När ni flyttade hemifrån

[Amha]

Ingen planering direkt. Jag hade skaffat jobb i länet jag flyttade till, hade släkt som back-up. Körde dit en häst i taget, i olika omgångar. En vacker dag sa jag upp mig med omedelbar verkan (hade sagt upp mig innan men med uppsägningstid) för min chef var dum och frågade om jag gick på droger för att hans uppfattning om en sak som rörde min säkerhet inte stämde överens med min. Han var nog glad att bli av med mig för jag hörde aldrig mer från honom.

Nåja. Hade inget boende så jag flyttade in hos en faster i väntan på jobbstart. Hon jobbade inom bygg och kände till någon som kände ett företag som hyrde ut evakueringsbostäder mellan projekt de hade. Sen vandrade jag vidare mellan hyresbostäder och borde i ärlighetens namn ha stannat i lyan jag hade tills jag blev utkastad men det visste jag inte då. Hittade en partner och sen började vi bostadskarriär tillsammans.

Det gick ekonomiskt bra tills hästarna gick sönder och jag var dum nog att flytta dem till kollektivstall ( =jag behövde vara i stallet dagligen). Då höll jag på att gå in i väggen pga ekonomi och jobb (kände sus att sätta bilen i en bergvägg varje gång jag körde förbi den, jag mådde så jävla dåligt!). Hemma betalade jag 3000 för stall, mat och husrum (egen gård). Efter flytten betalade jag 2500 tror jag för lägenheten, flytt nr 2 kostade väl en sådär 5000+2500 i elvärme, runt 4000:- för stall och så en jävla massa bensin för att ta mig dit. Jag har under hela tiden jag bott själv ätit för väldigt lite pengar. Mellan 500-1000:- de fattigare månaderna tror. Mycket grytor på vatten med stor del broccoli och annat billigt i storpack, knäckebröd, havregrynsgröt osv. Jag vill knappt se varken knäckebröd eller havregrynsgröt idag

Trots bekymmer är jag glad att jag flyttade. Jag behövde verkligen få distans till min mamma. Och jag träffade min nuvarande make efter flytten

 

[cassiopeja]

Jag flyttade hemifrån när jag var 23. Då köpte jag en bostadsrätt - en 1:a på 46 kvm i Stockholms kommun (men utanför city). Den kostade 180 000:- (ja det var längesen ), och mina föräldrar betalade kontantinsatsen på 18 000:-. Jag hade fast anställning och fick därför ta lån, men jag minns att räntorna på bostadslånen då låg på 13-17%. Bostadsrättens avgift var runt 1 200:- per månad. Totalt blev boendekostnaden inte jättemycket högre än det jag betalade när jag bodde hemma. Jag fick alltid betala en viss del av min inkomst till hushållet så länge jag bodde hemma - från mitt första jobb som 15-åring och framåt. Jag fick också betala min egen mat och betala en hyra per mil för att få använda min pappas bil, så jag var väl medveten om vad saker och ting kostade. Hade dock inte haft någon större möjlighet att spara något, men det gick bra ändå. Jag hade en himla tur som kom ut i livet på den tiden bostadspriserna var lite mer "vettiga" runt Sthlm. Har aldrig hyrt någon bostad utan alltid ägt mitt boende ända sen jag flyttade hemifrån. Ibland hade jag inte mycket pengar att röra mig med eftersom all min lilla inkomst gick till bostad och bil, och jag minns att jag under en period hoppade över att äta middag utan levde på lunchen som jag fick på jobbets rikskuponger, och åt hemma hos vänner och bekanta när jag blev bjuden... Men jag har alltid tyckt att det har varit värt att leva knapert för att ha ett eget boende.

 

[FengurLaugar]

Jag flyttade hemifrån året efter jag tagit studenten (som 20 åring) och nyss gjort slut med pojkvännen och kände att det var lättare att göra som jag ville utan att ta hänsyn till vart han ville bo. Flyttade dock bara 100 m till en liten stuga som jag hyrde av en granne. Hade mina två hästar hemma hos mamma och pappa så det var perfekt att bara ha 100 m till stallet. Hyran inkl el var 4000 kr (3 r o k med direktel). Blev tillsammans med mitt livs kärlek typ direkt (han hjälpte mig flytta och kvar blev han ) Han hade kvar sin lägenhet i stan några månader men sen bodde vi bara i min stuga i ca 1 år.

