När den andra inte vill ha fler

[Sofie_B]

Det beror kanske på hur man själv uttrycker sig. Är man öppen med att barn, kärnfamilj och äktenskap är heligt så får man nog inte höra någon säga att de ångrar sina barn. Det är ju något som för alltför många är tabu och de som känner så har verkligen inget behov av omgivningens dömande också. Jag har hört flera uttala de orden och det är lika sorgligt varje gång oavsett varför de ångrar sig. De jag har hört säga de orden har inte känt så för att barnet har varit jobbigt utan det har varit helt andra saker som gör att de ångrar sina/sitt barn.

Så kan det vara. Jag vill ju såklart tro att dom jag har kommit att diskutera det med vågar vara öppna och ärliga med mig, det är dom om allt annat oavsett hur tabu det än må vara, men det är ju svårt att veta.

 

[TinyWiny]

Jättesorgligt - verkligen! Men tror du verkligen att det är VANLIGT


Det var jag som dristade mig till uttrycket ”normalfungerande familjer” i motsats till dysfunktionella sådana. Någon var snabb att påstå att jag skrivit att ”bara psykisk sjuka och missbrukare ångrade sina barn”. Så var det INTE.
Läs gärna igen .

Hur vanligt det är vet nog ingen. Jag har inte läst några forskningsrapporter om hur vanligt det är men jag tror däremot inte att det är ovanligt. Det är ju inget man vanligtvis pratar om på fikarasten utan något man i bästa fall säger i förtroende till någon enstaka eller så håller man det inom sig helt och hållet. I vilket fall lär det vara otroligt jobbigt att känna så.

Jag tror knappast att det är vanligare att känna så i en dysfunktionell familj än i en normalfungerande familj. Det är inget man kan gissa sig till eller något som syns utanpå och av de jag har hört säga det så har de ingen gemensam nämnare mer än just det faktum att man ångrar sina barn. Eller jo, en gemensam nämnare har faktiskt funnits utöver ångern av barnen men det är nog mer en slump än något som stämmer överlag så jag väljer att inte skriva ut det.

 

[kevina]

Jag har en bekant som berättat att hon är lyckligare nu med barn varannan vecka. Hon har i förtroende berättat att hon tycker det är väldigt jobbigt med det inrutade livet som det är med små barn och att alltid tex behöva se till att det finns middag klart en viss tid och att se till att barnet har allt hen behöver.
Hon trivs bättre med att leva friare och inte så planerat. Så därför har hon berättat att hon kunde andas ut när hon nu känner sig fri varannan vecka.

 

[Sofie_B]

Jag har en bekant som berättat att hon är lyckligare nu med barn varannan vecka. Hon har i förtroende berättat att hon tycker det är väldigt jobbigt med det inrutade livet som det är med små barn och att alltid tex behöva se till att det finns middag klart en viss tid och att se till att barnet har allt hen behöver.
Hon trivs bättre med att leva friare och inte så planerat. Så därför har hon berättat att hon kunde andas ut när hon nu känner sig fri varannan vecka.

Det har jag däremot också hört, från relativt många - att man tycker att varannan vecka är bättre än heltid.

 

[BernT]

Jag har en bekant som berättat att hon är lyckligare nu med barn varannan vecka. Hon har i förtroende berättat att hon tycker det är väldigt jobbigt med det inrutade livet som det är med små barn och att alltid tex behöva se till att det finns middag klart en viss tid och att se till att barnet har allt hen behöver.
Hon trivs bättre med att leva friare och inte så planerat. Så därför har hon berättat att hon kunde andas ut när hon nu känner sig fri varannan vecka.

Låter som ett resonemang från ett förvuxet barn. Åh så jobbigt att behöva göra middag, väx upp.

 

[lilleknodd2]

Det har jag däremot också hört, från relativt många - att man tycker att varannan vecka är bättre än heltid.

Och jag kan knappt lämna iväg barnet en timme utan att i princip gå sönder.
Vad olika man kan vara.

