Ni med bokslukande barn (som läser själva)

[pollex]

Jag tänker att isf får man väcka diskussion i frågan. Leka måste man få göra men det får inte bli farligt så att någon skadar sig. Ungefär så känner jag.

Jo, fast jag förstår (och sympatiserar med) tanken att stoppa inputen till den typen av lekar.

 

[Lipperta]

Grottbjörnens folk som tioåring? Tyckte du inte sexscenerna var märkliga?

Min mormor läste faktiskt de böckerna för mig jsut runt den åldern, dock brukade hon inte läsa ut allt utan sa bara att de hade sex utan att Ayla ville som exempel.
Jag visste då gott och väl vad sex var vid den åldern, det tror jag redan var avklarat vid 7 år i skolan bland klasskamraterna

 

[Lipperta]

Min favorit bok var och kommer alltid vara Varg bröder, så bäst.

 

[escodobe]

Jag fick läsa allt som barn det var självsorterande var det för svårt läste jag inte klart (idioten gjorde jag ett försök med på mellanstadiet den gick inte hem).

Sonen läser massor och får välja själv skulle han välja ex Stephen King får han läsa den (men det kanske inte är så att jag propsar på den boken själv) det finns så mkt annat bra att läsa som det går att styra honom mot på bibblan/bokaffären.

Han är 9år och inte särskilt rädd av sig.

Som lärare i en åk4 kände jag dock att jag fick prata med föräldrarna till en elev som valde jurtjyrkogården (stavning?) men vi var överens hellre ATT han läser den än inte alls han hade svårt att hitta böcker och komna igång med läsning.

Lustigt att du nämner Idioten, för på den där resan när all min egna lektyr för länge sedan tagit slut så var utbudet Hästarnas dal eller brott och straff och någon annan rysk tegelsten men alldeles för många namn i.

Det var ju helt omöjligt att begripa vem som var vem vilket gjorde boken oläsbar.
Det avskräckte mig från ryska klassiker i många år. Jag tvingade mig egenom brott och straff för 7 är sen och det får räcka.. kan folk inte bara ha ETT namn?!

Från min barndom kan jag bara minnas tre saker som gav mig mardrömmar.
Ett inslag på nyheterna där ett barn hade en benprotes i metall efter att ha trampat på en mina, bockstensmannen och opiumhålan och de långhalsade kvinnodockorna på etnografiska museumet.

 

[Luff]

Hästarnas dal läste jag som tonåring. Kan väl vara så att en del sidor lästes om och om igen. Gillar serien rakt igenom på grund av medicinalväxtkunskapen och mystiken. Men som sagt - som tonåring var det andra sidor som nöttes.

 

[pollex]

Min mormor läste faktiskt de böckerna för mig jsut runt den åldern, dock brukade hon inte läsa ut allt utan sa bara att de hade sex utan att Ayla ville som exempel.
Jag visste då gott och väl vad sex var vid den åldern, det tror jag redan var avklarat vid 7 år i skolan bland klasskamraterna

Jag utgår från att sjuåringar vet om att såväl sex som våld finns, men det är ju en sak att veta det och en sak att läsa ingående skildringar... vilket ju är precis den skillnaden din mormor gjorde!

Jag har för övrigt inte läst Grottbjörnens folk, det får mig att känna mig lite kulturlös i den här tråden . Däremot påminde det mig om ett par olika böcker jag fick som barn (12-13-14 eller så) där givaren (tror det var mina föräldrar) helt verkade ha gått på respektive titel som innehöll ordet ”häst”. Jo tjena, visst fanns det hästar med men det var inte direkt huvudtemat

 

[FeatherCloud]

Jag har för övrigt inte läst Grottbjörnens folk, det får mig att känna mig lite kulturlös i den här tråden . Däremot påminde det mig om ett par olika böcker jag fick som barn (12-13-14 eller så) där givaren (tror det var mina föräldrar) helt verkade ha gått på respektive titel som innehöll ordet ”häst”. Jo tjena, visst fanns det hästar med men det var inte direkt huvudtemat

Påminner om när min mamma gav mig Jilly Coopers "Ryttare" i födelsedagspresent. Jag var max 12 år. Slukade boken från pärm till pärm , sen ville mamma låna. Hon läste den, och gömde sen undan den med orden att jag fick tillbaka den när jag blev myndig Förstår än idag inte hur hon inte kunde begripa typen av bok med tanke på omslaget.

