När ska man ge upp? (långt)

[elfi]

Som rubriken lyder, när ska man ge upp?

Jag har haft flera trådar här om mitt fjordsto - 01, som inte klarat av att vara ensam.

Efter många om och men har vi börjat träna henne att vara ensam och att bli riden ensam. Ibland får vi med oss min syster på den andra hästen och då går det jättebra att rida min Selma.

Men nu, den senaste tiden har hon blivit allt mer "farlig" att rida ut på ensam. Det börjar med att hon "fryser" fast i marken, som om hon ser nånting läskigt. Sen blåser hon upp sig, och så fort jag försöker få henne att gå framåt, backar hon. Gör jag halt då och försöker rygga henne blir hon förbannad och slänger upp huvudet. Jag har martingal på henne, eftersom hon slår upp huvudet i ansiktet på mig.
Så fort jag försöker få henne att gå framåt backar hon tills hon slänger sig runt och står vänd hemåt.
Vänder man på henne då, fortsätter hon backa och slänger sig runt så man kan få hålla på så i minst 30 minuter innan hon kan ta ett steg fram. Sen börjas det om igen.

I lördags när jag var ute och red henne så gick hon hur bra som helst och jag tänkte precis vända hemåt då hon slänger sig åt sidan och börjar tjafsa. Då var det bara att få henne framåt innan jag vände, eftersom jag vill inte att hon ska tro att hon vinner över mig.
Jag stod där i minst en halvtimme och bråkade med henne om att ta ett steg framåt. Till sist gav hon upp och gick framåt, vi vände efter ca 5 steg och då blev det full fart hemåt, så jag gjorde många halt-skritt övergångar för att få henne att lyssna på mig.

Efter att jag gjort halt en gång gav jag henne eftergift, klappade på halsen och sa: Duktig flicka med ljus röst. Då ställer hon sig rakt upp på bakbenen och jag känner hur hon är på väg att slå runt, vilket skulle innebära att hon skulle ramla rakt över mig, och min rumpa lättade ur sadeln medan jag försöker sitta kvar. Då går hon ner igen, hur lugn som helst.
Jag hoppade av direkt, tog mobilen ut fickan och ringde efter mamma som fick komma och hämta mig och hästen, sen bröt jag ihop totalt.

Ska jag ge upp hoppet om att göra henne till en någorlunda bra ridhäst? Vad skulle du/ni ha gjort i detta fall?

 

[Djurjouren]

Sv: När ska man ge upp? (långt)

Sälj eller slakta,,,

Men sen måste man ju ställa följdfrågor, har hon alltid varit så? Har du själv ridit in henne?
Ibland kan en för mesig ryttare göra sin häst till ett monster trots att den av naturen är en snäll häst.
Berätta mer om bakgrunden. Det kanske inet är fel på hästen egentligen men hon kanske är fel häst för just dig?

 

[elfi]

Sv: När ska man ge upp? (långt)

Jag är fodervärd på henne, hon är inriden samt riden i alla tre gångarter innan hon kom till oss. Som jag hört är hon en fruktansvärt otrygg häst, hon stod ihop med sin mor tills hon var fyra år gammal, då såldes hon. Nu har hon gått med sitt föl i 2 år, dom var inte separerade när vi provred, men hon kändes så rätt för mig, jag ville ha nånting att jobba med eftersom jag har en till problemhäst här och det har ju gått bra att rida till han, trots att han blev dömd som livsfarlig

Jag skulle inte beskriva mig som en mesig ryttare faktiskt, utan mer som en bestämd men lugn ryttare som just nu är helt vilsen vad jag ska göra med detta fantastiska sto.