 

[vallhund]

Låter som ett resonemang från ett förvuxet barn. Åh så jobbigt att behöva göra middag, väx upp.

Man behöver inte skriva allt man tänker.

 

[BernT]

Man behöver inte skriva allt man tänker.

Nej precis, det är något du borde tänka på.

 

[Brandgul]

Låter som ett resonemang från ett förvuxet barn. Åh så jobbigt att behöva göra middag, väx upp.

Så brukar jag också tänka när någon ber mig installera något åt dem, eller när jag ska felsöka och lösa något problem.
Väx upp och lös det själv.
(Om folk överlag ägnade mindre tid åt matlagning kanske de haft tid att lära sig de tekniska prylarna själv.)

 

[Brandgul]

Så är det ju absolut! Man vet inte vad någon av oss känner om några år och eftersom jag ändå bestämt känner att jag inte vill ha en till den närmsta tiden är det egentligen en icke-fråga just nu. Mer bara känslorna som härjar fritt och den här ”njut nu för du får aldrig uppleva att ha en sån här liten igen”-känslan kastar en lite sorgsen skugga över tiden med min son och det känns så tråkigt. Jag vill ju bara njuta fullt ut!

Jag känner dock att den där tiden kom inte tillbaka för mig med nästa barn. Då hade jag en tvååring som inte sov på dagarna som krävde all uppmärksamhet. Det var inte att gosa med en bebis eller sova på dagarna då. Inte på nätterna heller för då var bebisen vaken osv. Stressnivån när man har en bebis som behöver en samtidigt som man har några barn till som är i nöd är ju helt klart en annan växel än när man bara har en bebis. När vi satt där nyblivna mammor med ett barn var det största bekymret huruvida man fick dricka varmt kaffe i närheten av bebisen eller inte. Jag hörde aldrig det resonemanget i grupperna med två eller fler barn, då fanns det annat att tänka på.

 

[Badger]

Låter som ett resonemang från ett förvuxet barn. Åh så jobbigt att behöva göra middag, väx upp.

? varför är det ett problem om hon tycker det är skönt att slippa äta middag varannan vecka. Finns väl ingen som helst orsak till att hon ska behöva växa upp. Det finns inget som hindrar att man tycker det är tråkigt att laga mat och föredrar att jobba över tills man dör. Huvudsaken är väl att barnen får mat den andra veckan.

(Finns till och med vuxna som gillar att leka med lego, rita, lägga pärlplattor, färglägga målarböcker, lajva eller läsa fantasyböcker, finns ingen orsak till att man måste "växa upp".)

 

[Ray]

Ang ångra barn vinklingen så har jag hört- och själv känt- missnöjet över att hamna i ett inrutat liv med hämta, lämna,tvätta och laga mat.
Men tycker man gör en tankevurpa om man ångrar barnen då. Det låter mer som ett allmänt missnöje över lìvet. Jag har själv svårt att relatera till att ångra ett barn. Eller å gra något i livet överhuvudtaget?
Vem säger att livet hade blivit bättre om man valt en annan väg? Det är ju bara önskedrömmar?

 

[lil-sis]

? varför är det ett problem om hon tycker det är skönt att slippa äta middag varannan vecka. Finns väl ingen som helst orsak till att hon ska behöva växa upp. Det finns inget som hindrar att man tycker det är tråkigt att laga mat och föredrar att jobba över tills man dör. Huvudsaken är väl att barnen får mat den andra veckan.

(Finns till och med vuxna som gillar att leka med lego, rita, lägga pärlplattor, färglägga målarböcker, lajva eller läsa fantasyböcker, finns ingen orsak till att man måste "växa upp".)

Och att göra saker för att andra behöver det fast man tycker det är tråkigt/jobbigt/hemskt är väl ändå att vara just vuxen?

