Naturlig födsel, eller?

Status
Stängd för vidare inlägg.
Sv: Naturlig födsel, eller?

Det borde ju gå, det finns ju speciella barnmorskor på sjukhusen just för kvinnor som är väldigt rädda , jag fick det tipset av min barnmorska men kommer nu inte ihåg vad de kallades, de hade ett speciellt namn.
Jag tycker du kan fråga din vanliga barnmorska om det. mvh
 
Sv: Naturlig födsel, eller?

Jag aktar mig noga för att tycka så mycket när det gäller födslar, amning etc. Det finns få saker som är så känsliga att få ifrågasatta och ifrågasättandet ger sällan någon annat reslutat än mer skuld och skam. Våra individuella förutsättningar, både fysiska och psykiska, är helt annorlunda - både när det gäller födslar och amning.
För mig är huvudsaken att barnet kommer ut och att det blir mätt och mår bra av uppfödningen. Klart slut!
 
Sv: Naturlig födsel, eller?

Jag tycker att man i möjligaste mån ska föda vaginalt. Har man förlossningsskräck osv så ska man ta tag i detta i god tid INNAN förlossningen. I många fall går ju sådant att förbättra/bota.
Jag håller med om att man ska ta tag i det tidigt, men det hjälper inte alltid. Och det är inte ens alltid ens eget fel :smirk:

JAG sa till redan vid inskrivningen vid min första graviditet att jag hade förlossningsrädsla. VILLE verkligen ta tag i det för att förhoppningsvis kunna vända den rädslan. Jag framhöll redan från början dock att jag sannolikt skulle behöva ha ett snittbesked i ryggen för att kunna slappna av och ta till mig den hjälp som fanns att få. Jag vet själv hur jag fungerar!
Jag hade oturen att hamna mitt i semestertider, så jag hade hunnit med flera veckor efter ultraljudet innan jag ens fick träffa barnmorska för samtal. (i vårt landsting heter det Amandagruppen, i flera andra landsting kallas det Aurora)
När sjättemånaden passerat och jag fortfarande inte hade fått varken nån vidare hjälp eller något snittbesked började min panik växa och till sist ringde min barnmorska upp dem på förlossningen - då tog det till dagen efter så hade jag mitt besked. Men då var det för sent för mig att hinna slappna av och ta till mig hjälpen. Det fick helt enkelt bli ett kejsarsnitt.

Inför min andra graviditet var jag fullständigt inställd på att påbörja samtal tidigt och tog kontakt med den tidigare samtalsbarnmorskan ganska omgående för att planera. Redan DÅ visste jag dessutom att jag var garanterad ett snitt eftersom läkaren insåg att inte mycket hade hunnit förändras under det 1½ år som då gått sen förra snittet. Allt var alltså frid och fröjd och jag gick på mina samtal - ända tills jag kom och skulle göra fostervattenprov (samma läkare) och läkaren hade läst i mina journaler att det gjorts ett s.k "L-snitt" förra gången. De hade alltså fått klippa upp livmodern lite extra, i form av ett L och det gör att risken att livmodern spricker ökar om man går igenom ett värkarbete, så av medicinska skäl FICK jag inte ens försöka föda vaginalt. :( Sen var det iofs skönt att slippa ta tag i att bearbeta rädslan och i stället kunna ta det lugnt genom graviditeten, men jag hade gärna gjort det!

I tredje graviditeten var det naturligtvis snitt automatiskt av samma skäl. Men faktum är att i slutet av den graviditeten så kände ja gmig mentalt mogen att försöka föda vaginalt - förmodligen för att jag inte fick :p

Generellt:
Jag tycker inte att det ska vara "lätt" att få ett kejsarsnitt gjort, men samtidigt ska det vara självklart för dem som verkligen behöver det av olika skäl. Det ÄR ändå en stor bukoperation med alla risker det innebär.
Jag har genomgått det tre gånger och alla tre har jag varit på benen ovanligt snabbt - sa sköterskorna på BB. Kan inte påstå att det har varit enkelt ändå, man har ONT! Men hade min kropp varit frisk och kry hade jag glatt genomgått det igen! Har tyvärr ingen vaginalförlossning att jämföra med.