Det är för övrigt (för att återknyta till trådämnet) den enda bok jag någonsin begränsades att läsa. Lärde mig läsa tidigt, och jag läste både mycket och snabbt. Gav mig in på mamma och pappas bokhylla tidigt, liksom tonårs- och vuxenhyllorna på biblioteket. Jag förstod garanterat inte allt men jag mådde heller aldrig dåligt av något jag läste, tror snarare det gynnade mig i långa loppet

Svårt att säga hur jag själv skulle göra, dröjer ju ett tag innan jag är i den situationen. Hoppas dock att jag kan vara lika tillåtande som mina föräldrar var, om nu kotten vill läsa. Och hellre att vi kan prata om eventuella otäcka/etc saker, än att han inte får

 

[pollex]

Påminner om när min mamma gav mig Jilly Coopers "Ryttare" i födelsedagspresent. Jag var max 12 år. Slukade boken från pärm till pärm , sen ville mamma låna. Hon läste den, och gömde sen undan den med orden att jag fick tillbaka den när jag blev myndig Förstår än idag inte hur hon inte kunde begripa typen av bok med tanke på omslaget.

Det är för övrigt (för att återknyta till trådämnet) den enda bok jag någonsin begränsades att läsa. Lärde mig läsa tidigt, och jag läste både mycket och snabbt. Gav mig in på mamma och pappas bokhylla tidigt, liksom tonårs- och vuxenhyllorna på biblioteket. Jag förstod garanterat inte allt men jag mådde heller aldrig dåligt av något jag läste, tror snarare det gynnade mig i långa loppet

Svårt att säga hur jag själv skulle göra, dröjer ju ett tag innan jag är i den situationen. Hoppas dock att jag kan vara lika tillåtande som mina föräldrar var, om nu kotten vill läsa. Och hellre att vi kan prata om eventuella otäcka/etc saker, än att han inte får

Tur att mina föräldrar aldrig fick för sig att låna någon av de där böckerna

Jag kan ju tillägga att jag hittills aldrig ”förbjudit” någon bok under mitt barns lösa-själv-karriär, men tanken som ledde fram till den här tråden väcktes när jag hittade en bokserie på biblioteket med tjooooocka böcker (önskemål från läsaren ) där baksidestexten indikerar spännande historia men huvudpersonen är 14 år, vilket skulle kunna betyda att skildringen kanske är i det mest spännande laget... vi får se hur det är med det när seriens första bok anländer (jag behövde reservera den från ett annat bibliotek)!

Däremot har det hänt när han varit yngre (och mer lättskrämd) att jag varnat för att ”den här boken är för större barn”, och då har han valt att vänta.

Sedan finns det böcker som jag definitivt inte skulle låta honom läsa än på ett gäng år, men de är nog definitivt av de självbortsorterande slaget

 

[AraSlei]

Jag började också läsa tidigt, och var också en av dem som läste Grottbjörnens folk-serien som typ 10-åring Jag tyckte nog sexscenerna var lite spännande, men det var framförallt resten av böckerna som var bra. Jag läste även Sagan om Ringen, Svärdet och Spiran och andra lite tyngre böcker i den åldern, men det var ju nästan det enda som fanns som inte lästes ut på en dag eller två

 

[escodobe]

Min mamma avslöjde för några år sedan att biblioteket tydligen ringt hem med frågor om jag fick låna vissa böcker.

Jag utgår från att jag inte blev begränsad.
Jag tillbringade all ledig tid i stallet och biblioteket.

Jag läste även djurfarmen någon gång i mellamstadiet och bokens metaforer gick fullständigt över huvudet på mig. Jag förstod såpass att jag begrep att boken egentligen handlade om något annat men VAD detta var gick nog helt förbi.

 

[lil-sis]

Jag fick läsa vad jag ville och det kommer avkomman få göra om han vill läsa vilket jag verkligen hoppas!

 

[Roheryn]

Som före detta bokslukande barn (med läsförmåga som vida översteg min ålder, så att säga), numera bokslukande vuxen, så måste jag säga att jag hade känt mig väldigt överkörd och trampad på tårna om mina föräldrar hade "kontrollerat" vad jag läste!! Jag läste allt, verkligen allt, mellan typ 8 och 12 års ålder. Då läste jag så pass bra att språket inte var något problem - jag kunde lätt läsa t.ex. skräckböcker avsedda för en vuxen publik (den typen av böcker har ju kanske inte heller det mest avancerade språket). Jag botaniserade friskt bland böckerna i mammas och pappas bokhyllor, på mormor o morfars vind, i bibliotek och i bokhandlar. Det var sådan glädje och sådan lust förknippat med detta bokletande och -läsande och jag ser det, nu som vuxen, som väldigt mycket viktigare att bejaka den läslusten än att kontrollera innehållet i böckerna!!

Som förälder till en snart myndig dotter kan jag konstatera att jag aldrig förbjudit henne att läsa några böcker, se några filmer eller spela några spel (hon spelar dock inte och har aldrig gjort, iaf inte något mer avancerat än Candy Crush på telefonen ). Jag tror inte på förbud och jag tror inte på att skydda barn från världen. Ja, de kommer att få mardrömmar ibland och bli rädda ibland och ibland inte förstå saker. Då är det min uppgift som förälder att finnas där, stötta, prata osv. Jag tror att det i längden förbereder barn väldigt mycket bättre på ett kommande, självständigt liv (som verkligen inte alltid är en dans på rosor) än förbud och "skydd" mot allehanda otäckheter.

 

[Snowball]

Det var ju helt omöjligt att begripa vem som var vem vilket gjorde boken oläsbar.
Det avskräckte mig från ryska klassiker i många år. Jag tvingade mig egenom brott och straff för 7 är sen och det får räcka.. kan folk inte bara ha ETT namn?!

Ja det är ju snudd på omöjligt att hålla ordning på personerna
Jag lyckades ta mig igenom Krig och Fred med nöd och näppe
Hur blev de klassiker egentligen

Jag läste Stephen King tidigt kan jag har varit tio kanske och det ledde inte till några mardrömmar vad jag kommer ihåg i alla fall

 

[Badger]

... i vilken mån kollar ni upp de böcker som barnen läser?

Jag har en bokslukande åttaåring som läser fort och väl, så nya böcker måste till ideligen. Det är ett kärt besvär att ordna , men ibland slås jag av tanken att det finns en risk att något ska visa sig vara för spännande/läskigt/skrämmande - han har en rätt krigisk smak . Har det hänt er? Hur gör ni?

Jag har inte kollat så noga, men han har precis börjat och har hållit sig till böcker som biblioteket ställt i hyllan för typ 8-9 år. Så jag har nog iskallt räknat med att det har varit ok.

De är ju iofs så korta också så jag skulle kunna skumma igenom dem raskt.

 

[Badger]

Det är både lätt och svårt med ens egna gamla böcker tycker jag, allt åldras inte väl (men då är det inte de aspekter vi pratat om här som jag tänker på i första hand!).

Jag tycker att nyfikenhet och intresse är underbara kvaliteter som jag inte heller vill stoppa, men det innebär inte att jag tycker att det är fritt fram för vad som helst. Stoppar du inte filmer heller? Spel? Vi (alla föräldrar generellt i årskursen i skolan) har till exempel ombetts att vara vaksamma med just spel då skolan uppmärksammat att vissa barn spelar spel avsedda för äldre/vuxna vilket visar sig i destruktiva lekar.

Spel är en helt annan sak för mig. Vi gillar verkligen spel i familjen och min man som har mer koll än jag har är jättenoga med att spel från 16 och från 18 har de gränserna. Filmer håller vi också mer koll på.

Men som sagt han har inte rört sig ut ur sin ålders bokhyllor ännu och jag tror, antagligen bara pga hur jag själv är, att jag skulle tveka betydligt mindre inför att A skulle läsa Det/Djurkyrkogården/Carrie än se dem som film i ung ålder.

Nästan alla 40+ verkar ju ha överlevt Ayla och Hästarnas dal när de var 12-14 utan stora skador så det känns som att böcker för mig i alla fall är lättare att bara hoppa över några sidor än det är att blunda i en film.

 

[Badger]

Vad tänker du händer om han läser något som är för spännande/läskigt/skrämmande?

Jag läste alla de där Grottbjörnens folk (de heter så väl?) och borta med vinden + sagan om ringen böckerna + massa "krigsböcker" innan jag var 10, blev absolut inte rädd utan la nog ingen större vikt vid det.

Såg massor av Stephen Kings filmatiseringar som väldigt liten, det är nog inte lika lämpligt. Det var min storebror som tyckte det var en bra idé haha.

