När man redan kan läsa och räkna...

Sv: När man redan kan läsa och räkna...

Men du, förskola är inte skola.
Det är inte samma sak, har inte samma syfte och har inte några kunskapsmål som ska uppnås.
Det kanske vore bättre för vissa barn att hoppa över förskoleklassen och gå direkt in i ettan? För många barn så är nämligen året i förskoleklass en direkt nödvändighet för att de ska klara av att gå i skolan året efter.

Ja det vore kanske inte alls dumt egentligen.

Men även om förskoleklass inte är samma sak som skola så får de ändå numer skriftliga omdömen i de ämnen de har, matte, so, engelska och "språklekar". Så nog kollas det även på sådant så tidigt numer.
(fick info om det på skolmötet igår)
 
Sv: När man redan kan läsa och räkna...

Om barnets självförtroende sitter i vad barnet klarar av i förskoleklass/skola så skulle jag nog jobba mer med att hjälpa barnet att hitta sitt eget egenvärde (utan att hänga upp det på kunskapsmål).
 
Sv: När man redan kan läsa och räkna...

Självklart är det inte det, men en del i att bygga självförtroendet är ändå att få känna sig duktig.
Vissa är jätteduktiga på tex fotboll, dessa barn hyllas i stort sett, vilken grej liksom, de sparkar bollen åt rätt håll. Men om man vill "hylla" barnet för att det är duktigt på läs och skrivsaker, ja då är man ju nästan idiot.
Hur många barn och vuxna bygger inte sitt självfortroende inom sporten??
Hur många som hellst.
Varför skulle man inte kunna bygga självförtroende på exakt samma sätt inom den akademiska världen?
Hon vet att hon är enormt älskad för den hon är, bara som den hon är, utan att prestera osv, men att självförtroendet sedan sviker bland andra barn, när det går ut på att vara BÄST i att sparka boll på rasten, eller BÄST på att hoppa hopprep, eller BÄST på att gunga högst osv, när hon varken har bollkänsla eller är speciellt smidig eller våghalsig tycker jag inte är ett dugg konstigt.
Man kan inte tvinga någon att sparka boll eller bli "vild", vi har försökt att få in henne i någon sport, men hon finns inte intresserad av det, det är böcker och datorer och sådan kunskap som är hennes grej, och nej, hon får givetvis inte sitta med sådant hela tiden för det, och JA hon rör givetvis på sig ändå.

Vi mäter oss med varandra hela tiden, från det att vi är små, vi mäts av andra på samma sätt. Och jag hakar upp mig på just sportvärlden, att det är så bra att vara bra där, där får man mer än gärna vara "smart", men herregud om man skulle vara "smart" på annat sätt.

Det talas vida brett om barnet som har sådan talang för någon aktivitet inom sporten, ridning, fotboll, hockey, you name it.
Vet man väl själv hur det var i skolan, men om någon var duktig i skolan, ja då skulle de bli retade, vilka plugghästar, vilka torrbollar.
Ja hm, vem är det som är torrboll nu?
hade en som hoppade över en klass i våran klass, personen har ett väldigt välbetalt jobb i Bryssel idag, där fick alla som retade personen i fråga. Personens mamma blev verkligen idiotförklarad av de andra föräldrarna i våran klass, hur kunde hon låta barnet hoppa över en klass, så grymt liksom, när det enda hon gjorde var att stötta sitt barn.
Hur många av "talangerna" lever på sin hyllade barndomstalang idag? Ingen av de jag känner.

Så varför är det fel att stötta barnet i sin "talang" om den ligger där mitt barns talang ligger??

Någon sa också "det är inte säkert att det blir så lätt sen".
Nej, det är det aldrig. Men om jag INTE stöttar och ser till att det blir värdefullt det hon gör, då är det ju, som många här faktiskt berättar om, ganska så säkert att det INTE kommer att bli så bra. Är jag med från början och stöttar (jag puschar inget öht, det är HON som vill att jag ska ligga på lärarna för svårare uppgifter, jag är själv en riktigt medelmåtta och är glad och nöjd om mina barn går igenom skolan utan större problem och med godkända betyg) så är ju chansen dock betydligt större att det faktiskt BLIR bra ändå i slutändan.
Men garantier har man aldrig i livet, man får väl bara göra det bästa av det man har....
 
Senast ändrad:
Sv: När man redan kan läsa och räkna...

Jag har själv ett barn som alltid legat före sina klasskamrater kunskapsmässigt. Numera går det barnet i "pluggklass". Men som 6-7-åring hittade det barnet egna vägar att "förkovra sig", läste "svåra" böcker hemma etc.

När barnen väl börjar ettan brukar de flesta skolor ha ex läseböcker som är nivåanpassade och är man duktig i matte så kan man få en annan lärobok.

Men jag tycker att i förskoleklass ska man inte fokusera på kunskapsmål, för det är inte det som är det viktiga då.
 
Sv: När man redan kan läsa och räkna...

Klart du skall stötta din dotter och uppmuntra hennes talanger :) Jag tycker som du, de skall vara superstolta över sitt läshuvud! Det hade jag behövt när jag var liten istället för att dölja den :(
 
Sv: När man redan kan läsa och räkna...

...... dottern har även dåligt självförtroende, så att få känna att hon är DUKTIG vore otroligt viktigt för henne.

Nej det är inte bra alls.
Kombinationen duktig - dåligt självfötroende är dödlig.
Försök i stället att få henne att förstå att målet med verksamheten på 6-års är en helt annan än kunskaperna i böckerna.

Att man visst kan göra sådant som man redan kan.

I skolan så förklarar du att det behövs anpassade uppgifter att göra.
Och så skall du absolut inte göra någon grej av att det är duktigt att ligga långt fram i böckerna.
I stället så skall hon lära sig andra värden hos människor.
Som trevlig, rolig, snäll, omtänksam o.s.v. och placera dessa i samma avdelning som duktig.

När skolan sedan fungerar för övrigt så kan ni se om hon liksom "kör in" ett år.
 
Sv: När man redan kan läsa och räkna...

Nej det är inte bra alls.
Kombinationen duktig - dåligt självfötroende är dödlig.
Försök i stället att få henne att förstå att målet med verksamheten på 6-års är en helt annan än kunskaperna i böckerna.

Att man visst kan göra sådant som man redan kan.

I skolan så förklarar du att det behövs anpassade uppgifter att göra.
Och så skall du absolut inte göra någon grej av att det är duktigt att ligga långt fram i böckerna.
I stället så skall hon lära sig andra värden hos människor.
Som trevlig, rolig, snäll, omtänksam o.s.v. och placera dessa i samma avdelning som duktig.

När skolan sedan fungerar för övrigt så kan ni se om hon liksom "kör in" ett år.

Jag har INTE gjort grej av att det är bra att ligga före, har bara lyssnat på henne när hon säger att det är trist för att det är för lätt.
Hon uppfattar inte ens att de har lektioner i skolan mer än just matten, vi trodde inte att hon hade det ens förens vi fick ett schema på föräldramötet så vi blev väldigt förvånade att de faktsikt hade en hög med ämnen som de nosar på och leker med.
HOn är snäll, trevlig, omtänksam osv, och i de avseendena har hon självförtroende, men när det kommer till att klara av saker, det är det som det "skiter sig".
Det här handlar allså enbart om en mattebok än så länge.
Lärarna vet inte ens om att hon kan läsa, på föräldramötet förklarade läraren när en mamma berättade att sonen var så ledsen över att han inte kan läsa att "ingen i klassen kan läsa än", vilket gjorde mig upprörd då det åtmindstone är två barn som kan det som jag vet. Bägge av dessa barnen, ett mitt då, är lågmälda, gör inget väsen av sig och håller sig i bakgrunden.
JAG tror att det hade varit viktigt för dem att bli SEDDA, att de FÅR känns sig duktiga.
Det hade jag behövt i skolan, jag var själv ett av barnen som aldrig syntes och som tillslut satt och kladdade i kanten i böckerna för att jag var klar innan de andra vilket resulterade i att jag också tröttnade och hade som sagt enbart medelmåttiga betyg när jag gick ur skolan, flöt rakt igenom utan att ens läsa läxor, hade något SETT mig från början, tror jag att läget hade varit ett helt annorlunda.
Liksom att man SER de duktiga barnen inom idrotten.
Det handlar inte om att ställa barnet på en bänk och tala om för de andra hur duktig han eller hon är, utan att de själva får en bekräftelse.
Varför ska man vänta ett år med det??
Som sagt, det här rör sig om en eller två lektioner i veckan, när tex ettorna får läsa för dem, ja varför skulle inte de två som KAN läsa också kunna få läsa? (de tycker det är kul också ju)

Säg att man har ett barn som rider i en nybörjargrupp, alla barnen har ledare utan det här barnet, barnet har talang för att rida, bra balans, bra känsla osv, vill så jättegärna lära sig att galoppera och hoppa.
Men nejdå, i nybörjargruppen går det ut på att lära sig ridvägarna och att lyssna på ridläraren.
Visst är det jätteviktigt, men vad händer med det här barnets intresse när det bara får skritta och trava med i konvojen hästar, ryttare med ledare?
Tröttnar skulle jag tro.
Om man istället kanske lät det här barnet få galoppera ett varv precis på slutet skulle barnet då utvecklas eller inte? Jag tror på utveckling, få växa i sig själv, inte för att visa sig duktig för någon utan för att få utmana sig själv helt enkelt.
Tycker att det är exakt likadant i skolan.

Jag förstår att ni tror att jag ligger på henne om att hon ska vara så duktig, och att det är det hon lägger sina värderingar i, men som sagt, hon har i stort sett lärt sig läsa själv, jag är tyvärr för lat för att ligga på henne och puscha, har fullt upp med allt -som det är när man är småbarnsförälder- så någon "nazimamma" är jag absolut inte.

Men om jag har förstått hur ni menar så ska jag alltså strunta i hennes önskemål, inte höra med skolan om uppgifter och bara hoppas på att hon kommer att ha intresse kvar genom alla skolår, hoppas att hon hittar stimulans utanför skolan istället. Eller?
 
Sv: När man redan kan läsa och räkna...

Du skall diskutera problemet med skolan.
Vi hade en dialog med förskoleläraren om vår son.
Han fick uppgifter på sin nivå när uppgifter skulle göras.
Och i övrigt så fick han ägna sig åt att få till den sociala biten.

Din dotter verkar behöva öva sig på att ta plats.
Och då så är det det viktigaste att göra i förskoleklassen.
Min son behövde öva på att inte ta för mycket plats.

Och det var inte din dotter som jag menade med att ha andra egenskaper utan att hon skulle lära sig att uppskatta dessa egenskaper hos andra.
Risken kan annars bli att hon tror att vara duktig är en mycket viktig egenskap - viktigare än de andra.

Vad gäller ridningen så kan man i stället för att galoppera och hoppa göra det grundläggande med högre kvalitet.
Och det kan man med förskolan också.

Min son har en mycket god motivation i skolan.
Men det var först i 3an som det behövdes åtgärder för att rädda den.
 
Sv: När man redan kan läsa och räkna...

Jag inte samma erfarenhet som du i frågan, jag tycker istället att det var lite tvärt om framförallt i småskolan alltså från förskolan och fram till 4:an ungefär.

Mina två första hade rejält svårt för att lära sig läsa och räkna. Däremot var de mycket duktiga på de estetiska ämnena och idrott. För dem kändes det som om det inte räknades i skolvärden, det var bara läsa och räkna som var viktigt. Fantasi och fritt tänkande var inte värt lika mycket som att kunna skriva ner detta.

Självklart är det viktigt att kunna bas-sakerna och självklart så lärde sig barnen detta. Och jag som känner mina telningar visste mycket väl att de kommer att lära sig tids nog, jag var inte särskilt oroad.

Kontentan var att de gick ut nian med toppbetyg i alla teoretiska ämnen, men de estetiska var ganska mediåkra, trots att det var där intresset och begåvningen fanns från början, men det räknades aldrig och jag lyckades inte styra upp.

Tyvärr är min erfarenhet också att de som *kan* läsa och räkna är rätt jävliga mot de som inte kan. Min dotter som inte kunde lära sig räkna fick dagligen utstå frågan från sina duktiga klasskamrater om vilken sida hon ligger på och sen få höra att VA ligger du bara på sidan 15 JAG är på sidan 67. Samma fråga varje mattelektion, från samma ungar. SÅNT är riktigt illa, för de barnen har fel värdegrund tycker jag. För övrigt så har samma dotter haft MVG i matte sen i 8:an och läser nu C-kursen på gymnasiet - så det handlade inte om att hon var korkad utan hon förstod bara inte varför hon skulle tex lära sig tabellerna utantill när det finns miniräknare (fritänkare!!!)
 
Sv: När man redan kan läsa och räkna...

Mycket kloka inlägg, Inte_Ung.

Att vara en tyst och försynt och mycket duktig flicka är ingen höjdare. Nu känner jag ju varken TS eller hennes dotter, men om det vore jag skulle jag nog vänta med att oroa mig till flickan börjar riktig skola. Då skulle jag prata med läraren om att hon behöver lite extra stimulans.

Men tills vidare skulle jag gentemot flickan göra så liten affär som möjligt av hennes prestationer. Oavsett om det handlar om läsning eller matte eller att åka pulka eller vad som helst. Snarare berömma hennes personlighet. Att det är så härligt att vara nära henne för att hon är så rolig och snäll och vågar så mycket eller vad det nu är.

Såg ett program på UR igår om tonårstjejer med enorma prestationskrav. Det visar sig att tjejerna har massor av ångest inför prov och ändå har de ofta bäst resultat. Där fanns en metod som kallas DISA, där tjejerna fick öva på att se positivt på sig själva. När dessa superduktiga, tysta och försynta flickor tillfrågades om sina bästa sidor, kunde de inte komma på NÅGONTING.

Jag tror att risken är mycket större att en duktig flicka får prestationsångest än att hon går genom skolan understimulerad.

Detta var rent allmänna reflektioner från mig. I fallet med TS dotter vet förstås TS bäst.
 
Sv: När man redan kan läsa och räkna...

Vad gäller ridningen så kan man i stället för att galoppera och hoppa göra det grundläggande med högre kvalitet.
Och det kan man med förskolan också.

.

Det är ju det som jag menar. Just galoppen var ett exempel.
 
Sv: När man redan kan läsa och räkna...

Jag tror inte att det är bättre att vara en tyst försynt kille heller.
Syns man inte, finns man inte.
Å vem vill leka och vara med en som inte finns?
Kan bli ännu hårdare skulle jag tro för en kille som nästan förväntas vara "vild" och vilja sparka boll osv på rasten.
 
Sv: När man redan kan läsa och räkna...

Det är ju det som jag menar. Just galoppen var ett exempel.

Men galoppen behövs inte.
Man kan skritta och trava mera avancerat också.

Det är inte alltid bra att hoppa på nästa steg innan alla bitar är på plats.
Och en 6-åring är ändock en 6-åring.
Det är andra delar i mognaden som också måste med innan man kan börja jobba på själva kunskapsdelen.
Annars så blir det skevt.
 
Sv: När man redan kan läsa och räkna...

Men galoppen behövs inte.
Man kan skritta och trava mera avancerat också.

Det är inte alltid bra att hoppa på nästa steg innan alla bitar är på plats.
Och en 6-åring är ändock en 6-åring.
Det är andra delar i mognaden som också måste med innan man kan börja jobba på själva kunskapsdelen.
Annars så blir det skevt.

Jag menar att jag bara tog ett exempel, visst behövs inte galoppen, hade lika gärna kunnat skriva "rida mer avancerat", men nu råkade det bli galopp som blev exempelordet eftersom det kändes lätt att beskriva det så.
Man behöver inte hoppa på något nytt för att man går vidare, det går att smyga vidare och bygga på, UTAN att hoppa över några steg.
 
Sv: När man redan kan läsa och räkna...

Nu har jag inte läst hela tråden, men min egen uppfattning är den, att skolorna inte gör ett enda dugg. Kanske får ett "duktigt" barn nån extra bok hem att jobba med, i övrigt blir effekten snarare tvärtom: de duktiga barnen får mindre uppmärksamhet och de bråkiga barnen ALL! Är man duktig suckar lärarna av lättnad för då slipper dom arbeta med det barnet och kan rikta uppmärksamheten på problembarnen, de som stökar och stojar och gör skoldagen jättejobbig.
Jag upplever detta mer och mer och det är inte roligt. ALLA barn har NÅT som de är extra bra på, men i dagens skola lyfts inte detta fram, det enda som lyfts fram är problembarnen och hur man ska få dem att lugna sig och smälta in i lektionerna. Min dotters klass är KAOS och det vet alla om, lärare såväl som föräldrar. Extra insatser sätts in men det hjälper inte. Under tiden sitter min dotter tyst och väntar på sin tur, som inte kommer. Min man har börjat forska i privatskolor, men hur många såna finns på en liten ort?!
I den här åldern är barnens hjärnor som mest mottagliga för inlärning - dom skulle kunna SUGA i sig nya språk, nya lärdomar, nytt ALLT - men icke, den här ovärderliga tiden sveps förbi pga dessa stökiga barn som förstör i klassrummet. Förstör för sig själva och för de andra. Jag blir VANSINNIG!!!! Vansinnig inte bara för min dotter, utan även för problembarnen som inte får hjälp och stöd.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Ett barn i dotterns förskolegrupp försöker tvinga henne att konstant leka med henne. Gör inte dottern det så blir det andra barnet...
2
Svar
26
· Visningar
2 917
Senast: Mirre
·
Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 965
Senast: Anonymisten
·
Samhälle Jag funderade på om jag skulle skaffa mig en anonym användare, men jag väljer att skriva från "mitt vanliga konto". Jag har ju...
Svar
5
· Visningar
721
Senast: Görel
·
Övr. Barn Vad föredrar ni till era barn? Har alltid tänkt att jag vill ha mina barn i en liten byaskola för att jag själv gick 2år i en liten...
2
Svar
20
· Visningar
2 638
Senast: tanten
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Senast tagna bilden XV
  • Muddypaws 24/25
  • Avlivning älskade katt

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp