När slutar det göra så ont?

[Speciella_tina]

När slutar saknaden över en annan människa göra så ont? Nu är det snart tre år sedan min mamma dog, ungefär vid den här tiden för tre år sedan upptäckte vi hur sjuk hon var. Hur kan de här tre åren ha gått så snabbt? Min andra dotter är lika gammal nu som min första dotter var när min mamma dog. Sedan min mamma dog har jag hunnit bli gravid, föda en andra dotter, och hon har hunnit bli 1,5 år gammal. Hur kan te år gå så snabbt, och hur kan det fortfarande göra så ont?

 

[Lill76]

Sv: När slutar det göra så ont?

I saknade går tiden både fort och långsamt. Min mamma dog 2006 när min yngsta dotter var nästan nyfödd och nu fyller hon 8 år snart... Jag fattar inte vart tiden tagit vägen?!? Jag älskar och saknar min mamma varje dag, men vissa dagar tänker jag inte så mycket på det. Vissa dagar däremot är lika tunga som om hon hade dött igår... Såret läker men ärret finns alltid kvar!
Tröstkram till dig!

 

[kolblakkur]

Sv: När slutar det göra så ont?

Jag vet inte vad jag ska säga, förutom att det som hände är hemskt och orättvist

 

[Tassetass]

Sv: När slutar det göra så ont?

Jag har inga svar, men däremot har jag samma fråga. Mamma dog för tolv år sedan (i maj) och pappa för knappt två och ett halvt år sedan. Det gör fortfarande ont, sorgen finns fortfarande där. Ingen av dem fick träffa min sambo, de kommer inte få träffa mina framtida barn, de kommer inte få se mig ta examen. Det är en enorm sorg...

 

[Kilauea]

Sv: När slutar det göra så ont?

Jag har inget svar, mer än att jag går i "väntan" på att min fars kropp ska ge efter för hans sjukdom och jag kommer förlora honom. Jag vet att man ska gå vidare men i nuläget känns det så svårt. Just när de blivit pensionärer och har planerat resor tillsammans, han och mamma, och ser fram emot barnbarn (inga på g än men så småningom) så ska han plötsligt ryckas bort från oss.

Beklagar verkligen din sorg!

 

[Hermelin]

Sv: När slutar det göra så ont?

Det kan säkert vara så att din andra dotter gör saknaden så mycket tydligare eftersom det är något som du velat att din mamma skulle ha fått uppleva.

Det går väl inte att säga att sorgen går över efter si eller så lång tid. Mer än att till slut så övergår sorgen i en saknad. Men man kommer alltid att sakna sina nära som gått bort.

 

[Speciella_tina]

Sv: När slutar det göra så ont?

Saknaden är en annan sak, den är jag beredd på att alltid kommer att finnas. Det är den här gränslösa smärtan, och sorgen. Den sköljer över mig så ofta, och den går inte att hejda.

 

[paradisgumman]

Sv: När slutar det göra så ont?

Sorg tar olika tid och olika uttryck man får försöka bli vän med sorgen, den är ju en del av livet. Det är speciellt tungt när man får barn man vill ju så gärna dela det med sina föräldrar, kan fortfarande känna saknad efter mina föräldrar som dog när jag var ett barn. Låt det göra ont ibland men försök dela med dig av glädjen du hade av din mamma. Det finns en text som brukar stå i dödsannonser "Sörj inte över att jag är död utan känn glädje över att jag levat"

 

[Sockerbit]

Sv: När slutar det göra så ont?

Ingen av dem fick träffa min sambo, de kommer inte få träffa mina framtida barn, de kommer inte få se mig ta examen. Det är en enorm sorg...

Just det där tycker även jag är hemskt jobbigt och en stor sorg, större än jag trott. Men även tanken att mina framtida barn osv går miste om att få känna dem.

 

[Tora]

Sv: När slutar det göra så ont?

Jag har inga svar, men däremot har jag samma fråga. Mamma dog för tolv år sedan (i maj) och pappa för knappt två och ett halvt år sedan. Det gör fortfarande ont, sorgen finns fortfarande där. Ingen av dem fick träffa min sambo, de kommer inte få träffa mina framtida barn, de kommer inte få se mig ta examen. Det är en enorm sorg...

Min mamma dog för två år sedan och för mig är det jobbigaste att min yngsta och näst yngsta son aldrig kommer att få lära känna min mamma. Att min mamma aldrig kommer få träffa min yngsta son. Hon som såg fram emot honom mer än vad jag gjorde. Hon hade planerat sin semester då hon kunde ta hand om dom två äldsta pojkarna de första veckorna efter förlossningen.

Sen när den äldste pojken började skolan så skulle han på vägen hem smita in en snabbis till mormor och äta lite nybakade muffins.

Det är mycket sådant jag sörjer att min mamma och mina barn aldrig kommer att få uppleva. Detta gör lika ont i dag som för två år sedan.

Förut pratade jag med mamma minst en gång per dag och vi träffades flera gånger i veckan. Nu har jag glömt hur hennes röst lät. Kan inte fatta att jag inte har träffat eller pratat med min mamma på så länge. Har inte riktigt orkat ta in att jag aldrig kommer att träffa henne igen. Allt känns bara så overkligt.