När ens egen hund blir ett monster...

[MrsScabtree]

Sv: När ens egen hund blir ett monster...

Jo jag förstår vad du menar . Sedan är jag förvisso väldigt noga med att inte blanda in känslor på sådant vis i mina korrigeringar. Att "sura" på Grima hade inte hjälpt på henne heller. Jag ber om ett beteende för att försäkra mig om att det har "gått in". Vi säger att hon smyger på en katt och jag suger tag i henne och frågar vad i h-e hon håller på med? Hennes naturliga reaktion på det är då att så fort jag släpper fara iväg och fjanta. "Ehehehehe ooooj men NU är vi glada eller huuuuur?". Då har jag inte nått fram. Åtföljer jag däremot korrigeringen med ett krav på tex kontakt (eller vad man nu föredrar) och väntar ut hunden tills den "pysit ut" sin reaktion uppfattar jag det som att den tar det på ett helt annat sätt.

 

[Alexandra_W]

Sv: När ens egen hund blir ett monster...

Jag går inte och surar heller. Men om jag korrigerar och hunden t ex när jag tar den i skägget och tycker 'HÄR är jag och VAD gör du?!" och hunden 'svarar med' 'heej matte, vad roligt att du drar mig i skägget, kul tjoho', så blir jag (dessvärre) mer irriterad av själva beteendet i det läget, vilket gör att korrigeringen blir hårdare. "Det här är ingen rolig lek, det är allvar!" liksom.

När jag gör (för jag gör likadant) som du beskrev ang Grima och katt förresten, så Viktor han tar korrigeringen - men sen är gå fot med ögonkontakt det roooooligaste som finns i hela väääärlden. Och utan att förlora positionen eller bryta kontakten så kan man ju studsa fram. Det är lite nervpåfrestande, och just det jag menar med att 'allt är skitkul i hans värld'. (Det bannar jag givetvis inte förr, men jag kan TÄNKA en del mindre snälla saker *s*).

När han var liten hade han den fula ovanan att nafsa i vantar och kläder när han blev glad. Bannor tog han som en del i leken. Jag tänker inte gå in i detalj på hur vi blev av med det, men låt oss säga att jag helt enkelt fick tala med tillräckligt STORA och TYDLIGA bokstäver om hur INTE roligt det var. Och att det var väldigt stora bokstäver. För den gången jag först i princip lyfte honom i skägget och läste lusen av honom och sen tryckte ner honom i snön och berättade vad man kunde göra med hundar som gjorde sånt, det var bara en del i 'den roliga leken' i hans värld...

Nåja, tillbaka till on-topic även om det är grymt intressant diskutera/höra andras erfarenheter och om deras hundar =)

Lite ontopic - någon nämnde citronhalsband med fjärr. Jag har ett sånt. Det fungerar jättebra på V ang äta bajs t ex. Men jakt t ex, eller annat med hög motivator så är det ett obehag så långt under den potentiella förstärkningen att det helt kan kvitta. Så om man funderar på att köpa ett sånt rek jag att försöka hitta ett att låna först innan man lägger ut pengarna.

 

[Snurrfian]

Sv: När ens egen hund blir ett monster...

Och Grima är helt tvärtom. Jag skulle inte klassa henne som särskilt hård, ändå har hon sprungit in i elstängsel så pass många gånger att jag funderat på om hon är helt väck i huvudet. Hon blir lika upprörd varje gång, ändå är hon där och stryker längs med dem.
.

Jag tror att det beror lite på vad de kopplar ihop det med, våran förra gick på elstängslet samtidigt som han var fokuserad på hästarna, alltså var han övertygad om att det var hästarna som gjorde ont, inte stängslet... Så efter det var han mycket tveksam och undvikande i närheten av hästar, men stängsel focerade han utan problem, fick sig även ett par ytterligare stötar som inte verkade påverka honom alls.

 

[Red_Chili]

Sv: När ens egen hund blir ett monster...

Jag tror att det beror lite på vad de kopplar ihop det med, våran förra gick på elstängslet samtidigt som han var fokuserad på hästarna, alltså var han övertygad om att det var hästarna som gjorde ont, inte stängslet... Så efter det var han mycket tveksam och undvikande i närheten av hästar, men stängsel focerade han utan problem, fick sig även ett par ytterligare stötar som inte verkade påverka honom alls.

Precis så var det för min tant. Hon ville nosa på några hästar, jag hann inte stoppa henne och hon fick en stöt. Efter det var hästar superfarliga, men staket var inte alls farliga.

 

[MrsScabtree]

Sv: När ens egen hund blir ett monster...

