När började det gå utför?

[minimi]

Sv: När började det gå utför?

Jag anar faktiskt kommersiella intressen bakom de flesta "måsten" inom hästvärlden. Tillverkare och återförsäljare är mycket duktiga på att sälja in alla sina produkter och få dom att verka oumbärliga. Oavsett det gäller foderpreparat, skyddsprylar, täcken, transporter, eller matchande grimskaft. Mode är nyckelord även här! Jag förstår att det kan kännas jobbigt om man är med i den cirkusen. Medicinen är att skaffa praktiska grejer och blunda för resten.

LIA

Men DÄR håller jag med dej! Det är så sant. Fast sen tycker jag ju att NH (som vi ju talade om förrut) har en tendens att göra det också. Sko sig på folks problem med sina hästar.

Jag säger inte att idéerna är fel. Defintivt inte. Och nej, diskussionen handlar inte om det men ajg kan inte låta bli en gång till, sen lägger jag ner.
Min mammas pappa och farfar var "riktiga" hästmänniskor. Kanske därför hon lärde mej saker som jag känner igen nu i NH-rörelsen fast det inte satt en massa etiketter och "7 steg" och joinupp och allt vad det heter.
Hon lekte till exempel med dem i hagen, och de följde henne, som hundar. Hon studerade (och gör än) beteenden och gjorde mej intresserad. Hennes egen älsklingshäst var som hennes hund, det var
nh-uppvisningar det. :smirk:
NH är inte en mans verk eller några, det är hästkunskap som är bra för hästarna och som alltid funnits, men som smarta människor utnyttjar för det ligger i" i tiden" nu när man har hundspykologer och nannys och jag vet inte allt.

Jo det behövs säkert. Uppenbarligen.

Men mycket har blivit krångligare ja, annat lättare. Fast att det skulle var "lättare" att inte ha täcken, var det sånt slags "lättare" vi pratade om? Dessutom behöver mina täcken de är avlade för ett helt annat klimat och annat liv än svensk vinter.

Jag tar som sagt till mje det jag tycker verkar bra, övrigt stressr mej inte, jag bryr mej inte.
Men att retas med folk som fastnat i olika fack och fanatiskt hojtar från sitt hörn när någon ifågasätter, ja det kan vara rätt kul, fast omoget och barnsligt, jag vet. (Nej jag menar inte dej LIA vi är nog inte så ofta oense som det kan se ut, men se på dej själv med humor ibland bara, ibland blir det alltför politiskt bukekorrekt och lite trist)

Och nosgrimma använder jag bara när det behövs och ofta väldigt löst spända för ajg gillar inte att trycka ihop käften påen häst. Det har mina tränare klagat på ibalnd men jag vet att hästen slutar tjafsa med munnen när jag rider ordentligt. Så det så.

 

[lolouice]

Sv: När började det gå utför?

Ja, man lägger ner själ och hjärta (och större delar av plånboken). Bara för att någon annan ska komma och ta ens hästar. Man bygger ett nytt stall bara för att 1,5år senare inse att man aldrig mer vågar ha några hästar där pga av stöldrisken.

Nä! Hästandet är inte roligt längre.

Om du inte tycker att det är roligt längre så tycker jag inte du ska ha häst. Det ska vara roligt, man ska brinna för det helt enkelt. Jag har ingen egen häst, men vill så gärna ha en i framtiden. Kosta vad det kosta vill och jag brinner för det. En utprovad sadel kommer jag att ha, det vet jag. Och jag kommer att skämma bort min häst så mycket jag kan, men det bara för att jag tycker det är kul inte för att hästen mår bättre av ett svindyrt täcke, utan för att jag gör det. Om man inte vill så ska man inte.

 

[lolouice]

Sv: När började det gå utför?

Nu menar jag inte att min häst kommer ha svindyra märkesprylar. Men jag kommer se till att Sadel och bett är anpassat efter hästen och att han har täcken som är bekväma och trevliga att ha på sig oavsett märke..

(bara så att ingen missförstår mig nu )

 

[Geisli]

Sv: När började det gå utför?

*knapplån*

Jag har bara ägt häst sedan 2001, men hållt på med hästar sedan 1983. Jag älskar det faktum att det finns så mkt kunskap och kritiskt tänkande kring hästhållning idag. Helt enkelt för att jag är nyfiken och vill veta så mkt som möjligt kring det här med hästarna, eftersom de är det viktigaste i mitt liv som det ser ut. Vill väl ha kontroll helt enkelt.

