När suget försvinner.. hjälp

[salladfinger]

(Mod: Jag vet att jag postat denna i western tidigare, men postar om pga. dålig respons)

Olyckan är dukig på att råka ut för just olyckor, senaste året har det varit samma visa: vi sätter igång, nåt händer, hon måste vila. Vi sätter igång, nåt händer, hon måste vila. Sedan har vi sådant flyt att jag alltid lyckas dra på mig förkylningar odyl när hon är frisk, och ja.. ni fattar

Nu har jag helt tappat suget eftersom vi ständigt återvänder till igångsättningen, detta har gått ut över min ridning, jag slarvar, jag tar det lugnt, med resultat att både hästen och jag går bakåt i utvecklingen..

Som jag skrivit i någon annan tråd, så har hon börjat stegra med mig på ryggen, står inte längre still vid uppsittning, går inte längre att rida i repgrimma (hon snurrar bara) osv. Vi har tappat samlingen i traven, hon är stel och ovillig, hon rusar och slutar lyssna osv osv. Och med alla igångsättningar känns det varken kul eller fair att sitta och skritta runt på ridbanan när graderna smyger neråt mot -10



Så nu behöver jag peppning, tips, ideér, ja allt ni kan ge mig, för vi har verkligen fastnat i en ond cirkel med onödigt mycket vilande..

 

[Lolami]

Sv: När suget försvinner.. hjälp

Hejsan.

Jag känner igen mig i det du skriver, fast i mitt fall är det jag själv som skadats. ^^ Har opererat mig efter en ridolycka för några månader sedan, sen när jag väl kunde komma upp på hästryggen igen och börjat sätta igång hästarna igen ramlar jag av och får hjärnskakning vilket gjorde att min läkare nu förbjöd mig att rida tills jag är helt frisk igen efter operationen, vilket jag inte riktigt var än. Såhär har det sett ut i ungefär hela mitt "ridliv" Jag skadar mig, kan inte rida, hästarna tappar kondition, muskler och hull, jag blir frisk börjar sätta igång hästarna igen och sen skadar jag mig igen. Samma visa om och om igen.

Alltså blir det som du skriver endast mycket igångsättning och hästarna glömmer även mycket av träningen samt att de blir busiga och lite olydiga. Jag tappade också suget. Det kändes bara rätt hopplöst att träna upp hästarna igen när jag förutspådde att jag skulle skada mig igen. Vilket också hände varje gång ^^. '

Men jag började träna "arbete vid hand" vilket är toppen när man ska sätta igång hästar och annars också. Sen började jag också träna hästarna på ett annat sätt. Man behöver inte flyga runt ridbanan i galopp på varje ridtur. Faktiskt så är det så att hästen tränas mest ju långsammare det går. Därför ägnar jag mig åt väldigt mycket skritt och travträning. I början upplevde jag det som rätt segt då jag är en sådan ryttare som älskar fart och fläkt. Men efter ett tag blev det bara roligare och roligare eftersom resultatet av träningen blev minst dubbelt så bra. Så även fast mina hästar är fulltränade tränar vi fortfarande på samma sätt. Alltså blir det så att vi tränar alltid på samma sätt, fulltränad eller helt otränad. Alltså märker jag inte av så mycket att jag måste "sätta igång" hästarna.

Vi tränar ex mycket ställning i nacke i små volter, nu har vi även börjat träna form, vilket bara kan göras i skritt i början. Ett ridpass är en halvtimme ungefär inte längre då hästen inte ska få in för mycket inlärning på en och samma gång samt att hästen inte ska tränas på samma sak för länge. Jag har alltså blivit mycket lugnare i min ridning och kräver inte för mycket av hästarna vilket gör att jag alltid kan träna dem på samma sätt, otränade som fulltränade. Detta har i alla fall fungerat för mig.

Annars är det ju bara att fråga sig, detta är vad jag vill hålla på med? Vill du rida din häst och träna den? Det är egentligen alltid lika kul även fast hästen är otränad, all tid med sin häst är den bästa och då spelar det ingen roll. Man ska kanske inte heller ha för stora mål med träningen, innan hade jag alltid mål att hästarna skulle vara jättefint tränade, mycket muskler och nästan orka vad som helst, riktiga tävlingshästar. Men nu har jag inga mål alls, jag ser inte på framtiden med träningen alls och tar bara dagen som den kommer. Det är kanske lite svårt att förstå vad jag menar med allt detta, men jag gjorde ett försök att beskriva i alla fall.

Hoppas det går bar för dig och din häst och att hästen inte skadar sig mer ^^

Hälsningar Elin

 

[salladfinger]

Sv: När suget försvinner.. hjälp

tack så mycket, med olyckan bara senaste två åren har det varit
kolik,ful sparkskada (tolv stygn, boxvila, u name it), x antal sträckningar, oförklarligt urfall, allergisk reaktion med tillhörande behandling, återkommande fula sår i kinderna pga. felväxta kindtänder, sår över ryggen precis i sadelläge pga. uppkäftig fölis, inflammerad hårsäck i sadelgjordsläge, felskoning av slarvig hovis med balltramp, ligamentpåfrestning och orolig matte, problem att hitta ny hovis = sommarskor på blank is = Ännu en sträckning. Ny hovis från klinik rätar upp hovarna = omvänd ligamentpåfrestning (om än inte lika stor) med tillfällig vila som följd, och det senaste är ett oförklarligt sår på tungan, vilket gett obehag vid ridning + något för långt bett och pigg häst = bettförslitningar i munnen. Ja listan kan göras oändlig..

Det är sant att skrittar gör man oavsett kondis och form, men jag är som du, en aktiv ryttare som älskar fart och fläkt, så det är svårt att hitta motivation nu när det mörknat och frusit

Får mitt nya spec. bett på lördag, så jag hoppas att damen gillar det så vi kan påbörja lite vanlig hederlig lösgörande dressyr, har för tillfället inga andra alternativ än mitt billy allen med skänklar, och det är inte mycket att hurra för när det kommer till lösgörande arbete

Men tack för peppningen, ska nog bita mig i tungan och ta mig ut och skritta oftare iallafall