Jag vet att jag läste en SF-bok för barn när jag var 13 som gav mardrömmar i åratal. Ngt om mögel på rymdhundar, brrr. I övrigt har ingen enda bok gett några som helst spår, inte ens Det (som jag i övrigt inte gillade) (eller jo ok Bibeln, men det gick över).

Så jag tror jag håller med dig om att det är svårt att lyckas hitta riktigt hemska böcker. Om man inte letar i politisk litteratur antar jag och börjar läsa om Pol Pot/Stalin/Hitler med bilder.

 

[MiaMia]

Jag har fått mardrömmar av en bok en gång. (inte speciellt benägen till mardrömmar alls)
Det var en populärfackbok om Ötzi, ismannen som hittades mumifierad i Alperna.
Jag var typ 23 och inget i den var otäckt när jag läste.

 

[Badger]

Som före detta bokslukande barn (med läsförmåga som vida översteg min ålder, så att säga), numera bokslukande vuxen, så måste jag säga att jag hade känt mig väldigt överkörd och trampad på tårna om mina föräldrar hade "kontrollerat" vad jag läste!! Jag läste allt, verkligen allt, mellan typ 8 och 12 års ålder. Då läste jag så pass bra att språket inte var något problem - jag kunde lätt läsa t.ex. skräckböcker avsedda för en vuxen publik (den typen av böcker har ju kanske inte heller det mest avancerade språket). Jag botaniserade friskt bland böckerna i mammas och pappas bokhyllor, på mormor o morfars vind, i bibliotek och i bokhandlar. Det var sådan glädje och sådan lust förknippat med detta bokletande och -läsande och jag ser det, nu som vuxen, som väldigt mycket viktigare att bejaka den läslusten än att kontrollera innehållet i böckerna!!

Som förälder till en snart myndig dotter kan jag konstatera att jag aldrig förbjudit henne att läsa några böcker, se några filmer eller spela några spel (hon spelar dock inte och har aldrig gjort, iaf inte något mer avancerat än Candy Crush på telefonen ). Jag tror inte på förbud och jag tror inte på att skydda barn från världen. Ja, de kommer att få mardrömmar ibland och bli rädda ibland och ibland inte förstå saker. Då är det min uppgift som förälder att finnas där, stötta, prata osv. Jag tror att det i längden förbereder barn väldigt mycket bättre på ett kommande, självständigt liv (som verkligen inte alltid är en dans på rosor) än förbud och "skydd" mot allehanda otäckheter.

Jo exakt. Det känns som att det faktiskt är i just den åldern (tweenies teenies) som man läser även böcker man inte hm orkar ta sig igenom som vuxen sedan eftersom man inte har lika mycket tid.

Så om man hindrar barnet från att läsa vuxenlitteratur då kommer de kanske aldrig någonsin att läsa klassikerna.

Det är nästan som om det är haken med att det finns så mycket bra ungdomslitteratur numera...

 

[BernT]

Jag vet att jag läste en SF-bok för barn när jag var 13 som gav mardrömmar i åratal. Ngt om mögel på rymdhundar, brrr. I övrigt har ingen enda bok gett några som helst spår, inte ens Det (som jag i övrigt inte gillade) (eller jo ok Bibeln, men det gick över).

Så jag tror jag håller med dig om att det är svårt att lyckas hitta riktigt hemska böcker. Om man inte letar i politisk litteratur antar jag och börjar läsa om Pol Pot/Stalin/Hitler med bilder.

Jaa men lite så tror jag med. Såg däremot Tandläkaren (skräckfilmen) som jag vet inte 8-9 kanske? Återigen min storebror som tyckte att det var en bra idé.. efter det var jag livrädd för att tandläkaren skulle borra sönder käken på mig haha. Det satt i ett tag. Men det var ju väldigt grafiska scener där tandläkaren går loss. För mig iaf är bok inte alls samma sak.

 

[pollex]

Min mamma avslöjde för några år sedan att biblioteket tydligen ringt hem med frågor om jag fick låna vissa böcker.

Jag utgår från att jag inte blev begränsad.
Jag tillbringade all ledig tid i stallet och biblioteket.

Jag läste även djurfarmen någon gång i mellamstadiet och bokens metaforer gick fullständigt över huvudet på mig. Jag förstod såpass att jag begrep att boken egentligen handlade om något annat men VAD detta var gick nog helt förbi.

Oj, vilket engagemang från biblioteket! Hur gammal var du då?