MEN så står jag inte under influens av någon särskild grupp: tävlar inte, står inte i något prestigefyllt stall, lyssnar nog mest på mig själv och min känsla och det jag kan läsa mig till genom Internet, Tidningar och Böcker. Tycker att jag är öppen inför nya idéer men jag väljer vad som känns bäst i mitt hjärta.

Jag har mina hästar för att jag älskar dem och jag vill deras bästa. Å jag har otroligt roligt varje dag med dem. Kunde jag skulle jag bo i samma hus som dem och ha den utanför knuten hela dagarna. Alla problem som dyker upp tar jag faktiskt som en utmaning och ett tillfälle att lära mig mera. Sådant som jag var rädd för innan jag skaffade häst! Men det är jag det. Är det präktigt eller är det så att jag står för att jag lever för mina hästar? Säger inte att någon annan behöver ta sitt hästägande på samma fanatiska allvar som jag...

Vid det här laget så verkar jag mina hästars hovar, jag syr deras utrustning och jag kör in dem och rider in och det mesta inom foder och hälsa försöker jag omfatta då jag har ansvaret för 4 mkt olik behövande individer med individuella svagheter. Och jag älskar det och vet att mina hästar har det jättebra hos mig, men jag är alltid vaken för att jag kan göra något bättre.

Jag jämför mig inte med någon annan, kanske det som gör skillnaden mellan krav och vad som är lustfyllt?

Önskar den som känner att hästägandet inte är roligt längre p g a alla krav: att öppna upp för sitt eget hjärtas röst och åter låta kärleken till hästen vara den klaraste tonen som skiljer sig högt ovanför surret från en tid då pengarna styr och alla vill göra sig saliga på sin "sanning". (haha, försök förstå den långa meningen! )

 

[minimi]

Sv: När började det gå utför?

*knapplån*

Jag har bara ägt häst sedan 2001, men hållt på med hästar sedan 1983. Jag älskar det faktum att det finns så mkt kunskap och kritiskt tänkande kring hästhållning idag. Helt enkelt för att jag är nyfiken och vill veta så mkt som möjligt kring det här med hästarna, eftersom de är det viktigaste i mitt liv som det ser ut. Vill väl ha kontroll helt enkelt.

MEN så står jag inte under influens av någon särskild grupp: tävlar inte, står inte i något prestigefyllt stall, lyssnar nog mest på mig själv och min känsla och det jag kan läsa mig till genom Internet, Tidningar och Böcker. Tycker att jag är öppen inför nya idéer men jag väljer vad som känns bäst i mitt hjärta.

Jag har mina hästar för att jag älskar dem och jag vill deras bästa. Å jag har otroligt roligt varje dag med dem. Kunde jag skulle jag bo i samma hus som dem och ha den utanför knuten hela dagarna. Alla problem som dyker upp tar jag faktiskt som en utmaning och ett tillfälle att lära mig mera. Sådant som jag var rädd för innan jag skaffade häst! Men det är jag det. Är det präktigt eller är det så att jag står för att jag lever för mina hästar? Säger inte att någon annan behöver ta sitt hästägande på samma fanatiska allvar som jag...

Vid det här laget så verkar jag mina hästars hovar, jag syr deras utrustning och jag kör in dem och rider in och det mesta inom foder och hälsa försöker jag omfatta då jag har ansvaret för 4 mkt olik behövande individer med individuella svagheter. Och jag älskar det och vet att mina hästar har det jättebra hos mig, men jag är alltid vaken för att jag kan göra något bättre.

Jag jämför mig inte med någon annan, kanske det som gör skillnaden mellan krav och vad som är lustfyllt?

Önskar den som känner att hästägandet inte är roligt längre p g a alla krav: att öppna upp för sitt eget hjärtas röst och åter låta kärleken till hästen vara den klaraste tonen som skiljer sig högt ovanför surret från en tid då pengarna styr och alla vill göra sig saliga på sin "sanning". (haha, försök förstå den långa meningen! )

Jag blir, ursäkta, lite rädd när jag läser ditt svar. ta inte illa upp, det är inte personligt. Men du har ägt häst sen -01 och du verkar dina hästars hovar. OK?
Det är så lätt att skaffa häst. Det är så lätt att få info att läsa in på gott och ont. Men jag blir lite mörkrädd när jag möter folk (har inte mött dej obs IRL, allmänn t riktat) som kan allt utifrån vad de har läst och som kan bortförklara med hetta, generationers hästkunnande.

