Nu ska jag generallisera lite.
För 25 år sedan så fanns det en annan typ av kunskap än idag. Bitvis mindre och bitvis större. just hanteringsbiten tror jag var mer naturlig då. Man tog varje häst för vad den var och de flesta som höll på med häst hade mer eller mindre vuxit upp med hästarna. Jag började med hästar för ganska exakt 25 år sedan och jag minns delar av detta. Sedan dess har det hänt saker. Tiläggas skall att i min släkt är det bara jag som håller på med hästar så jag är inte uppvuxen med hästar på alltför nära håll.
De sista åren jag gick på ridskola så var tänket att gör hästen fel slå den. Vill den inte i ridngen ta i mer osv. Tanken att människan kanske var problemet fanns inte i dessa människors värld. Jag vet inte hur många gånger jag försökte förklara för nybörjarna att man slår inte en häst bara för att den brukar vara grinig. En liten tjej band upp sin häst i stallgången, den vände på huvudet för att titta på henne och hon buttar till hästen så den tappade balansen totalt. Jag frågade vad hon höll på med och svaret var att han tänkte ju bita mig. Detta sätt att hantera hästarna var den förhärskande på flera ställen. Ett annat exempel var ridläraren (tävlade i msv dressyr) som till eleven på den relativt outbildade hästen säger ”du har ju en sporre, gräv lite med den” när hästen inte ville (inte förstod?) göra en skänkelvikning. På läktaren stod bla ett antal barn.
Någonstans på vägen slutade hästen vara en partner och övergick till att vara ett redskap. Jag tror inte NH är den enda vägen för jag tror egentligen att NH är samma sak som bla de hästar som kördes i skogen blev hanterade efter. Jag anser att jag håller på med NH eftersom jag tar avstånd från den hästhantering som lärs ut på många ställen idag. Jag anser inte att hästar i gemen ska ledas i kedjegrimskaft. Det är ett skarpt hjälpmedel som ska användas mycket försiktigt. Jag anser inte att en häst måste ridas med nosgrimma med snokrem vilket min vän som utbildades till ridlärare fick lära sig att man var tvungen att ha (achenremmen hårt åtdragen). Jag anser inte att man lär en häst att rygga genom att slå den med spö på frambenen och jag anser definitivt inte att man straffar en häst i efterhand vilket tyvärr många inom dagens ”traditionella” hantering gör (säkert ofta omedvetet).
För mig var NHn en lättnad. Äntligen fick jag ”svart på vitt” på att den hantering som ansågs normal inte var det enda sättet. Jag avskydde den hanteringen och kände mig bara vilsen i stallet. När en ny person blev anställd vid ridskolan och undervisade i ridning men även markhantering enligt NH tänk (både snurra snöre men framförallt hur hästar tänker, hur man läser dem osv) så fick jag äntligen en bekräftelse på att det fanns en annan väg. Denna person sa uttryckligen att detta med snurra rep är mycket överskattat. Det är massor som h*n lärde ut som inte passar mig men jag fick en ny grund att bygga på.
Dat gammla talesättet säger att "där kunskapen slutar tar våldet vid". Tyvärr har många av de ledande inom hästsverige glömt innebörden i de orden och predikar en hantering som jag tycker grundar sig på våld. Våld ska användas med stor urskillning och inte som en grundtanke i hur man ska kontrollera sin häst.
Observera att detta är en genralisering av den "normala" hästhanteringen och att jag är fullt medveten om att det finns många som ägnar sig åt den (vilket jag kanske också gör egentligen
) som tar avstånd från detta.
