Var nyligen hos gyn pga smärtorna från endon plötsligt kommit tillbaka. Har hormonspiral vilket tar bort all mens så jag slipper de allra starkaste värktabletterna.
Visade sig att jag hade ägglossning vilket var orsaken till smärtorna. Happ, jag som hade intrycket att man inte fick ägglossning med hormonspiral, men tydligen kan det hända ibland.
Spiralen satt fint på plats, ultraljudet såg jättefint ut. Då kläckte hon ur sig:
- Vill du och din sambo ha barn?
- Öh... Vi har inte pratat om det. Om ett par år kanske.
- Vänta inte för länge. Egentligen har du dina bästa förutsättningar nu, för allt ser jättefint ut och jag har sett alltför många som väntat för länge och ångrat sig. Det kan ta upp till 2 år att bli gravid med endometrios. Och fertiliteten går ner ännu mer efter 30, och plussa på endometrios med det..
Så fortsatte hon:
- Om jag var du skulle jag ta ut spiralen och börja försöka nu. Jag ser så många i din ålder som sätter upp 5-årsplaner och tillslut så blev det aldrig några barn. Fundera på det.
What? Okej, jag är 26,5 år, så om jag blir gravid inom 1-2 år så skulle jag vara strax under 30 när första barnet kommer. Och jag har alltid sagt att jag helst inte vill passera 30 just pga endometriosen som sänker fertiliteten.
Jag blev ganska ledsen, chockad och stressad. Jag vill ju ha barn, men jag måste få en mer stabil tillvaro först. Jag är sjukskriven, har skulder och anmärkningar, inte helt frisk från depressionen ännu.
Jag vill åtminstone ha en fast anställning att kunna vara mammaledig från, det är liksom ett grundkrav.
För att inte prata om att min sambo verkligen inte vill ha barn just nu eller de närmaste åren. Vi pratade lite och han sa att inte är säker på om han vill ha barn alls... (Han är 31).
Tänk om jag missar min chans nu om jag väntar i 4-5 år till? Eller jagar jag upp mig för mycket?
Egentligen skulle jag bara vilja ta ut spiralen nu och hoppas på grav inom 1 år, och under tiden kämpa som en galning för att hitta fast jobb. Men inte med en sambo som inte vill ha barn. Då kommer han väl sexstrejka..
Visade sig att jag hade ägglossning vilket var orsaken till smärtorna. Happ, jag som hade intrycket att man inte fick ägglossning med hormonspiral, men tydligen kan det hända ibland.
Spiralen satt fint på plats, ultraljudet såg jättefint ut. Då kläckte hon ur sig:
- Vill du och din sambo ha barn?
- Öh... Vi har inte pratat om det. Om ett par år kanske.
- Vänta inte för länge. Egentligen har du dina bästa förutsättningar nu, för allt ser jättefint ut och jag har sett alltför många som väntat för länge och ångrat sig. Det kan ta upp till 2 år att bli gravid med endometrios. Och fertiliteten går ner ännu mer efter 30, och plussa på endometrios med det..
Så fortsatte hon:
- Om jag var du skulle jag ta ut spiralen och börja försöka nu. Jag ser så många i din ålder som sätter upp 5-årsplaner och tillslut så blev det aldrig några barn. Fundera på det.
What? Okej, jag är 26,5 år, så om jag blir gravid inom 1-2 år så skulle jag vara strax under 30 när första barnet kommer. Och jag har alltid sagt att jag helst inte vill passera 30 just pga endometriosen som sänker fertiliteten.
Jag blev ganska ledsen, chockad och stressad. Jag vill ju ha barn, men jag måste få en mer stabil tillvaro först. Jag är sjukskriven, har skulder och anmärkningar, inte helt frisk från depressionen ännu.
Jag vill åtminstone ha en fast anställning att kunna vara mammaledig från, det är liksom ett grundkrav.
För att inte prata om att min sambo verkligen inte vill ha barn just nu eller de närmaste åren. Vi pratade lite och han sa att inte är säker på om han vill ha barn alls... (Han är 31).
Tänk om jag missar min chans nu om jag väntar i 4-5 år till? Eller jagar jag upp mig för mycket?
Egentligen skulle jag bara vilja ta ut spiralen nu och hoppas på grav inom 1 år, och under tiden kämpa som en galning för att hitta fast jobb. Men inte med en sambo som inte vill ha barn. Då kommer han väl sexstrejka..