönder i går vilket resulterade i att jag fick gå till stallet så totalt gick jag ca en mil i går och jag mår faktiskt lite bättre i kroppen i dag.
Jag tror att mitt problem har varit att jag har stressat för länge och fått ont och blivit trött av smärtan som lett till passivitet vilket är superdåligt. Jag mår helt klart bättre av rörelse. Förutom en smärtade muskel vid skulderbladet så är det egentligen inte fel på mig så sätt.
Ang kosten så är jag väl påläst om både inflammatorisk kost och äter i vanliga fall noggrant men har slarvat mer och mer sista månaderna pga av all stress. Kaffet har jag redan dragit ner igen från flera koppar om dagen till endast en på morgonen och efter några dagar känner jag redan skillnad.
Jag tror lite jag tappat min röda tråd i kosten. Jag plockar upp den i dag igen

 

[EmmaW]

Jag håller helt med @Centaur i hennes inlägg. Du måste bryta smärtan för annars är risken stor att det blir värre och att smärtan intensifieras ännu mer. Jag gick med svår smärta i 7 år innan jag ens fick diagnos. Fick ingen smärtlindring alls utan allt handlade om att "acceptera" smärtan och ingen trodde på att jag hade så ont som jag hade. Jag liksom du vägrade att acceptera att det är såhär mitt liv kommer se ut. Visst anpassade jag mig, det var jag tvungen till men därifrån till att acceptera något är det enormt långt. Det tog ytterligare några år innan jag fick någon smärtlindring att tala om och under tiden spred sig smärtan i kroppen och jag har nu centralsensitisiering i hela kroppen och hamnade pga det i rullstol. När jag väl fick smärtlindring (oxycontin) var jag helt euforisk! Äntligen fanns det något som kunde kapa topparna och ge mig tillbaka någon form av tankeverksamhet.

Mina tips till dig är; ta muskelavslappnande till natten. Varje natt! Ta stora doser magnesium eftersom det gör att kramper släpper, även magnesium tar du till natten eftersom det dessutom gör att du sover bättre. Kolla upp dina mineral och vitaminvärden på vårdcentralen och åtgärda om du har brister. När man har ont går det åt mycket magnesium, zink och olika b-vitaminer och får man brist blir det ännu mer ont. Om du har råd sök upp en duktig kraniosakralbehandlare. Har du tur kan du få behandling till lågt pris eller helt gratis hos någon som går utbildning men som ändå kan hjälpa dig. Min behandlare har gett mig livet tillbaka. Jag har kunnat minska min oxycontindos med två tredjedelar och jag fortsätter sänka tack vare den behandlingen. Behandlingen gör inte ont och är enormt effektiv. När jag förklarade för min läkare vad en kraniosakralbehandlare gör så sa han, ja, vi vet att det är det här som ska till för att kroppen ska kunna läka sig själv men vi får inte lära oss hur man åstadkommer det. Han ansåg inte alls att det var något humbug som många andra inom sjukvården tror. Jag bryr mig visserligen inte alls om vad andra tycker eller tänker om mina behandlingar. Jag vet vad de har åstadkommit. Jag kan numera gå ca 500 meter. Inte varje dag men ibland och jag är inte lika beroende av rullstolen längre. Faktum är att jag inte har använt den på 1,5 månader alls. Förut kunde jag gå ca 20 meter och behövde rullstolen så fort jag kom utanför dörren. Mitt liv har verkligen fått en vändning av behandlingarna och jag hoppas att du hittar någon som kan hjälpa dig. Tyvärr är sjukvården urkass på långvarig smärta. I mitt landsting finns det inte ens någon smärtmottagning kvar och de har inte heller något avtal med något annat landsting utan man hänvisas till vårdcentralen vilka är livrädda för att skriva ut något som är starkare än alvedon typ. De har inte heller kunskapen om att smärta föder smärta utan tycker att man ska gå hem och acceptera att det är såhär det är. Det behöver verkligen inte vara såhär! Stå på dig och kräv hjälp! Pepp pepp pepp!

