Tips om hur jag bäst hanterar resursvaktande hos nyligen inflyttad rescuehund från Rumänien?

[Piaff]

Ibland undrar jag för vems skull man slussar runt dessa traumatiserade hundar. Det är ju knappast för hundens skull. En hund som bott hela sitt liv som gatuhund/shelterhund vet ju inget annat och man gör den mest troligt en björntjänst genom att sätta den i en bur i ett flygplan/bil och skjutsa över den till en okunnig barnfamilj i Sverige som mest troligt lever i någon slags rosa bubbla om att de ska få en mysig gosehund som vill sitta i knät och sova i sängen.

Är dessa människor (både de som är s.k rescuers och familjerna här i Sverige) så pass naiva att de tror att de gör hunden en tjänst eller är det för att de kan klappa sig själva på ryggen om att de varit så godhjärtade och "räddat" en hund från dåliga förhållanden.
Dessa hundar skulle nog må bäst om de fick slippa resa långt och bli placerade hos svenskar och istället få somna in i den miljö de är vana vid. En död hund lider nämligen inte medans många av de som slussas hit de facto gör det, TS hund verkar vara en av dem.

Detta var inte specifikt riktat mot TS utan en generell fundering om den här branschen.

Om inte alla dessa ryggklappare ville ”rädda” utländska hundar från ”gatan” hade det nog inte funnits ett sånt överflöd av hundar att rädda…

 

[Zoya]

Jag tycker det är helt makalöst att folk som påstår sig tycka om djur utsättet "gatuhundar" för stressen att flyttas på detta sättet. Hur kan den öht ha hamnat i ett hem som inte visste att de var allergiska? Vart finns kunskapen och insikten i vilket arbete det är att tillgodose behoven hos hunden?

Organisationer som jobbar så borde förbjudas av djurskyddsskäl.

Jamen precis. De var så allergiska så inte ens mediciner hjälpte och de fick andningssvårigheter yeah right. Är man så pass allergisk så vet man mest troligt om det redan i förväg...

 

[ginnies]

Så han har alltså antagligen aldrig i sitt liv upplevt hur det är att ha något eget/en egen människa och också behövt strida för det lilla han fått/haft. Dvs inte alls konstigt att han, iaf nu initiellt, ser min hund som ett hot.

Det borde du kunnat klura ut innan och din hund är även äldre, ska han behöva krypa och vara olycklig i sitt eget hem?

 

[Jojjolina]

My god inser nu att jag antagligen också ställde denhär frågan i lite fel forum. Eller hade orimliga förväntningar på random människor online eller människor överlag. Hur kan man tex ens komma fram till att skylla problemet med hemlösa hundar på de som försöker hjälpa dem och ge dem ett ordentligt hem? Människorna som behandlar hundar (och andra djur) som slit och släng produkter och kastar ut de som de inte längre har nytta av på gatan osv är inte problemet då? Eller, innan jag ger detta mer energi än nödvändigt, kort och gott håller jag inte med

Håller dock med om att en hund med en del i bagaget kräver sin ägare och ska inte placeras hos vem som helst! Men precis som det med människor går att jobba med trauman/rädslor går det med hundar också och efter allt de gått igenom för att överleva i en väldigt otrygg miljö är nog resan ofta inte det som knäcker dem (även om det självklart är otroligt jobbigt). Också bättre för dem att byta hem om man märker att det av ngn anledning inte fungerar (trots att man funderat igenom detaljerna och tänkt att det ska göra det) än att ha dem kvar i den miljön!

Saker har lugnat ner sig här efter att jag gav kontaktpersonen uppdateringen om hur läget var. Håller dem separerade när jag inte har full koll, håller strikt borta alla ev triggande saker och ser till så att ingen behöver känna sig utanför/avundsjuk. Inget mer har hänt och min egen hund börjar även vara tillbaka till sitt normala jag Just nu sover de en på var sida om mig på soffan

 

[Migo]

My god inser nu att jag antagligen också ställde denhär frågan i lite fel forum. Eller hade orimliga förväntningar på random människor online eller människor överlag. Hur kan man tex ens komma fram till att skylla problemet med hemlösa hundar på de som försöker hjälpa dem och ge dem ett ordentligt hem? Människorna som behandlar hundar (och andra djur) som slit och släng produkter och kastar ut de som de inte längre har nytta av på gatan osv är inte problemet då? Eller, innan jag ger detta mer energi än nödvändigt, kort och gott håller jag inte med

Håller dock med om att en hund med en del i bagaget kräver sin ägare och ska inte placeras hos vem som helst! Men precis som det med människor går att jobba med trauman/rädslor går det med hundar också och efter allt de gått igenom för att överleva i en väldigt otrygg miljö är nog resan ofta inte det som knäcker dem (även om det självklart är otroligt jobbigt). Också bättre för dem att byta hem om man märker att det av ngn anledning inte fungerar (trots att man funderat igenom detaljerna och tänkt att det ska göra det) än att ha dem kvar i den miljön!

