När man inte orkar längre, vad gör man då?

Uttern

Trådstartare
Ja, som sagt vad gör man då? Har känt under en längre tid att det här går inte med att vara ensamstående hundägare till två hundar. Vad gör man då? Jag tar nästan 100 % ansvar för hundarna fast jag bor med mina föräldrar för tillfället. Min pappa jobbar mer en heltid och orkar inte hjälpa till så ofta med promenaderna på kvällarna och mamma har har yrsel och vill inte gå själv med dom förutom en kissrunda.

Själv lider jag av regelbundna depprissioner och har även värk i kroppen som ingen vet vad det kommer i från. Främst i fötterna. Har varit hos doktorn men ingen bra hjälp där inte. Jag har ont av att gå promenader och plus min panikångest har blivit värre.

Jag måste alltså ta ipren och atarax ( som inte hjälper ett dugg) för ta mig ut på promenader. Jag känner mig kvävd och låst för tillfället. På helgerna får jag hjälp med promenaderna av släkt och pappa. och då försöker jag att andas.

Hundarna får mindre promenader än tidigare och är understtimulernade. Der märks pga. de skäller och är pigga förutom när jag vilar, för då ligger de hos mig. De får långa promenader på helgerna.

Jag klarar knappt av att gå i hem området, pga. folk ska stanna mig och fråga efter vägbeskrivningar. Jag har PTSD och klarar inte av vissa människor och sitauioner. Jag får ta med mig min mamma för att gå promenader på förmiddagarna. Sedan går jag på eftermiddagarna och tar bilen till ett annat bostadsområdet. Men panikångesten är mindre då. För ingen känner mig där och jag går tider där folk jobbar och möter inga hundar.

Min ena hund är okomplicerad medan andra har jag fått jobba med konstant. Seperationsångest. Kani inte vara helt själv. Men tillsammans med min andra hund. Skäller på andra hundar. Skäller i bilen. Skäller i hemområdet. osv.

Jag är slut och trött och depprisiv. Jag har börjat med naturrliga tillskott för att få ner stressnivån på hundarna. Det funkar, men dom kan inte gå på det hela livet?! Här uppe i vinterstugan, är de lugna och trivs väldigt bra. Det ligger på landet. Märks inte av några beteenden, eftersom vi inte har några triggers här.

Eftersom jag inte får omplacera dom för föräldrarna, så måste jag hitta en hållbar lösning. Var hittar jag en hundvakt för avlastning? Har ett jättebra hunddagis i stan som jag har full förtroende för. Det är bara det kostar lite när man har två hundar på heltid. Helt korrekt tycker jag! Dom måste också kunna överleva på sin lön!

ALt. 1: Jag kollar upp det hunddagiset och ser om dom har något ledigt. Tar ut pengar från bufferten och betalar.
Alt. 2 Jag försöker hitta någon bra och pålitlig hundvakt som kan ta mina hundar mot betalning, fast mindre betalt. Kan tänka mig att ge 150 kr på per gång för två hundar.
Alt.3 Omplacera hundarna. Det är sista alternativet och det vill jag verkligen inte göra, för då går jag under. Dom är mitt allt. Jag skulle sakna dom enormt.

Behövde skriva av mig, tack för att du läste! Har du några ideer och tankar får du gärna skriva det!
Tack på förhand!
 
Jag tycker att alternativ 2 låter som ett vettigt alternativ att börja med. Någon pålitlig person - kanske en skolungdom? - som har tid att aktivera dina hundar 3-4 gånger i veckan. Det kanske finns en doggy-walker i närheten som du kan anlita?

Annars alternativ 1 - hunddagis.

Alternativ 3 - omplacering - ser jag som det sista alternativet om det absolut inte funkar på något annat sätt.
 
Det ska vara roligt att ha djur. Man ska få mer energi än det tar. Du ska känna att ''Ja nu får jag komma hem till hundarna'' inte ''åh nej...''.

Trivs du inte med en av dom trivs den säkert inte med dig, rent krasst, de brukar känna av sånt där.

Det är lätt att tro att man är den enda människan som kan ta bra hand om sina djur, därför är omplacering uteslutet. Självklart är det inte fallet, det finns flera hundra människor som kan göra samma om inte bättre jobb med hunden.