 

[katarina_dacke]

Sv: När ska man ge upp? (långt)

jag hade ett väldig problem med en nordsvensk som jag köpte som 5 åring och red in, jag trodde att det var trots för de brukar ju komma någon gång under inridningen och i 5 års perioden.. jag höll på jättelänge med denna häst och hon var väldigt svår att få fram överhuvudtaget, och när vi hade gått 500 meter så kastade hon sig och sprang tillbaka ca 200 meter.. det var bara till att börja om!! (suck!!) så en rid tur på en "vanlig" häst som brukade ta 10 minuter tog väl ungefär 2 timmar!! Men jag gav mej aldrig! till sist blev hennes metoder att försöka få av mej bara värre och värre! hon stack upp i en brant slänt och stegrade sig !!
men jag satt kvar (på den tiden var man ju inte så rädd heller fattde ju inte riktigt att livet är värt mer än en häst..) var 14 år då..
men till saken hörde att jag och hästen inte hade en bra personkemi.. så jag beslutade om att jag orkade inte ha kvar henne, jag ville satsa på mina andra hästar! sålde henne, och de som köpte henne skulle ha henne som kör häst, men problemet slutade inte! hon var kollad på klinik och kollad precis överallt, munnen, ryggen benen nacken och allt och det var inget fel på henne! felet satt helt enkelt i huvudet!
så efter 1 år så gav dåvarande ägare upp och tog bort henne!

jag tycker att det din häst håller på med liknar min historia. och som du skrev om när hon ställde sig och du höll på att få henne över dej så är det ju förenat med livsfara! ställ dej den frågan om du tycker det är värt ett liv i rullstol, (nu är jag dramatisk men det kan ju faktist hända!) Hur länge har du försökt få ur henne detta?

 

[elfi]

Sv: När ska man ge upp? (långt)

Vi har hållit på i 3 månader ungefär, hon gjorde jättefina framsteg och ett tag gick hon att rida ut på själv, men det går i perioder.

Jag vet att det kan sluta med rullstol eller liknande, men jag vill inte ge upp på henne än. Jag vet att hon inte gör det för att vara dum mot ryttaren, utan det är mer något psykiskt. Jag vill bara försöka komma på något knep att få henne att sluta med allt, att verkligen lita på mig för det gör hon.

 

[linka277]

Sv: När ska man ge upp? (långt)

Har en pålle som gör något åt det hållet också. Nu är han tio år och har börjat bli bättre (haft honom i 6 år snart =) ).

Det som verkligen gjorde att det lossnade för oss var att börja jobba från marken. Och Linda Parellis tänk om trygga zoner. Och ta korta turer, (ibland några meter ibland 1 km beroende på humöret för dagen) som efterhand blev längre. Inte trava eller galoppera ute. Mkt lydnad. Stanna - skritta - halt - rygga - skritta - stanna .... Så att uppmärksamheten ligger på mig hela tiden.

Inte spänna mig själv när pålle blir spänd och vänder på en femöring. Eller tvärnitar och kastar upp huvudet.

Ta pålles "farligt" markering på allvar (hjärtat på pålle brukar börja dunka ganska kraftigt) och verkligen visa att jo jag ser också, genom att själv stirrbliga på vad det nu kan vara. Sen djup suck och slappna av. Om hästen slappnar av då. Vänta lite till be sedan om att gå framåt, eller bakåt, eller åt sidan.

Svårt att förklara, men jag hejar på dig. Ta det varligt bara. Pressa henne inte utan gör sådant ni klarar av tills det känns ok att ta nästa steg. Min häst har lärt mig otroligt mycket så jag skulle inte vilja vara utan honom.

Lycka till!

 

[Grålly]

Sv: När ska man ge upp? (långt)

Bara du kan svara på när du ska ge upp. Det beror helt på vad man orkar och om man känner att hästen är värd allt slit. Du ska absolut inte känna dig tvingad att "fixa till" hästen om du inte vill/orkar. Du kan ju alltid byta foderhäst, och ta någon som du känner att du kan ha trevligt med.

Hur är hästen när du promenerar med henne? Börja från marken. Sedan kan du börja uppe på ryggen.

Fokusera inte på hur långt ni ska rida, utan på HUR ni ska rida. Vägen är målet, så att säga. Försök göra små övningar efter vägen, backa. Gå framåt ett par meter, beröm, stanna, vila. Du måste veta hennes gräns, och stanna innan hon vill vända eller börja tjafsa. Stegrar hon så ta ned henne igen genom att ta tygeln rakt mot din höft. Så fort hon är nere på alla fyra - beröm. Småtjafs ignorerar du, hon bör tröttna. Beröm, beröm, beröm när hon gör rätt, det är väldigt viktigt.

Men du, tänk på säkerheten. Det är inte värt att riskera sitt liv och hälsa för en häst.

 

[Djurjouren]

Sv: När ska man ge upp? (långt)

Med tanke på den bakgrunden så släpp den, de brukar sällan eller aldrig bli normala med en sån uppväxt. Tyvärr.

 

[elfi]

Sv: När ska man ge upp? (långt)

Jag försöker också att inte spänna mig när pållan blir spänd och slänger sig hit och dit, och jag håller mig lugn, jag pratar med henne och försöker få henne att lugna ner sig men samtidigt har jag ett bestämt tag om tygeln och tänker att vi ska gå framåt. Men det kom som en chock att hon reste sig rakt upp, hon verkade hur lun som helst ena sekunden och i nästa stod hon på bakbenen.
Hon går jättebra att rida i paddocken också, men jag ska försöka jobba lite inom horsemanship med henne och se om det blir någon skillnad.

 

[elfi]

Sv: När ska man ge upp? (långt)

Bara du kan svara på när du ska ge upp. Det beror helt på vad man orkar och om man känner att hästen är värd allt slit. Du ska absolut inte känna dig tvingad att "fixa till" hästen om du inte vill/orkar. Du kan ju alltid byta foderhäst, och ta någon som du känner att du kan ha trevligt med.

Hur är hästen när du promenerar med henne? Börja från marken. Sedan kan du börja uppe på ryggen.

Fokusera inte på hur långt ni ska rida, utan på HUR ni ska rida. Vägen är målet, så att säga. Försök göra små övningar efter vägen, backa. Gå framåt ett par meter, beröm, stanna, vila. Du måste veta hennes gräns, och stanna innan hon vill vända eller börja tjafsa. Stegrar hon så ta ned henne igen genom att ta tygeln rakt mot din höft. Så fort hon är nere på alla fyra - beröm. Småtjafs ignorerar du, hon bör tröttna. Beröm, beröm, beröm när hon gör rätt, det är väldigt viktigt.

Men du, tänk på säkerheten. Det är inte värt att riskera sitt liv och hälsa för en häst.

Jag vågar inte lämna tillbaka henne, min pålle har blivit fäst vid henne och han har svårt att "få nya kamrater" då han hamnade i slagsmål med våra förra foderhästar, så därför vill jag behålla henne så länge det går. Jag vill ju jobba med hästar som har lite problem och såg det här som en kul utmaning men det blev en svår utmaning. Men jag tänker fixa det, jag ska kunna rida ut en gång utan att hon vänder.

När jag promenerar med henne är hon ganska snäll, ibland börjas det där med att hon ska vända, men då säger jag åt henne och så börjar vi om från början. Hon är lättare att hantera från marken än från ryggen.

Jag tänker på säkerheten, på nästa ridtur är det säkerhetsvästen som gäller!

 

[linka277]

Sv: När ska man ge upp? (långt)

Ett tips jag brukar ta till.

Prata inte med hästen. Prata med den läskiga soptunnan eller kossan eller stenen.. Prata högt precis som att det verkligen är ngn du pratar med. Sträck dig mot det farliga, med halvlånga tyglar, inte sträckta. Som om du inte ser riktigt utan måste nästan resa dig ur sadeln. Lägg inte så stor fokus på hästen. Vänder hon så stoppa henne bara och vänd lugnt tillbaka igen. Klappa henne inte så jättemkt, lär hellre in att hon ska sänka huvudet när du tar i mankammen på henne.

Så länge hon har huvudet långt upp i luften skulle inte jag pressa henne framåt med skänklarna. Min gör precis som din och reser sig då. Först måste hon vara kontaktbar.

