När ens egen hund blir ett monster...

[Lager]

Sv: När ens egen hund blir ett monster...

Hehe... nä, jag jobbar inte med dem 100 meter bort. Det kräver ett lite annat tänkt. Där är jag helt med dig!

 

[Hellas]

Sv: När ens egen hund blir ett monster...

Jag bor på landet. Skulle mina djur ta ett annan djur på tomten så är det en annan sak än om de tar ett djur i skogen. Vilket jag uppfattade det som, men det kanske bara var på din tomt?

Katter ska heller inte springa lösa utan uppsikt. Bara för att katter jagar så är det väl inte OK att dina hund tar ihjäl andra djur? Konstig liknelse.

Om dessa incidenter hänt på din tomt så tycker jag inte att du brustit i din tillsyn, men jag tolkade det som att det hänt utanför. Men då tar jag tillbaka det.

Varför skulle du ha brutsit i tillsyn när det kommer till kattungen men inte harpaltarna? *nyfiken* för att katten var tam?

Men snälla, kära du. Hur tror du att det skulle se ut på landet om vi inte hade katter som tog möss och råttor? Det finns en anledning till att man håller stall- och ladugårdskatter och det är inte att de är så himla gulliga. Det är för att man vill slippa en invasion av skadedjur som äter upp tamdjurens mat, kissar och bajsar överallt och sprider ohyra. Vi bor på landet och vår katt går lös ute. Vi är enbart glada om han tar möss för vi vill inte ha dem i huset, i vår bil, i vårt garage etc. Det vill inte våra grannar heller. Det är fullt lagligt att lägga ut råttgift och sätta ut fällor. Vad är skillnaden? Katter är nyttodjur som behövs.

 

[Calazirya]

Sv: När ens egen hund blir ett monster...

Jag hittade en påkörd katt mitt i min svärmors bostadsområde, föraren hade givetvis dragit.

Jag satte upp en lapp på anslagstavlan i den lokala ICA-affären och beskrev katten, dagen efter ringde kattägaren upp mig.

Så lappar är mitt tips.

 

[Alexandra_W]

Sv: När ens egen hund blir ett monster...

Jag bor på landet. Skulle mina djur ta ett annan djur på tomten så är det en annan sak än om de tar ett djur i skogen. Vilket jag uppfattade det som, men det kanske bara var på din tomt?

Katter ska heller inte springa lösa utan uppsikt. Bara för att katter jagar så är det väl inte OK att dina hund tar ihjäl andra djur? Konstig liknelse.

Om dessa incidenter hänt på din tomt så tycker jag inte att du brustit i din tillsyn, men jag tolkade det som att det hänt utanför. Men då tar jag tillbaka det.

Varför skulle du ha brutsit i tillsyn när det kommer till kattungen men inte harpaltarna? *nyfiken* för att katten var tam?

Det var förutom kattungen på tomten ja, både harar och kaninen var hemma på tomten. Kattungen var på grannens tomt, och där var det som sagt jag som brast något alldeles fruktansvärt i mina tillsyn och det skulle inte ha hänt, punkt. Katten var fö inte tam, men det är helt sak samma. Skillnaden är att kattungen var UTANFÖR tomten. Hunden skulle övht inte ha befunnit sig där, och definitivt inte varken jagat eller dödat någonting.

Men jag vände ryggen till när jag betalade hovslagaren. Grinden var öppen för hovslagaren skulle åka ut genom den. 30 sekunders brist i uppmärksamhet. Som hade hänt många gånger förr, men utan att hunden ens funderat på att dra.

Men den här dagen beslöt hon sig dels för att pipa iväg, dels fick hon när hon kom utanför grinden syn på grannens barnbarn och skulle dit och hälsa. Då såg hon kattungarna och sen var det klippt :S

Från jag släppte uppmärksamheten tills kattungen var i käften på henne var det mindre än en minut. Jag hörde att barnen skrek, insåg hunden inte syntes till och ropade. Hon kom som ett skott direkt - med kattungen i munnen (och den var inte död...)

Hon släppte direkt när jag ropade loss. Hon rörde den inte när jag medan jag sprang dit sa åt henne att 'låt den vara'. Hon gjorde eg 'allt rätt' (förutom att hon strosade ut genom grinden då). Men det hjälpte inte, kattungen levde som sagt men den var långt bortom hjälp och jag mår fortfarande illa när jag tänker på den. (Grannen hämtade geväret och avlivade den, det var det humanaste någon kunde göra).

Jag hade mått lika illa och varit lika ledsen för kattungens skull om det varit på tomten förresten, att hunden tagit den när hon var själv ute. Såklart! Dock hade det då varit en mycket olycklig och tragisk olycka som inte kunnat undvikas direkt. Nu var det mitt fel, och det skulle aldrig ha hänt, det hade kunnat undvikas och det skulle ha undvikits om jag bara inte brustit.

 

[Golddigger]

Sv: När ens egen hund blir ett monster...

Men snälla, kära du. Hur tror du att det skulle se ut på landet om vi inte hade katter som tog möss och råttor? Det finns en anledning till att man håller stall- och ladugårdskatter och det är inte att de är så himla gulliga. Det är för att man vill slippa en invasion av skadedjur som äter upp tamdjurens mat, kissar och bajsar överallt och sprider ohyra. Vi bor på landet och vår katt går lös ute. Vi är enbart glada om han tar möss för vi vill inte ha dem i huset, i vår bil, i vårt garage etc. Det vill inte våra grannar heller. Det är fullt lagligt att lägga ut råttgift och sätta ut fällor. Vad är skillnaden? Katter är nyttodjur som behövs.

OK du vill spinna vidare OT och diskutera katter. Jag kan köpa att man har katter på landet, om man aldrig släpper ut dem inann de är kastrerade (gäller både katthonor och kattgubbar). Med andra ord är en ansvarsfull kattägare som inte bidrar till det på tok för stora kattbeståndet i Sverige. Jag kan se att de fyller en funktion. Såklart har man inte samma uppsikt över en katt som över sin hund om katten springer lös själv.

Hunden däremot bör man han lite koll på när hunden är i skogen och rör sig lös. Vet man då med sig att man har en hund som har tagit djur så ser man till att det inte händer igen.

Jag har inget emot att man lägger ut gift och sätter ut fällor. Var har du fått det ifrån? Jag har heller inget emot jakt med hund. Men otillåten jakt där hundar tar harpaltar är jag verkligen emot. En olycka kan hända, men börjar det hända flera gånger så är det ägaren som brustit i tillsyn. Att hålla hund på det sättet att den lyckas upprepade gånger, skrämma, skada eller döda djur i skogen är inte lagligt. Det är detta jag har haft synpunkter på.

Jag bor också på landet, har inget katt dock, men vi har som tur var ingen invasion av möss vare sig i huset eller garaget. Ingen i byn har förövrigt katt heller. Skulle min dock katt/hund däremot ta möss på gården skulle jag inte bry mig. Skulle de ta en katt som i TS fall på gården, så är det en olyckshändelse. Man kan inte förutse allt.

Kan du verkligen inte se skillnaden på en hund som på egen hand jagar i skog och mark och en katt som gör det? Du frågar vad skillnaden är. Strikt hundägaransvar skulle jag svar.

 

[Golddigger]

Sv: När ens egen hund blir ett monster...

Det var förutom kattungen på tomten ja, både harar och kaninen var hemma på tomten. Kattungen var på grannens tomt, och där var det som sagt jag som brast något alldeles fruktansvärt i mina tillsyn och det skulle inte ha hänt, punkt. Katten var fö inte tam, men det är helt sak samma. Skillnaden är att kattungen var UTANFÖR tomten. Hunden skulle övht inte ha befunnit sig där, och definitivt inte varken jagat eller dödat någonting.

Då ber jag om ursäkt. Jag missförstod. En olycka kan hända alla. En gång ingen gång, även om jag förstår att det känns hemskt.

 

[Alexandra_W]

Sv: När ens egen hund blir ett monster...

Tillägg.

Jag tycker väl egentligen inte det är 'okej' att min/a hund/ar tar ihjäl andra djur. Jag föredrar om de låter bli, faktiskt.. Men jag är fullt medveten om att jag haft och har hund/ar med hög jaktinstinkt, och som inte bara har viljan utan även kapaciteten att döda byta. Jag accepterar att det är rovdjur jag har, och jag accepterar att det är naturligt att rovdjur tar bytesdjur.

Är jag i närheten ska det inte varken jagas eller döda nåt alls av några hundar jag har hand om inte. Men jag har inte för avsikt att ha hund på ett vis där de alltid är fastbundna eller i hundgård, alt måste vara limmade vid min sida hemma på gården. Utan de får ligga och sola på gräsmattan, ligga och gnaga ben, gräva i grushögen eller rent allmänt larva runt. Den friheten anser jag de SKA ha. Alltså accepterar jag att den även medför att bytesdjur kan stryka med. Och att grannens katt på vår gård dessvärre ÄR ett bytesdjur, även om vår/a katt/er INTE är bytesdjur.

Och det blir liiite knas att 'heja på' att katten tar möss & sparvar, att lillhunden tog sork - men sen tycka 'usch och fy' om katten skulle ta grannens undulat (okej nu har inte grannen nån undulat men du fattar) eller hunden tar harar. De fattar ju inte att sparvar är jäkla skadedjur när de är i stallet men grannens undulat är ett husdjur och fin, eller att sorkar är skadedjur och ganska äckliga - medan hararär små söta saker (även om de är skadedjur de med). I hunden ögon finns det bytesdjur och icke bytesdjur.

Med risk för att få halva Buke på mig. Så jag har länge sagt att en inte helt orimlig dödsorsak för min katt är att hunden nyper till för hårt.. De brukar nämligen leka leken 'hunden bär katt i munnen', och även 'hund trycker ner katt med tassen, biter i nackskinnet och draaaar' :S Jag är inte alls road av dessa lekar. Men KATTEN är hemskt road av dem, så säger jag till hunden att 'det räcker, gå och lägg dig i korgen' och hunden lyder. Så kommer kattskrället strax till korgen och formligen ålar sig in i munnen på hunden och tycker 'mer, mer'. Och FÖRSÖK uppfostra en katt att ge fan i det liksom....

Så, risken finns att en dag kommer leken gå överstyr, och hunden tar lite för hårt och katten skriker till och börjar bete sig som ett bytesdjur. Och att hundens jaktinstinkt då tar över och det på en halv sekund går från lek med vår katt till dödandet av ett byte.. Det kan vara det sista den katten upplever (eller så släpper hunden när katten skriker). Jag kommer INTE vara glad på hunden om det händer, men jag kommer inte klandra honom. Jag KAN INTE klandra honom..
(Nu har de lekt sina lekar i snart 4 år utan minsta rispa, men jag är fullt medveten om att det är en halv sekunds verk mellan lek och blodigt allvar. Det är därför jag INTE tycker om det)

 

[Fragile]

Sv: När ens egen hund blir ett monster...

Nu står jag här och vet inte var jag ska börja.
Hur ska jag lyckas reparera min och min hunds relation?
Så fort jag tänker på henne blir jag ledsen och mår dåligt. Min hund som är uppväxt med katter och har en ängels tålamod med allt och alla.
Hon förvandlades till ett monster på två sekunder.
I vilken ände börjar man?

De är som många skriver innan rovdjur och även flockdjur så i en flock blir de starkare. Det är naturligt och på ett sätt tycker jag att vi ska ha dessa instinkter kvar hos hundar för de just är hundar och inget annat.

Jag förstår att du är skakad av händelsen men klandra inte din hund. Det uppstod en situation du inte kunde avstyra och hon agerade som de andra i flocken. Kanske var hon initiativtagaren eller inte men de spelar ingen roll.


En kram till dig!

 

[Grazing]

Sv: När ens egen hund blir ett monster...

Är jag i närheten ska det inte varken jagas eller döda nåt alls av några hundar jag har hand om inte. Men jag har inte för avsikt att ha hund på ett vis där de alltid är fastbundna eller i hundgård, alt måste vara limmade vid min sida hemma på gården. Utan de får ligga och sola på gräsmattan, ligga och gnaga ben, gräva i grushögen eller rent allmänt larva runt. Den friheten anser jag de SKA ha. Alltså accepterar jag att den även medför att bytesdjur kan stryka med. Och att grannens katt på vår gård dessvärre ÄR ett bytesdjur, även om vår/a katt/er INTE är bytesdjur.

Är det inte bättre då att försöka tygla den här väldiga jaktinstinkten så inte andras djur riskerar att drabbas? Det går att ha koll på hunden även om den är en bit bort ifrån en, det är inte antingen eller. Hunden måste inte vara precis brevid en för att man ska ha koll.

Vad händer om en liten hund tex springer iväg från din om den passerar gården eller vad som helst? Jag var med om det med våran förra hund, en liten cavalier som höll på att bli dödad av en borzoi för att den såg våran lilla som någon slags kanin eller vad som. Ägarens ursäkt var att ja, den trodde väl hunden var ett byte, sånt händer.

Ändå trots detta har männskan hunden lös trots den här väldiga jaktinstinkten hos den för den anser att en hund är en hund och händer något så händer något, med den åsikten höll våran lilla på att förlora livet. Hade våran varit lös så hade hon inte överlevt.

Jag tycker med min erfarenhet att det är en ägares uppgivt att antingen ser man till att kontrollera hundens jaktinstinkt eller så har man inte hunden lös utan uppsikt hela tiden. Det finns inget som är okej med att hunden drar på allt. Har man inte tiden eller viljan att lära hunden att kontrollera sig eller om man inte har intresset för jakt, då kanske det inte är en ras man bör ha.

 

[Alexandra_W]

Sv: När ens egen hund blir ett monster...

Är det inte bättre då att försöka tygla den här väldiga jaktinstinkten så inte andras djur riskerar att drabbas? Det går att ha koll på hunden även om den är en bit bort ifrån en, det är inte antingen eller. Hunden måste inte vara precis brevid en för att man ska ha koll.

Vad händer om en liten hund tex springer iväg från din om den passerar gården eller vad som helst? Jag var med om det med våran förra hund, en liten cavalier som höll på att bli dödad av en borzoi för att den såg våran lilla som någon slags kanin eller vad som. Ägarens ursäkt var att ja, den trodde väl hunden var ett byte, sånt händer.

Ändå trots detta har männskan hunden lös trots den här väldiga jaktinstinkten hos den för den anser att en hund är en hund och händer något så händer något, med den åsikten höll våran lilla på att förlora livet. Hade våran varit lös så hade hon inte överlevt.

Jag tycker med min erfarenhet att det är en ägares uppgivt att antingen ser man till att kontrollera hundens jaktinstinkt eller så har man inte hunden lös utan uppsikt hela tiden. Det finns inget som är okej med att hunden drar på allt. Har man inte tiden eller viljan att lära hunden att kontrollera sig eller om man inte har intresset för jakt, då kanske det inte är en ras man bör ha.

Jag anser inte att det går att tygla jaktinstinkten hos en 5 -6 år gammal greyhound som är avlad för, uppfödd för, tränad för och belönad för JAKT, till en nivå där den lös och ledig låter en hare skutta förbi den.

Däremot som jag skrev, när jag är med skall icke jagas och icke dödas, punkt. Då ska ulliga gulliga fluffiga kaninungen kunna hoppa zickzack och vifta på rumpan framför nämnda greyhound och den ska på sin höjd säga 'snääälla matte?'.

Men som sagt, jag har inte lust att hela tiden ha hundarna i mitt blickfång. Jag både vill och anser att de ska få ha möjligheten och friheten att 'bara vara hund' på gården medan jag står och mockar i stallet t ex. Visst KAN jag sitta och titta på den ett par h när de är på gården per dag, men jag vill inte och anser inte det behövs bara för att försäkra mig om att en ev hare som kommer in på gården inte dör.

INGEN av mina har någonsin sett en liten hund som byte! Så det bekymrade mig inte, och min riesen skulle heller inte under någon omständighet se en liten hund som byte. Han har hög jaktlust - han är inte bakom flötet

Sen, en liten hund som kommer IN på gården lös och ledig, där kan man undra var ÄGAREN är? En liten hund som flappar runt UTANFÖR gården - den ska vara fredad. De SKA INTE lämna gården. Jag ska INTE släppa uppsikten om de kan lämna gården. Dock innebär t ex inte staket att katter, harar och sorkar har vett att hålla sig på utsidan, även om hunden håller sig på insidan.

Så min nuvarande och mina tidigare har INTE dragit på nåt alls när jag varit med. Men när de är själva (vilket det räknas som om de är på gården och jag inne i huset eller i stallet t ex) begär jag INTE de ska kunna behärska sig.

Men både greyhoundarna och Viktor hade och har jag lös i skog och mark på promenader, svampplockning etc. Utan minsta risk för djurlivet. Men hemma på gården, när hunden är 'själv', där begär jag inte självbehärskning. Och anser inte att det på minsta vis hade varit varken rmligt eller fairt att försöka begära det av greyisarna.

 

[Hellas]

Sv: När ens egen hund blir ett monster...

OK du vill spinna vidare OT och diskutera katter. Jag kan köpa att man har katter på landet, om man aldrig släpper ut dem inann de är kastrerade (gäller både katthonor och kattgubbar). Med andra ord är en ansvarsfull kattägare som inte bidrar till det på tok för stora kattbeståndet i Sverige. Jag kan se att de fyller en funktion. Såklart har man inte samma uppsikt över en katt som över sin hund om katten springer lös själv.

Hunden däremot bör man han lite koll på när hunden är i skogen och rör sig lös. Vet man då med sig att man har en hund som har tagit djur så ser man till att det inte händer igen.

Jag har inget emot att man lägger ut gift och sätter ut fällor. Var har du fått det ifrån? Jag har heller inget emot jakt med hund. Men otillåten jakt där hundar tar harpaltar är jag verkligen emot. En olycka kan hända, men börjar det hända flera gånger så är det ägaren som brustit i tillsyn. Att hålla hund på det sättet att den lyckas upprepade gånger, skrämma, skada eller döda djur i skogen är inte lagligt. Det är detta jag har haft synpunkter på.

Jag bor också på landet, har inget katt dock, men vi har som tur var ingen invasion av möss vare sig i huset eller garaget. Ingen i byn har förövrigt katt heller. Skulle min dock katt/hund däremot ta möss på gården skulle jag inte bry mig. Skulle de ta en katt som i TS fall på gården, så är det en olyckshändelse. Man kan inte förutse allt.

Kan du verkligen inte se skillnaden på en hund som på egen hand jagar i skog och mark och en katt som gör det? Du frågar vad skillnaden är. Strikt hundägaransvar skulle jag svar.

Nej, jag vill inte spinna vidare. Det var du som skrev att katter inte ska vara lösa. Det står rakt ut i det inlägg som jag citerade i mitt förra inlägg. Det var vad jag reagerade på.

Jag bor granne med två gårdar. Jag tror att vi hade haft en hel del mer möss om det inte hade funnits katter i byn. Håller helt med dig om att katterna ska vara kastrerade, vilket vår är.

Du får gärna visa mig var jag påstår att det inte är någon skillnad mellan hundar som jagar i skog och mark och katter. Återigen, det var du som tog upp katter. Men man kan ju diskutera varför det är ok för katter att ta möss, men inte ok för en hund. Musen ägs inte av någon och jag tror knappast att någon jakträttsinnehavare anser sig kränkt, oavsett om det är en hund eller en katt som tar musen.

 

[Grazing]

Sv: När ens egen hund blir ett monster...

Men som sagt, jag har inte lust att hela tiden ha hundarna i mitt blickfång. Jag både vill och anser att de ska få ha möjligheten och friheten att 'bara vara hund' på gården medan jag står och mockar i stallet t ex. Visst KAN jag sitta och titta på den ett par h när de är på gården per dag, men jag vill inte och anser inte det behövs bara för att försäkra mig om att en ev hare som kommer in på gården inte dör.

Ja, i en perfekt värld ska hundarna kunna vistas fritt överallt utan problem men vissa hundar kräver mera tillsyn än andra för att ingen ska drabbas av jaktinstinkten.

INGEN av mina har någonsin sett en liten hund som byte! Så det bekymrade mig inte, och min riesen skulle heller inte under någon omständighet se en liten hund som byte. Han har hög jaktlust - han är inte bakom flötet

Jag tror inte den hunden heller var bakom flötet, snarare ägaren med åsikten att den "bara" trodde min hund var ett byte. Min hund sprang runt och lekte i sitt flexikoppel ca 10m bort från oss, nervös för andra hundar så springer hon tillbaka till oss och då satte den hunden igång och sprang efter. Det räckte att min hund sprang iväg från den ett par meter för att instinkten skulle gå igång. Och hur ser hunden skillnad på byte och byte? Springer det iväg så springer det iväg, precis som många hundar hänger på cyklar och joggare osv, dom hundarna är inte heller bakom flötet, dom går bara på sin instinkt att springer något så ska dom efter.

En liten hund som flappar runt UTANFÖR gården - den ska vara fredad. De SKA INTE lämna gården. Jag ska INTE släppa uppsikten om de kan lämna gården. Dock innebär t ex inte staket att katter, harar och sorkar har vett att hålla sig på utsidan, även om hunden håller sig på insidan.

Det jag inte förstår är varför skulle jaktinstinkten försvinna bara för att hunden ser tomtgränsen? Är verkligen hunden såpass kontrollerad i sin jaktinstinkt att den ser det i stundens hetta? Detsamma om du är med, jaktinstinkt är just jaktinstinkt, det är något hunden gör för att den har den instinkten och för mig rimmar det inte med att ha den instinkten ibland och ibland inte.

Men både greyhoundarna och Viktor hade och har jag lös i skog och mark på promenader, svampplockning etc. Utan minsta risk för djurlivet. Men hemma på gården, när hunden är 'själv', där begär jag inte självbehärskning. Och anser inte att det på minsta vis hade varit varken rmligt eller fairt att försöka begära det av greyisarna.

Så hundarna vaktar gården helt enkelt och det som kommer in kommer inte komma ut? Även om det faktiskt händer att hundar rymmer ibland från ägare eller kommer bort av misstag, kommer dom till din gård så tycker du det är okej att dom blir anfallna?

Jag tycker att vissa hundar kräver mera än andra, vill man inte ha full uppsikt hela tiden bör man inte skaffa en hund som kräver det. Annat är bristande ansvar som hundägare, det är inte okej att låta sina hundar härja fritt på allt som rör sig även om det är på den egna gården.

 

[Alexandra_W]

Sv: När ens egen hund blir ett monster...

Ja, i en perfekt värld ska hundarna kunna vistas fritt överallt utan problem men vissa hundar kräver mera tillsyn än andra för att ingen ska drabbas av jaktinstinkten.

Ja, och där har jag som sagt sett till att ingen UTANFÖR gården drabbas. Men om andra djur kommer IN på gården, ja då riskerar de att drabbas. Men jag är INTE beredd att hålla hund under uppsikt inne på gården hela tiden för att en hare inte ska riskera att stryka med. (Betänkt att på 12 år har två harar och en tamkanin och den var min strykt med. Och säkert 25 katter har provat lyckan men undkommit. Så det är ju inte så att alla djur som förirrar sig in på gården de döööör. Men de KAN det.)

Och hur ser hunden skillnad på byte och byte? Springer det iväg så springer det iväg, precis som många hundar hänger på cyklar och joggare osv, dom hundarna är inte heller bakom flötet, dom går bara på sin instinkt att springer något så ska dom efter.

När de hinner upp så inser de att 'jaha hund'. På samma vis som mina greys kunde råka jaga vår egen katt enstaka gånger ute, bara för att sen avbryta och se lite molokna ut när de upptäckte att 'oj, det var ju vår katt'.

När du kastar boll åt en hund är det jaktinstinkten som får den att sticka efter bollen. Men de sliter inte bollen i stycken i samma ögonblick de når fram till den - de inser det var inget roligt byte.

På samma sätt har mina greys utmärkt väl kunnat leka med dvärghundar, inklusive springa runt, inklusive att dvärghunden skuttat på avstånd. Ibland har de dragit i full sula och förföljarmode, men i samma ögonblick de kommit nära nog för att inse 'jaha, hund' så har jakten förlorat tjusningen. Det jag menade med inte bakom flötet.

Det jag inte förstår är varför skulle jaktinstinkten försvinna bara för att hunden ser tomtgränsen? Är verkligen hunden såpass kontrollerad i sin jaktinstinkt att den ser det i stundens hetta?

Absolut inte. Däremot t ex staketet som omgärdar tomtgränsen är tämligen effektivt.

Detsamma om du är med, jaktinstinkt är just jaktinstinkt, det är något hunden gör för att den har den instinkten och för mig rimmar det inte med att ha den instinkten ibland och ibland inte.

Instinkten finns, viljan finns och sa jag bara 'okej' skulle de både jaga och döda. Men där handlar det ju om lydnad och uppfostran, att även om man viiiill, så säger matte nej, så är det nej.

Men är ingen där och säger nej, då finns det inget som hindrar.

Så hundarna vaktar gården helt enkelt och det som kommer in kommer inte komma ut? Även om det faktiskt händer att hundar rymmer ibland från ägare eller kommer bort av misstag, kommer dom till din gård så tycker du det är okej att dom blir anfallna?

Som sagt, två harar och en tamkanin har strukit med på gården under 12 år. Totalantalet djur som frekventerat gården är tresiffrigt. De flesta hinner ut/undan. Men OM de inte gör det, så lastar jag INTE hunden. Och inte mig själv. Däremot beklagar jag det. Men katter är smarta djur de med, grannens katter har full koll på att det bor en hund här.

HUNDAR skulle inte i något läge anfallas som bytesdjur. Däremot skulle en främmande hund som går in på min hunds revis kunna åka på däng (INTE dödas/jagas/ses som bytesdjur, men som RIVAL). Eller så skulle den kunna ses som nya jätteroliga lekkompisen. Beror ju helt på hur den andra hunden beter sig. Men de skulle inte på något vis ses som bytesdjur, så jag begriper inte vad främmande hundar på min gård har med diskussionen alls att göra?

Jag tycker att vissa hundar kräver mera än andra, vill man inte ha full uppsikt hela tiden bör man inte skaffa en hund som kräver det.