Det är en av de saker som gör hästägandet svårare idag. Man möter folk som läst sej till och anser sej vara experter och det kan innebära vad som helst för de har ingen grund för sina påståenden i egen erfarenhet. Kanske fanns de för 10 år sen men jag tycker det är fler nu. Eller har jag fel?
Det saknas ödmjukhet inför att man inte kan. Man "kan" så mycket fast man inte kan ett dugg i mina ögon.

Ju mer man lär sig om något ju mer inser man att det är man inte kan. Nybörjare har aldrig fattat det där. Då tror man sig kunna allt.
Det skrämmer mej när det gäller att ha hand om andra varelser som är beroende av en.

De kan bjäbba emot erfarna hästmänniskor för att de har läst någon monty hit och dit eller sett på internet att....
Otroligt.

Och att hästhållning är lättare för att man inte behöver täcka och mocka varje dag??? För vems skull ahr man då "tagit till sig" nya idéer? För att passa in hästhållning i ett liv där det egentligen inte finns plats för det?

Ja det är vad jag är orolig för.

 

[suisyola]

Sv: När började det gå utför?


instämmer iu mycket av det du säger...speciellt här verkar det krylla av felfria som av ng anledning ändå inte når några tävlingsresultat..

 

[Kritos]

Sv: När började det gå utför?

Nä, jag har ju inga hästar eftersom nån stal dem. Dan innan de försvann var jag jättepeppad. Efter graviditet och förlossning så skulle jag äntligen få fara ut och köra igen. Morgonen efter går man ut till stallet och har bara två tomma boxar kvar.

Hästarna var mer än bara en hobby för mig. Pysen och Ella var min ventil, mitt sätt attt hantera kronisk smärta. Jag har i stort sett helt fått lägga om mitt hästintresse sedan en bilolycka. Är utbildad hästskötare men kan omöjligt jobba med hästar igen. Fick ge upp ridningen men insåg att körningen funkade om jag var försiktig. Jag fick lägga hästarna på en nivå som jag klarade. Men trots det var jag så nöjd för det finns de som har det värre. Och bara att få gå ut i stallet och gulla med hästarna har gett mig så mycket.

För första gången på många år så kände jag mig glad och väldigt nöjd med mitt liv. Ett jobb, en underbar sambo, en underbar son, mina två shettisar, mitt lilla 40kvadrats stall och vårat lilla men mysiga hus. Efter flera års sjukskrivning så kändes det som om jag vunnit på lotto. Tills nån dum idiot anser att de behöver mina hästar bättre.

Mitt liv har slagits i spillror. Om man mår så här dåligt av att få sina hästar stulna hur dåligt mår då inte de som blir utsatta för våldsbrott?

Nu är det en liten kille som tycker att det här är jättetrist så nu måste jag sluta.

 

[Geisli]

Sv: När började det gå utför?

Jag blir, ursäkta, lite rädd när jag läser ditt svar. ta inte illa upp, det är inte personligt. Men du har ägt häst sen -01 och du verkar dina hästars hovar. OK?
Det är så lätt att skaffa häst. Det är så lätt att få info att läsa in på gott och ont. Men jag blir lite mörkrädd när jag möter folk (har inte mött dej obs IRL, allmänn t riktat) som kan allt utifrån vad de har läst och som kan bortförklara med hetta, generationers hästkunnande.

Det är en av de saker som gör hästägandet svårare idag. Man möter folk som läst sej till och anser sej vara experter och det kan innebära vad som helst för de har ingen grund för sina påståenden i egen erfarenhet. Kanske fanns de för 10 år sen men jag tycker det är fler nu. Eller har jag fel?
Det saknas ödmjukhet inför att man inte kan. Man "kan" så mycket fast man inte kan ett dugg i mina ögon.

Ju mer man lär sig om något ju mer inser man att det är man inte kan. Nybörjare har aldrig fattat det där. Då tror man sig kunna allt.
Det skrämmer mej när det gäller att ha hand om andra varelser som är beroende av en.

De kan bjäbba emot erfarna hästmänniskor för att de har läst någon monty hit och dit eller sett på internet att....
Otroligt.

Och att hästhållning är lättare för att man inte behöver täcka och mocka varje dag??? För vems skull ahr man då "tagit till sig" nya idéer? För att passa in hästhållning i ett liv där det egentligen inte finns plats för det?

Ja det är vad jag är orolig för.