 

[elfi]

Sv: När ska man ge upp? (långt)

Ett tips jag brukar ta till.

Prata inte med hästen. Prata med den läskiga soptunnan eller kossan eller stenen.. Prata högt precis som att det verkligen är ngn du pratar med. Sträck dig mot det farliga, med halvlånga tyglar, inte sträckta. Som om du inte ser riktigt utan måste nästan resa dig ur sadeln. Lägg inte så stor fokus på hästen. Vänder hon så stoppa henne bara och vänd lugnt tillbaka igen. Klappa henne inte så jättemkt, lär hellre in att hon ska sänka huvudet när du tar i mankammen på henne.

Så länge hon har huvudet långt upp i luften skulle inte jag pressa henne framåt med skänklarna. Min gör precis som din och reser sig då. Först måste hon vara kontaktbar.

Okej, jag ska prova med det. Ska jag verkligen ha halvlånga tyglar? Jag ska prova allt du skrev när jag rider henne nästa gång och se hur hon reagerar
Tack!

 

[Grålly]

Sv: När ska man ge upp? (långt)

Okej, du verkar ha bestämt dig!

Låt det ta tid, stressa inte. Ställ inte för höga krav. Går hästen framåt 15 meter utan tjafs, stanna, vila, hoppa av, spänn lös sadelgjorden och promenera hem. Öka sakta sträckan.

Är hon "tittig"? Blir hon rädd för plastpåsar, soptunnor, fåglar, ja, vad som helst som kan hoppa fram? Då kan du träna med sådant hemma på gården till att börja med, och sedan träna med det ute i skogen. När hon klarar av saker och är duktig ökar hennes självförtroende och hon blir säkrare på sig själv.

 

[elfi]

Sv: När ska man ge upp? (långt)

Okej, du verkar ha bestämt dig!

Låt det ta tid, stressa inte. Ställ inte för höga krav. Går hästen framåt 15 meter utan tjafs, stanna, vila, hoppa av, spänn lös sadelgjorden och promenera hem. Öka sakta sträckan.

Är hon "tittig"? Blir hon rädd för plastpåsar, soptunnor, fåglar, ja, vad som helst som kan hoppa fram? Då kan du träna med sådant hemma på gården till att börja med, och sedan träna med det ute i skogen. När hon klarar av saker och är duktig ökar hennes självförtroende och hon blir säkrare på sig själv.

Hon betyder så mycket för mig, så jag tror hon ska få en chans till. Händer det en olycka - då åker hon tillbaka till ägaren!

Hon är inte tittig alls, men hon hatar fåglar. Hon har nosat på presseningar (eller hur det stavas), soptunnor, postlådor. Traktorn har åkt förbi beteshagen och även varit på när hon stått bredvid den när jag satt i sadeln utan problem, så hon är hur lugn som helst gällande sånt.
Men det är ju dessa fåglar, dom är ju så farliga tycker hon. Det kan vara en pytteliten fågelunge som sitter på en gren som hon inte ens kan gå förbi. Kommer det en fågel och flyger förbi, då hoppar hon till direkt. Därför sitter jag och försöker prata ganska högt så fåglarna hinner försvinna innan vi kommer fram till träden.

 

[linka277]

Sv: När ska man ge upp? (långt)

Jo halvlånga.... Dock inte hellånga.

Sträckta tyglar blir en telefontråd mellan er med spänning. Ha hellre en hand fast i framvalvet på sadeln.

Jag vet precis vad du går igenom. Kan bara önska dig lycka till och glöm inte att ta ett steg i taget.

Om hon oftast blir rädd för att det dyker upp fåglar rätt som det är kan du ju öva att kasta tex en boll runt ikring henne. Börja med att hon får nosa på den och sedan avancera till att lägga den på marken ..flera mellansteg... till att studsa den och kasta in den bland buskarna. Tar kanske någon vecka om du tar det lugnt och fint.

