Sv: Naturlig födsel, eller?
Jag tycker att man i möjligaste mån ska föda vaginalt. Har man förlossningsskräck osv så ska man ta tag i detta i god tid INNAN förlossningen. I många fall går ju sådant att förbättra/bota.
Jag håller med om att man ska ta tag i det tidigt, men det hjälper inte alltid. Och det är inte ens alltid ens eget fel :smirk:
JAG sa till redan vid inskrivningen vid min första graviditet att jag hade förlossningsrädsla. VILLE verkligen ta tag i det för att förhoppningsvis kunna vända den rädslan. Jag framhöll redan från början dock att jag sannolikt skulle behöva ha ett snittbesked i ryggen för att kunna slappna av och ta till mig den hjälp som fanns att få. Jag vet själv hur jag fungerar!
Jag hade oturen att hamna mitt i semestertider, så jag hade hunnit med flera veckor efter ultraljudet innan jag ens fick träffa barnmorska för samtal. (i vårt landsting heter det Amandagruppen, i flera andra landsting kallas det Aurora)
När sjättemånaden passerat och jag fortfarande inte hade fått varken nån vidare hjälp eller något snittbesked började min panik växa och till sist ringde min barnmorska upp dem på förlossningen - då tog det till dagen efter så hade jag mitt besked. Men då var det för sent för mig att hinna slappna av och ta till mig hjälpen. Det fick helt enkelt bli ett kejsarsnitt.
Inför min andra graviditet var jag fullständigt inställd på att påbörja samtal tidigt och tog kontakt med den tidigare samtalsbarnmorskan ganska omgående för att planera. Redan DÅ visste jag dessutom att jag var garanterad ett snitt eftersom läkaren insåg att inte mycket hade hunnit förändras under det 1½ år som då gått sen förra snittet. Allt var alltså frid och fröjd och jag gick på mina samtal - ända tills jag kom och skulle göra fostervattenprov (samma läkare) och läkaren hade läst i mina journaler att det gjorts ett s.k "L-snitt" förra gången. De hade alltså fått klippa upp livmodern lite extra, i form av ett L och det gör att risken att livmodern spricker ökar om man går igenom ett värkarbete, så av medicinska skäl FICK jag inte ens försöka föda vaginalt.
Sen var det iofs skönt att slippa ta tag i att bearbeta rädslan och i stället kunna ta det lugnt genom graviditeten, men jag hade gärna gjort det!
I tredje graviditeten var det naturligtvis snitt automatiskt av samma skäl. Men faktum är att i slutet av den graviditeten så kände ja gmig mentalt mogen att försöka föda vaginalt - förmodligen för att jag inte fick
Generellt:
Jag tycker inte att det ska vara "lätt" att få ett kejsarsnitt gjort, men samtidigt ska det vara självklart för dem som verkligen behöver det av olika skäl. Det ÄR ändå en stor bukoperation med alla risker det innebär.
Jag har genomgått det tre gånger och alla tre har jag varit på benen ovanligt snabbt - sa sköterskorna på BB. Kan inte påstå att det har varit enkelt ändå, man har ONT! Men hade min kropp varit frisk och kry hade jag glatt genomgått det igen! Har tyvärr ingen vaginalförlossning att jämföra med.
Och vad gäller uttöjning så styrs detta hormonellt. Det blir inte mer uttöjt för att man trycker ut barnet vaginalt än vid kejsarsnitt, faktiskt! Hela underredet är väldigt förslappat inför förlossningen, kroppen vet ju inte att man tänker lura den på konfekten