Trodde nog jag skulle få någon att börja oroa sig, särskilt ang min hovverkning... Men här vill jag lugna dig, jag har kontakt med erkänt duktig hovslagare och har fått högsta omdömme kring min hovverkning. Jag brukar passa på så fort jag får chansen att träffa proffs så jag kan lära mig något matnyttigt och pröva mina kunskaper mot någon som har utbildning och erfarenhet. Samma sak gäller veterinärer gällande frågor om foder, sårvård, hältor och tänder. Jag gillar att sondera terrängen helt enkelt, och står å väljer om jag ska satsa på en karriär inom sadelmakeri eller hovverkning (med min rygg ORKAR jag inte dessutom slå på skor plus att jag tycker det är lite läskigt, så det överlåter jag till hovslagarna) eller djursjukvård, för jag brinner lika mkt för alltihop. Blir nog en kombination av de två första skulle jag tro.

MEN jag håller med dig! Jag är jag, och jag litar på mitt omdöme, vet att jag är seriös, självkritisk och öppen. Men jag är livrädd för att överoptimistiska nybörjare skall bara ge sig in i elden utan erfarenheten att "ju mer man vet desto mer vet man att man inte vet". Har man inte lust att bli riktigt semiproffesionell själv, skall man överlämna de svåra sakerna åt proffsen!

En sak som visar hur jäkla försiktig och seriös jag är är att jag inte vågade skaffa EGEN häst förrän jag var 28 år, fastän jag älskat hästar i hela mitt liv. Å då började jag med min barndoms sköt-shettis som jag älskat högst i alla år, för att bara ta hand om henne de sista åren. Ridning och prestation är det sista i hästhållandet för mig, det är grädden på moset. Omvårdnaden är det viktigaste. Och DET skrämmer mig när jag ser mig omkring, att det finns hästar som hanteras i första hand som sportredskap! Men inte får den uppmärksamhet och kärlek de förtjänar. Glad blir jag när jag ser en lyckad kombination av de båda sidorna av myntet.

Och ett särskilt slag vill jag slå för Islandshästen, särskilt eftersom jag äger en själv. Där ligger den stora faran vad gäller oseriöst hästägande, att stora allmänheten tycks tro att de klarar sig på ingenting och inte behöver någon särskild omsorg. Å så skaffar sig rena nybörjare en stackars häst å ställer den hemma i garaget... Typ alltså. Personligen tycker jag att Islandshästen med sin vanligt förekommande spatt och eksem kräver extra mkt kunskap. För att inte tala om konsten att rida den i alla dess gångarter utan att fysiken blir lidande!

Nej, jag vill verkligen inte bli någon slags frontfigur för oseriösa personer som ser sin chans att spara några kronor här å där, utan jag ville bara visa att istället för att känna KRAV så känner jag liv och lust och möjligheter att bli mer kunnig, då jag är mkt självständig som person och har hästeriet allra närmast hjärtat.

Tack minimi för att du gjorde mig uppmärksam på att jag kunde missuppfattas som "lättsinnig". Det vill jag genast visa största möjliga avstånd ifrån!

 

[sisu]

Sv: När började det gå utför?

Jaa a, vid 22 tror jag att förfallet började

 

[Geisli]

Sv: När började det gå utför?

GUUD vad jag känner med dig! Har ju två shettisar jag med, å jag håller ett extra vakande öga på dem p g a det som hänt dig. Tänk om någon skulle stjäla min 32 åring med fångproblematik (som ser ut som 15) och bara göra som de ville med henne... MORD i mina tankar säger jag bara!

Det är så nedrigt så man blir ju tvivlande mer än vanligt över mänskligheten!

STORA KRAMAR till Dig!

 

[Ciazon]

Sv: När började det gå utför?

Problemet som jag upplever det idag är att det finns så många besserwissrar som vet precis hur man ska sköta en häst och som älskar att tala om för andra hur rätt de själva gör och hur fel alla andra gör Detta resulterar i att många hästägare idag lever med ett ständigt dåligt samvete för att man inte sköter sin häst efter alla konstens regler. Och hur kul blir det då att vara hästägare?? Dåligt samvete för att hästen bara har varit ute 6 timmar idag - dåligt samvete för att sadeln inte ligger helt OK - dåligt samvete för att man inte rider med superstadig hand - osv ...

Det är bra att hästfolk reagerar för regelrätt misskötsel och djurplågeri. Men det finns alldeles för många "småpåvar" som älskar att lägga sig i andras sätt att sköta och rida sina hästar trots att dessa "småpåvar" egentligen inte vet mer än oss andra. Låter jag sur nu ?

Kunde inte ha sagt det bättre själv . Man behöver bara läsa olika trådar här på Buke så förstår man hur många "experter" det finns runtom i Sverige.

 

[LIA]

Sv: När började det gå utför?