ALLA hundar är rovdjur. ALLA hundar är kapabla att jaga. ALLA hundar är kapabla att döda byte - hur stort är individuellt.
Risken att en vavva tar en hare är rätt minimal, men ska vi särskilja harar och möss - varför då? Det är ingen skillnad i sak på en vavva som tar en mus och en grand danois som tar en hare!

 

[Golddigger]

Sv: När ens egen hund blir ett monster...

Nej, jag vill inte spinna vidare. Det var du som skrev att katter inte ska vara lösa. Det står rakt ut i det inlägg som jag citerade i mitt förra inlägg. Det var vad jag reagerade på.

Jag bor granne med två gårdar. Jag tror att vi hade haft en hel del mer möss om det inte hade funnits katter i byn. Håller helt med dig om att katterna ska vara kastrerade, vilket vår är.

Du får gärna visa mig var jag påstår att det inte är någon skillnad mellan hundar som jagar i skog och mark och katter. Återigen, det var du som tog upp katter. Men man kan ju diskutera varför det är ok för katter att ta möss, men inte ok för en hund. Musen ägs inte av någon och jag tror knappast att någon jakträttsinnehavare anser sig kränkt, oavsett om det är en hund eller en katt som tar musen.

Jag var inte först med att ta upp något om katter, jag svarade Alexandra_W. Jag förstår att katter gör en nytta, men nej jag tycker egentligen inte att katter ska vara lösa utan uppsyn. I sele, i kattgård anser jag osv. Men det har inget med att de riskerar att ta möss att göra. Mina katter har alltid haft sele på sig i skogen och det är ett val jag har gjort fastän jag vet att väldigt många inte tycker så.

Jag tycker inte att det är mer rätt/fel att katter tar möss istället för hundar. Och Nej, jag tror heller ingen jakträttsinnehavare bryr sig om din katt/hund tar en mus.

Angående det fetmarkerade så läste jag för snabbt. Du skrev "Det är fullt lagligt att lägga ut råttgift och sätta ut fällor. Vad är skillnaden? Katter är nyttodjur som behövs." Vilket jag läste slarvigt och tolkade som att det inte var skillnad på att katter jagar som att hundar gör det. Men nu ser jag att du frågar efter skillnaden med att lägga ut gift till råttorna eller att katten tar dem.

Jga vet inte om jag håller med om att katter är nyttodjur som behövs, nyttodjur visst men nödvändig- nej. Rätt terrier kan göra samma jobb som en katt dvs. jaga möss och hålla efter i stallet. Stora skillnaden blir att det ändå är en sorts kontrollerad jakt, den är inte fri att ströva runt var den vill utanför gården och jaga harpaltar. Den har ett jobb att göra. Senast förra veckan blev en katt ihjäl körd utanför min gård. Det är svårt att ha uppsyn på en katt, en hund kan du däremot träna och kontrollera på ett annat sätt.

 

[Grazing]

Sv: När ens egen hund blir ett monster...

Ja, och där har jag som sagt sett till att ingen UTANFÖR gården drabbas. Men om andra djur kommer IN på gården, ja då riskerar de att drabbas. Men jag är INTE beredd att hålla hund under uppsikt inne på gården hela tiden för att en hare inte ska riskera att stryka med.

Och jag tycker det är en onödig risk just för att andra privats djur kan drabbas när dom av misstag kommer i närheten av dina på gården. Jag anser att hundägare som har hundar som så lättvindigt jagar och dödar andra djur bör hållas under uppsikt även på gården.

(Betänkt att på 12 år har två harar och en tamkanin och den var min strykt med. Och säkert 25 katter har provat lyckan men undkommit. Så det är ju inte så att alla djur som förirrar sig in på gården de döööör. Men de KAN det.)

Det är attityden jag reagerar på, att det är helt okej att hunden jagar och dödar bara för att det råkar vara på gården.

När de hinner upp så inser de att 'jaha hund'. På samma vis som mina greys kunde råka jaga vår egen katt enstaka gånger ute, bara för att sen avbryta och se lite molokna ut när de upptäckte att 'oj, det var ju vår katt'.

Hur vet du det? Om hunden är väldigt uppe i varv som dom kan bli när dom sätter efter något, det är långt ifrån hunden tänker då.

När du kastar boll åt en hund är det jaktinstinkten som får den att sticka efter bollen. Men de sliter inte bollen i stycken i samma ögonblick de når fram till den - de inser det var inget roligt byte.

Och en flyende liten valp, jo den kan mycket väl ses som ett "roligt" byte även om det är en hund.

På samma sätt har mina greys utmärkt väl kunnat leka med dvärghundar, inklusive springa runt, inklusive att dvärghunden skuttat på avstånd. Ibland har de dragit i full sula och förföljarmode, men i samma ögonblick de kommit nära nog för att inse 'jaha, hund' så har jakten förlorat tjusningen. Det jag menade med inte bakom flötet.

Det är stor skillnad på lek och jaktinstinkt. Lek då vet dom oftast vad det är dom leker med, när den hunden såg min lilla hund så nej, jag tror inte den visste att det var en hund. Den bara såg något fly och satte efter. Det hade säkert inte hänt om dom hälsat först och "pratat" med varandra först.

Instinkten finns, viljan finns och sa jag bara 'okej' skulle de både jaga och döda. Men där handlar det ju om lydnad och uppfostran, att även om man viiiill, så säger matte nej, så är det nej.

