När ens intresse är ens identitet men man vill sluta?

Jag har haft marsvin sedan 2004. Under dessa åren har jag varit uppslukad av marsvin. Jag har kläder, väskor, tatueringar och smycken med marsvin. Att älska marsvin är en övervägande del av min identitet. Men problemet är att jag inte älskar marsvin längre Jag har fortfarande nio kvar men jag vill de flesta dagarna inte ha något alls. Jag klarar inte längre all oro och sorg över att de ska bli sjuka och dö. Man fäster sig vid dem och älskar dem och sedan dör de och allt känns förgäves för sorgen överväger allt positivt som har hänt under deras liv. Jag kan bara minnas alla goda minnen med sorg för jag har inte längre min älskling hos mig. Hela mitt djurrum är prytt med rosetter men de påminner mig bara om alla som inte längre finns kvar. Nu är min favorit svårt sjuk och sannolikheten att hon överlever är liten. En till som försvinner.

Jag vill ha tillbaka glädjen till marsvinen men jag vet inte om det är möjligt. De får mat och rena burar. De har jättestora burar och sina kompisar så det går ingen nöd på dem, men jag har ständigt dåligt samvete för att jag inte umgås mer med dem.

Jag vill sluta med marsvin men jag klarar inte att göra av med de jag har för jag älskar dem. Samtidigt så om jag slutar med marsvin så förlorar jag hela min identitet känns det som. Jag blir ett ingenting. Men det funkar inte som det är nu heller. Jag vet inte vad jag ska göra

Min älskade Trubbel på bilden

 

[Lyan]

Är det du själv som försökt? Har du någon som kan ta striden åt dig igen annars om du själv inte orkar? Som kan göra ett nytt försök åt dig tänker jag.. Det låter som att en samtalskontakt måste vara någon man klickar med och kan känna förtroende för.

Mamma har försökt byta läkare åt mig men de säger att det bara finns en psykiatriker.
Samtalskontakten har jag inte försökt byta utan jag har bara sagt, flera gånger nu, att jag vill ha någon form av riktig terapi och inte bara samtal. Vet inte om det är det som har gjort att hon blivit ”tvär” för vi har klickat innan. Men jag vet inte. Hon sa att hon skulle sluta här och så fick jag en annan samtalskontakt som jag absolut inte ville ha pga att jag har ett obehagligt förflutet med henne men de sa att det var det enda alternativet som fanns och att jag skulle ge det ett försök. När jag inte klarade det och ställde in så visade det sig att min gamla/nuvarande kontakt tydligen inte alls slutat utan bara minskat ned. Så jag vet inte vad jag ska tro.

 

[Gramse]

Mamma har försökt byta läkare åt mig men de säger att det bara finns en psykiatriker.
Samtalskontakten har jag inte försökt byta utan jag har bara sagt, flera gånger nu, att jag vill ha någon form av riktig terapi och inte bara samtal. Vet inte om det är det som har gjort att hon blivit ”tvär” för vi har klickat innan. Men jag vet inte. Hon sa att hon skulle sluta här och så fick jag en annan samtalskontakt som jag absolut inte ville ha pga att jag har ett obehagligt förflutet med henne men de sa att det var det enda alternativet som fanns och att jag skulle ge det ett försök. När jag inte klarade det och ställde in så visade det sig att min gamla/nuvarande kontakt tydligen inte alls slutat utan bara minskat ned. Så jag vet inte vad jag ska tro.

Det förstår jag att du inte vet vad du ska tro.. I ditt läge hade jag bett mamma om hjälp igen att ringa och trycka på om en annan samtalskontakt iaf, åtminstone försöka nysta i det. Du har ju tappat förtroende för din nuvarande vilket jag har full förståelse för när hon säger att hon ska sluta och sen ändå är kvar. Vad sänder det för signaler..

 

[Gramse]

Måste du träffa psykiatrikern på fysiska möten? Går det ordna en annan online? Låter också helt galet att bara för att det endast finns en så måste man nöja sig med den?

 

[Lyan]

Det förstår jag att du inte vet vad du ska tro.. I ditt läge hade jag bett mamma om hjälp igen att ringa och trycka på om en annan samtalskontakt iaf, åtminstone försöka nysta i det. Du har ju tappat förtroende för din nuvarande vilket jag har full förståelse för när hon säger att hon ska sluta och sen ändå är kvar. Vad sänder det för signaler..

Jo precis. Jag ska träffa henne igen om en vecka och ta upp om terapi igen och om det inte händer något då så kan nog mamma ringa och trycka på ytterligare. Men samtidigt som jag vill ha terapi och bli bättre så sitter det ändå någon i mitt huvud och säger att det är meningslöst för jag misslyckas alltid ändå

Måste du träffa psykiatrikern på fysiska möten? Går det ordna en annan online? Låter också helt galet att bara för att det endast finns en så måste man nöja sig med den?