Jag började jobba på hösten när jag började 3an på gymnasiet och hade därmed både lön och studiebidrag och betalade min bil och mina hästar, inget annat hemma. När jag tog studenten började jag jobba lite mer men blev året efter arbetslös i 6 månader och ströjobbade bara. Sen fick jag praktikplats på en ekonomiavdelning och fick något slags bidrag genom AF, blev sen anställd och fick min första heltidslön. Flyttade till en lägenhet (på landet) där det fanns stall på gården efter sommaren (bodde som sagt 1 år i stugan först). Hyran låg på runt 4000 varmhyra om jag minns rätt, stallplatserna 600 kr/häst kallhyra i kollektivstall.

Bodde i lägenheten i 1,5 år innan vi fick chansen att köpa gården vi bor på nu. Vår dåvarande hyresvärd köpte huset med mark och skog när det var till salu. När han såg att vi varit med och budat så erbjöd han oss att köpa gården och marken (han styckade av skogen) för vad den omvärderades till (kanonpris!!!) och här bor vi nu sen 6 år tillbaka

Jag har aldrig bott inne i stan utan hyrt på landet innan vi köpte eget.

 

[gråvarg]

Vad kul att läsa alla era svar, tack!!

 

[Petruska]

Jag flyttade ihop med min dåvarande i en liten charmig hyresetta hyfsat centralt på Hisingen, som vi fick tag på via hennes föräldrar - en av deras vänner ägde fastigheten. Gasspis (underbart), dusch i källaren (mindre underbart men helt ok). Tror vi betalade runt 2000 kr. Jag var 20 och hade just muckat från lumpen, vi hade alltså båda två bara bott i våra föräldrahem som gymnasieelever och inte betalat där. Hon var 18 och hela livet låg framför oss, bekymren var påtagligt få. Svårt att inte bli litet sentimental när jag tänker på den tiden.

Ekonomiskt är det svårt att direkt jämföra hyresnivåerna idag med de för nästan trettio år sedan. 2000 var inte jättedyrt då men det var ändå tight ibland för två ungdomar utan fasta anställningar.

Ja, det var inte lite pengar. Min son, tex, betalar idag ca 3000 i hyra för en lägenhet med högre standard ungefär lika centralt.

Min första (och hittills enda) helt egna lägenhet var en etta på 31 kvadrat som kostade drygt 800 kronor i månaden. Med eget badrum. Och det bör ha varit ungefär samtidigt, fast min lägenhet låg i Angered.

 

[gråvarg]

Jag flyttade till en gård för jobb, bodde gratis, flyttade till en lägenhet som jag betalade 1/3 för, kanske betalade 2000kr för?, Flyttade hem igen, och höll på sådär tills jag flyttade in med min sambo, betalade egentligen inget innan vi köpte hus.

Jag skulle aldrig vilja lägga mer än 4-5tusen på boende, gärna så små fasta kostnader som möjligt.

Så känner jag också, 4-5tusen som tak hade varit perfekt för mig.

Jag flyttade direkt till bostadsrätt. Fick hjälp av mina föräldrar med handpenningen men tog lånet själv. Jag hade själv sparat ihop pengar till inredning och liknande.

Vi började titta på lägenheter efter sommaren och skrev kontrakt i december med inflytt i januari. Mina föräldrar hade ett maxbelopp på vad de kunde tänkas betala och vi letade tillsammans. Pappa skötte budgivningen.

Jag var 21. Jag är extremt tacksam att de hjälpte mig. Hade jag behövt spara ihop till hela kontantinsatsen själv hade jag nog behövt bo hemma och jobba heltid i ungefär 2 år till så hela processen snabbades på mycket tack vare deras hjälp.

Jag har stått i bostadskö sen man kunnat (i något fall sen jag var riktigt liten, i något annat fall 16 år) men var inte nära att få en lägenhet när jag var 21. Hade jag behövt vänta på en hyresrätt genom dessa bostadsköer hade det också tagit några år till troligtvis.

Vad skönt! Jag har ett kapital sparat men med dagens priser så skulle jag också behöva jobba 2år heltid och vara väldigt sparsam för att få ihop det till en kontantinsats. Sådant är guld värt!

 

[Rosett]

Jag betalade 800kr/mån hemma från 18 års ålder. Hade ekonomiskt bistånd fr soc. Flyttade vid 19,5 års ålder till en hyresrätt med ungdomsrabatt. Två rok för 2900kr. Det var inte en dag för tidigt.

 

[AraSlei]

Jag "flyttade hemifrån" när jag skulle fylla 16, eftersom jag började plugga på naturbruksgymnasium med internat. Efter det flyttade jag till Lund där jag började plugga, delade hus med ett gäng andra och hade en hyra på knappt 2800kr för mitt rum.
När jag bodde i andra hand i Stockholm betalade jag 6500kr/månad för en 1,5:a, innan jag köpte en etta och fick en månadsavgift på ca 2500kr.
I dagsläget bor vi i hus på landet, månadskostnad är ca 6500kr

 

[warg]

Jag var tvungen att skaffa lägenhet för att kunna gå gymnasiet, fick tag på en etta med kokvrå och toa men inte dusch. Jag jobbade extra som badvakt och simlärare, så funkade helt ok. Efter gymnasiet gick jag ett år på folkhögskola med internat, och hyrde ut lägenheten i andra hand. Sen flyttade jag tillbaka till den, och lyckades efter något år byta den mot en etta med badrum och toppenbra läge. Hyran var 1600 kr, minns att jag tyckte det var massor med pengar! Sedan flyttade jag runt en hel del samtidigt som jag bytte jobb och arbetade på olika orter. Det var hyresrätter i första och andra hand - när jag fick jobb i Stockholm var det tufft. Det blev en dyr andrahandslägenhet i ett höghus i södra förorterna med närmare en och en halv timmes pendling till jobbet enkel väg. Hästen hamnade en dryg halvtimme åt andra hållet. Det första boende som inte varit en hyresrätt skaffade jag när jag var 32 - då köpte jag gård.

 

[gråvarg]

@gråvarg - varför inte satsa på en etta? De är ju vanligen betydligt billigare.

Själv flyttade jag hemifrån dagen efter studenten. Först bodde jag på mitt sommarjobb och sen åkte jag till London. Där delade jag och en kompis ett rum i en lägenhet. Efter att jag kommit hem jobbade jag över sommaren och sen flyttade jag för att börja plugga. Fick bo inneboende en kort tid innan jag fick studentrum i korridor.

Än idag minns jag känslan när jag packade upp grejor och ställde i badrumsskåpet och insåg att jag hade ett helt eget badrum! Det var ett fantastiskt ögonblick.

Hade gärna bott i en etta, men det fanns inga ettor i det privata fastighetsbolaget jag kikade i (som jag ev. skulle kunna få hyresrätt ifrån). Alla andra har kötider på 8år+ som jag har förstått det. Finns ju vissa hyresrättsföreningar (heter det så?) som man måste betala för att stå i kö på och där kanske kö-tiderna ser bättre ut.

Första lägenheten flyttade jag till när jag var sjutton ihop med min dåvarande. Det var en tvåa på 57 kvm och hyran låg på 1478 kr. Att bo hos föräldrarna var inte ett alternativ, innan jag flyttade till lägenheten var jag hemlös.

Min plan var att överleva och det gjorde jag också.

Varför skulle hyrespengarna ses som bortslösade? Det kostar att bo. Däremot ångrade vi lite att vi köpte bostadsrätt senare. Den var inte värd en krona när vi flyttade därifrån (90-tals krisen) så det kunde kvittat precis.

Nej det var verkligen inte en endaste sekund för tidigt.

Tänker att man inte får något värde tillbaka i en hyresrätt på samma sätt som i en bostadsrätt där man kan sälja den vid flytt och kanske få lite vinst på det hela.

 

[gråvarg]

Jag flyttade till Åbackehuset i Örebro när jag flyttade hemifrån vid 19. Det är ett ungdomshus, man får bo till max 25 eller 26 (minns inte), man betalar desposition när man flyttar in som motsvarar ungefär tre hyror, som man sedan får tillbaka om lägenheten är i bra skick när man flyttar därifrån. Det var en kul tid i mitt liv, hade flera kompisar som bodde där också! Hade en etta med under 3000kr i hyra betalade kanske 2000kr hemma inkl mat.

Något sådant hade ju suttit väldigt fint, och så kan man t.ex. spara pengar medans man bor där för att sedan kanske köpa sig en bostadsrätt när man nått maxåldern.

 

[sthu]

Som så många andra flyttade jag hemifrån ett år efter gymnasiet. Flyttade på grund av studier på annan ort. Bodde i en lillstuga på en gård, 2800 i hyra.

Bästa någonsin! Det var så befriande att flytta hemifrån och bli sin egen fullt ut.

 

[gråvarg]

Jag flyttade officiellt när jag var 23, till egen hyresrätt. Innan dess hade jag bott i pojkvännens lägenheter och bott utomlands en period pga jobb. Bodde dessutom i en förort till Sthlm så de va ju såklart extra svårt med hyreskontrakt, i första hand.
Bodde där med min sambo i 6 mån innan vi köpte en bostadsrätt. Hyran var 5200 kr för en etta på 40 kvm som var nyrenoverad. Detta var för 3 år sen. Hemma betalande jag 1000 kr bara men självklart värt att ha sitt eget. Bodde bara i bostadsrätten ett halvår innan de blev villa knappt 2 år innan vi köpte hästgården vi har nu. :-) (flyttat från sthlmstrakten nu!)

Det var btw en kompis till min mamma som var fastighetsägare på hyresrätten, därav att jag kunde få en fin lägenheten med förstakontrakt i en sthlmsförort. Enormt tacksam! :-)

Vad kul det låter, härligt!!

Jag har bott hemifrån i sju år och har haft ett första hands kontrakt under två av de åren (studentlägenhet). Det är också det längsta jag bott på ett ställe. Annars har det varit andra hands eller kollektivt med flytt i snitt 1-2 gånger om året. Köpte min första egna möbel tre år efter att jag flyttade hemifrån.

Jag ska inte sticka under stol med att det är mycket behagligt med en egen lägenhet. Trygghet. Känslan av att ha ett eget hem. Men det var också en väldig frihet i att inte ha fler prylar än att det gick ner i två resväskor. Och framför allt var hattandet ett litet pris att betala för den fantastiska känslan av självständighet.

Ja, det är något som har lockat mig ordentligt nu sedan ett tag tillbaka (lite skräckblandad förtjusning kanske).

Jag flyttade ihop med min dåvarande i en liten charmig hyresetta hyfsat centralt på Hisingen, som vi fick tag på via hennes föräldrar - en av deras vänner ägde fastigheten. Gasspis (underbart), dusch i källaren (mindre underbart men helt ok). Tror vi betalade runt 2000 kr. Jag var 20 och hade just muckat från lumpen, vi hade alltså båda två bara bott i våra föräldrahem som gymnasieelever och inte betalat där. Hon var 18 och hela livet låg framför oss, bekymren var påtagligt få. Svårt att inte bli litet sentimental när jag tänker på den tiden.

Ekonomiskt är det svårt att direkt jämföra hyresnivåerna idag med de för nästan trettio år sedan. 2000 var inte jättedyrt då men det var ändå tight ibland för två ungdomar utan fasta anställningar.

Gasspisar är ju läskiga! Men lät väldigt mysigt. Och förstår, jättekul att få ta del av din och allas boende-berättelser.

 

[Unafraid]

Måste tillägga att innan vi köpte huset för 1,5 år sen så hyrde vi ett litet gårdshus för 3100kr... det är lagom hyra! nu hyr vi ut samma lilla hus för 5500

 

[gråvarg]

Som så många andra flyttade jag hemifrån ett år efter gymnasiet. Flyttade på grund av studier på annan ort. Bodde i en lillstuga på en gård, 2800 i hyra.

Bästa någonsin! Det var så befriande att flytta hemifrån och bli sin egen fullt ut.