Jodå, det är inte bara prylar som säljs med mördande reklam utan även tjänster. Däribland figurerar även NH, även om jag tycker att där vanligen hålls en relativt låg profil. Jag har inget emot marknadsföring i sig, det är upp till var och en att själv ta beslut om vad man anser sig behöva eller inte.

Sko sig på folks problem med sina hästar.
Njaeä..., om man erbjuder sig att hjälpa till med lösandet av problem (jmfr vet, hovis, inridning m fl) så ser jag inget fel i det. Har folk (skaffat sig?) problem med sina hästar måste det ju lösas på något sätt, eller hur?

Det är riktigt att det i alla tider funnits "riktiga" hästmänniskor. Men, och det är ett men att komma ihåg, långt ifrån alla var det! Även historiskt fanns det folk som hade olika attityd gentemot hästen och dess hantering. Så både dåliga och goda hästmänniskor har funnits i alla tider. Om du läser i gamla NH-trådar så framhålls detta också gång på gång.
En sak du förbiser är att hästkunskapen succesivt tynade bort från 1920-talet och framåt. När vi kommer till slutet av 1900-talet finns inte många "riktiga" hästmänniskor av den gamla stammen kvar. De flesta som har häst är då typ Lisa från radhuset som gått i ridskola några år, lärt sig noll om hästägande och skaffat häst. Där finns inte dom baskunskaper våra förfäder hade med modersmjölken. Hon har kanske inte ens en riktig hage att leka med hästen i...
Så Lisa får lära sig den långa vägen med allt vad det innebär för henne själv och hennes häst. Var ska hon hämta kunskapen? Det blir automatiskt från kompisar, ridläraren, företag, säljare, media etc. Det säger sig självt att den kunskapen delvis byggs på felaktig, okunnig och vinklad grund. Fr a vad det gäller det mentala- det som inte går att se konkret.
Så utbildning och information om "det som inte syns" behövs. Varför inte NH?



Men mycket har blivit krångligare ja, annat lättare. Fast att det skulle var "lättare" att inte ha täcken, var det sånt slags "lättare" vi pratade om? Dessutom behöver mina täcken de är avlade för ett helt annat klimat och annat liv än svensk vinter.
Det jag skrev ang mina hästar och täcken, var svar på detta: Dessutom kunde man på den tiden ha hästar utan täcke mitt i vintern men har man det idag så är man ju nästan idiotförklarad.
Jag förstod det som att det skulle vara "tungt" att folk reagerade på otäckade hästar!? Ingen har reagerat på våra.

Jo, jag skämtar och skojar också ibland, men de flesta diskussioner här inbjuder inte till det. Jag drar också en bred linje mellan skoj resp hån, smädelser och personangrepp. Fick t o m en 5:a för ett skämtsamt inlägg i körningen en gång.

LAI

 

[Lovis]

Sv: När började det gå utför?

Det var du kanske inte för 15 år sedan heller, men nu har du fått kunskapen om vad det egentligen innebär att äga en häst.
Samma tankar har jag ofta. Allting blir bara svårare och svårare.

Immer

Jag upplever också att allt blir svårare o svårare, och det är kanske för att man själv blir petigare o petigare, och det för att man läser mer o tar till sig mer om "hästeriet", och då "tror" att man måste göra allt som man läser, ser o hör, dvs det trådskaparen beskriver i första inlägget.

Men vad f*n, nog kan en häst må bra utan för mycket "krusidull"?? Nog kan man ge hästen mat utan att räkna foderstat i minsta detalj... Och nog kan man bara vara och rida som man själv känner är bra, utan att det ska uppfattas som dåligt, eller??

Det finns ju egetligen inga sanningar om hästerier, tycker jag, utan väldigt olika uppfattningar om saker o ting. Visssa vill ha sina hästar barfota för de hävdar att det är det bästa för den, vissa vill ha skor, vissa vill rida barbacka i ett halvår pga en stel muskel medan vissa hävdar att samma åkomma inte beror på sadeln...

Jag tror man får hitta sin egen balans o jämnvikt, allt kan inte vara "perfekt" (vad nu menas med det) jämt.

Det är ok att ta det i sin egen takt så länge hästen mår bra. Ibland kan man inte fixa allt som man läser o hör om... utan man får välja.

Hm... någon som förstår vad jag menar??

Men jag håller ändå med dig, det är svårt att vara en bra hästägare och det är svårt att få pengar att räcka till och att ge hästen den tidenn varje dag som man vill...

 

[Lovis]

Sv: När började det gå utför?