Jag går inte och surar heller. Men om jag korrigerar och hunden t ex när jag tar den i skägget och tycker 'HÄR är jag och VAD gör du?!" och hunden 'svarar med' 'heej matte, vad roligt att du drar mig i skägget, kul tjoho', så blir jag (dessvärre) mer irriterad av själva beteendet i det läget, vilket gör att korrigeringen blir hårdare. "Det här är ingen rolig lek, det är allvar!" liksom.

Om jag bara utgår från din text tror jag att din irritation påverkar korrigeringen negativt. Det blir sällan "tyngd och allvar" i en korrigering som är baserad på frustration. Man sänder omedvetet ut signaler som avslöjar att man inte är helt i balans vilket åtminstone jag tror gör att hunden inte tar korrigeringen på samma sätt.

När jag gör (för jag gör likadant) som du beskrev ang Grima och katt förresten, så Viktor han tar korrigeringen - men sen är gå fot med ögonkontakt det roooooligaste som finns i hela väääärlden. Och utan att förlora positionen eller bryta kontakten så kan man ju studsa fram. Det är lite nervpåfrestande, och just det jag menar med att 'allt är skitkul i hans värld'. (Det bannar jag givetvis inte förr, men jag kan TÄNKA en del mindre snälla saker *s*).

Med andra ord belönar du honom, eftersom att han tycker att det är det roligaste i världen.

 

[Alexandra_W]

Sv: När ens egen hund blir ett monster...

Med andra ord belönar du honom, eftersom att han tycker att det är det roligaste i världen.

Japp. Där är ju mitt problem i ett nötskal - ALLT belönar :S I Viktors värld är nämligen alla saker mellan skitroliga och 'det går bra!'. Förutom el, men man får inte ela hundar i det här landet

(Det är högst olika om en sak är jätterolig eller går bra förresten. En dag är fot roligaste som finns, en annan dag är det en glad 'det går bra!'. Beror på dagsform och solvindar på mars eller nåt)

 

[Lager]

Sv: När ens egen hund blir ett monster...

Metoden jag har använt mig av är ganska extrem "svart/vit" träning där minsta tillsymmelse till att vilja jaga=Vansinnig matte. En blick mot mig=Solsken alá disneysaga med alla livets favoriter (i detta fall boll och mat och bus med mig) och berömmet varar lääänge.

Bättre att vara tydlig och klar med förbjudna beteenden. Allt kan inte lösas med klicker.

Olyckor kan hända ändå, oavsett hur mycket man tränar. Men det går att förebygga i stor utsträckning.


TS: jag förstår att du blev chockad, men det är inte särskilt oväntat att en flock hundar ger sig på (och dödar om de hinner) en främmande, springande, katt.

Fruktansvärt synd om katten självklart!

Lillfjollan - som aldrig verkar bli mentalt äldre än 14 månader - drog iväg och tog en sork inte alltför länge sedan. Det är inte ok, och det är min uppgift att ha pli på min hund, men fullt förståeligt ur hundens synpunkt. Jag har haft andra som varit j*vligt svåra på vilt, och tagit om de fått chansen. Fantastisk snälla, lydiga och fina hundar i alla andra sammanhang. Men de ÄR ju rovdjur.

 

[Lager]

Sv: När ens egen hund blir ett monster...

/.../ontopic - någon nämnde citronhalsband med fjärr. Jag har ett sånt. Det fungerar jättebra på V ang äta bajs t ex. Men jakt t ex, eller annat med hög motivator så är det ett obehag så långt under den potentiella förstärkningen att det helt kan kvitta. Så om man funderar på att köpa ett sånt rek jag att försöka hitta ett att låna först innan man lägger ut pengarna.

Jag har sett sådana... tror inte på dem alls.

När hunden är "på g" kan du ju bryta den själv, det behövs inga citrusduschar för det, och när den redan dragit kan du spreja hur mycket du vill. Ingen av mina hade brytt sig ett skit. Ska man bryta en hund som har fått fokus på viltet får man skaka om den så himlen faller ned.

 

[Disen]

Sv: När ens egen hund blir ett monster...

Delvis KL (Nu kanske jag blir halshuggen... Men)

Jag håller såklart med om att TS ska försöka få tag i kattägaren och förklara vad som hänt. Men om katten inte är märkt på något vis, hur ska det då gå till? Ska hon behöva jaga ihjäl sig när ägaren inte ens har bemödat sig att märka sin "älskade" katt? Jag frågar seriöst eftersom jag undrar vad ni kräver av TS. Jag tycker att hon tog sitt ansvar efter olyckan genom att ta katten till vet. Där hittades tyvärr ingen märkning.


Simba, jag beklagar verkligen! Jag finns om du vill prata. Mitt nr har du så du kan nå mig när och om du vill

 

[lady_vip]

Sv: När ens egen hund blir ett monster...

Problemet med min hund är väl mer att hon är enkel att bryta, på ett visst avstånd. Hon vet precis var matte är och inom vilken radie jag når henne. Är hon utanför den radien tycker hon att hon kan göra lite som hon vill. Men hon är känslig och gillar inte citronhalsband så jag tror på det. Tyvärr vet jag ganska många som tränar med el, men ja, det finns även hundar som ta elstöten för det är värt en stöt för att jaga haren lite till. Och där har vi då problemen med att avla på duktiga jakthundar som tränats med el, generationerna efter blir hårdare och hårdare...

 

[Alexandra_W]

Sv: När ens egen hund blir ett monster...

Delvis KL (Nu kanske jag blir halshuggen... Men)

Jag håller såklart med om att TS ska försöka få tag i kattägaren och förklara vad som hänt. Men om katten inte är märkt på något vis, hur ska det då gå till? Ska hon behöva jaga ihjäl sig när ägaren inte ens har bemödat sig att märka sin "älskade" katt? Jag frågar seriöst eftersom jag undrar vad ni kräver av TS. Jag tycker att hon tog sitt ansvar efter olyckan genom att ta katten till vet. Där hittades tyvärr ingen märkning.


Simba, jag beklagar verkligen! Jag finns om du vill prata. Mitt nr har du så du kan nå mig när och om du vill

Sätta upp en lapp och så räcker ju ganska väl

 

[Hellas]

Sv: När ens egen hund blir ett monster...

KL

För länge sedan brukade jag och min dåvarande kille passa en ung rottweilerhane. Det var världens snällaste hund på alla sätt. Otroligt tillgiven och, för en rottis, mjuk mot andra hundar. Expojkvännen begick det fatala misstaget att släppa hunden lös under en promenad i friluftsområdet vid Frescati. De var helt ensamma och hunden hade dittills alltid kommit på inkallning. Vad exet inte visste, var att det gick får i en hage i närheten. Så fort hunden fick vittring på fåren drog han som ett skott och lyckades på den minut det tog för min kille att hinna i kapp honom döda två får. När min kille kom fram stod hunden glad och stolt och viftade på svansen med blod runt munnen och på hela bringan. Han tyckte förmodligen att han hade ordnat mat till hela flocken .

Det var en fruktansvärd upplevelse, både för min kille, för fåren och för fårens ägare. Det var tveklöst min killes fel, för han skulle naturligtvis inte ha släppt hunden. Spontant blir man arg och besviken på sin hund, men samtidigt insåg vi ganska snabbt att han inte hade gjort något fel. Ingen hade lärt honom att man inte får jaga får och han agerade i enlighet med sin natur.

Du har inte gjort något fel och jag tycker inte att dina hundar har agerat konstigt. Har man en lösdrivande katt måste man vara medveten om att den lever farligt. Den kan råka ut för bilar, jordbruksmaskiner, hundar och andra rovdjur, såsom räven. Är man inte beredd att ta den risken får man tyvärr se till att hägna in katten. Vi har själva utekatt. Även om jag skulle bli mycket ledsen om den blev dödad av en hund, så skulle jag aldrig klandra hunden.

 

[Alexandra_W]

Sv: När ens egen hund blir ett monster...

Jag har sett sådana... tror inte på dem alls.

När hunden är "på g" kan du ju bryta den själv, det behövs inga citrusduschar för det, och när den redan dragit kan du spreja hur mycket du vill. Ingen av mina hade brytt sig ett skit. Ska man bryta en hund som har fått fokus på viltet får man skaka om den så himlen faller ned.

Fast det beror ju helt på graden av jaktlust. Det finns hundar som husse/matte tycker är 'jakttokig' som jag skulle kalla för ganska lindrig intresserad.

Sen beror det på hund med, ta mina greyhounds jag hade. Extremt jaktlust, och snabba som blixten iväg - dessutom går på mycket liten synretning.

PLÄTTLÄTTA att bryta båda två. Höj rösten bara. Velourmjuka och veka individer så, arg matte var ungefär det värsta som kunde hända i deras liv, det var jämförbart med att himlen skulle ramla ner och marken rämna.

De hade avbrutit dödande hugg på haren om det sprutat äcklig citron med ett otäckt ljud på dem när de skulle hugga, det törs jag i princip ta gift på.

Greyisen som kom som 6-åring och inte var kattvan var HELT låst på missen första gången den såg den, totalt lock on target och hela hunden vibrerade i hela kroppen, öronen peakade osv. En putt med knäet på bakdelen och ett NEJ och förtrollningen var bruten.

Viktor har jag släpat längs byvägen i skägget, medan han febrilt och ständigt försökte vrida huvudet bakåt mot KATTEN. Jag kunde ta hans huvud mellan mina händer och läsa lusen av honom - medan han försökte snurra runt ögonen inne i huvudet för att se KATTEN. Han skiter i citronduschar. Men är i gengäld lättare på andra sätt. Han är förig på ett vis greyisarna inte var, och har en arbetsmotivation som greyisarna helt saknade. Han har även markant mindre jaktlust/jaktinstinkt. Men NÄR han hamnat i 'lock on target' är han extremt svår att bryta.

Så, det går lika lita kategoriskt säga att det funkar på alla hundar som att det inte funkar på någon hund.

 

[Golddigger]

Sv: När ens egen hund blir ett monster...

Trots att det inte råder "koppeltvång" under viss tid i skogen betyder inte det att hundar får jaga vilda djur. Det är enbart jakträttsinnehavarens hund(ar) som får det.

Självklart!

 

[Lager]

Sv: När ens egen hund blir ett monster...

Visst är det skillnad - men jag antar att om du har en förarvek hund så kommer det aldrig till att du funderar på citronhalsband. Kan du bryta den själv, så gör du det. Vad ska du med citronsprayen till då?

 

[Golddigger]

Sv: När ens egen hund blir ett monster...

Nu får du ändå ge dig. Om en hund tar ett rådjurskid så har hundägaren bristit i uppsikt för sin hund. Det är koppeltvång 1 mars- 20 augusti...

Koppeltvång innebär att hund, kopplad eller okopplad, går i sin förares omedelbara närhet, går fot. De flesta hundägare förstår innebörden av denna frihetsbegränsning men många hävdar att deras hundar absolut inte jagar och behöver därför inte ta hänsyn till lagen.

Detta att hundar inte jagar har ju denna tråd gått igenom grundligt- hundar jagar därför ska de vara "fot" under denna tid.

Skärp dig! Jag har inte någonstanns skrivit att ägaren inte brustit i uppsikt, vilket jag självklart tycker och jag har heller inet skrivit att det är OK att en hund tar ett rådjurkid. Absolut inte OK någonstanns!

MEN, det finns inget koppeltvång. Däremot ska hunden hållas under sådan uppsikt att den inte kan störa eller förfölja/skada viltet i skogen. Det kräver såklart en hel del från hunden såväl som ägaren. Klarar man inte av att hålla sin hund på ett sådant sätt så bör man inte ha den lös. Min hundar är lösa året om men på ett ansvarsfullt sätt.

Menar du på fullt allvar att hunden ska gå fot hela tiden och inte ens får röra sig inom kopplets längd?

 

[Lena Furberg]

Sv: När ens egen hund blir ett monster...

KL
Förlåt trådkapning nu, men jag har ett liknande problem. Grannen har 2 okastrerade hankatter, den ena är en ung och hormonstinn kille som ofta kommer in i vår trädgård (som är inhägnad) och slåss med våra (kastrerade) hankatter. Gammelkatten, 20 år, blev ordentligt klös i ögat senast (han är gammal men försvarar sig hemma). Mittenkatten är ständigt sårig och varig av grannkattens besök. Och den tredje, en skygg hittekatt, jagar grannkatten iväg så ibland törs den inte komma hem på flera dagar.

En dag kom den in i vårt hus för att sno våra katters mat, hunden fick syn på den och det blev kalabalik. Hunden blodig i ansiktet och katten ut genom dörren.

Nu är vi less på grannkattens besök, grannen säger att den ska kastreras men jag är inte så säker på om det blir av. Nu hoppas jag att hunden - som blir helt rabiat vid åsynen av katten - ska jaga den och skrämma den rejält. Men. Tänk om han klipper katten? Det vill jag ju inte. Samtidigt är jag rädd att hunden är det enda som kan skrämma iväg grannkatten tillräckligt så att våra katter får leva ifred härhemma. På vår inhägnade tomt!

Nej, jag vet inte hur jag ska tackla det. Jag har upplyst grannen om att deras kisse lever farligt, men jag vet inte om dom inser att en hund ganska lätt kan ta livet av en katt.......

Och nej, min hund får INTE jaga andras katter i vanliga fall, det är ett stor no-no!

 

[Golddigger]

Sv: När ens egen hund blir ett monster...

Du bor inte på landet va?

Harar, sorkar, möss, fåglar, mullvadar, grannkatter osv som äntrar tomten - de lever farligt. Endera hinner de undan, eller så gör de det inte.

Kattungen var mitt fel och jag brast fullkomligt i tillsyn och som djurägare - JA. Finns inga ursäkter och är oförlåtligt (även om grannarna förlät mig tämligen omgående) - där är vi helt ense.

Men på gården, där är inget koppeltvång på hundarna oavsett årstid, och om det kommer in djur där så, tja har du hund med hög praydrive så jagar de. Oftast hinner vad det nu är för djur som befinner sig där undan, men inte alltid.

Katten tar för övrigt både fåglar och möss utomhus med. Hade vi haft ekorrar skulle de levt farligt med. Men du kanske tycker synd om mössen som dristar sig att knalla runt i köket och möter döden i form av katten också, samt att det är mitt fel och att jag brustit i kattillsyn också? Jag har för övrigt en siames - och de jagar de med kan jag meddela.. (Apropå små söta sällskapsdjur som under den väna ytan är rovdjur).
Katter är för övrigt 'värre' än hundar - katter leker med bytet..

Nuvarande hund jobbar envist på att försöka nypa fåglar i stallet (han lyckas inte men det är en annan femma). Han jagar grannkatter som kommer in på gården med (jag är dock tveksam vad han skulle göra om han hann upp de), och har gått i clinch med grävlingen som bodde under stallet förr mer än en gång. Dock utan dödsfall.

Så förutom kattungen, hur tycker du jag brustit i uppsikt? Du tycker att jag ska koppla hund/ar och katt/er så de aldrig någonsin är lösa?

(Jag bryter givetvis när jag ser jakt även på gården, från hunden - katten han får göra som han vill i frågan - men jag går inte och punktmarkerar hunden på gården eller går omkring med honom i koppel på gården så någon hare inte ska behöva sätta livet till för den tänkt äta lite i grönsakslandet...

Jag bor på landet. Skulle mina djur ta ett annan djur på tomten så är det en annan sak än om de tar ett djur i skogen. Vilket jag uppfattade det som, men det kanske bara var på din tomt?

Katter ska heller inte springa lösa utan uppsikt. Bara för att katter jagar så är det väl inte OK att dina hund tar ihjäl andra djur? Konstig liknelse.

Om dessa incidenter hänt på din tomt så tycker jag inte att du brustit i din tillsyn, men jag tolkade det som att det hänt utanför. Men då tar jag tillbaka det.

Varför skulle du ha brutsit i tillsyn när det kommer till kattungen men inte harpaltarna? *nyfiken* för att katten var tam?

 

[Lager]

Sv: När ens egen hund blir ett monster...

Problemet med min hund är väl mer att hon är enkel att bryta, på ett visst avstånd. Hon vet precis var matte är och inom vilken radie jag når henne. Är hon utanför den radien tycker hon att hon kan göra lite som hon vill. Men hon är känslig och gillar inte citronhalsband så jag tror på det. Tyvärr vet jag ganska många som tränar med el, men ja, det finns även hundar som ta elstöten för det är värt en stöt för att jaga haren lite till. Och där har vi då problemen med att avla på duktiga jakthundar som tränats med el, generationerna efter blir hårdare och hårdare...

Håller med - hundarna ska ha jaktlust och driv, men lydnaden måste sitta... Det är inte alltid en enkel kombination. En "lösning" är att börja kapprusta i sin träning, tuffare och tuffare metoder, allteftersom hundarna stänger av mer och mer.

Står jag med en hund som ignorerar mig hade jag (rent generellt) hellre kastat någonting, än citronsprayat, för att bryta. Reaktionen kommer från mig - inte halsbandet. Sedan får jag träna kontakt, och träna arbete på distans. Står jag med en hund som dragit på en hare så hade som sagt citron inte funkat på nån av mina, kanske precis i "snusningsögonblicket" - men då funkar ett "appapp" lika bra.

 

[lady_vip]

Sv: När ens egen hund blir ett monster...

Skillnaden mellan dig och mig är väl att jag har min hund på 75-100 meters avstånd, då når iaf inte jag att kasta något och ett "appapp" gör inte så stor nytta På kortare avstånd funkar såklart det, men det är extremt viktigt att min typ av hundar har vidden så jag vill inte envisas med att ha henne för nära mig heller. På 100 meters avstånd är det svårt att påverka, vår pipsignal sitter ändå relativt bra med tanke på hennes ålder, men en korrigering på det avståndet är halvt omöjlig utan fjärr.