När dom väl sätter av, det är då som man som ägare måste ha en stoppknapp och jag har svårt att tro att hunden förstår att på tomten är det okej att döda, utanför är det inte okej. Och jag vet mycket väl att det går att hålla en hund och stoppa den innan den stuckit och förebygga men det är när den stuckit iväg och har riktat in sig som "olyckor" händer.

Men är ingen där och säger nej, då finns det inget som hindrar.

Det tycker jag är grymt bristande ägaransvar. Lathet eftersom det går att stoppa hunden från att utsätta andra djur för den onödiga stress som kanske dessutom har ungar med sig osv. Inte okej.

Som sagt, två harar och en tamkanin har strukit med på gården under 12 år. Totalantalet djur som frekventerat gården är tresiffrigt. De flesta hinner ut/undan. Men OM de inte gör det, så lastar jag INTE hunden. Och inte mig själv. Däremot beklagar jag det. Men katter är smarta djur de med, grannens katter har full koll på att det bor en hund här.

Som sagt, den attityden kommer göra att någons privata djur drabbas nångång och det är inte okej. Man tar på sig ett ansvar när man skaffar hundar.

HUNDAR skulle inte i något läge anfallas som bytesdjur. Däremot skulle en främmande hund som går in på min hunds revis kunna åka på däng (INTE dödas/jagas/ses som bytesdjur, men som RIVAL).

Som sagt, hur vet du det när en liten hund sätter av och flyr? Hur vet du att inte jaktinstinkten går igång där och dödandet går av bara farten. Den hunden som anföll min hund var heller ingen monsterhund eller "bakom flötet", det var en hund som såg min lilla fly och satte efter.

ALLA hundar är rovdjur. ALLA hundar är kapabla att jaga. ALLA hundar är kapabla att döda byte - hur stort är individuellt.
Risken att en vavva tar en hare är rätt minimal, men ska vi särskilja harar och möss - varför då? Det är ingen skillnad i sak på en vavva som tar en mus och en grand danois som tar en hare!

Som sagt, med den attityden att det är okej att hunden tar och jagar och dödar andra djur, då kommer olyckor hända tillslut och människan tar på sig ett ansvar när dom skaffar hund. Man kan inte och får inte låta sin hund härja fritt även om det är på sin egen mark. Det är inte okej. Åsikten att en hund är en hund och en hund är ett rovdjur, det är inte okej.

 

[Alexandra_W]

Sv: När ens egen hund blir ett monster...

Och jag tycker det är en onödig risk just för att andra privats djur kan drabbas när dom av misstag kommer i närheten av dina på gården. Jag anser att hundägare som har hundar som så lättvindigt jagar och dödar andra djur bör hållas under uppsikt även på gården.

Jag bor på LANDET. Avlägset. I byn finns förutom vilda djur katter. Nej, jag tänker inte sitta och stirra på mina hundar för att TVÅ harar på 12 år gått åt - och det var när jag hade kapplöpningsgreyhounds TRÄNADE att jaga.
Viktor har inte ens haft ihjäl en groda. Det värsta han gjort är slagits med grävlingen. Han störde tillslut grävlingen så hårt att den flyttade - vilket jag TACKAR för och tycker var SKITBRA!

Skulle du suttit och stirrat på hunden när den var ute på inhägnad gårdsplan så helt okej, det hade varit ditt val. Jag väljer annorlunda.

Hur vet du det? Om hunden är väldigt uppe i varv som dom kan bli när dom sätter efter något, det är långt ifrån hunden tänker då.

För att jag sett mina hundar i den situationen? Mina greys levde med dvärghund, var uppvuxna med dvärghund och lekte med flera dvärghundar.

Viktor skulle övht inte sätta av efter en lekande hund, han är inte så lättretad jaktmässigt.

När dom väl sätter av, det är då som man som ägare måste ha en stoppknapp och jag har svårt att tro att hunden förstår att på tomten är det okej att döda, utanför är det inte okej. Och jag vet mycket väl att det går att hålla en hund och stoppa den innan den stuckit och förebygga men det är när den stuckit iväg och har riktat in sig som "olyckor" händer.

Nej, hunden förstår inte skillnaden mellan på tomten och på rymmen t ex. Där är djurägaransvaret att se till att en sådan hund inte hamnar på rymmen. Sen om man gör det genom att ha den i koppel hela tiden den är ute, titta på den hela tiden den är ute eller att hägna in gården rymningssäker - det är ju valfritt.

Och jag har inte sagt jag tycker det är okej att min/a hund/ar tar en hare som fnattar omkring på gården. Jag har sagt att jag accepterar att det är ett naturligt beteende.

Har du haft en hund med hög jaktinstinkt någon gång, med storlek nog att ta t ex harar?

Hur anser du man RADERAR jaktinstinkten på den? Det är det du kräver - eftersom du anser att om hunden rymmer ska den inte riskera att lättvindligt döda t ex harar?

Den borzoien som flög på den lilla hunden var inte som den skulle mentalt. Som sagt även om en hund kan missta en annan hund som bytesdjur på håll, och jaktinstinkten triggas - så avbryts bytesdödandet när hunden inser det inte är ett byte. Annars skulle det vara hemskt besvärligt varje gång hundar lekte, speciellt eftersom stor del av hundars lek är regelrätt jaktträning för stora byten. När de springer och nafsar mot bogen, prejar varandra osv. Det är ren jaktteknik som de hade haft stor nytta av i det vilda där de skulle lägga ner ett större djur.

 

[MrsScabtree]

Sv: När ens egen hund blir ett monster...

Japp. Där är ju mitt problem i ett nötskal - ALLT belönar :S I Viktors värld är nämligen alla saker mellan skitroliga och 'det går bra!'. Förutom el, men man får inte ela hundar i det här landet

(Det är högst olika om en sak är jätterolig eller går bra förresten. En dag är fot roligaste som finns, en annan dag är det en glad 'det går bra!'. Beror på dagsform och solvindar på mars eller nåt)

Varför korrigerar du då över huvud taget om allt bara är kul? Låter inte speciellt schysst i mina öron. Korrigerar jag vill jag vara tämligen säker på att nå fram, annars blir det ju bara ett fysiskt tilltygande, eller är det okej för att han tycker att det är kul att få stryk? Hänger inte med riktigt i resonemanget.

Tycker även att man behöver se till sina begränsningar som förare också. Jag är av den åsikten att jag tror att man kan dressera alla hundar, men att det kan krävas väldigt mycket input från utomstående för att man ska få en bra och objektiv bild av hunden (även om den är ens egen).

 

[Grazing]

Sv: När ens egen hund blir ett monster...

Jag bor på LANDET. Avlägset. I byn finns förutom vilda djur katter. Nej, jag tänker inte sitta och stirra på mina hundar för att TVÅ harar på 12 år gått åt - och det var när jag hade kapplöpningsgreyhounds TRÄNADE att jaga.

Ja, och då tar man sitt ansvar och gör vad som krävs för det finns större risk att något händer.

Skulle du suttit och stirrat på hunden när den var ute på inhägnad gårdsplan så helt okej, det hade varit ditt val. Jag väljer annorlunda.

Om jag hade vetat att den var såpass benägen och har lätt för att döda så ja, då hade jag haft den under uppsikt eller helt enkelt låtit bli att ta mig an den om jag inte hade haft lust eller tid för att ta ansvar för vad den gör.

För att jag sett mina hundar i den situationen? Mina greys levde med dvärghund, var uppvuxna med dvärghund och lekte med flera dvärghundar.

Som jag skrev, det handlar inte om hundar som leker eller känner varandra och lekjagar, det är stor skillnad än om dom ser en liten vit prick som flyr ifrån dom.

Och jag har inte sagt jag tycker det är okej att min/a hund/ar tar en hare som fnattar omkring på gården. Jag har sagt att jag accepterar att det är ett naturligt beteende.

Jag tolkar det som att du tycker det är något du inte kan göra något åt pga att du inte har lust eller tid att ha dom under uppsikt.

Har du haft en hund med hög jaktinstinkt någon gång, med storlek nog att ta t ex harar?

Jag föredrar att ta mig an hundar med en mentalitet som passar mig, en jakthund som drar på det sättet passar inte mig pga att jag vill ha en hund som inte drar iväg på saker och ting.

Hur anser du man RADERAR jaktinstinkten på den? Det är det du kräver - eftersom du anser att om hunden rymmer ska den inte riskera att lättvindligt döda t ex harar?

Man raderar den verkligen inte, man tar ansvar och lär hunden kommandon och lär den lyda, fungerar inte det och hunden faktiskt drar och dödar ändå, då bör man inte ha den lös eller utan uppsikt. Det går att träna och kontrollera även sådanna hundar.

Den borzoien som flög på den lilla hunden var inte som den skulle mentalt. Som sagt även om en hund kan missta en annan hund som bytesdjur på håll, och jaktinstinkten triggas - så avbryts bytesdödandet när hunden inser det inte är ett byte.

Jag skyller inte ett dugg på hunden i mitt fall, det var ägaren som inte var som den skulle, den borde inte haft hunden lös eftersom den drar på allt som springer ifrån den pga dens väldiga jaktinstinkt. Typiskt bristande ägarskap i mitt fall.

Annars skulle det vara hemskt besvärligt varje gång hundar lekte, speciellt eftersom stor del av hundars lek är regelrätt jaktträning för stora byten.

Som jag skrivit flera gånger, lek är inte densamma, hundar som känner varandra och lekjagar är inte samma sak som när dom sätter av efter ett byte oavsett hundarnas storlek.

 

[simba_112]

Sv: När ens egen hund blir ett monster...

Nej, jag vet inte hur jag ska tackla det. Jag har upplyst grannen om att deras kisse lever farligt, men jag vet inte om dom inser att en hund ganska lätt kan ta livet av en katt.......

Och nej, min hund får INTE jaga andras katter i vanliga fall, det är ett stor no-no!

Berätta för dem vad som hände här, jag trodde ALDRIG hon skulle ge sig på en katt, men se hur det gick. Och hälsa från mig att det inte är roligt att bevittna..

 

[simba_112]

Sv: När ens egen hund blir ett monster...

Klurar lite på det här med att försöka hitta en ägare.. Som sagt så kände jag inte igen katten, ingen av dem som brukar röra sig i närheten.
Visst skulle jag kunna skriva en lapp men har tre affärer på ungefär samma avstånd, Coop maxi och en mindre Ica, alla ca 2mil härifrån.
Och VAD ska man skriva?
"hej, mina hundar bet ihjäl en katt, är det din?"...
Har funderat länge vad man skulle kunn skriva men kommer inte på nåt som inte låter helt vidrigt..