När ens intresse är ens identitet men man vill sluta?

Jag har haft marsvin sedan 2004. Under dessa åren har jag varit uppslukad av marsvin. Jag har kläder, väskor, tatueringar och smycken med marsvin. Att älska marsvin är en övervägande del av min identitet. Men problemet är att jag inte älskar marsvin längre Jag har fortfarande nio kvar men jag vill de flesta dagarna inte ha något alls. Jag klarar inte längre all oro och sorg över att de ska bli sjuka och dö. Man fäster sig vid dem och älskar dem och sedan dör de och allt känns förgäves för sorgen överväger allt positivt som har hänt under deras liv. Jag kan bara minnas alla goda minnen med sorg för jag har inte längre min älskling hos mig. Hela mitt djurrum är prytt med rosetter men de påminner mig bara om alla som inte längre finns kvar. Nu är min favorit svårt sjuk och sannolikheten att hon överlever är liten. En till som försvinner.

Jag vill ha tillbaka glädjen till marsvinen men jag vet inte om det är möjligt. De får mat och rena burar. De har jättestora burar och sina kompisar så det går ingen nöd på dem, men jag har ständigt dåligt samvete för att jag inte umgås mer med dem.

Jag vill sluta med marsvin men jag klarar inte att göra av med de jag har för jag älskar dem. Samtidigt så om jag slutar med marsvin så förlorar jag hela min identitet känns det som. Jag blir ett ingenting. Men det funkar inte som det är nu heller. Jag vet inte vad jag ska göra

Min älskade Trubbel på bilden

 

[Gramse]

Fast då följer väl inte det fina dammet med? Den mesta sanden och skiten har jag sopat upp men det är fortfarande ett tjockt dammlager kvar. Med moppen tänkte jag att då kan jag ösa ut lite vatten åt gången och sedan moppa upp dammet. Men det känns som vad jag än gör så kommer det att ta en evighet för där är så stort. Skit att de tvunget skulle ha gipsväggar och att fallet går fel

Ska du fortsätta sopa så köp ett andningsskydd. Jag använder det när jag ska mocka ut och byta spån eller forsla bort mögligt ensilage tex. Jag tänker att det inte är nyttigt att andas in dammpartiklar av olika slag. Var rädd om dig

 

[Shaggy]

Fast då följer väl inte det fina dammet med? Den mesta sanden och skiten har jag sopat upp men det är fortfarande ett tjockt dammlager kvar. Med moppen tänkte jag att då kan jag ösa ut lite vatten åt gången och sedan moppa upp dammet. Men det känns som vad jag än gör så kommer det att ta en evighet för där är så stort. Skit att de tvunget skulle ha gipsväggar och att fallet går fel

Det går att sopa även om du fuktar dammet lätt. Möjligen behöver du lite styvare borst på den än för torrt damm, med det kanske du redan har. Det är så man sopar stallgångar på många ställen för att minska dammet i luften gör hästarnas skull

 

[Lyan]

Ska du fortsätta sopa så köp ett andningsskydd. Jag använder det när jag ska mocka ut och byta spån eller forsla bort mögligt ensilage tex. Jag tänker att det inte är nyttigt att andas in dammpartiklar av olika slag. Var rädd om dig

Jag tog ett vanligt läkarmunskydd. Inte lika bra som riktigt dammunskydd men märktes stor skillnad på knastret mellan tänderna.
Nej precis. Och efter att jag hittade möglet så kommer inte hundarna få springa där förrän det är ordentligt rent. Möglet på väggen får vara kvar men jag kommer att skura golvet runtomkring med virkon

Det går att sopa även om du fuktar dammet lätt. Möjligen behöver du lite styvare borst på den än för torrt damm, med det kanske du redan har. Det är så man sopar stallgångar på många ställen för att minska dammet i luften gör hästarnas skull

Min sopborste är nästan död så den är väldigt mjuk och piassavakvasten gör ingen nytta alls. Men nu är 2/3 sopat och så blir det virkon och mopp när allt är sopat och dammet lagt sig igen

 

[ameo]

Alltså @Lyan
De där vitaminerna har nog gjort mycket gott för dig, det var nog precis vad du behövde för stunden! Du gör ju saker! Även om du fortfarande tycker att du lever med ett svart skynke framför ögonen, så är det stor skillnad jämfört med hur det var för inte alls länge sedan! Du har helt klart bytt upp dig till en ljusare nyans av grått, än den kolsvarta som bodde hos dig tidigare!
Klappa dig själv och beröm dig själv för det du gör! Varje dag!

 

[Lyan]

Alltså @Lyan
De där vitaminerna har nog gjort mycket gott för dig, det var nog precis vad du behövde för stunden! Du gör ju saker! Även om du fortfarande tycker att du lever med ett svart skynke framför ögonen, så är det stor skillnad jämfört med hur det var för inte alls länge sedan! Du har helt klart bytt upp dig till en ljusare nyans av grått, än den kolsvarta som bodde hos dig tidigare!
Klappa dig själv och beröm dig själv för det du gör! Varje dag!