Jag har inte träffat honom på flera år. Pratar med honom i telefon en, ibland två, gånger om året och då är han alltid jättestressad. Sist mamma ringde så sa de att det skulle börja en till och att de skulle försöka fixa tid hos honom åt mig men sedan har inget hänt och när jag tagit upp det med min samtalskontakt så verkar det som att det inte började någon mer. Fördelen med min nuvarande psykiatriker är iallafall att jag behöver typ bara nämna någon medicin och så får jag prova den och likadant om jag känner att jag behöver/vill prova en annan dosering. Min förra var väldigt restriktiv med mediciner så jag gick i säkert 2-3 år utan att få prova den ena medicinen jag äter nu och som gjorde att allt vände 2017-2018. Problemet är att medicinerna alltid slutar att funka lika bra, eller inte alls, efter ett tag

Jag har kollat online men på alla ställen står det antingen att de inte tar emot folk med så svåra problem som jag har eller så erbjuder de, enligt vad som står på nätet, enbart kbt och det funkar inte på mig

 

[Lyan]

Efter att ha läst/svarat en annan tråd kom jag på att jag faktiskt kan uppdatera något positivt! Denna månaden är andra månaden i år där jag har lyckats hålla mig inom min budget och jag är löjligt stolt Mamma har fortfarande mina pengar och ger mig ”veckopeng” och så får det fortsätta eftersom det funkar så bra.

Jag har ju också hållit uppe med abilify. Skulle hålla uppe i en månad men efter 1,5 vecka mådde jag så dåligt att jag inte klarade mer och började med den igen och *PEPPAR PEPPAR!* så verkar den korta tiden har räckt för att starta om effekten. Detta är första gången på jag minns inte när som jag är vaken och inte en lobotomerad zombie vid den här tiden! Nu gäller det bara att det fortsätter såhär också

 

[svea]

Efter att ha läst/svarat en annan tråd kom jag på att jag faktiskt kan uppdatera något positivt! Denna månaden är andra månaden i år där jag har lyckats hålla mig inom min budget och jag är löjligt stolt Mamma har fortfarande mina pengar och ger mig ”veckopeng” och så får det fortsätta eftersom det funkar så bra.

Jag har ju också hållit uppe med abilify. Skulle hålla uppe i en månad men efter 1,5 vecka mådde jag så dåligt att jag inte klarade mer och började med den igen och *PEPPAR PEPPAR!* så verkar den korta tiden har räckt för att starta om effekten. Detta är första gången på jag minns inte när som jag är vaken och inte en lobotomerad zombie vid den här tiden! Nu gäller det bara att det fortsätter såhär också

Håller tummarna superhårt att det fortsätter att funka! Och superbra jobbat med budgeten.

 

[Lyan]

Håller tummarna superhårt att det fortsätter att funka! Och superbra jobbat med budgeten.

Tack! Alla tummar behövs!

Jag känner mig som sagt löjligt stolt Nu är det bara att hoppas att hundarna håller sig friska så jag slipper fler veterinärkostnader!

 

[Lyan]

Idag var jag på praktiken nästan 4,5 timmar! Och trots att jag var helt slut när jag kom hem så gick jag ändå en promenad på 25 minuter med hundarna
Sedan dess har jag legat i sängen och eftersom jag slutar så sent på praktiken så blir hela kvällen knasig med tiden, men jag klarar inte att gå till praktiken tidigare.

Jag har hållit igång hundarna tillräckligt mycket för att det ska kännas helt okej nu! Även om jag såklart hade velat göra ännu mer. Vi har både gått promenader, tricktränat och så håller jag på att lära dem skritta på gåband så de kan bygga mer muskler för det blir ju tyvärr inte så mycket muskler av att trippa fint på trottoaren.

Jag har rensat ut typ halva garderoben, fotat och lagt ut på Facebook men la ut för många bilder så jag blev spärrad i 24 timmar och har fortfarande restriktioner så jag kan inte göra färdigt annonserna

Igår kände jag mig nästan som 2018! Bara ett par minuter, men ändå! Jag hoppas hoppas HOPPAS att medicinen inte ska sluta funka igen!

 

[Lyan]

Nu är det SM-tid och varje dag får jag upp minnen på facebook från alla olika SM jag har varit på genom åren. Alla roliga äventyr, biltetris, knökfulla tåg, bilsovande och såklart alla underbara marsvin och det gör ont i mig för jag saknar det så mycket! Men hade det varit SM i år hade jag inte åkt och det gör också ont

 

[Lyan]

Biltetris och mysigt sovande

 

[Lyan]

Några priser

 

[Lyan]

Mina säljbord

 

[Lyan]

Man får med mycket på tåget!

 

[Lyan]

Jag håller på att gå igenom och sortera alla gamla bilder och fy sjutton vad jag saknar alla marsvinen och hur kul jag tyckte att det var Går och drömmer om att åka till SM i oktober men det kommer troligen bara att vara slöseri med energi och pengar. Jag har ändå ingen som funkar att ställa för Lonlon är för gammal, Nosti tuggar sin päls, Onesie är för tjock och Epica för slank

 

[DarkInNight]

Jag håller på att gå igenom och sortera alla gamla bilder och fy sjutton vad jag saknar alla marsvinen och hur kul jag tyckte att det var Går och drömmer om att åka till SM i oktober men det kommer troligen bara att vara slöseri med energi och pengar. Jag har ändå ingen som funkar att ställa för Lonlon är för gammal, Nosti tuggar sin päls, Onesie är för tjock och Epica för slank

Måste de vara i perfekt skick? Går det inte att ställa ut för att det är kul?

 

[Lovisaleonora]

Eller åka för att umgås och njuta av andras djur?

 

[Lyan]

Måste de vara i perfekt skick? Går det inte att ställa ut för att det är kul?

Jodå, men SM känns inte så lämpligt för det

Eller åka för att umgås och njuta av andras djur?

Funderar på det! Har ju mina hus och grejer jag kan sälja men det är 50mil enkel resa så jag vet inte om det är värt pengarna, tiden, energin och ångesten

 

[DarkInNight]

Jodå, men SM känns inte så lämpligt för det

Nej det är sant

 

[Lyan]

Nu har jag fått min sista tid hos samtalskontakten och efter den har jag ingen aning om vad som kommer att hända. Jag fortsätter att trycka på om att jag behöver terapi för jag kan helt enkelt inte ta mig vidare på egen hand men min samtalskontakt säger att varken hon eller min läkare har en aning om vad jag menar att jag vill ha för terapi när jag säger att jag vill lära mig att hantera mina känslor, ångest, mående och handlingar. Hantera mig själv och mitt liv och utvecklas på ett bra sätt istället för att hämma mig själv mer och mer som jag gör nu eftersom jag hela tiden ger efter för ångesten och tröttheten. På samtalskontakten verkar det som att den enda terapin som finns tillgänglig är riktig hardcore KBT där man får en hel radda uppgifter som man måste klara varje gång för att ens vara värd att lägga resurser på. Att jag själv inte har koll på EXAKT vilken sorts terapi som skulle kunna vara lämplig för mig är också totalt oförståeligt för dem och eftersom jag inte har den kunskapen är jag tydligen inte tillräckligt driven för att ”förtjäna” terapi.
Här verkar heller inte finnas någon privat psykolog i stan och jag har inte råd att åka till någon annan stad. Den privata måste därför också gå på högkostnadsskyddet vilket gör det ännu svårare

 

[Scata]

Nu har jag fått min sista tid hos samtalskontakten och efter den har jag ingen aning om vad som kommer att hända. Jag fortsätter att trycka på om att jag behöver terapi för jag kan helt enkelt inte ta mig vidare på egen hand men min samtalskontakt säger att varken hon eller min läkare har en aning om vad jag menar att jag vill ha för terapi när jag säger att jag vill lära mig att hantera mina känslor, ångest, mående och handlingar. Hantera mig själv och mitt liv och utvecklas på ett bra sätt istället för att hämma mig själv mer och mer som jag gör nu eftersom jag hela tiden ger efter för ångesten och tröttheten. På samtalskontakten verkar det som att den enda terapin som finns tillgänglig är riktig hardcore KBT där man får en hel radda uppgifter som man måste klara varje gång för att ens vara värd att lägga resurser på. Att jag själv inte har koll på EXAKT vilken sorts terapi som skulle kunna vara lämplig för mig är också totalt oförståeligt för dem och eftersom jag inte har den kunskapen är jag tydligen inte tillräckligt driven för att ”förtjäna” terapi.
Här verkar heller inte finnas någon privat psykolog i stan och jag har inte råd att åka till någon annan stad. Den privata måste därför också gå på högkostnadsskyddet vilket gör det ännu svårare

Kan du inte bara fortsätta gå hos samtalskontakten?
Inte för att h*n verkar så bra, men det är ju bättre än inget. Det du skriver (jag har fetat texten) är väl en jättebra beskrivning av vad du vill ha för hjälp, tycker jag.
Har inte din VC en psykolog kopplad till sig? Den personen borde få höra det du skrivit och hjälpa dig med det.
Hoppas att du får någon sorts hjälp iallafall, för dina inlägg har varit "ljusare" på sistone än t.ex när du startade den här tråden - så visst gör du framsteg!