Har du råd kan du absolut köra på hunddagis etc men det blir jäkligt dyrt i längden.

Det låter inte som du finner någon glädje i hundarna just nu.

Det är lite tabu tyvärr att prata om omplacering, en del verka tycka det är något så hemskt de inte ens kan föreställa sig.

I din situation tror jag fodervärd skulle funka, om hundarna klarar av det mentalt. Det kan vara svårt att hitta bra fodervärdar som förstår separations ångest etc, då de flesta med sån kunskap har egna hundar men det är värt ett försök om du känner att det kan funka.
Avtalet kan gälla 3 månader eller 3 år.

Får du tag i en vettig tonåring som vill gå promenader och träna lite lätt hade det ju varit perfekt.
Dock tycker jag såna har blivit otroligt svårt att hitta, de vill bara sitta vid datorn och telefonen.

Hoppas du får det lättare snart, vet själv hur det är att ha djur och må piss.:heart
 
Förstår att med all din problematik kan det kännas som ett ok. En fördel om man ska leta sådana är att du måste ut vilket är bra mot att gräva sig djupare ner i en depression.
Fodervärd tycker jag låter sådär, finns dessutom fall där den som haft hunden hos sig länge (med rätta kan tyckas) tagit det till rätten och fått behålla djuret. Man kan inte lämna bort djur hur länge som helst och förvänta sig att kunna hämta dem rakt av.. ska vara hos nån man känner väl o litar på då, familjemedlem som vill stötta tex.
Om nu föräldrarna inte vill att de lämnas bort måste de ju ta en större del av lasset. Är det deras från början eller hur kommer det sig att de vill bestämma den biten? Tänker att det kanske hade varit lättare för dig att behålla den lättare hunden..?
 
Om dina föräldrar vill ha kvar hundarna så får dom ju även ta mer ansvar över dom.

Annars kanske du kan testa låna ut/fixa hundvakt till den mer krävande hunden och känna hur det känns?
Det ska vara roligt att ha hund. Och är man dessutom sjuk så blir det inte lättare om man har mer ansvar än man klarar av, att hundägandet blir ett påhäng där de mest basic sakerna ger ångest.

Man är inte en dålig hundägare för att ens hund/ar inte passar in i ens liv.
 
Tack för era svar hörrni! Jag har gråtit hela dagen och tagit lugnade för att förebygga panikattackerna. Jag vet att man inte är dålig hundägare för att man omplacerar, men det jag klarar inte det. Även om min reaktiva hund inte passar ihop med mig. ( Hon känner av min stress) så klarar jag inte det. Håller på och kollar upp vad uppfödaren har för namn och tele, men jag hittar inte det. Hon är reg. skk. men det var uppfödarens första kull så det registerade inte kennelnamn. Men jag har god kontakt med min andra hunds uppfödare. Som är toppen och duktig!

Vill inte göra av mig med hundarna. Visst, det hade varit enklare om jag hade den ena hunden bara. Då hade livet varit lättare. Men jag klarar inte av att göra av med min andra hund. Hon är den mest kärleksfulla hund jag någonsin har lärt känna.

Båda hundarna går så himla bra ihop också, och trivs tillsammans. Vill inte sära på dom. Även om livet skulle bli lättare för mig.

Vem vill ha en femårig sällskapshund som är tik och kasterad. Funkar fint med barn och är väldigt kärvänlig. Skäller på andra hundar, och tycker bäst om att gå i skogen. Som är hemma mestadels och bor på landet? Kan man hitta någon sådan person? Hjälp mig! Vad gör jag?
Tack för alla svar!
 
Och en sak till, hur hittar jag en pålitigt hundvakt som kan tänkas ta hand om den besvärliga hunden? Som kanske vill ha en egen men inte kan ha en. Som gärna går skogspromenader och tränar gärna med hunden. Som förstår att det tar tid med träning av seperationsångesten. Har ett schema från hundpsykolgen hur jag kan träna henne. Men inte orkat av personliga anledningar.. som kan ta över den biten.
 