 

[supersonic]

Jag flyttade hemifrån när jag var 22, till en andrahandslägenhet. Flyttade ihop med pojkvännen. Jag studerade och han jobbade på timvik så vi hade det lite tufft ekonomiskt men lyckades ändå spara lite nästan varje månad. Betalade inte hem något vid tillfället eftersom jag studerade (tog inte lån heller) däremot jobbade jag mellan gymnasiet och jag började plugga och då betalade jag hem 2500 i månaden. Andrahandshyran låg på 5000. Vi var nitiska med att föra in kvitton i excelark för att ha koll på våra utgifter. Flyttade sen vidare till ännu en andrahandslägenhet och jag fick en anställning och sambon fick längre vikariat och så fick vi tag på ett förstahandskontrakt. Då hade vi bott tillsammans i 1,5 år i två olika lägenheter. Nu har vi bott tillsammans i 7 år och är i vår fjärde vi flyttade hit för tre år sen. Vi har fast anställning båda och hade stått i kö i tre år för den här lägenheten.

 

[Stefffie]

Perspektiv fran en helt annan bostadsmarknad:

Flyttade for universitet efter gymnasiet, in pa korridor for £97/vecka, alla rakningar ingick och du betalade hyra for 38 veckor om aret.
Flyttade darefter till delat hus med kompisar - £65/vecka, utan rakningar och 12 manaders hyra.

Har sedan dess hyrt rum i delade lagenheter i London, och betalt allt mellan £585/manad inklusive rakningar (av manga anledningar, absolut basta stallet jag bott pa) till £802/manad exkl rakningar.
Hyr fortfarande delat rum i lagenhet (trots 5 ar av valbetalt heltidsjobb), och trots att mina sparade pengar borjar komma upp i insatsniva sa kan jag inte fa ett tillrackligt stort lan
Jag tjanar c50k, men eftersom du bara kan fa lan pa 4.5x inkomsten, sa ar jag begransad till en totalsumma pa c2.25m, vilket mer eller mindre inte koper dig nagonting alls.

Hej fungerande bostadsmarknad! - Hoppas detta atminstonde kan fa nagon annan att kanna sig battre gallande era bostadssituationer!

 

[Myrten]

Hade gärna bott i en etta, men det fanns inga ettor i det privata fastighetsbolaget jag kikade i (som jag ev. skulle kunna få hyresrätt ifrån). Alla andra har kötider på 8år+ som jag har förstått det. Finns ju vissa hyresrättsföreningar (heter det så?) som man måste betala för att stå i kö på och där kanske kö-tiderna ser bättre ut.
[...]

Hyresrättsföreningar är okänt för mig. Däremot har jag erfarenhet av att betala för att stå i den allmänna bostadskön i en kommun. Summan kan ligga runt 300, det är i alla fall vad jag betalar för att stå i kö i Stockholm och sedan den gemensamma kön infördes här i Uppsala för 1,5 år sedan är det ungefär kostnaden här med. Om vi talar om avgift i den storleken och du får tillgång till ett större utbud är det klart värt det. Men du får väl kolla vad de här betalköerna på din ort har för utbud?

Annars kan det kanske löna sig att hitta en större lägenhet du kan dela med en kompis.

 

[Bluefish]

Min första lägenhet var en rätt stor 1a i hembygden som jag hyrde tillsammans med min dåvarande. Var 18 år och det tog slut efter 1 månad så efter uppsägningstiden flyttade jag hem igen. Bodde hemma ett par månader innan jag inte stod ut länge, var varmt välkommen hem men det var trångt, stökigt och mycket bråk. Hann fylla 19 innan jag fick tag på en 1a på 22a kvm med kokvrå i ett billigt hus. 2600 tror jag den kostade. Det var min bästa boende-situation någonsin! Billigt, mitt och så himla skönt. Har bott i hus sedan dess men saknar faktiskt min muggiga lilla 1a. Det var hemma det. Pengarna jag "förlorat" på att hyra bostad har jag ändå investerat i mitt mående. Att bo hemma med den situationen som var hade tagit knäcken på mig, med hyresrätten visste jag också att jag inte skulle behöva pröjsa ev vattenskada, nytt kylskåp eller liknande. Tryggt när inkomsten var blygsam.

 

[GoLightly]

Jag flyttade när jag var 18 för att plugga på annan ort. Hittade en liten nybyggd etta med kokvrå på 25 kvm centralt och nära högskolan för typ 3500 kr i månaden. Att flytta för att plugga var det bästa jag kunde ha gjort och jag älskade min lilla lägenhet. Köpa hade jag aldrig kunnat göra som student, jag hade ingen fast inkomst och mina föräldrar skulle inte ha haft råd att hjälpa till.