Jag vet inte. Jag är ju liite piggare (nu sitter jag tex på golvet i köket och stirrar i väggen istället för att ligga i sängen och stirra i väggen) men jag tycker nog att själva depressionen faktiskt blivit värre för nu när jag inte ligger däckad så är jag ännu mer medveten om allt jag inte klarar. Jag vill göra saker men jag kan inte. Det tar tvärstopp och jag får ångest. Det går inte ens att göra något i fem minuter bara för att få en pyttedel av något projekt gjort om det inte är Exakt den grejen jag känner för och till och med då är det svårt. Jag kan knappt koncentrera mig alls vilket gör att jag inte ens kan spela spel eller sortera bilder när jag ligger och glor vilket ger ännu mer ångest.
Jag VILL verkligen göra saker men huvudet och blodtrycksfallen sätter stopp för mig hela tiden Samtidigt så vill jag inte göra saker utan bara ligga och låta livet försvinna, men även det ger ångest för åren bara går. Jag har slösat bort hela mitt liv på depression och ångest. Jag är snart 36år men sitter fortfarande fast i 20år i huvudet för livet har försvunnit och är borta för alltid och jag har i princip inte uppnått ett enda skit. Förutom 2018. Men jag vill inte ha 2018! Jag vill bara glömma det för jag är hela tiden medveten om vad jag missar

 

[Lyan]

Hela livet är bara så meningslöst. Även 2018 var det meningslöst, men då kunde jag pressa bort det och strunta i det

 

[DarkInNight]

Jag tror jag förstår din känsla.
Ju bättre man mår desto mer förstår man hur dåligt man mår och har mått.
Den insikten är skitjobbigt.

Vill skriva något peppande, men min brända deprimerade hjärna är kass på formuleringar, och jag har en svacka själv så det är lite extra svårt.

Men som utomstående som bara ser det du skriver, så ser det ut som att du fått lite mer energi senaste veckorna. Och att jag hoppas det fortsätter åt det hållet

 

[ameo]

Jag vet inte. Jag är ju liite piggare (nu sitter jag tex på golvet i köket och stirrar i väggen istället för att ligga i sängen och stirra i väggen) men jag tycker nog att själva depressionen faktiskt blivit värre för nu när jag inte ligger däckad så är jag ännu mer medveten om allt jag inte klarar. Jag vill göra saker men jag kan inte. Det tar tvärstopp och jag får ångest. Det går inte ens att göra något i fem minuter bara för att få en pyttedel av något projekt gjort om det inte är Exakt den grejen jag känner för och till och med då är det svårt. Jag kan knappt koncentrera mig alls vilket gör att jag inte ens kan spela spel eller sortera bilder när jag ligger och glor vilket ger ännu mer ångest.
Jag VILL verkligen göra saker men huvudet och blodtrycksfallen sätter stopp för mig hela tiden Samtidigt så vill jag inte göra saker utan bara ligga och låta livet försvinna, men även det ger ångest för åren bara går. Jag har slösat bort hela mitt liv på depression och ångest. Jag är snart 36år men sitter fortfarande fast i 20år i huvudet för livet har försvunnit och är borta för alltid och jag har i princip inte uppnått ett enda skit. Förutom 2018. Men jag vill inte ha 2018! Jag vill bara glömma det för jag är hela tiden medveten om vad jag missar

Du ser det inte själv, men dina ord i den här tråden talar ändå sitt tydliga språk. Vi som betraktar dig utifrån ser att det händer något. Myrsteg framåt är ändå steg i rätt riktning! Kom ihåg det!

(och jag önskar att jag kunde hjälpa dig, men jag bor för långt bort...)

 

[Lyan]

Jag tror jag förstår din känsla.
Ju bättre man mår desto mer förstår man hur dåligt man mår och har mått.
Den insikten är skitjobbigt.

Vill skriva något peppande, men min brända deprimerade hjärna är kass på formuleringar, och jag har en svacka själv så det är lite extra svårt.

Precis så är det.

Du behöver inte skriva något peppande Hoppas du mår bättre snart

Men som utomstående som bara ser det du skriver, så ser det ut som att du fått lite mer energi senaste veckorna. Och att jag hoppas det fortsätter åt det hållet

Du ser det inte själv, men dina ord i den här tråden talar ändå sitt tydliga språk. Vi som betraktar dig utifrån ser att det händer något. Myrsteg framåt är ändå steg i rätt riktning! Kom ihåg det!

