När ska man dra gränsen? *långt*

[Iso]

Min älskade hund närmar sig nu 15 år (i mars). Han har under hela sitt liv varit väldigt frisk och kry, han hade öroninflammation som valp och för ett halvår sedan fick han spruta mot förstorad prostata. Folk som inte känner honom tror att han är en unghund då han är så pigg och glad, och inte ett dugg grå.

Nu för två veckor sedan så blev han jätte sjuk under natten. Han bara låg ner, rörde sig ingenting och bara "skrek". Han drack inget, åt inget och när vi bar ut honom för att kissa så la han sig ner direkt på den geggiga gräsmattan. Han låg inne på djursjukhuset i tre dagar för observation (hemma på natten dock) och fick dropp två av dom. Vet tog massa prover, röntgade och gjorde i stort sett allt man kan tänka sig. Vi fick hem honom med orden "vi kan inte göra något mer nu, vissa hundar frisknar till om dom får vara hemma ett tag. Annars är blåstjärnan öppet dygnet runt".

Stålvovve som han är så blev han sakta med säkert bättre. Han är fortfarande inte helt bra, men nu ser det i alla fall ljust ut. Han har varit inne igen och nu tror dom att han hade en tumör i prostatan som har spruckit..så han har fått tabletter och massa sprutor. Jag blir lite smått galen på att dom alltid tror att han har dittan och dattan..dom är aldrig säkra.

Målet med denna tråd är nu när ska jag dra gränsen? Han är min bästa kompis, har varit med mig i 15 år. Han är en väldigt personlig hund och jag är i stort sett den enda som kan hantera honom, då han är rätt agressiv mot andra. Nu är han på väg att bli bättre, men vem vet om han nånsin blir riktigt bra och hur lång tid tar det innan han blir sjuk igen? Känns redan som om han lever på övertid. Magkänslan skriker ju "gör allt du kan" för att ha honom levande, men det funkar ju inte riktigt. Ska man ta beslutet för att han är gammal, eller ska man ge honom en till chans?

Ursäkta om detta blev enormt långt och kanske snurrigt men jag behöver lite råd av andra hundfolk..

 

[Ramona]

Sv: När ska man dra gränsen? *långt*

Det är alltid svårt att ta valet mellan att satsa allt den sista tiden eller avliva.

Nu är det inte min hund, så det är lättare för mej att säga. Men, ibland, för att vara en riktig djurvän måste man ta beslutet att låta hunden somna in. I himlen lider han inte, han mår inte dåligt, och du behöver inte vara orolig heller.

 

[Iso]

Sv: När ska man dra gränsen? *långt*

Nej exakt, och det är ju så jag tänkt också. För att spara honom onödigt lidande nu, och om han skulle bli sjuk igen.

Men samtidigt känns det inte som om jag ska tänka "jag avlivar honom så att han inte får ont OM han blir sjuk igen"..

 

[Ambra]

Sv: När ska man dra gränsen? *långt*

Tror folk över lag väntar lite för länge, man älskar sin hund till döds liksom...... Sen finns det folk som är väldigt kvicka att ta bort, jag tycker att en hund har rätt att bli gammal å skröplig men när dagen kommer å dom lider så måste man ta beslutet även om det känns helt sjukt att man är den som bestämmer över livet å döden för sin vän!
Det är bara du som kan ta det beslutet, om livsgnistan har försvunnit så är det kanske inte så mkt kvar?
Lider med dig!
//C

 

[ako]

Sv: När ska man dra gränsen? *långt*

Alltid jättesvårt, och 15 år är gammalt. Helt spontant tycker jag du ska ge honom den här chansen, som du ju ändå påbörjat så att säga. Att lägga så mkt energi som du redan gjort för att sedan ta bort honom nu när han börjar bli bättre skulle jag tycka kändes rätt meningslöst. Om något nytt tillstöter är det ju ett annat läge, och då är det väl kanske så att det vid det laget är dags att låta honom vandra vidare.

Lider med dig! Ge honom en extra god julklappsköttbulle!

 

[Iso]

Sv: När ska man dra gränsen? *långt*

Jo, så har jag också tänkt..att jag gör allt som kan göras för honom, men hamnar vi i detta läger igen så får han nog somna in. Så himla svårt bara att kunna se förbi min egna önskan och försöka se vad som är bäst för honom. Men denna lösningen är det nog det bästa.

Nu denna sista tiden kommer man inte ta honom för givet i alla fall, utan försöka uppskatta varje litet skutt och hopp han gör. Och pussa extra mycket på hans söta små öron..

Tack för era svar! Det hjälper faktiskt att se vad andra tycker och tänker då ni är opartiska..så thank you!

 

[Mynta2]

Sv: När ska man dra gränsen? *långt*

Känner igen detta. Min kompis hund är ca 12 nu. Har problem med lederna. Ett tag var hon så dålig så hon beställde avlivning. Innan dagen kom blev hunden som en unghund igen...och hon avbeställde. Men det handlar enbart om att skjuta upp saker och ting eftersom hunden tids nog, kanske om 1 månad, 2 månader osv...KOMMER att bli lika dålig igen. Hennes sk lycka är väl den milda vintern. Hade det blivit -20 grader hade hunden knappast kunna vara ute. hunden kan bara rastas på gården eftersom den inte orkar med skogspromenader längre.

Hon vet om detta, men (som är vanligt för en människa) skjuter hon upp det bara hunden visat friskhetstecken. Egentligen ska man ta bort dom när dom är som piggast eftersom dom då är som lyckligast och har sluppit lida in i det sista. Och då menar jag att: när ens gamla hund har blivit dålig och mot alla odds repat sig ska man INTE dra ut på tiden mera. . Jag pratar nu om hundar/djur som lever på lånad tid. Allt över 10 år är bonusår anser jag.

 

[Iso]

Sv: När ska man dra gränsen? *långt*

Jag förstår vad du menar med att hunden är som lyckligast när den är pigg och att man då i teorin borde ta bort den men, jag må vara en grym människa och en förjävlig ägare men det kan jag verkligen inte göra. Min hund har som jag skrev i första inlägget aldrig haft problem med något annat är öronen och det han har nu. Han går långa skogspromenader utan några som helst problem, och är det fint väder så får han följa med mig ut på joggingrunda, och han blir inte ens trött.

Jag skulle nog aldrig kunna ta honom till vet och avliva när han i mina ögon är helt frisk. Vill inte ta ifrån honom eventuella dagar av lycka, och massa gos.

Är jag helt förjävlig som tänker så!?

 

[Mynta2]

Sv: När ska man dra gränsen? *långt*

Tja, det beror på. Du håller antagligen fast vid hunden pga att du inte ska bli så ledsen och sorgsen samt få dåligt samvete. Man brukar göra så som människa. Det är helt naturligt för oss. Men jag tror ändå man måste se lite framåt. Du gör som du vill, och det är ju ingen som kan bestämma åt dig. MEN allt för många behåller sina djur långt över tiden.

Fick din hund en propp eller vad ? Alltså när den låg på djursjukhuset den gången du skrev om ?

 

[Ramona91]

Sv: När ska man dra gränsen? *långt*

Nej, du är inte fördjävlig som tänker så.
Du känner själv när det är dags, när han själv inte tycker det är kul längre. Men DÅ ska man inte vänta längre.
Men han verkar ju frisk och kry för övrigt! Så då är det väl bara att förgylla den tid han har kvar!

 

[Iso]

Sv: När ska man dra gränsen? *långt*

Dom vet ju inte riktigt men dom tror (Jag är så trött på att dom tror saker hela tiden, jag vill ha 100% säkra svar!!) att han hade en tumör (godartad) i prostatan vilket gjorde att den blev lite förstorad, och att den nu har spruckit. Han har fått mediciner så nu är han bättre i alla fall..

 

[Iso]

Sv: När ska man dra gränsen? *långt*

Jo, exakt. När jag märker att livslusten försvinner och han slutar hoppa och skutta då är det nog dags..

 

[ako]

Sv: När ska man dra gränsen? *långt*

Fast varför ska man ta bort ett djur som mår bra och njuter av livet i förebyggande syfte? Självklart ska man inte dra ut på det när man märker att det bara går åt ett håll, nämligen utför, men samtidigt är det väl inte fel att få njuta av att se sitt gamla djur trivas med livet på ålderns höst?

Tycker varken att TS eller din kompis gör fel. De är ju medvetna och observanta, vad det verkar.

 

[lady_vip]

Sv: När ska man dra gränsen? *långt*

Man drar gränsen när djuret lider, punkt.

Det är "fördelen" man har som djurägare att bespara sitt djur en plågsam död eller sista tid.