 

[westernsuzie]

? varför är det ett problem om hon tycker det är skönt att slippa äta middag varannan vecka. Finns väl ingen som helst orsak till att hon ska behöva växa upp. Det finns inget som hindrar att man tycker det är tråkigt att laga mat och föredrar att jobba över tills man dör. Huvudsaken är väl att barnen får mat den andra veckan.

(Finns till och med vuxna som gillar att leka med lego, rita, lägga pärlplattor, färglägga målarböcker, lajva eller läsa fantasyböcker, finns ingen orsak till att man måste "växa upp".)

Fast jag jag måste hålla med om att det är en konstig anledning att ange till att ångra sina barn. Absolut att det kan vara slitigt ibland och vissa saker i föräldraskapet kan överraska en, men att just att det blir mycket tvätt och städning med små barn och att de behöver mat på någorlunda regelbundna tider var väl rätt enkelt att räkna ut i förväg!

 

[TinyWiny]

Fast jag jag måste hålla med om att det är en konstig anledning att ange till att ångra sina barn. Absolut att det kan vara slitigt ibland och vissa saker i föräldraskapet kan överraska en, men att just att det blir mycket tvätt och städning med små barn och att de behöver mat på någorlunda regelbundna tider var väl rätt enkelt att räkna ut i förväg!

Fast hen hade väl inte sagt att hen ångrade sitt barn? Bara att det var skönt att slippa vara så inrutad den barnfria veckan.

Ingen av de jag har pratat med har ens andats om det är de praktiska bestyren runt barnen, inte heller att det beror på barnet i sig eller vad hen gör/inte gör eller hur hen som är orsaken till att de ångrar sig utan det beror på helt andra saker. Saker de inte kunde vetat innan och som de inte heller kunde styra över.

 

[westernsuzie]

Fast hen hade väl inte sagt att hen ångrade sitt barn? Bara att det var skönt att slippa vara så inrutad den barnfria veckan.

Ingen av de jag har pratat med har ens andats om det är de praktiska bestyren runt barnen, inte heller att det beror på barnet i sig eller vad hen gör/inte gör eller hur hen som är orsaken till att de ångrar sig utan det beror på helt andra saker. Saker de inte kunde vetat innan och som de inte heller kunde styra över.

Okej, jag formulerar om det: jag tycker det är en konstig anledning att ange till att säga sig vara lyckligare utan barnen varannan vecka. Just eftersom det är en sak som knappast kan komma som en överraskning.

 

[TinyWiny]

Okej, jag formulerar om det: jag tycker det är en konstig anledning att ange till att säga sig vara lyckligare utan barnen varannan vecka. Just eftersom det är en sak som knappast kan komma som en överraskning.

Det är sant men omfattningen av det hela kan komma som en överraskning och även ens egna reaktion på det hela kan komma som en överraskning. Det är mycket här i livet man inte kan veta innan man är där.

 

[kevina]

ha ha...
Redan här på svaren förstår jag varför folk drar sig för att säga att de är glada att få en barnfri vecka eller ångrar sina barn.

 

[BernT]

Det är sant men omfattningen av det hela kan komma som en överraskning och även ens egna reaktion på det hela kan komma som en överraskning. Det är mycket här i livet man inte kan veta innan man är där.

Är man normalbegåvad bör man ju förstå att det blir så med barn, alltså att man måste laga mat till det eftersom det inte direkt gör det själv.

Jag tycker resonemanget att det är så skönt att vara utan sitt barn varannan vecka är omoget och visar på att man inte var redo för barn, tråkigt att man inte hade självinsikt nog för det innan.

 

[mandalaki]

ha ha...
Redan här på svaren förstår jag varför folk drar sig för att säga att de är glada att få en barnfri vecka eller ångrar sina barn.

Exakt! Om man inte ens ska kunna säga att det är skönt att vara barnfri varannan vecka ...

Sen tror jag inte att det har att göra med att ångra sitt barn. Och jag tror att det finns de som gör det. Ångrar alltså. Men det är så totalt tabu att de a) inte yppar det, b) ibland inte ens erkänner det för sig själva.