mandaaa_
Trådstartare
När vet man när det är dags att säga hejdå till sitt hjärta egentligen ?
Min lilla trosa är omgivningsallerisk, mot damm, kvalster och pollen från gräs, buskar och träd.
Damm och kvalstret upptäckte vi i okotber 2009 och hon funkar bra på vaccinet.
Hon får en spruta varannan vecka men jag märker att vaccinet har gått ur kroppen när det är ca 2 dagar kvar tills nästa injektion, sen tar det ca 2 dagar till innan det börjar verka.
Vanligtvis så brukar hon klia sig lite mer än vanligt och även slicka lite på tassarna, men ibland biter hon sönder dom så att dom varar och hon inte kan gå.
Men det händer inte ofta, men det händer.
I juni blev hon värre och då upptäckte vi pollenallergin.
Vi beställde ett nytt vaccin som jag borde få om ca 2 veckor, men pollensäsongen är över och enligt veterinären borde hon inte ha några symptom från det nu.
Vet. skrev ut smärtstillande som jag kan ha hemma och använda när hon väl biter sönder sina tassar.
I söndags fick hon sin spruta och på måndagsmorgonen hade hon bitit sönder ena baktassen.
Hon haltar, kliar sig väldigt mkt och är väldigt deppig.
Igår kom hon inte ens fram och sa hej till min pojkvän när han kom hem, och i vanliga fall springer hon till dörren och viftar på svansen när hon hör hans bil på parkeringen.
Jag ska ge smärtstillande idag och se om hon blir bättre.
Jag känner att jag inte vill ge upp ännu, eftersom att hon inte fått sitt nya vaccin ännu och det kanske ändå har med det att göra nu när hon kliar och biter sig mer.
Men samtidigt så vill jag inte dra ut på hennes lidande i onödan.
Vanligtvis så får dom inga nya allergier efter att dom är fyra (vilket hon blir nästa år), men hinner hon utveckla fler allergier tills dess ?
Kommer hon sluta som en fyraårig staffe som är allergisk mot över 7 saker, som måste gå på smärtstillande ibland och som får vaccin två gånger i veckan.
Är det verkligen rätt ?
Hur länge ska man kämpa innan man ger upp för hundens skull ?
Jag skulle kunna lägga ner alla pengar i världen och hela mitt liv på henne och hennes medicinering så det handlar inte om något sånt, men jag vill inte orsaka onödigt lidande.
Men jag vill ju heller inte ge upp för tidigt...
Min lilla trosa är omgivningsallerisk, mot damm, kvalster och pollen från gräs, buskar och träd.
Damm och kvalstret upptäckte vi i okotber 2009 och hon funkar bra på vaccinet.
Hon får en spruta varannan vecka men jag märker att vaccinet har gått ur kroppen när det är ca 2 dagar kvar tills nästa injektion, sen tar det ca 2 dagar till innan det börjar verka.
Vanligtvis så brukar hon klia sig lite mer än vanligt och även slicka lite på tassarna, men ibland biter hon sönder dom så att dom varar och hon inte kan gå.
Men det händer inte ofta, men det händer.
I juni blev hon värre och då upptäckte vi pollenallergin.
Vi beställde ett nytt vaccin som jag borde få om ca 2 veckor, men pollensäsongen är över och enligt veterinären borde hon inte ha några symptom från det nu.
Vet. skrev ut smärtstillande som jag kan ha hemma och använda när hon väl biter sönder sina tassar.
I söndags fick hon sin spruta och på måndagsmorgonen hade hon bitit sönder ena baktassen.
Hon haltar, kliar sig väldigt mkt och är väldigt deppig.
Igår kom hon inte ens fram och sa hej till min pojkvän när han kom hem, och i vanliga fall springer hon till dörren och viftar på svansen när hon hör hans bil på parkeringen.
Jag ska ge smärtstillande idag och se om hon blir bättre.
Jag känner att jag inte vill ge upp ännu, eftersom att hon inte fått sitt nya vaccin ännu och det kanske ändå har med det att göra nu när hon kliar och biter sig mer.
Men samtidigt så vill jag inte dra ut på hennes lidande i onödan.
Vanligtvis så får dom inga nya allergier efter att dom är fyra (vilket hon blir nästa år), men hinner hon utveckla fler allergier tills dess ?
Kommer hon sluta som en fyraårig staffe som är allergisk mot över 7 saker, som måste gå på smärtstillande ibland och som får vaccin två gånger i veckan.
Är det verkligen rätt ?
Hur länge ska man kämpa innan man ger upp för hundens skull ?
Jag skulle kunna lägga ner alla pengar i världen och hela mitt liv på henne och hennes medicinering så det handlar inte om något sånt, men jag vill inte orsaka onödigt lidande.
Men jag vill ju heller inte ge upp för tidigt...