Eftersom det går lite trögt fortsätter jag med 8c.
Som jag ser det är den allra sista satsen i 8c själva cloun i vad vi diskuterar;
"in accordance with the European Convention on Extradition."
Här får vi tydligen leta fram
European Convention on Extradition från 1957. Här definieras hur formerna för utlämningar mellan länderna som skrivit på detta avtal ser ut. Detta gäller alltså bl.a de aktuella länderna Sverige, Finland och Turkiet.
Länk:
https://rm.coe.int/1680064587
Här tycker jag att det är Artikel 3.1 och 3.2 som är intressanta, plus i viss mån Artikel 6.1a;
Article 3 – Political offences
3.1 Extradition shall not be granted if the offence in respect of which it is requested is regarded by
the requested Party as a political offence or as an offence connected with a political offence.
3.2 The same rule shall apply if the requested Party has substantial grounds for believing that a request for extradition for an ordinary criminal offence has been made for the purpose of
prosecuting or punishing a person on account of his race, religion, nationality or political
opinion, or that that person's position may be prejudiced for any of these reasons.
Article 6 – Extradition of nationals
6.1a A Contracting Party shall have the right to refuse extradition of its nationals.
Nu sticker jag ut hakan och påstår detta:
Framför allt Artikel 3.2 i European Convention on Extradition gör att de Svenska och Finska regeringarna har det verktyg som behövs för att
inte lämna ut en random kurd, ens om denne råkar finnas högst upp på en Erdogan-lista.
Ni är nu välkomna att såga mitt påstående jäms med fotknölarna, men i så fall förväntar jag mig en stadigare argumentation än att jag är både
naiv och NATO-kåt.