 

[A-K.Eng]

Sv: När ska man ge upp? (långt)

Det handlar inte om att hästen vinner över dig.

Så tänker inte hästar.

Gör som de gamla grekerna-sitt av och led hästen förbi. Gör ingen sak av det. Gör så varje gång. Sitt av. Det kan bli flera ggr per ridtur. Allt för att undvika spänning. Ingen häst lär sig något gott genom spänning.

Var ett gott föredöme för din häst.

 

[katarina_dacke]

Sv: När ska man ge upp? (långt)

Vi har hållit på i 3 månader ungefär, hon gjorde jättefina framsteg och ett tag gick hon att rida ut på själv, men det går i perioder.

Jag vet att det kan sluta med rullstol eller liknande, men jag vill inte ge upp på henne än. Jag vet att hon inte gör det för att vara dum mot ryttaren, utan det är mer något psykiskt. Jag vill bara försöka komma på något knep att få henne att sluta med allt, att verkligen lita på mig för det gör hon.

ok ge henne tid, för det låter som du inte har lust att ge upp riktigt än. men du kanske behöver sätta en gräns. att om hon är likadan om 1 år så får jag ge upp, om det inte har gått framåt, hålla på med hästar ska ju vara kul, man ska inte vara rädd eller ledsen för man känner att man inte klarar av hästen, då är det bättre att skaffa en häst som man litar på och har roligt med. Lycka till

 

[linka277]

Sv: När ska man ge upp? (långt)

Det handlar inte om att hästen vinner över dig.

Så tänker inte hästar.

Gör som de gamla grekerna-sitt av och led hästen förbi. Gör ingen sak av det. Gör så varje gång. Sitt av. Det kan bli flera ggr per ridtur. Allt för att undvika spänning. Ingen häst lär sig något gott genom spänning.

Var ett gott föredöme för din häst.

Att sitta av och leda hästen är ett jättebra sätt för 95% av alla hästar. Tyvärr var min häst bland de där 5% en som det inte gick på i alla lägen. När han blev utflippad, dvs helt okontaktbar och bara stod och fryste fast och hjärtat dunkade som en stånghammare gick det enbart att vända om och gå tillbaka igen. Provade många saker... Inte förrän jag fattade psykologin bakom hans flykt/försvarsbeteende kunde jag göra framsteg. Precis som jag skrivit till TS tidigare i tråden.

 

[A-K.Eng]

Sv: När ska man ge upp? (långt)

Men du satt väl av?

Som jag förstår av dina inlägg så arbetade du din häst från marken.

Och alla hästar går inte förbi ändå, som du skriver. Man får gå hem och göra ett försök en annan dag.

Och det där med att sucka och dra djupa andetag, det kan jag skriva under att det fungerar. En trygg individ andas långsamt och lugnt och det känner hästen.

Men ibland undrar jag om vissa individer någonsin blir lämpliga att rida ut på ensamma. Red en gammal träig halvblodsmärr ett tag för många år sedan och hon var hemsk! Tittade o stannade hela tiden. Kanske hade det fungerat bättre idag med den kunskap man har nu.

 

[marit carselind]

Sv: När ska man ge upp? (långt)

Jag skulle ta bort hästen, ditt liv borde vara kärare än att få ordning på en från början förstörd häst. Det finns så många fantastiska hästar att älska där ute! Alla hästar som inte vill lämna stallplan eller som inte kommer långt ifrån den är inte rädda utan istadiga och viljestarka och märker snabbt om det ger resultat. Självklart lär hästen sig det blixtsnabbt, gör jag si blir det så= får gå hem= belöning. Svårt bryta. Läste för många herrans år sedan hur en gammal hästkarl helt enkelt tog ett sto som höll på som din ( ofta ston? ) och lastade på en transport en rejäl bit hemmifrån! Hästen fattade ingenting, det fanns inget att vägra gå ifrån, ingen kär stallbacke, och efter att ha tränat så löste det sig; för den hästen i vart fall. Kanske något att prova?