När ens egen hund blir ett monster...

[Golddigger]

Sv: När ens egen hund blir ett monster...

Men snälla försök få tag på kattägaren. Det finns inget värre än att bli av med ett älskat husdjur utan att få veta vad som hänt. Ovissheten gnager hela tiden. Jag vet av egen erfarenhet.

+1

Om det inte är allt för sargat så kanske det gick att kolla chipp eller tatuering?

 

[simba_112]

Sv: När ens egen hund blir ett monster...

Till alla.
Självklart ska jag försöka hitta ägaren till katten, om det ens finns någon.

Och så kan jag också tala om att nu när jag hunnit lugna mig så har jag tagit mitt förnuft till fånga.. Jag VET att hon bara följde sina instinkter, de blev också förstärkta av att hela flocken var ute och med, de triggar varandra.
Jag gjorde nog ändå det bästa jag kunnat göra när jag satte de två i hundgården medan jag fick tid på mig att lugna mig.
Kommer nog aldrig glömma blicken jag fick av katten och skuldkänslorna för vad den måste ha genomlidit innan den dog...

Men hunden är så klart fortfarande samma hund, den hund jag älskar, även fast jag nu även sett en annan sida som jag hoppas jag slipper se igen..

 

[simba_112]

Sv: När ens egen hund blir ett monster...

+1

Om det inte är allt för sargat så kanske det gick att kolla chipp eller tatuering?

Redan kollat, fanns inget.

 

[ridtravare]

Sv: När ens egen hund blir ett monster...

Nu får du ändå ge dig. Om en hund tar ett rådjurskid så har hundägaren bristit i uppsikt för sin hund. Det är koppeltvång 1 mars- 20 augusti...

Koppeltvång innebär att hund, kopplad eller okopplad, går i sin förares omedelbara närhet, går fot. De flesta hundägare förstår innebörden av denna frihetsbegränsning men många hävdar att deras hundar absolut inte jagar och behöver därför inte ta hänsyn till lagen.

Detta att hundar inte jagar har ju denna tråd gått igenom grundligt- hundar jagar därför ska de vara "fot" under denna tid.

 

[ridtravare]

Sv: När ens egen hund blir ett monster...

Det kanske går att ta ett foto från ngn bra sida och sätta upp på ICA och lägga upp på Nätet...Meddela polisen också om någon ringer in och frågar efter sin katt...

Tråkigt att det hände men hund är hund. En katt går ju också på sina instinkter när det gäller fåglar och möss...

 

[Alexandra_W]

Sv: När ens egen hund blir ett monster...

Ursäkta mig, men hur tusan kunde dina hundar lyckas nypa och ta så många djur?! I ditt fall låter det verkligen som att du har brustit i tillsyn. Nej, inte deras fel det håller jag med om, men däremot ditt

Du bor inte på landet va?

Harar, sorkar, möss, fåglar, mullvadar, grannkatter osv som äntrar tomten - de lever farligt. Endera hinner de undan, eller så gör de det inte.

Kattungen var mitt fel och jag brast fullkomligt i tillsyn och som djurägare - JA. Finns inga ursäkter och är oförlåtligt (även om grannarna förlät mig tämligen omgående) - där är vi helt ense.

Men på gården, där är inget koppeltvång på hundarna oavsett årstid, och om det kommer in djur där så, tja har du hund med hög praydrive så jagar de. Oftast hinner vad det nu är för djur som befinner sig där undan, men inte alltid.

Katten tar för övrigt både fåglar och möss utomhus med. Hade vi haft ekorrar skulle de levt farligt med. Men du kanske tycker synd om mössen som dristar sig att knalla runt i köket och möter döden i form av katten också, samt att det är mitt fel och att jag brustit i kattillsyn också? Jag har för övrigt en siames - och de jagar de med kan jag meddela.. (Apropå små söta sällskapsdjur som under den väna ytan är rovdjur).
Katter är för övrigt 'värre' än hundar - katter leker med bytet..