Har själv en extremt gammal hund, men hon är pigg, äter och sköter sig som hon ska. Hon har inte ont och hänger trots allt med rätt bra. Den dagen hon slutar funkar så tas hon bort, och den dagen är inte långt borta.

//E

 

[Mynta2]

Sv: När ska man dra gränsen? *långt*

Därför att ett djur som är 15 år lever på lånad tid. Ett djur som uppnått denna aktningsvärda ålder drabbas av sjukdomar dom normalt inte skulle haft.

 

[Sagafrahaeli]

Sv: När ska man dra gränsen? *långt*

När det gäller att avliva en gammal hund så säger jag: När hunden inte längre kan leva ett drägligt liv. Som en av våra bekanta sa: "Hon följde alltid med oss vart vi än gick. Även upp på ovanvåningen. När hon inte längre kunde ta sig uppför trappan själv vad vi tvungna att ta bort henne."

/Jenny

 

[LIA]

Sv: När ska man dra gränsen? *långt*

Rätt så.
En hundägare ser när hunden själv känner att livet är slut och det är dags för den att få avsluta det. Signalerna är mycket tydliga och kan komma ganska plötsligt.
Att, som även Mynta är inne på, "tvinga" hunden att leva vidare för ägarens skull är förkastligt. Men lika fel är att avliva "i förebyggande syfte". Att hunden inte kan ta sig uppför en trappa är inget skäl i mina ögon.

Vad man kan göra är att förbereda! Exempelvis gräva grav och täcka med en plåt. Informera veterinären och komma överens om hur man ska gå tillväga när dagen kommer.

LIA

 

[ako]

Sv: När ska man dra gränsen? *långt*

Vi tycker olika. Jag tycker självfallet att man ska ta bort ett djur som inte längre mår bra och trivs med livet, men därifrån till att ha i hjäl ett piggt och glatt djur bara för att man tycker att det ändå "lever på lånad tid" som du uttrycker dig tycker jag steget är långt.

Och förresten, för att märka ord; Vaddå "ett DJUR som är 15 lever på lånad tid". Ja visst en 15- årig HUND är gammal, medans en häst är i den övre medelåldern och en papegoja fortfarande är en ungdom .

 

[Philosophia]

Sv: När ska man dra gränsen? *långt*

Det kan bara du avgöra. Det är du som vet om hunden har mentalitet att repa sig.

Min italienartik som är 12 år verkar repa sig från det mesta utan men. T.ex. blev hon för ett år sedan biten med flail chest och hål i lungsäcken som följd. Hon låg inne i ca. 10 dagar och hade riktigt ont. Svår operation och en platta som var fastsydd runt revbenen så att bröstkorgen skulle kunna läka (satt i 10 veckor). Hon var helt fantastisk under konvalecensen. Pigg och glad trots en timmes sårrengöring under plattan varje dag.

Detta kan jämföras med min förra hund en Cavalier. Han avskydde att åka till djursjukhuset och tyckte att det var pest och pina att vara hemifrån. När han vid 12 års ålder fick hjärtsvikt så fick han somna in istället för att behandlas för åkomman. Om han hade drabbats av det som hände min tik för ett år sedan hade jag inte låtit honom gå igenom operation och den långa konvalecensen. Det hande varit fruktansvärt för honom.

I förra veckan när jag var hos veterinären så berättade han om en blind pudel som vid 16 års ålder opererades för grå starr. Alla tyckte att hundägaren var galen men hunden blev ju seende igen vilket måste varit en otrolig förbättring av livskvaliteten! Nyligen var han tillbaka för tvåårskontroll efter operationen, 18 år gammal. Pigg och glad.

Vad jag vill säga är att vissa hundar klarar stora påfrestningar och andra nästan inga alls och det är bara du som kan avgöra vad som är bäst för din hund. Lyssna på dig själv och vad veterinärena har att säga och fatta ditt beslut efter det.
Att behandla en gammal hund behöver inte alls vara ett "big No No" som en del verkar tycka. Det handlar om hundens upplevda livskvalitet oavsett om hunden är ett år eller femton år.

 

[Philosophia]

Sv: När ska man dra gränsen? *långt*

Man drar gränsen när djuret lider, punkt.

//E

Jag förstår din tanke men den omöjliggör nästan all form av operativ djursjukvård eftersom det ger upphov till lidande. Jag skulle vilja säga att man drar gränsen där lidandet blir för stort istället, vilket är en subjektiv upplevelse för den enskilda hunden.