Vem vill ha en femårig sällskapshund som är tik och kasterad. Funkar fint med barn och är väldigt kärvänlig. Skäller på andra hundar, och tycker bäst om att gå i skogen. Som är hemma mestadels och bor på landet? Kan man hitta någon sådan person? Hjälp mig! Vad gör jag?
Tack för alla svar!
Vi köpte en sån hund fast hon var 7år :angel: Så visst finns vi.

Men helt ok om du inte vill/ vill inte riskera dåligt hem etc.

Kan du få tag i någon som vill gå ut med dom? Eller en av dom.
Grannbarn? Du kan ju sätta upp lapp i mataffären som exempel?

Ang hunvakten får du nog fråga efter referenser. Sen kan du kräva att denne träffar hunden och hundpsykologen samtidigt och får en ny plan uppritad.
Det skrämmer nog iväg de människor som inte kan något.
 
Jag tror absolut ett sådant hem går att hitta. För dom som bor på landet, är hemma hela tiden/kan ta med hunden överallt osv behöver det ju inte ens vara ett problem.

Men vill du inte omplacera kanske du kan gå tider då lite folk är ute? Sen tycker jag även att dina föräldrar får hjälpa till om de vill ha kvar hundarna.

Cykla med hundarna så bränner du energi mer effektivt mot promenader?

Vad är det för hundar?
 
Och en sak till, hur hittar jag en pålitigt hundvakt som kan tänkas ta hand om den besvärliga hunden? Som kanske vill ha en egen men inte kan ha en. Som gärna går skogspromenader och tränar gärna med hunden. Som förstår att det tar tid med träning av seperationsångesten. Har ett schema från hundpsykolgen hur jag kan träna henne. Men inte orkat av personliga anledningar.. som kan ta över den biten.
Handlat det om besvärlig schäfer Eller en besvärlig cocker spaniel"?
 
Tack för era svar!

Jag är så ledsen just nu. Vill så gärna allt ska fungera, men jag kommer flytta till lägenhet om ca 6 mån. Där kommer det bli mer stress för henne, i och med att hon skäller mot trapphuset när någon går där. Även om hon är uppvuxen där. Jag bara gråter... hon är mer en hund som passar på landet egentligen.

Nu har jag lagt ut en annons ang. hundvakt till hundarna där jag bor på facebook. Hoppas få tag i någon påliltig människa som kan hjälpa mig med hundarna och främst den hunden som har problem.

Det handlar om främst en om sällskapsras. Med bara lite energi mer än vanligt. Snäll som få och väldigt sällskaplig. Tänkte kolla med uppfödaren och vad hen tycker men jag får inte tag i henne..
 
Tack för era svar hörrni! Jag har gråtit hela dagen och tagit lugnade för att förebygga panikattackerna. Jag vet att man inte är dålig hundägare för att man omplacerar, men det jag klarar inte det. Även om min reaktiva hund inte passar ihop med mig. ( Hon känner av min stress) så klarar jag inte det. Håller på och kollar upp vad uppfödaren har för namn och tele, men jag hittar inte det. Hon är reg. skk. men det var uppfödarens första kull så det registerade inte kennelnamn. Men jag har god kontakt med min andra hunds uppfödare. Som är toppen och duktig!

Vill inte göra av mig med hundarna. Visst, det hade varit enklare om jag hade den ena hunden bara. Då hade livet varit lättare. Men jag klarar inte av att göra av med min andra hund. Hon är den mest kärleksfulla hund jag någonsin har lärt känna.

Båda hundarna går så himla bra ihop också, och trivs tillsammans. Vill inte sära på dom. Även om livet skulle bli lättare för mig.

Vem vill ha en femårig sällskapshund som är tik och kasterad. Funkar fint med barn och är väldigt kärvänlig. Skäller på andra hundar, och tycker bäst om att gå i skogen. Som är hemma mestadels och bor på landet? Kan man hitta någon sådan person? Hjälp mig! Vad gör jag?
Tack för alla svar!
Uppfödarens namn o adress står på stamtavlan :idea:
 
Tack för era svar!