Nuvarande hund jobbar envist på att försöka nypa fåglar i stallet (han lyckas inte men det är en annan femma). Han jagar grannkatter som kommer in på gården med (jag är dock tveksam vad han skulle göra om han hann upp de), och har gått i clinch med grävlingen som bodde under stallet förr mer än en gång. Dock utan dödsfall.

Så förutom kattungen, hur tycker du jag brustit i uppsikt? Du tycker att jag ska koppla hund/ar och katt/er så de aldrig någonsin är lösa?

(Jag bryter givetvis när jag ser jakt även på gården, från hunden - katten han får göra som han vill i frågan - men jag går inte och punktmarkerar hunden på gården eller går omkring med honom i koppel på gården så någon hare inte ska behöva sätta livet till för den tänkt äta lite i grönsakslandet...

 

[Berin]

Sv: När ens egen hund blir ett monster...

OT, Det har diskuterats i all oändlighet, men det råder inget koppeltvång under våren i skog och mark

Trots att det inte råder "koppeltvång" under viss tid i skogen betyder inte det att hundar får jaga vilda djur. Det är enbart jakträttsinnehavarens hund(ar) som får det.

 

[Alexandra_W]

Sv: När ens egen hund blir ett monster...

Trots att det inte råder "koppeltvång" under viss tid i skogen betyder inte det att hundar får jaga vilda djur. Det är enbart jakträttsinnehavarens hund(ar) som får det.

Jag tolkade det som att inläggskrivaren menade att det är inte tvång på just koppel ens under koppeltvångstiden. Men hunden ska vara under sådan kontroll som om den vore kopplad. Kan man uppnå det utan snöret är det helt okej.

Men precis som du säger, INGEN dag på året får annat än jakthundar under organiserad jakt skena runt och störa det vilda djurlivet.

 

[Berin]

Sv: När ens egen hund blir ett monster...

Jag tolkade det som att inläggskrivaren menade att det är inte tvång på just koppel ens under koppeltvångstiden. Men hunden ska vara under sådan kontroll som om den vore kopplad. Kan man uppnå det utan snöret är det helt okej.

Men precis som du säger, INGEN dag på året får annat än jakthundar under organiserad jakt skena runt och störa det vilda djurlivet.

Det stämmer. Därför satte jag koppeltvång inom citattecken. Har man "osynligt koppel" på sin hund behöver den inte ha fysiskt koppel på sig ens under koppeltvångstiden.

 

[MrsScabtree]

Sv: När ens egen hund blir ett monster...

Först och främst beklagar jag verkligen, jag hade också mått skitdåligt om någon av mina hundar hade gjort något liknande och i synnerhet om jag fått bevittna det. Det är ju dock som dom säger, hundar är rovdjur. Lustigt nog är man efter samhällets normer på ett sätt inprintad att en hund är "galen" om den dödar ett annat djur, att en katt jagar möss och dylikt är dock helt "normalt", vilket är väldigt orättvist mot våra hundar. De förväntas nästan ha moral, vi får inte glömma att de inte har moral. De gör vad de tjänar på och har lust till.

Nu kanske folk kommer att kasta sten på mig, och jag får nog ändå säga att jag kategoriserar mig som relativt mjuk i min hundfostran i övrigt. När det kommer till jakt har jag dock nolltolerans. Dels för att jag vill ha möjlighet att ha mina hundar lösa hela året, och dels för att jag inte vill riskera att något liknande händer.

När Grima kom till mig var hon 3 år gammal och hade under sin vistelse hos förra ägaren fällt en renko vid ett promenadtillfälle. Min spontana tanke var ju då att jag aldrig skulle kunna ha henne lös eftersom att hon redan fått så stor vinst i jakten, jag beslöt mig dock för att jag verkligen ville försöka träna bort det, och idag kan jag ha henne lös precis vart som helst. Det har sprungit rådjur framför näsan på henne ett flertal gånger och hon har gått att kalla tillbaka, katterna på gården kan stryka förbi. Visst ser jag att hon VILL, men det åtföljs alltid av en blick mot mig som säger "visst var jag duktig som inte tog den?" ungefär.

Metoden jag har använt mig av är ganska extrem "svart/vit" träning där minsta tillsymmelse till att vilja jaga=Vansinnig matte. En blick mot mig=Solsken alá disneysaga med alla livets favoriter (i detta fall boll och mat och bus med mig) och berömmet varar lääänge. Det viktigaste är berömmet, och många tycker säkert att jag är ett as som blir vrålförbannad på min hund när hon velat jaga och jag väljer att bestraffa det beteendet, men det har funkat. Poängterar dock vikten av timing i ett sådant skeende, och har man inte det är det bättre att låta bli.

Jag tycker också att man ska vara noga med att vara ärlig mot sig själv och ifrågasätta om ens hund får tillräckligt med stimulans i övrigt? Jag upplever att en hund beter sig självbelönande oftare om den är lite understimulerad och bär på frustration i kroppen.

 

[MrsScabtree]

Sv: När ens egen hund blir ett monster...

Tillägger att jag också tror på skvaller, men är ändå tveksam till att det räcker nu när hunden faktiskt har fått döda en gång.

 

[Alexandra_W]

Sv: När ens egen hund blir ett monster...

Lite nyfiken, hur reagerar Grima när matte blir 'vansinnig'?

Sorry för lite OT, men:

Jag har ju provat ungefär samma metod ang 'springa och hälsa på grannarna' för Viktor. (Grannarna tycker det är 'så trevligt' och klappar och gullar med hundskrället - snacka om svår motarbetning..).

Provade en period att med hjälp av den enda grannen som inte är 'åhh, fiiiina huuuunden' idka den 'svart/vita'-metoden. Tänkte det i alla fall kunde stoppa honom från att hälsa på DEN grannen. (Övriga grannar så förhöll jag mig passiv, jag tycker inte han ska skena och hälsa på dem när de hämtar posten, men sålänge de gullar med honom när han gör det tänker JAG inte kalla in och riskera att sen behöva stå och se på när han belönas för han ignorerade den..)

Problemet jag hade är att V inte alls är speciellt brydd om matte så blir tokförbannad. Det finns säkert en gräns där även han skulle tycka 'oh shit' - men jag har ingen lust att regelrätt prygla hunden för att hitta den gränsen.

Så, matte som sveriges roligaste med bollar och godis och kvitter och stoj = skitrolig matte.
Väldigt, väldigt arg och inte alls trevlig matte med nattsvart mord i blicken = jaha, nu har hon blitt sådär, jaja.. *rullar med ögonen*

 

[MrsScabtree]

Sv: När ens egen hund blir ett monster...

Alla hundar reagerar olika på olika metoder. Jag skulle tex inte använda denna metod på Ian, han är för självständig för att vilja "fjäska tillbaka" om jag skulle bli så pass arg på honom, han skulle snarare undvika mig en lång tid efter och bara tycka att jag är äcklig. Grima är ju (kanske beroende på ras) betydligt mer "mattig" och tar åt sig på ett annat sätt av att jag surar, och smäller jag upp en boll i ansiktet på henne skiftar hon snabbt och lätt humör och kan växla till en positiv känsla på ett annat sätt. Hon är snabb och spontan, Ian är eftertänksam och misstänksam .

Som du säger är det väl även nivån på "vansinnet" som får avgöra hur pass man når hunden, och naturligtvis ska man inte behöva näst intill slå ihjäl sin hund heller. Grima är dock en dam med ganska stor integritet och hon kan gärna svara upp om hon känner sig orättvist behandlad. Jag upplever att metoden kan verka rätt medioker första gången, för hunden hinner inte uppfatta så mycket av situationen då. Vill även återigen poängtera att belöningen måste väga tyngst i det hela.

Räcker det för V att du är skitglad så ser jag verkligen ingen anledning att ens kröka ett hårstrå på hunden, metoden jag pratar om är väl dock mer för hundar som redan vunnit på att faktiskt skada något, och jag tror att man har en annan attityd till det hela då än om hunden "bara" springer fram till grannarna.

 

[QRST]

Sv: När ens egen hund blir ett monster...

Men snälla försök få tag på kattägaren. Det finns inget värre än att bli av med ett älskat husdjur utan att få veta vad som hänt. Ovissheten gnager hela tiden. Jag vet av egen erfarenhet.

Ett liv är ett liv osv, men för djurägaren kan det vara enorm skillnad på om bytet är ett älskat husdjur eller en av miljoner okända skogsmöss, vilket många i tråden inte tycks bry sig om

 

[Alexandra_W]

Sv: När ens egen hund blir ett monster...

Ang attityd, så det är få saker jag generellt ser så rött på som en hund som medvetet skiter i vad jag säger. Speciellt en i övrigt 'dålig dag'. Så jag har varit rejält arg i de där lägena. På en nivå som skulle få halva buke att yla om hundmisshandel...

Han är ju typen 'alltid glad', vad man än gör. Vem det än är. Hur det än är. Han har dessutom inga problem att själv välja att stå ut med ett obehag för något han anser är 'värt' det. Nu är det här ett påhittat exempel bara för att förklara, men ponera att bita hästar i hasorna är JÄTTEROLIGT. Men att bita hästar i hasorna gör att hästen sparkar och träffar.

Så Viktor skulle hoppa runt och vara jätteglad och nafsa hästen i hasorna, få en spark och flyga genom luften och yla. För att sen dum-lyckligt skutta runt och tycka det var jätteroligt att leka med hästarna. Och göra om det nästa dag.

EN enda sak har han stött på so far som han INTE vill göra om. El. EN enda gång har han fått en smäll av elstängslet. Han ylade i högan sky, sprang till ytterdörren med svansen mellan benen och ville inte alls vara med resten av den dagen och halva nästa. Han går inte närmare än 10 meter från stängslet sen dess. Jag kan inte ens med lock och lirk få honom att gå närmare.

I övrigt så glömmer han allt obehag ungefär sekunden efter det hände, och tycks i lägen när han vet att det kommer bli ett obehag ('hästen kommer sparka mig') resonera med 'det är värt det!'

Och bara för att förtydliga, så nej han biter inte hästar i hasorna, det var ett påhittat exempel (Han är dock inte ett smack rädd för hästar trots att min welsh HATADE hundar förr, eller det gör han nog nu med men han vet att man INTE får mörda hundar, INTE, och på riktigt försökt ta kål på Viktor i början av deras bekantskap)

(Ja, jag funderade seriöst på om han hade en hjärnskada när han var liten, om det så att säga saknades lite trådar däruppe i hjärnkontoret.. Sen har jag insatt att det är synnerligen välkopplad däruppe, alldeles FÖR välkopplat *s*)

Haken med att matte är roooolig med bollar etc är att allt ANNAT är ungefär lika rooooligt. Som sagt, alltid glad, allt är roligt och det gör det lite svårbelönat. Som att släppa en unge i en godisbutik och försöka locka den med en godispåse typ. Men, sålänge 'enda problemet' är granntrakasserier OCH de medverkar till det får de leva med det. I övrigt är det 'bara' jakten vi har minsta problem med, och där är det 'bara' att hålla koll och bryta i tid (jag kan bryta honom om jag är snabb nog, så bara endera alltid ha sån koll - eller se till att han inte kan jaga om jag inte kan/vill ha stenkollen)

 

[MrsScabtree]

Sv: När ens egen hund blir ett monster...

Och Grima är helt tvärtom. Jag skulle inte klassa henne som särskilt hård, ändå har hon sprungit in i elstängsel så pass många gånger att jag funderat på om hon är helt väck i huvudet. Hon blir lika upprörd varje gång, ändå är hon där och stryker längs med dem.

Det är jättesvårt att jämföra hund för hund, och lika svårt att jämföra ägare för ägare. Jag känner inte V öht, men jag har träffat hundar som beter sig likadant i sådana situationer, och jag ser det som att man visst når fram till dem, men deras sätt att reagera är att "fjanta". Det handlar inte om en glädje, utan en reaktion som kommer av "chocken" på obehaget. Däremot kan ju hunden snabbt lära sig att de kommer undan genom att bete sig på detta vis, varför man kan behöva se till att hunden faktiskt inte kommer ur situationen utan att lugna sig och ev få ett krav på sig att söka kontakt ett tag med föraren. Inget annat sker förrän detta krav är uppföljt.

 

[Alexandra_W]

Sv: När ens egen hund blir ett monster...

Han brukar iofs inte komma undan med att fjanta, utan snarare att det irriterar mig än mer i de lägena. Men absolut att det är som du säger, både såklart att man inte kan jmf hund till hund, och att vara/verka glad och obrydd kan vara en försvars-eller avväpningsmekanism. Säkerligen kan det vara en del i Viktors fall med, även om han inte vinner på det så kan det ju funka. Sen ÄR han otroligt 'omogen' med, det är inte för intet jag skämtsamt kallar honom för 'Valpen' ibland Men han ÄR himla obrydd med. Det bästa han vet är att 'vara med'. Således borde det vara kanonmotivator att använda - om man inte sköter sig får man inte vara med!

Fast får man inte vara med så okej det är ju tråkigare - fast det är helt okej det med. Endera roar man sig själv - och om man inte får/kan roa sig själv, jaha då får man väl lägga sig och sova då. Det går bra det med.

Den sidan hos honom förenklar mycket oerhört - men försvårar annat ;P

Nu ska jag dock sluta kidnappa tråden, var bara nyfiken på hur Grima reagerat på arg matte, med baktanken om jag 'missat' nåt när jag försökte samma 'himmel vs helvete' med Viktor utan minsta resultat. Men de är två helt olika individer, helt klart.

 

[lewellyn]

Sv: När ens egen hund blir ett monster...

Ett liv är ett liv osv, men för djurägaren kan det vara enorm skillnad på om bytet är ett älskat husdjur eller en av miljoner okända skogsmöss, vilket många i tråden inte tycks bry sig om

För hunden - som det ju handlar om - är det ingen som helst skilnad.
Jag tror inte TS hade varit lika upprörd om det handlat om en sork eller en hare.

 

[Alexandra_W]

Sv: När ens egen hund blir ett monster...

Ett liv är ett liv osv, men för djurägaren kan det vara enorm skillnad på om bytet är ett älskat husdjur eller en av miljoner okända skogsmöss, vilket många i tråden inte tycks bry sig om

Jag tror INGEN i tråden struntar i det. Just för alla i tråden SJÄLV har älskat husdjur (många av hundägarna har dessutom katt med). Men frågeställningen handlade om 'min hund blev ett monster' och då är det som får fokus - samt att jag och antagligen fler med mig inte bara anser det är självklart man försöker få tag på kattägaren - och ffa att det är bortom ALL tvekan tydligt att TS INTE ser det som 'bara en katt' eller annat. Om man tar en främmande dödligt sårad katt till veterinären så är det i min värld tämligen självklart att man försöker få rätt på kattägaren för att den ska få veta vad som hänt.

 

[lady_vip]

Sv: När ens egen hund blir ett monster...

Vi köpte ett citronhalsband med fjärr, det verkar än så länge effektivt. Men vid kattjakt i grupp tvivlar jag på att det hjälper. Men så är min hund en jaktmaskin av lite speciell typ...