Och vad gäller uttöjning så styrs detta hormonellt. Det blir inte mer uttöjt för att man trycker ut barnet vaginalt än vid kejsarsnitt, faktiskt! Hela underredet är väldigt förslappat inför förlossningen, kroppen vet ju inte att man tänker lura den på konfekten :p
 
Senast ändrad:
Sv: Naturlig födsel, eller?

Tidigare tyckte jag att snitt lät rätt bra, att man slapp bli skadad där nere. :p Men båda mina systrar har snittats och säger att de hellre tar fem förlossningar än ett kejsarsnitt, och de är inte såna som gnäller över inget. :crazy: Och kroppen är ju gjord för att föda normalt, jag tycker att man ska köra på det så långt det är möjligt.
 
Sv: Naturlig födsel, eller?

Vem har sagt att en vaginal födsel är något som alla kvinnokroppar faktiskt klarar??

Inte jag- jag skrev att kvinnokroppar är skapta för att klara av det, sen om det uppstår situationer som gör att man faktiskt inte klarar av det- det är en annan femma. Menar bara att i grunden är ju tanken att kvinnokroppen ska föda barn ;)
 
Sv: Naturlig födsel, eller?

Jag aktar mig noga för att tycka så mycket när det gäller födslar, amning etc. Det finns få saker som är så känsliga att få ifrågasatta och ifrågasättandet ger sällan någon annat reslutat än mer skuld och skam. Våra individuella förutsättningar, både fysiska och psykiska, är helt annorlunda - både när det gäller födslar och amning.
För mig är huvudsaken att barnet kommer ut och att det blir mätt och mår bra av uppfödningen. Klart slut!

Ja, alltså, tråden var absolut inte menad att få någon att ta illa upp! Jag var mest bara nyfiken, ingenting personligt mot någon!
 
Sv: Naturlig födsel, eller?

Jag vägrar att föda normalt så jag har fått snitta båda mina. Pojken kom för tidigt så han blev ju akut snittad och dottern fick jag en tid till. Det var inga konstigheter med det.
 
Sv: Naturlig födsel, eller?

Jag har sövts en gång, för ett par veckor sedan, och får fortfarande obehagskänslor när jag tänker på att någon har varit inne och rotat i min kropp medan jag sov. Så jag undviker in i det längsta att bli snittad osv..

Fast man sövs ju inte vid snitt, om det inte är ett akutsnitt, och då har man liksom inget val.
 
Sv: Naturlig födsel, eller?

Jag aktar mig noga för att tycka så mycket när det gäller födslar, amning etc. Det finns få saker som är så känsliga att få ifrågasatta och ifrågasättandet ger sällan någon annat reslutat än mer skuld och skam.

Jag håller med, i stort. Men det är ju oxå en fråga om landstingets ekonomi och prioriteringar. Sånt som politiker måste tycka och tänka om. Och jag tycker att även vi vanliga får ha synpunkter, fast det gäller att välja sina ord väl, så att man inte kör över någon.

Så som det fungerar idag tycker jag är bra: Man får inte snitt automatiskt bara för att man säger att man vill ha det. Men om man verkligen inte klarar av vaginal förlossning (oavsett om anledningen är fysisk eller psykisk) blir man snittad.
 
Sv: Naturlig födsel, eller?

Fast man sövs ju inte vid snitt, om det inte är ett akutsnitt, och då har man liksom inget val.

Nja inte ens vid akutsnitt sövs man, men däremot vid katastrofsnitt. Akutsnitt är alla snitt som utförs efter att förlossningen har startat som inte är katastrofsnitt. Och vid katastrofsnitt så är det rakt över magen som händer för då är det bråttom att få ut barnet.
 
Sv: Naturlig födsel, eller?

Min personliga åsikt är att om man vill ha snitt pga "förlossningsskräck" så ska man iaf prata igenom det hela med någon kompetent människa innan snittet blir "beviljat", jag tycker INTE att det är något man som kvinna ska få bestämma själv.

Jag har gjort ett snitt och en vaginal förlossnig (snittet av medicinska skäl som jag inte kunde råda över, doktorn bestämde). Även om den vaginala förlossningen gjorde ont så mådde jag så mycket bättre efter den än efter snittet. Ett snitt är en komplicerad operation som tar lång tid innan kroppen läker fullt ut.
 
Sv: Naturlig födsel, eller?

Inte jag- jag skrev att kvinnokroppar är skapta för att klara av det, sen om det uppstår situationer som gör att man faktiskt inte klarar av det- det är en annan femma. Menar bara att i grunden är ju tanken att kvinnokroppen ska föda barn ;)

Förlåt! :o
Jag läste igenom ditt inlägg en gång till och upptäckte att jag tolkat det lite som jag ville..... :cool:
 
Sv: Naturlig födsel, eller?

jag håller med dig.

Att ha ren förlossningsrädsla är en sak, men att samhållet skal lbekosta kejsarsnitt av kosmetiska orsaker (som dessutom inte stämmer eftersom muskler och alltihopa i underredet ändra även pga hormoner) är helt oförsvarligt.
 
Sv: Naturlig födsel, eller?

Man kan väl träna sig "tajt" igen till viss del dels för att minska risken för inkontinens, har jag uppfattat det som. Risken för att inte kunna få fler barn ökar ju vid kejsarsnitt också.

Jag vill definitivt föda naturligt om jag får möjlighet och om psyket klarar av det. Man vet ju inte om händelser i det förflutna påverkar en när det blir dags att bestämma sig.
 
Sv: Naturlig födsel, eller?

Jag vägrar att föda normalt så jag har fått snitta båda mina. Pojken kom för tidigt så han blev ju akut snittad och dottern fick jag en tid till. Det var inga konstigheter med det.

Hur kommer det sig att du vägrar? Är det av rädsla?

Jag har nästan blivit lite rädd efter den här diskussionen, samt en annan tråd där det diskuterades hru ont det gör att föda...:crazy:

Men min skräck inför att opereras och skäras i kommer alltid att överstiga skräcken inför en naturlig sak som en förlossning, även om det också är riskfyllt. =)
 
Sv: Naturlig födsel, eller?

Förra (och hittills enda) gången som jag skulle föda så hade jag fått en tid till specialistmödravården för samtal angående ev. snitt, men tyvärr hann jag ju inte till det mötet eftersom bebis ville ut innan dess & då gjorde läkaren akutsnitt.

Nu skulle jag vilja ha en bebis till, (ingen på G än fast vi jobbar på det:angel: :D ) men e´ lite "skeptisk" till om jag vill föda naturligt pga en medfödd "grej" som jag fick opereras för när jag var nyfödd..

Därför undrade jag lite om man kunde tala med läkaren innan!
 
Sv: Naturlig födsel, eller?

KL
Om kvinnor visste hur illa det kan gå under ett snitt så skulle nog få vilje bli snittade. Innan jag började på mitt nuvarande jobb IVA/uppvak så tyckte jag itne att snitt var så farligt. Jag ville tom bli snittad med nr 4.
Idag så skulle de aldrig få sätta en kniv i mig om det inte var katastrofsnitt.
Det är en buk operation, det kan gå snett, du kan mista livet.
 
Sv: Naturlig födsel, eller?

Jag håller egentligen med dig!
Fast för mig var det verkligen att välja det minst skrämmande av två onda ting, första gången. Man måste vara medveten om riskerna! (det är därför jag inte tänker göra det fler gånger!)
 
Sv: Naturlig födsel, eller?

Hur kommer det sig att du vägrar? Är det av rädsla?

Jag har nästan blivit lite rädd efter den här diskussionen, samt en annan tråd där det diskuterades hru ont det gör att föda...:crazy:

Men min skräck inför att opereras och skäras i kommer alltid att överstiga skräcken inför en naturlig sak som en förlossning, även om det också är riskfyllt. =)

Ren fobi bara.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 936
Senast: Anonymisten
·
  • Låst
Övr. Hund Jag har problem med min hund. Att flytta hit var det bästa beslutet för mig, men från att vara relativt okomplicerad, om en husky kan...
20 21 22
Svar
425
· Visningar
34 402
Senast: Snurrfian
·
Gravid - 1år Okej, dom som vet vem jag är får hålla detta för sig själva. Tack på förhand. Jag har, sedan sonen kom för snart 2 år sedan, gått på...
Svar
7
· Visningar
3 431
Kropp & Själ Minns någon tråden jag skapade för 16 år sedan här? Det var egentligen i går för 16 år sedan, och sedan fylldes den på. Blev rätt lång...
2
Svar
38
· Visningar
3 975
Senast: Luff
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp