Sv: När man redan kan läsa och räkna...
Nej det är inte bra alls.
Kombinationen duktig - dåligt självfötroende är dödlig.
Försök i stället att få henne att förstå att målet med verksamheten på 6-års är en helt annan än kunskaperna i böckerna.
Att man visst kan göra sådant som man redan kan.
I skolan så förklarar du att det behövs anpassade uppgifter att göra.
Och så skall du absolut inte göra någon grej av att det är duktigt att ligga långt fram i böckerna.
I stället så skall hon lära sig andra värden hos människor.
Som trevlig, rolig, snäll, omtänksam o.s.v. och placera dessa i samma avdelning som duktig.
När skolan sedan fungerar för övrigt så kan ni se om hon liksom "kör in" ett år.
Jag har INTE gjort grej av att det är bra att ligga före, har bara lyssnat på henne när hon säger att det är trist för att det är för lätt.
Hon uppfattar inte ens att de har lektioner i skolan mer än just matten, vi trodde inte att hon hade det ens förens vi fick ett schema på föräldramötet så vi blev väldigt förvånade att de faktsikt hade en hög med ämnen som de nosar på och leker med.
HOn är snäll, trevlig, omtänksam osv, och i de avseendena har hon självförtroende, men när det kommer till att klara av saker, det är det som det "skiter sig".
Det här handlar allså enbart om en mattebok än så länge.
Lärarna vet inte ens om att hon kan läsa, på föräldramötet förklarade läraren när en mamma berättade att sonen var så ledsen över att han inte kan läsa att "ingen i klassen kan läsa än", vilket gjorde mig upprörd då det åtmindstone är två barn som kan det som jag vet. Bägge av dessa barnen, ett mitt då, är lågmälda, gör inget väsen av sig och håller sig i bakgrunden.
JAG tror att det hade varit viktigt för dem att bli SEDDA, att de FÅR känns sig duktiga.
Det hade jag behövt i skolan, jag var själv ett av barnen som aldrig syntes och som tillslut satt och kladdade i kanten i böckerna för att jag var klar innan de andra vilket resulterade i att jag också tröttnade och hade som sagt enbart medelmåttiga betyg när jag gick ur skolan, flöt rakt igenom utan att ens läsa läxor, hade något SETT mig från början, tror jag att läget hade varit ett helt annorlunda.
Liksom att man SER de duktiga barnen inom idrotten.
Det handlar inte om att ställa barnet på en bänk och tala om för de andra hur duktig han eller hon är, utan att de själva får en bekräftelse.
Varför ska man vänta ett år med det??
Som sagt, det här rör sig om en eller två lektioner i veckan, när tex ettorna får läsa för dem, ja varför skulle inte de två som KAN läsa också kunna få läsa? (de tycker det är kul också ju)
Säg att man har ett barn som rider i en nybörjargrupp, alla barnen har ledare utan det här barnet, barnet har talang för att rida, bra balans, bra känsla osv, vill så jättegärna lära sig att galoppera och hoppa.
Men nejdå, i nybörjargruppen går det ut på att lära sig ridvägarna och att lyssna på ridläraren.
Visst är det jätteviktigt, men vad händer med det här barnets intresse när det bara får skritta och trava med i konvojen hästar, ryttare med ledare?
Tröttnar skulle jag tro.
Om man istället kanske lät det här barnet få galoppera ett varv precis på slutet skulle barnet då utvecklas eller inte? Jag tror på utveckling, få växa i sig själv, inte för att visa sig duktig för någon utan för att få utmana sig själv helt enkelt.
Tycker att det är exakt likadant i skolan.
Jag förstår att ni tror att jag ligger på henne om att hon ska vara så duktig, och att det är det hon lägger sina värderingar i, men som sagt, hon har i stort sett lärt sig läsa själv, jag är tyvärr för lat för att ligga på henne och puscha, har fullt upp med allt -som det är när man är småbarnsförälder- så någon "nazimamma" är jag absolut inte.
Men om jag har förstått hur ni menar så ska jag alltså strunta i hennes önskemål, inte höra med skolan om uppgifter och bara hoppas på att hon kommer att ha intresse kvar genom alla skolår, hoppas att hon hittar stimulans utanför skolan istället. Eller?