Sv: När dog Diebitsch
Ur Medlemsblad för Svenska Ponnyföreningen, nummer 2 1959
Shetlandsponny-hingsten Diebitsch SPR 2/42
Hingsten Diebitsch föddes 1942 i Hagenbecks Zoo, Stellingen utanför Hamburg. Han var till färgen svartskäck och fallen efter den engelske Dirk of Earshall undan ett av Hagenbecks ston vid namn Maimädel. Detta sto var inavlat på den gamle Hagenbeckshingsten Flocky så till vida att denne var såväl hennes far som morfar.
Diebitsch insattes i dressyrlära och medföljde under kriget cirkus. På detta sätt kom han till vårt land. På grund av det försvårade krigsläget blev en del av Hagenbecks djur sålda på auktion här i Sverige. Därigenom kom hingsten i direktör Otto Bengtssons, Stenungssund, ägo. Diebitsch blev stambeskällare på vårt då största shetlandsstuteri, Hakenäs i Stenugnssund. Det var som sådan han kom att spela en stor roll för detta stuteris framtid och för Sveriges shetlandsponnyavel i allmänhet.
På Hakenäs blev Diebitsch far till ett fyrtiotal föl under åren 1949 - 1956. Av dessa har 32 st blivit inregistrerade i SPR (Svenskt Ponny Register). Under dessa år dominerade Diebitsch shetlandsponnyaveln i Sverige så till den grad, att han blev far till lika många föl som övriga shetlandsponnyhingstar tillsammans. Hans avkomlingar blevo mycket populära genom att de i de flesta fall ärvde faderns slående skäckfärg samt för deras goda temperaments skull.
Bland hans bästa avkommor bör nämnas hingsten Patrons Domino SPR 4/52 (senare RS 5), samt stona Patrons Docka SPR 39/50 (senare RS 3), Patrons Depsy SPR 41/51, Bambina SPR 203/52 (senare RS 113), och Patrons Rosina SPR 49/53 (senare RS 161). Det sistnämnda stoet är väl hingstens bästa avkomma och har på utställningar hemfört 1:a pris i Göteborg 1957 och guldplakett i såväl Ugglarp som Norrköping 1958. Hingsten satte i allmänhet bättre typ på sina stoföl än på hingstfölen. Flera av Diebitsch's söner ha satts in i aveln (P Domino, P Mats, P Shack, P Bento m fl) men endast den förstnämnde har blivit tillåten som beskällare.
Diebitsch själv var tillåten men visades på utställning endast en gång, nämligen 1955 i Rommehed, Borlänge, där hingsten belade en andraplats och silverplakett efter Rossönäs Erik SPR 16/48 (senare RS 3). Exteriört var hingsten litet för luftig och hade ett alltför långsträckt huvud för att riktigt vara en toppshetland. Han dokumenterade sig emellertid som en god förärvare och har för alltid inristat sitt namn bland de stora i den svenska shetlandsponnyavelns historia.
Diebitsch's saga blev kort. Hingsten hade redan på hösten 1955 då och då drabbats av kolikanfall och det var också ett sådant som på våren 1956 ändade hans liv.
Kurt Graaf