Jag är så ledsen just nu. Vill så gärna allt ska fungera, men jag kommer flytta till lägenhet om ca 6 mån. Där kommer det bli mer stress för henne, i och med att hon skäller mot trapphuset när någon går där. Även om hon är uppvuxen där. Jag bara gråter... hon är mer en hund som passar på landet egentligen.

Nu har jag lagt ut en annons ang. hundvakt till hundarna där jag bor på facebook. Hoppas få tag i någon påliltig människa som kan hjälpa mig med hundarna och främst den hunden som har problem.

Det handlar om främst en om sällskapsras. Med bara lite energi mer än vanligt. Snäll som få och väldigt sällskaplig. Tänkte kolla med uppfödaren och vad hen tycker men jag får inte tag i henne..
Men om hon inte får utlopp för sin energi så är det nog inte konstigt om hon skäller och lever om? Varför kan du inte cykla med dom? Jag cyklar med två stora hundar utan problem, lätt att lära dom.
Kan du spåra?
 
Tack för era svar!

Jag är så ledsen just nu. Vill så gärna allt ska fungera, men jag kommer flytta till lägenhet om ca 6 mån. Där kommer det bli mer stress för henne, i och med att hon skäller mot trapphuset när någon går där. Även om hon är uppvuxen där. Jag bara gråter... hon är mer en hund som passar på landet egentligen.

Nu har jag lagt ut en annons ang. hundvakt till hundarna där jag bor på facebook. Hoppas få tag i någon påliltig människa som kan hjälpa mig med hundarna och främst den hunden som har problem.

Det handlar om främst en om sällskapsras. Med bara lite energi mer än vanligt. Snäll som få och väldigt sällskaplig. Tänkte kolla med uppfödaren och vad hen tycker men jag får inte tag i henne..
Tycker du ska omplacera henne bums <3
 
Jag är så ledsen just nu. Vill så gärna allt ska fungera, men jag kommer flytta till lägenhet om ca 6 mån. Där kommer det bli mer stress för henne, i och med att hon skäller mot trapphuset när någon går där. Även om hon är uppvuxen där. Jag bara gråter... hon är mer en hund som passar på landet egentligen.
Var medveten om att du kan få stora problem med hyresvärden och grannarna. Man får inte störa sina grannar i ett lägenhetshus och hundskall i tid och otid räknas som störande.

Jag tycker att det låter som att den hunden bör omplaceras innan flytten till lägenhet. Hon bör hamna nånstans där hon slipper den stress du pratar om. Jag förstår att det är jättesvårt när du älskar henne men du blir ju ledsen hur du än gör.
 
Vi köpte en sån hund fast hon var 7år :angel: Så visst finns vi.

Men helt ok om du inte vill/ vill inte riskera dåligt hem etc.

Kan du få tag i någon som vill gå ut med dom? Eller en av dom.
Grannbarn? Du kan ju sätta upp lapp i mataffären som exempel?

Ang hunvakten får du nog fråga efter referenser. Sen kan du kräva att denne träffar hunden och hundpsykologen samtidigt och får en ny plan uppritad.
Det skrämmer nog iväg de människor som inte kan något.
Ja jag upplever att omplaceringshundar är väldigt eftertraktad när det gäller små raser.
En femårig tik lär inte vara några problem.till ett äldre par i hus.
 

Liknande trådar

Övr. Hund Jag har blivit kronisk sjuk och sitter här med en ung vallhund som jag inte klarar av att aktivera. Min prognos är oklar, jag kan bli...
Svar
18
· Visningar
1 930
Senast: tuaphua
·
Övr. Hund Hej! Har en Sankt Bernhard på ca 3,5 år. Han är rätt stökig av sig och har varit det mer eller mindre hela sitt liv men nu senaste...
Svar
14
· Visningar
1 818
Senast: Grazing
·
Övr. Hund Hej! Jag ber om ursäkt för en låång text. Jag är förtvivlad över situationen med min 7 månader gamla valp, jag känner mig så jävla...
2 3
Svar
42
· Visningar
5 274
Senast: fixi
·
Hundträning Jag har skrivit här förut att vi köpte en valp i november och vi har nu två spaniels. Gamla hunden är fem år. Vi har nu fått...
2 3
Svar
53
· Visningar
5 594
Senast: Milosari
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp