Sv: När ens egen hund blir ett monster...
Ja det går att kontrollera, och det är ju precis det jag gjorde med mina greys. Ja förutom den där dundertabben med kattungen då =/ Men jag tillät dem att vara lös utan att stå under direkt uppsikt hela tiden på den inhägnade tomten. Med risken att en hare skulle komma skuttande. Det står jag för.
Det innebär inte de var mördarmaskiner. De var lös i skogen på promenader och svampplockning etc och såg både skuttande harar och rådjur. Men lät bli, ett nej räckte. Men där vi 'missar' varandra tror jag? Skillnaden mellan när matte är där och säger nej, och att försöka lära en hund att matte har ett för evigt gällande nej (det jag anser är radera ut många års träning och instinkt). Och där vi skulle agerat olika? Du skulle aldrig haft den hunden lös ens på inhägnad, nätad tomt - jag hade det. (Det hade fö hundarnas tidigare ägare med, hela flockar kappgreys lösa på tomt med nätstängsel.)
Mina hundar, både Viktor och greyisarna lekte flera gånger på Gärdet i Sthlm, i stora hundrasthagar, stora fårhagar osv med andra, främmande hundar av alla storlekar utan att missta en annan dvärghund för bytesdjur och kröka minsta hår på dem. De var dock, vilket jag tror är tämligen relevant i sammanhanget, bra med 'alla' andra hundar. Fanns inte minsta hundaggresivitet hos dem (det är för en förutsättning för kappgreyisar - gruffar de under lopp blir de diskade på livstid)
Nej, den ägaren skulle inte haft hunden lös. Och JAG skulle inte haft en sådan hund lös.
Man raderar den verkligen inte, man tar ansvar och lär hunden kommandon och lär den lyda, fungerar inte det och hunden faktiskt drar och dödar ändå, då bör man inte ha den lös eller utan uppsikt. Det går att träna och kontrollera även sådanna hundar.
Jag skyller inte ett dugg på hunden i mitt fall, det var ägaren som inte var som den skulle, den borde inte haft hunden lös eftersom den drar på allt som springer ifrån den pga dens väldiga jaktinstinkt. Typiskt bristande ägarskap i mitt fall.
Som jag skrivit flera gånger, lek är inte densamma, hundar som känner varandra och lekjagar är inte samma sak som när dom sätter av efter ett byte oavsett hundarnas storlek.
Ja det går att kontrollera, och det är ju precis det jag gjorde med mina greys. Ja förutom den där dundertabben med kattungen då =/ Men jag tillät dem att vara lös utan att stå under direkt uppsikt hela tiden på den inhägnade tomten. Med risken att en hare skulle komma skuttande. Det står jag för.
Det innebär inte de var mördarmaskiner. De var lös i skogen på promenader och svampplockning etc och såg både skuttande harar och rådjur. Men lät bli, ett nej räckte. Men där vi 'missar' varandra tror jag? Skillnaden mellan när matte är där och säger nej, och att försöka lära en hund att matte har ett för evigt gällande nej (det jag anser är radera ut många års träning och instinkt). Och där vi skulle agerat olika? Du skulle aldrig haft den hunden lös ens på inhägnad, nätad tomt - jag hade det. (Det hade fö hundarnas tidigare ägare med, hela flockar kappgreys lösa på tomt med nätstängsel.)
Mina hundar, både Viktor och greyisarna lekte flera gånger på Gärdet i Sthlm, i stora hundrasthagar, stora fårhagar osv med andra, främmande hundar av alla storlekar utan att missta en annan dvärghund för bytesdjur och kröka minsta hår på dem. De var dock, vilket jag tror är tämligen relevant i sammanhanget, bra med 'alla' andra hundar. Fanns inte minsta hundaggresivitet hos dem (det är för en förutsättning för kappgreyisar - gruffar de under lopp blir de diskade på livstid)
Nej, den ägaren skulle inte haft hunden lös. Och JAG skulle inte haft en sådan hund lös.