Saker har lugnat ner sig här efter att jag gav kontaktpersonen uppdateringen om hur läget var. Håller dem separerade när jag inte har full koll, håller strikt borta alla ev triggande saker och ser till så att ingen behöver känna sig utanför/avundsjuk. Inget mer har hänt och min egen hund börjar även vara tillbaka till sitt normala jag Just nu sover de en på var sida om mig på soffan

Hundar är inte människor. Det finns redan löpmetrar skrivna av väldigt trovärdiga källor om varför man -inte- ska importera gatuhundar.

Jag skulle hellre avliva en sund, frisk och glad hund här hemma, än utsätta den för att flyttas runt mellan jourhem utan ordentlig kunskap.

 

[yennork]

Hur många gatuhundar är verkligen upplockade från gatan och inte födda i någon valpfabrik?

 

[lilstar]

Det är ingen som betvivlar att du vill ge hunden det allra bästa och du är uppenbarligen beredd att offra en hel del för att försöka.
Det många försöker påtala är att det bästa man kan och vill göra kanske inte är nog. Din jourhund är i åtminstone sitt femte hem på fyra år om man räknar med att den inte är född på sitt shelter. Varje flytt är ett trauma även om hundar till skillnad från vargar klarar att byta flock relativt bra. I livskvalitet räknas även stress och det är en aspekt som ofta missas hos shelterhundar eftersom man så hemskt gärna vill rädda dem. Om man överväger att flytta hunden till ett sjätte hem tycker jag att man också ska överväga att låta hunden slippa det. Hur många försök är för många?

 

[Mia_R]

Håller dock med om att en hund med en del i bagaget kräver sin ägare och ska inte placeras hos vem som helst! Men precis som det med människor går att jobba med trauman/rädslor går det med hundar också och efter allt de gått igenom för att överleva i en väldigt otrygg miljö är nog resan ofta inte det som knäcker dem (även om det självklart är otroligt jobbigt). Också bättre för dem att byta hem om man märker att det av ngn anledning inte fungerar (trots att man funderat igenom detaljerna och tänkt att det ska göra det) än att ha dem kvar i den miljön!

Jag lovade mig själv att om min svenska omplacering som vid 1,5 år hamnade hos mig med sin ryggsäck och där jag var fjärde hemmet, uppfödaren inkluderad, att om det inte fungerade skulle han inte behöva byta hem mer utan få vandra vidare. Det gäller fortfarande och han är idag 11 år.

Han hade inte mått bättre av att behöva byta hem ytterligare en gång, för hans skull hade jag tagit bort honom istället. Det är inte för inte han har smeknamnet varulven och hans mående är viktigare än mina känslor.

 

[Sel]

Om inte alla dessa ryggklappare ville ”rädda” utländska hundar från ”gatan” hade det nog inte funnits ett sånt överflöd av hundar att rädda…

lite kl*
Det är ju just det här som är problemet. Lite som när man ser folk "rädda" djur från djuraffärer - det kan vara allt från kampfiskar till ormar, kaniner eller valpar. Visst gör man just DET djuret en välgärning... men man ger också profit till handeln och gör att det lönar sig att fortsätta, därmed gör man i längden istället Hundratals djur en Ogärning. Jag vill inte bära ansvar för att den butiken/den valpfabriken/den "rescuegruppen" kan fortsätta producera.

Trots att det är svårt låter jag hellre bli att rädda det där enda djuret, anmäler till instans och försöker kväva handeln.

 

[Sel]

Vill jag hjälpa hemlösa hundar i andra länder lämnar jag hellre bidrag till organisationer som sysslar med att informera lokalbefolkning och kastrera hundarna för att minska populationen.

 

[RedQueen]

Håller dock med om att en hund med en del i bagaget kräver sin ägare och ska inte placeras hos vem som helst! Men precis som det med människor går att jobba med trauman/rädslor går det med hundar också och efter allt de gått igenom för att överleva i en väldigt otrygg miljö är nog resan ofta inte det som knäcker dem (även om det självklart är otroligt jobbigt). Också bättre för dem att byta hem om man märker att det av ngn anledning inte fungerar (trots att man funderat igenom detaljerna och tänkt att det ska göra det) än att ha dem kvar i den miljön!

