Nej, förtvivlad (långt å svamligt)

[Heulwen]

Om det inte har gått hål så var det bara ett varnande nafs, ungen provocerade förmodligen hunden.
Hunden högg inte med avsikt att skada, ska man döma en individ till döden så lättvindligt för det?!
Bara för att din sambo inte kommer överens med hunden ska du inte avliva honom. Gör inte det, stå på dig!
Dessutom; sambon måste ha tryckt ner hunden några minuter efteråt och inte när det hände; det är ju för FAN helt fel, hunden fattar inte vad den gjort!
Att jag antar det är för att sambon inte vet hur det gick till.

 

[Heulwen]

Tack för alla åsikter.
Jo som någon här ovan skrev så visst kan det mycket väl vara så att sambo känner sig svartsjuk på hunden (annars brukar det vara hästarna) för att hunden får så mycket mer uppmärksamhet och nu ser detta som ett sätt av "bli av med det".
Det jag har svårt att se är varför hund skulle bita flickan bara för att ta mat? Jag känner nog att det är en pusselbit som fattas. Visst, han har stresstendenser och ser inte min sambo som sin ledare men från det till att bita? Jag funderar på vad flickebarnet möjligtviskan ha gjort för att hund ska sett ett hot?
Jo, självklart ska jag inte låta sambon ta med hund och avliva honom.
Hädanefter tänker jag INTE lämna huden ensam med min samo, nej, han får allt hänga med överallt.
Och till mångas undran över vad 17 hund och sambo gorde i källaren. Enligt sambo skulle hunden "få veta hut" dvs, få sig ett rejält kok stryk!
Snacka om att här blir det torrbeläggning i sängen ett bra tag framöver.

Tål du sånt från din sambo? Att han misshandlar ditt djur i ditt hem?! För det är det, det handlar om; ren och skär djurmisshandel. Han kan ha förstört din hunds psyke.
Vilken , och din kommentar; det blir inget "kul" i sängen p.g.a detta..Förstår att du kanske vill skämta till det lite, men detta är inget att skämta om.
Gör klart för din karl att om han misshandlar dina djur igen, då fan får han en anmälan på sig!

Nu låter väl det här inlägget lite hårt i tonen, jag klandrar inte dig för något, men din sambo har jag svårt för...

 

[pippi27]

Jo, jag förstår att folk reagerar mot min sambo, jag själv har bråkat massor på honom över detta.
Trots att jag försökt förklara och visa hur han ska gå tillväga så går det inte in
Annars så är han en uderbar man på alla sätt, vi är inne på vårt tionde år nu. Det är just den är biten med djuren, har har inget sinne alls för djur, och vi har råkat i bråk många gånger för det.
Nu har det hela lugnat ner sig och jag har inte hört något om att avliva hund på hela em.
Men som jag skrev i mitt tidigare inlägg, hädanefter så kommer inte hunden att lämnas med honom.
Grannflickan har varit här nästan hela dagen och inte visat några tendenser på rädsla för hunden som tur är(hon blev inte rädd igår heller) och det stärker min misstanke om att hon gjort något för att provocera honom, och att hon vet om det själv.
Och som Grana (var det väl?)skrev, det gick ju inte hål vilket visar på att han inte bet för att skada utan gav ett ordentligt varningsbett, vilket även det tyder på att hunden känt sig provocerad/trängd.
Jaja, det känns lugnare iallafall.

 

[Zoya]

Håller med här: Skull emin sambo misshandlat någon av mina hundar hade han åkt ut med huvudet före! Aldrig att jag skulle tolerera sådant beteende från en vuxen människa.
Nu älskar min sambo hundarna lika mycket som jag, som tur är.

 

[prinsessfeminist]

Hoppas att det löser sig. Vilken ledsam situation du hamnat i.

Vår hund var inte säker med barn så ända sedan hon var ungefär två (då började vi se tendenserna) så fick vi lägga henne i ett rum med kompostgaller framför dörren om det var barn hemma.

Hunden trivdes med det, för hon gillade helt enkelt inte barn (bara våra egna ).

ETT bett eller en nafsning behöver inte betyda slutet utan man kan anpassa sitt liv efter det. Vår hund nafsade tom egna barnet i ansiktet och doktorn fick sy i läppen - men det var helt och hållet barnets fel - och också vårt ansvar som vuxna. Barnet var sju år och VISSTE att man inte pussar hunden. Barnet testade och hade satt sig i korgen för att pussa hunden på nosen, vilket resulterade i morrande och tills sist en nafsning eftersom barnet inte gav sig.