Jag tycker att detta återspeglar hela vårt samhälle... man ska som kvinna ha en bra karriär, vara en bra mamma, hushållerska och samlevnadspartner. Dessutom ska man "göra rätt" i alla avseenden... bästa är nog att se till dig själv och vad som är rätt för dig. (Utan att för den skull skada hästen...)

Jag håller med dig o så känner jag mig nu, extra mycket när jag är gravid. Jag känner mig alltså något så fruktansvärt otillräcklig och dålig och lat och ja... allt möjligt dåligt pga att jag är tjock (gravid alltså ) o har svårt för att gå/röra mig/inte kan rida nu/inte orkar göra mkt mer än att sitta i soffan...

Jag oroar mig för min häst varje dag, vilket inte var fallet för några månader sedan, trots att han var dödssjuk o stog på klinik, men då kände jag ändå att jag hade läget "under kontroll" , vilket jag inte alls känner nu...allt blir som det bli nu..

 

[minimi]

Sv: När började det gå utför?

Jodå, det är inte bara prylar som säljs med mördande reklam utan även tjänster. Däribland figurerar även NH, även om jag tycker att där vanligen hålls en relativt låg profil. Jag har inget emot marknadsföring i sig, det är upp till var och en att själv ta beslut om vad man anser sig behöva eller inte.

Sko sig på folks problem med sina hästar.
Njaeä..., om man erbjuder sig att hjälpa till med lösandet av problem (jmfr vet, hovis, inridning m fl) så ser jag inget fel i det. Har folk (skaffat sig?) problem med sina hästar måste det ju lösas på något sätt, eller hur?

Det är riktigt att det i alla tider funnits "riktiga" hästmänniskor. Men, och det är ett men att komma ihåg, långt ifrån alla var det! Även historiskt fanns det folk som hade olika attityd gentemot hästen och dess hantering. Så både dåliga och goda hästmänniskor har funnits i alla tider. Om du läser i gamla NH-trådar så framhålls detta också gång på gång.
En sak du förbiser är att hästkunskapen succesivt tynade bort från 1920-talet och framåt. När vi kommer till slutet av 1900-talet finns inte många "riktiga" hästmänniskor av den gamla stammen kvar. De flesta som har häst är då typ Lisa från radhuset som gått i ridskola några år, lärt sig noll om hästägande och skaffat häst. Där finns inte dom baskunskaper våra förfäder hade med modersmjölken. Hon har kanske inte ens en riktig hage att leka med hästen i...
Så Lisa får lära sig den långa vägen med allt vad det innebär för henne själv och hennes häst. Var ska hon hämta kunskapen? Det blir automatiskt från kompisar, ridläraren, företag, säljare, media etc. Det säger sig självt att den kunskapen delvis byggs på felaktig, okunnig och vinklad grund. Fr a vad det gäller det mentala- det som inte går att se konkret.
Så utbildning och information om "det som inte syns" behövs. Varför inte NH?



Men mycket har blivit krångligare ja, annat lättare. Fast att det skulle var "lättare" att inte ha täcken, var det sånt slags "lättare" vi pratade om? Dessutom behöver mina täcken de är avlade för ett helt annat klimat och annat liv än svensk vinter.
Det jag skrev ang mina hästar och täcken, var svar på detta: Dessutom kunde man på den tiden ha hästar utan täcke mitt i vintern men har man det idag så är man ju nästan idiotförklarad.
Jag förstod det som att det skulle vara "tungt" att folk reagerade på otäckade hästar!? Ingen har reagerat på våra.

Jo, jag skämtar och skojar också ibland, men de flesta diskussioner här inbjuder inte till det. Jag drar också en bred linje mellan skoj resp hån, smädelser och personangrepp. Fick t o m en 5:a för ett skämtsamt inlägg i körningen en gång.

LAI

Jag missförstod nog angående täcken kanske, dvs vads du menade men jag står fast vid att jag i inlägg här på buke fått starkt intryck och även läst rakt ut att det handlar mer om männiksan än hästens behov fast man gör allt för att rättfärdiga det amn gör förstås eftersom man älskar hästen.
Jo, klart man ska kunna lära sig saker men det är jsut det jag menar att hur ska Lisa veta vad som är bra och vad som är dåligt. jag ahr ingen lösning, alla kan inte gå samma kurser tex, och det finns inte körkort för häst (tyvärr tycker jag ibland.) Men det finns ju inte för barn heller.
Och klart att Lisa ska kunna ha häst, om hon verkligen vill. Det är ju inte det jag menar.
Ang hästhållning finns ju tyvärr alla varianter även idag. Även bland mycket kunniga.
Jag ska inte ens gå in på vad jag har sett bland hoppryttare¨på högre nivå, ang hästhantering. Mentaliteten i en del stall.........
Att piska upp en häst som vägrar på kurs tex, utan att frågfa varför eller titta på ryttaren som betalat dyr häst, dyr sadel dyr kurs, men inte kan rida (enligt min åsikt)
Den världen har jag inte sett på kanske 4-5 år men då fanns detta fortfarande och så långt tillbaka jag minns på ej namngivna stall.
Vet inte vad som är bättre eller sämre idag egentligen, det finns en massa nya idéer och kunnande det är sant. Men pengar finns med ännu mer så frågan är om det i slutändan blir plus eller minus ändå.

Bara lite lösa reflektioner, inte så mycket svar egentligen.

 

[hajen]

Sv: När började det gå utför?

Mycket beror nog på dagens uppstressade samhälle och status /pryljagande .
Kan ses i det mesta runt omkring oss....
Min första ponny hade jag inhyrd på en gård hos en äldre lantbrukare .
Där fanns, förutom ponnyn ,två gamla travarston (den ena f.ö dotterdotter till den stora travkjejsaren ## BIG NOON ##)
För övrigt fanns det även några kor (- !! )
och ibland även 2-3 grisar (HU !! )
Nåt sådant vore väl knappast möjligt eller ens tillåtet i dag !!
Ridhus ,paddock ,spolspilta och sånt fick man klara sig utan.Den enda "bekvämligheten " var ett utedass ! !
Förutom hästarna ,kunde man i bland få gå och hämta kossorna till mjölkningen ,mocka åt grisarna ,eller nåt annat.
Men vi hade KUL !
Tror man glömt mycket av gamla ,ganska självklara saker.
Som tex att rykta sin häst ..
I bland hade vi rykttävling .
Ni vet ,minst hundra tag på varje sida , helst mer , med "stövränder "och så.......
Är det nån som ryktar sin häst så i dag ?
(" Rykt ger hästen massage och håller hårremmen blank " stod det i hästböckerna då )
Eller borstas dom av och tvättas ,och sen kommer häst
massören ? ? (jag vet inte.)
Finns säkert fler exempel

 

[nexxa]

Sv: När började det gå utför?

Jag kan känna likadant och ändå har jag bara haft egna hästar i 7 år.
Men det handlar nog lite om att sålla saker och ting, skulle man anamma allt som man hör om eller som andra tycker är viktigt för annars är det djurplågeri , man får väl ta sig en funderare själv. Hur har jag gjort med mina hästar? Behöver jag ändra det? Hur mår de av det nu?

 

[Fibusen]

Sv: När började det gå utför?

jag själv kan säkert klassas som en usel hästägare av många! jag har hästen i ett litet stall med tre boxar,inget varmvatten eller nått,utan det är bara tre boxa typ..har inte nån kiropraktor,tänderna kollas SÄLLAN! ..(har aldrig behövt gjort nåt åt dom) det enda som jag "sköter riktigt" är verkning var 8nde vecka...billigt,märkeslöst träns,tror det kostade 150:- rider i en olympic sadel,äger inte ens ett par benskydd,martingal,specialbett eller liknande,jag rider på tredelat tränsbett! och om jag ska vara ärlig så äger jag bara ETT täcke åt henne... MEN,min häst mår BRA! hon har nästan heller aldrig varit skadad,har hafft henne i 10 år,vi skruttar runt i skogen,och tar dagen som den kommer.. jag behöver inte rida min häst 6 dagar i veckan,om det blir en vecka jag kanske bara rider en eller två ggr så gör det inget,jag ser på min häst att hon trivs,hon tycker sitt liv är underbart! bara för att jag inte håller upp för kraven så betyder det inte att jag inte bryr mig om min häst! så fort jag tycker att hon är hängig,så tar jag ju ut veterinären,eller om det är nått annat,hästen går alltid i första hand,och kan faktist göra det även om man inte går efter vissas krav!

och hon slänger inte av mig bara för att jag sitter som en säck potatis i bland,utan det ger hon blanka fan i,och jag med! det är så skönt att kunna ha det så,att inte ha några krav på sig själv,att inte behöva åka till hästaffären för att kika på ett träns för 2000:- och samtidigt stå och hålla i ett likadant för 200:-,och ha kravet på sig att man ska köpa det dyra,och leva fattig resten av månaden sen...

så sluta ställ krav på dig/er! ta dagen som den kommer,så blir både du och hästen lyckligare!