Ska jag vara ärlig så är det där det värsta tänket kring hundar och djur generellt, jag äger en omplaceringshund som lätt kan bli en vandringspokal bara p.g.a. sin ras. Då han är både reaktiv och lättstressad p.g.a. skitavel rent ut sagt så skedde flera hembyten för honom som valp och unghund för han var svårhanterlig. Det har tagit honom ett år att landa här och bli trygg, han är nu 3 år och ska inte utsättas för omplacering igen. Någonsin. För hans skull.

Väldigt, väldigt många som skaffar en gatuhund förstår sällan att de tar sig vatten över huvudet, precis som oerhört många som skaffat sig en bullhund, för de förstår inte vad man skaffat för hund. Ju mer raser i en hund, desto värre kan det bli om helt fel rasegenskaper kommer fram och ännu värre om den hunden hamnar hos en ägare med noll erfarenhet. Det är nog väldigt få människor som skulle rekommendera exempelvis en kangal eller ovtjarkor som som första hund, ännu mindre en korsning med dessa. Att sedan låta dessa vandra runt i flera månader eller år tills de kanske hamnar hos någon som kan hantera rasegenskaperna låter mer som djurplågeri, faktiskt.

Det går inte att omplacera bort problem och trauman hos en hund eller något annat djur och det är inte värdigt att låta dessa individer flytta runt så mycket att de aldrig förstår trygghet, vilket högst reellt är en risk med djur som anses vara "fel".

 

[Dentaku]

Jag har sett hur folk berättar om hur fått hem gatuhundar med fruktansvärda mentala problem, t ex rädslor. Efter att ha jobbat flera år med dem så har det blivit bättre - men inte bra.

Jag tycker att det känns fruktansvärt. Skulle man tycka att detta var ok om det gällde fysisk smärta och inte svår rädsla? Att hålla djuret vid liv trots att det lider för att det förhoppningsvis ska må bättre i framtiden?

 

[Myrten]

Vill jag hjälpa hemlösa hundar i andra länder lämnar jag hellre bidrag till organisationer som sysslar med att informera lokalbefolkning och kastrera hundarna för att minska populationen.

Exakt. Jag har en god vän som jobbar med djurvälfärd i Egypten och deras första prioritet är att se till att inga djur far illa. Det är vaccinationer, veterinärvård och TNR (trap - neuter - release) för att hålla populationen nere. En del djur adopteras bort, även utomlands. Men de är de som dels inte kan återplaceras i sin flock (ofta pga att de är så unga när de räddas att de inte har någon flock, modern kan vara död eller ha försvunnit), dels passar för att bli sällskapsdjur. Sedan finns det naturligtvis en västerländska ägare som flyttar hem och tar med sin f d gatuhund/katt.

Djuren får rester från restauranger, men utfodras även av privatpersoner och organisationer. Under pandemin stängde många restauranger ner så då skänkte jag pengar till stödutfodring av hundar och katter samt gjorde en fund raiser för att akut få hö till tre utmärglade hästar som hittades. Ägarna hade fått sin inkomst helt utraderad av pandemin och hade inga pengar att köpa mat för. Två av hästarna klarade sig och har fått ny ägare. Vår insamling (gjord på en kväll) resulterade i drygt 2000 kr och det blev hö för ett antal dagar. En stor lättnad för min vän och hennes kollegor som då slapp jaga pengar till akutfoder mitt under lockdown och istället kunde koncentrera sig på att få fram medicin, veterinär och ge hästarna vård.

 

[Myrten]

Jag har sett hur folk berättar om hur fått hem gatuhundar med fruktansvärda mentala problem, t ex rädslor. Efter att ha jobbat flera år med dem så har det blivit bättre - men inte bra.

Jag tycker att det känns fruktansvärt. Skulle man tycka att detta var ok om det gällde fysisk smärta och inte svår rädsla? Att hålla djuret vid liv trots att det lider för att det förhoppningsvis ska må bättre i framtiden?

Som Shams här. Hittades med en allvarlig skada som liten valp och togs om hand av organisationen. Tanken på att hitta någon som ville adoptera henne kom naturligtvis - tills det visade sig att hon får panik av att vara inomhus. Utomhus är det inga problem, jätteglad men hon kan inte vara instängd.

Adoptionsplanerna skrotades naturligtvis, och hon fick bo i en persons trädgård till skadan läkt. Hon tog själv beslutet att börja flytta ut från trädgården och utvidga sitt revir. Vaccination och kastrering blev det dock innan hon fick helt fria tyglar. Idag lever hon som gatuhund - av den sort som glatt kommer glatt fram och hälsar och får klappar och godis. Sällskapshund i Europa hade varit total katastrof för alla parter. Och som tur är är den här organisationen seriös och insåg det.