Jo, jag har ju fått mer energi och gör lite mer. Jag orkar inte göra mycket åt gången och inte flera dagar i rad men jag märker skillnad. Jag blir bara så frustrerad när jag inte orkar eller gör det jag vill. Jag har tex två marsvinshus beställda som måste vara färdiga innan helgen men jag får sådan ångest av det! Idag tänkte jag att nu ska jag jäklar i fixa dem! Men så började jag frysa så mycket att jag inte klarade mer än fyra skruvar (ingen uppvärmning i verkstaden) och sedan har jag inte kommit igång. Det är många dagar jag inte får något gjort just för att jag aldrig kommer igång!
Och hur svårt ska det vara att lägga fem minuter om dagen på något av mina projekt?! Men jag klarar det inte. Så fort jag tänker börja så tänker jag bara på hur lång tid det kommer att ta innan det är färdigt och så känns de där fem minuterna helt meningslösa och jag får ångest trots att jag vet att även om det bara är fem minuter så är det trots allt framåt.

Och att jag verkar må rätt mycket bättre än jag gör är mycket för att jag inte skriver när jag har världens ångestattack eller ligger och bölar för jag känner mig jobbig och gnällig som inte kan ta åt mig av all pepp och goda råd jag får

(och jag önskar att jag kunde hjälpa dig, men jag bor för långt bort...)

Tack

 

[ameo]

Jo, jag har ju fått mer energi och gör lite mer. Jag orkar inte göra mycket åt gången och inte flera dagar i rad men jag märker skillnad. Jag blir bara så frustrerad när jag inte orkar eller gör det jag vill. Jag har tex två marsvinshus beställda som måste vara färdiga innan helgen men jag får sådan ångest av det! Idag tänkte jag att nu ska jag jäklar i fixa dem! Men så började jag frysa så mycket att jag inte klarade mer än fyra skruvar (ingen uppvärmning i verkstaden) och sedan har jag inte kommit igång. Det är många dagar jag inte får något gjort just för att jag aldrig kommer igång!
Och hur svårt ska det vara att lägga fem minuter om dagen på något av mina projekt?! Men jag klarar det inte. Så fort jag tänker börja så tänker jag bara på hur lång tid det kommer att ta innan det är färdigt och så känns de där fem minuterna helt meningslösa och jag får ångest trots att jag vet att även om det bara är fem minuter så är det trots allt framåt.

Och att jag verkar må rätt mycket bättre än jag gör är mycket för att jag inte skriver när jag har världens ångestattack eller ligger och bölar för jag känner mig jobbig och gnällig som inte kan ta åt mig av all pepp och goda råd jag får

Men alltså, dina ångestattacker och ditt dåliga mående har du väl haft hela tiden? Det ser jag som bakgrundsbrus. Läs din första mening, den jag fetat i citatet ovan, tio gånger till.
Du har mer energi. Du gör mer. DET är vad som räknas!

 

[Lyan]

Men alltså, dina ångestattacker och ditt dåliga mående har du väl haft hela tiden? Det ser jag som bakgrundsbrus. Läs din första mening, den jag fetat i citatet ovan, tio gånger till.
Du har mer energi. Du gör mer. DET är vad som räknas!

Jo, fast det blev mycket värre under ca 3 veckor. Nu är det lite lugnare men jag vet att det alltid kommer tillbaka.

Jo, men det räcker ju inte till vad jag behöver göra, än mindre till vad jag vill göra

 

[Lyan]

Idag var jag hos sjuksköterskan. Blodtrycket är för högt för att de ska göra något åt det så det är bara att försöka anpassa sig och leva som en krum gammal gumma för att det inte ska svartna framför ögonen
Hon tyckte inte att tröttheten är okej dock utan skulle lägga en bevakning åt läkaren att ta kontakt med mig. Så får vi de om han gör det denna gången eller om jag får vänta i onödan som vanligt Jag är iallafall inte ensam om att känna mig bortprioriterad sa hon. Det är flera som har sagt att de upplever honom som att han stressar igenom allting och inte har tid att lyssna. Vad jag fattade det som så var det att ändra bland medicinerna, antingen höja, byta eller lägga till, som hon trodde skulle bli aktuellt. Jag vill inte ha fler mediciner! Jag har för fan ett helt apotek hemma redan och känner mig övermedicinerad, men det finns ingen jag känner att jag kan ta bort heller.