 

[Zadir]

Sv: När började det gå utför?

Är det bara jag som upplever det som att hästägandet har blivit svårt, jobbigt, tufft och så jäkla krävande? Jag ska förklara lite vad jag egentligen syftar på:

För 15 år sedan när jag skaffade min första häst, en stor svart f.d. galoppör som var totalt vild till en början, då var allt ganska enkelt. Jag hade hästen i ett litet mysigt stall mitt i ingenstans utan några som helst lyxigheter som varmvatten, han reds med en billig börjes-sadel och ett tjockt tvådelat bett, han fick lagom med hö och havre & mineraler så att han var fin i hullet, jag hade inget som helst träningsupplägg utan red som jag ville, hoppade ibland o.s.v. Han var aldrig skadad. Vi tävlade ibland, och han gick alltid felfria rundor. Min dåvarande tränare tyckte att jag hade god potential för att gå långt - elitnivå - i framför allt hoppning... Allt var så okomplicerat

Och så jämför man med idag - 15 år senare. Man vill ha ett stall med alla bekvämligheter, Man ska ha en sadel för minst 10.000 (allt annat är ju enligt de flesta skräp) som är utprovad en gång i halvåret, man ska ha en massa specialbett som inte riskerar att störa hästen ett dugg, man ska inte ha nosgrimma. Man ska ha på grammet uträknad foderstat med analyserat hö, man blir utpekad som usel ryttare och hästplågare om man skulle råka göra fel i sin ridning (om man inte sitter rätt, om man har en spänd häst o.s.v.) Man ska röntga hästen så fort den inte känns bra, gärna behandla med massör och kirropraktor, Man ska kolla tänderna i förebyggande syfte en gång i halvåret, Man ska ha ett perfekt träningsupplägg, ja listan kan göras lång...

Och nu har jag en sak att erkänna: Jag är ingen bra hästägare längre, för jag tycker inte att det är lika kul längre... Fram tills för 5 år sedan hade jag fina välmående hästar som var roliga och lätta att rida, och jag var i andras ögon en mycket duktig ryttare. Men nu är det annorlunda. Jag är en för dålig ryttare för att rida min häst felfritt, jag är för fattig för att ha ute massör, kiropraktor och sadelutprovare var och varannan vecka och jag är för stressad och spänd för att inte bli förbannad på hästen när vår kommunikation inte fungerar... För var dag som går känns det som att jag inte är tillräckligt duktig/rik/kunnig för att vara en bra hästägare...

Har gått från lovande talang med välridna hästar som ALDRIG var skadade till en medelmåtta som inte har utrymme nog i mitt huvud för att tänka på allt som tänkas ska... Och ridningen har gått åt helvete, från svårklasshoppning tillbaka till att öva på att sitta rätt i sadeln - i skritt Är så jävla deppig, och arg på mig själv för att jag blivit som jag blivit... Hur hitta man tillbaka till det roliga och okomplicerade? Hur släpper man kraven? Hur överlevde alla hästar förr då hästhållningen var så okomplicerad? Många tankar som snurrar...

Jag vet precis vad du menar!!
Jag gick från mitt lilla russ som jag red i en sliten nosgrimma, barbacka året runt i skog och mark. Tränade som jag ville och vi kunde också (hoppade 1.10 )
Sedan byttes det häst till ett halvblod utbildad LB/LB. Genast blev allting mycket tråkigare för kraven blev högre.
Nu har jag köpt mig min första egna häst. En varmblodsvallack och utrustningen på honom är nu hackamore och ett schabrak. Jag själv har min hjälm jag köpte för ca 4 år sedan
Det går att göra ridningen rolig igen! Släpp bara alla kraven!

 

[Nattfari]

Sv: När började det gå utför?

Jag håller med! Fast för att vara ärlig var det inte för 15 år sedan. det var ca. 7 år sedan. Jag bodde på landet. Jag hade mina 2 islandsston och deras 2 hingstföl. Vi hade dom i ett skruttigt stall. Vi hade inte råd med sadel till båda så den ena hade en 20 årig gammal militär sadel, vi hade inga lyxigheter överhuvud taget. Deras foderstat bestod av hö. och havre efter ridturen. Allt var slappt, men hästarna var friska och mådde bra! Nu ska man ha allt möjligt skit till dom. en massa saker som ska göra häst-ägandet "lättare".
På vilket sätt blir det lättare?? Jag har iallafall inte märkt av den "lättare" biten! Jag vill tillbaka till förr!!