Jag tar muskelavslappande till natten nu för jag tycker det hjälper bäst så. . Även magnesium, zink och b- vitaminer samt omega 3 intas dagligen. Min vc är inte intresserade av att ta andra prover än dom vanliga standardproverna.
Tack annars för ett peppande inlägg. Tyvärr har jag inte råd att testa några behandlingar för tillfället. Möjligtvis till hösten i så fall.

 

[EmmaW]

Jag pratade med sjukgymnasten i dag.....
Han vill diskutera med min läkare och utreda migränen och att jag ska smärtlindras och behandla den. Jag påpekade då att jag kan avstyra migränen med muskelavslappnande och att den bara kommer när jag spänner mig extremt i musklerna under lång tid. Jag tycker då att man ska ta itur med grundorsaken dvs musklerna och det som orsakar spänningarna där än att punktbehandla något som jag kan kontrollera om jag bara håller musklerna i chack. Han höll inte med.
Jag förklarade än en gång att mina behandlingar jag har gjort har varit väldigt sporadiska i mån av ekonomi och att det kan gå ett halvår mellan behandlingarna och att man kanske skulle kunna se bättre resultat vid kontinuerlig behandling under en period. Han var skeptisk. Jag nämnde smärtklinik varpå han svarade att han inte trodde det var rätta vägen att gå utan att han vill behandla migränen....... skulle prata med min läkare och återkomma.
Jag vet inte riktigt vad jag ska tro och känna just nu. Känns inte alls som om vi var på samma spår....

 

[em-pirre]

Jag pratade med sjukgymnasten i dag.....
Han vill diskutera med min läkare och utreda migränen och att jag ska smärtlindras och behandla den. Jag påpekade då att jag kan avstyra migränen med muskelavslappnande och att den bara kommer när jag spänner mig extremt i musklerna under lång tid. Jag tycker då att man ska ta itur med grundorsaken dvs musklerna och det som orsakar spänningarna där än att punktbehandla något som jag kan kontrollera om jag bara håller musklerna i chack. Han höll inte med.
Jag förklarade än en gång att mina behandlingar jag har gjort har varit väldigt sporadiska i mån av ekonomi och att det kan gå ett halvår mellan behandlingarna och att man kanske skulle kunna se bättre resultat vid kontinuerlig behandling under en period. Han var skeptisk. Jag nämnde smärtklinik varpå han svarade att han inte trodde det var rätta vägen att gå utan att han vill behandla migränen....... skulle prata med min läkare och återkomma.
Jag vet inte riktigt vad jag ska tro och känna just nu. Känns inte alls som om vi var på samma spår....

Enligt min neurolog är muskelspänningar ett symtom vid migrän. Jag får alltså inte migrän p.g.a. mina onda muskler, utan jag får onda muskler av migränen. Så massage, kiropraktik o.s.v. var inget som skulle hålla migränen borta.

Är det spänningshuvudvärk (som känns nästan exakt likadant som migrän) så fungerar ju massagen bra.

 

[EmmaW]

Enligt min neurolog är muskelspänningar ett symtom vid migrän. Jag får alltså inte migrän p.g.a. mina onda muskler, utan jag får onda muskler av migränen. Så massage, kiropraktik o.s.v. var inget som skulle hålla migränen borta.

Är det spänningshuvudvärk (som känns nästan exakt likadant som migrän) så fungerar ju massagen bra.

Det kan nog vara olika. Nu har jag haft muskelspänningar långt innan jag fick migränen som kom efter en skada. Ju mer ont jag får i skadan desto mer huvudvärk får jag. Massage hjälper för stunden om jag har möjlighet att få tag i nån som kan massera mig vilket jag i princip aldrig har. Om jag får musklerna att slappna av så slutar migränen så det är väl spänningsmigrän helt enkelt.

 

[kol]

Jag har tagit dom med 4 timmars intervaller dagligen under 2 veckor ihop med panodil. Jag gick som en dimma som aldrig gav med sig. Om jag tar en halv så räcker dom inte tillräckligt.

Skippa alvedonen och se om det hjälper, eftersom dom förstärker. Försök att justera dosen på nåt vis, du behöver ju paraflexen.