Jag tycker synd om dig som har en sådan oresonlig sambo! I vårt fall har det hjälpt att vi varit oerhört överens om hundens aktiviteter eller icke-aktiviteter när det är barn inblandade. Trots egna barn har hunden levt ett ganska "barnfritt" liv och trivts med det. Om hon egentligen varit rädd eller inte har jag inte funderat över, utan helt enkelt bara hållt henne ifrån barn. JAG tyckte inte det var värt jobbet att träna, för vår hund var ingen "var-barns-egendom" ändå, om du förstår vad jag menar?

Jag hoppas att ni pratar igenom det som hänt och kan komma överens om hur ni skall hantera situationer som den som hände.

Om ni inte kan komma överens så hoppas jag att du kan omplacera hunden hos någon som är medveten om problemet och antingen tränar eller håller hunden borta från barn.

kram till dig och upp med hakan - jag tycker din sambo verkar urdum, du har all rätt att bli arg på honom. Så gör man inte som han gjorde!

 

[prinsessfeminist]

Grannflickan har varit här nästan hela dagen och inte visat några tendenser på rädsla för hunden som tur är(hon blev inte rädd igår heller) och det stärker min misstanke om att hon gjort något för att provocera honom, och att hon vet om det själv.

Det är viktigt att du lagt märke till det. TÄNK om ni avlivat hunden och hon VET att hon egentligen gjort bort sig? Då skulle hon få väldiga skuldkänslor.

En del tyckte att vi skulle avliva vår hund när hon nafsat vårt barn i ansiktet, men det var aldrig tal om det. Barnet visste själv att hon gjort fel och ångrade sig ordentligt. Hade vi då tagit bort hunden så hade hon tagit det som om det varit hennes fel.

Men du får ta ett rejält snack med sambon. Ni kan inte ha det på det viset att han avskyr hunden. Det låter inte som en hållbar situation...

 

[KaZa]

Håller med Svensson helt och hållet!

Dessutom ska du nog ta en rejäl funderare på om du vill leva med en man som beter sig så illa med djur. Som Grana (tror jag det var) skriver. Det är ren misshandel och en sådan man ska ha en anmälan på sig. Tyvärr!

Tror att den bästa lösningen är att antingen omplacera hunden eller sambon. Det ska till väldigt mkt arbete för att sambon och hunden ska få en fungerande relation ihop och det som gäller är att sambon ändrar sin inställnig helt och hållet.

Tänk även på att det är Du och Din sambo som bestämmer nivån på aggrestion i er flock. Bråkar Ni så ser hunden på vilken nivå ni ligger och då vet hunden att det där humöret kan även drabba honom när den dagen kommer. Vilket gör att även han trappar upp sin stress och aggrestionsnivå för att kunna hantera detta.

 

[Gumman]

Jag hoppas lugnet håller i sig. Jag skulle inte slappna av förrän jag skulle vara säker på att hund inte ska avlivas. Det återstår väl att se imorgon då. Stå på dig vännen och se till att du får behålla din hund då du behöver han så mycket. Tala om fördelarna för B med hund, annars får väl han stanna hemma och ta hand om dig och dina barn på heltid. Det vet vi redan nu att det inte fungerar ekonomiskt + att han skulle klättra upp efter väggarna efter 1 dag hemma. Bättre att ha hund hemma i så fall som hjälper dig när du är dålig.

 

[malgerud]

Som många här har skrivit så fattas något i historien. Jag hade själv en hund som inte var säker med barn. Han hade kommit i kläm mellan dåvarande husse och matte med ny husse. Han bodde i stort sett i trapphuset mellan lägenheterna och dessutom skaffade matte en bebis med nya sambon.

Vi talade om för alla vi kände med barn att han inte var säker och att om dom gick efter honom när han gick undan så var det på egen risk. Första månaden gav han min lillasyster ett varningsbett i tummen. Vi hade då sagt åt henne att hon inte skulle hålla på och klappa honom hela tiden men eftersom hon är handikappad så förstod hon inte riktigt varför. Tillslut fick hon bettet (det gick inte hål) Och då lärde hon sig att tyda hans övriga signaler på att det var bra. Sedandess har han inte gjort något. För något år sedan då han var 13 år så slängde sig mitt kusinbarn över honom trots att vi bett min kusin att hålla uppsikt över honom. Till råga på allt så drog ungen hunden i pälsen. Här gavs ett rejält varningens morr. Ingen rörde hunden mer.

Alltså tror jag att det till mångt och mycket är så att hunden provoceras till att säga ifrån. Det tyder ju på att det var så i din situation med tanke på att flickan inte var ett dugg rädd varken strax efteråt eller dagen efter.

Stå du på dig! Ingen ska behandla dina djur illa!