 

[Lyan]

Missade ett samtal idag med dolt nummer som jag misstänker var läkaren Nu kommer jag ju inte att höra av honom på evigheter igen

Annars så har dagen faktiskt gått bra än så länge! Jag har sytt selar till min väns hundar och bara lite ångest så jag kunde till och med göra klart alla! Nu måste jag bara lyckas dra mig ned till verkstaden och fixa det sista på två hus som är bokade också. Skulle gjort det för flera dagar sedan men hittade inte hammaren och då kom såklart ångesten och jag gav upp

 

[Lyan]

Poppy var inte glad åt att vara modell men lite godis kunde blidka henne liiite iallafall. Surkärringen

Igår var jag och hämtade deras agilitytunnel och alla sprang igenom den nästan utan att tveka Trodde att Poppy och Bella skulle vara livrädd för prasslet och att den rörde sig men det var inga problem. Ping försökte flera gånger hoppa upp på den, vilket såklart resulterade i en prasslande krasch, men det hindrade inte henne från att försöka igen

 

[Lyan]

Fortsätter kämpa. Ångesten har senaste två veckorna varit förjävlig och tröttheten och blodtrycksfallen kommer och går men överlag går det nog relativt bra just nu tror jag eftersom jag får liiite gjort trots att jag mår dåligt. Just nu är nog den största ångesten och energidräneraren alla mina projekt och utplockade kläder/grejer som ska säljas och ligger överallt utan att jag blir av med det och just nu har jag verkligen panik över det men känner samtidigt att det är för mycket pengar för att bara slänga ned i en sopsäck och skänka bort.

Håller fortfarande på med att tjata om någon form av terapi men ingen vet något eller kan fixa fram något förslag. Min samtalskontakt verkar helst inte vilja ha med mig att göra utan avslutar de få samtalen vi har så snabbt som möjligt och tar varje gång upp att jag ska lämna marsvinen till länstyrelsen så jag slipper dem och det är så irriterande att höra varje gång! Om jag vill göra mig av med mina marsvin så ska JAG omplacera dem och ingen annan. Jag känner till deras ålder, temperament, hälsa, sjukdomshistoria, släktingar och gener och kan ta det i beräkning vid eventuell omplacering så att de kommer till rätt hem. Det kommer inte länstyrelsen att ta hänsyn till. Jag kan lägga ut dem ikväll och troligen ha dem sålda imorgon om jag skulle vilja.
Visst, jag känner fortfarande att marsvinen är en enorm belastning och hade helst inte velat ha dem men marsvinen lider inte på något sätt utan det är det bara jag som gör och det ser jag inte som någon anledning att tjata om att länstyrelsen ska ta dem så länge jag sköter dem. Deras burar är nog iallafall 5kvm/två marsvin, de får mat och vatten, städat och har varandra

 

[Gramse]

Fortsätter kämpa. Ångesten har senaste två veckorna varit förjävlig och tröttheten och blodtrycksfallen kommer och går men överlag går det nog relativt bra just nu tror jag eftersom jag får liiite gjort trots att jag mår dåligt. Just nu är nog den största ångesten och energidräneraren alla mina projekt och utplockade kläder/grejer som ska säljas och ligger överallt utan att jag blir av med det och just nu har jag verkligen panik över det men känner samtidigt att det är för mycket pengar för att bara slänga ned i en sopsäck och skänka bort.

Håller fortfarande på med att tjata om någon form av terapi men ingen vet något eller kan fixa fram något förslag. Min samtalskontakt verkar helst inte vilja ha med mig att göra utan avslutar de få samtalen vi har så snabbt som möjligt och tar varje gång upp att jag ska lämna marsvinen till länstyrelsen så jag slipper dem och det är så irriterande att höra varje gång! Om jag vill göra mig av med mina marsvin så ska JAG omplacera dem och ingen annan. Jag känner till deras ålder, temperament, hälsa, sjukdomshistoria, släktingar och gener och kan ta det i beräkning vid eventuell omplacering så att de kommer till rätt hem. Det kommer inte länstyrelsen att ta hänsyn till. Jag kan lägga ut dem ikväll och troligen ha dem sålda imorgon om jag skulle vilja.
Visst, jag känner fortfarande att marsvinen är en enorm belastning och hade helst inte velat ha dem men marsvinen lider inte på något sätt utan det är det bara jag som gör och det ser jag inte som någon anledning att tjata om att länstyrelsen ska ta dem så länge jag sköter dem. Deras burar är nog iallafall 5kvm/två marsvin, de får mat och vatten, städat och har varandra

Kan man byta samtalskontakt? För den där verkar inget vidare..?

 

[Lyan]

Kan man byta samtalskontakt? För den där verkar inget vidare..?

Jag har försökt

 

[DarkInNight]

Kan du byta vårdcentral?

 

[Lyan]

Kan du byta vårdcentral?

Tyvärr inte det heller Vi har bara en med psykiatri och den gäller typ halva länet. Jag kan heller inte ta mig till en annan stad och jag hittar ingen privat som inte bara har kbt

 

[Gramse]

Jag har försökt

Är det du själv som försökt? Har du någon som kan ta striden åt dig igen annars om du själv inte orkar? Som kan göra ett nytt försök åt dig tänker jag.. Det låter som att en samtalskontakt måste vara någon man klickar med och kan känna förtroende för.