När barnet inte kan bo hemma?

Det är möjligt att han gör, jag vet inte. Senaste kontaktförsöket för hans del ledde till tingsrätten för hans del.

Jag är mer inne på att blocka än sambon som säger att även om man blockar Messenger så finns det ju fler kontaktvägar. Det har han ju rätt i, förmodligen börjar hon skriva via pappans konto eller smsa osv istället.

Just nu tror jag sonen tycker att någon står på hans sida i detta med att främja hans dataanvändande. För det är ju det absolut viktigaste i hans liv. Men jag tror även att han tycker det är väldigt jobbigt att se henne skriva att hon skall anmäla oss, att hon skall kontakta soc osv. Soc är förberedda på att hon ringer dem. Och vet även vad hennes frågor handlar om, dvs ha koll på oss. När jag frågat sonen om han inte själv tycker det är lite konstigt med alla hennes frågor har han inga svar på det. Mer än att hon är snäll när de ses. Idag finns inget regelrätt umgänge utan att åker dit på lovet till farmor och sedan träffar han pappan korta svängar. Men pappan sitter på piedestal där.

Ja, det krockar jättemycket och som sagt jag tror många farit illa av det. På sätt och vis hade jag enorm tur att pappan gav upp där.

Jag hoppas ju sonen kommer till insikt, men just nu är det svårt att se att han skulle göra det. Han har sin problematik och pappan sitter som sagt på piedestal.
Ja det är svårt med alla typer av kontaktvägar idag.

Precis. Jag tror att efter ett vulkanutbrott så kan han förhoppningsvis landa i den trygghet det ändå ger även om det kan sitta långt inne, att du står på hans sida och står kvar. En förälder (och dess partner) ska inte få förstöra såhär. Det är helt vansinne!

Ja så är det ju även om risken är det som nu har hänt, pappan sätts på piedestal och är ofelbar och åtråvärd. Det hade varit så mycket enklare om barnet hade sett vem och hur han verkligen är.

Ja jag tror inte att det kommer ske i en handvändning och det bästa hade ju varit om han kunde se sin pappa som han är istället för hur han önskar att han hade varit.
 
Idag är jag sjuk, sambon och sonen var på familjebehandling idag. Hans svar på varför han sparkats var att han inte visste. Enligt honom kan han heller inte förstå själv att han ses som hotfull när han hotar. Jag skall ringa dit imorgon.

Nu skall han till pappan imorgon, något som jag denna gången inte alls ser fram emot då han minsann pratat med pappans nya som sitter på Messenger och korsförhör honom. Visst får man bry sig om sina bonusbarn men hon lägger det på en sjuk nivå. Hela konversationen består av frågor från henne men då inte om sonen utan om vad vi gör/säger/ tycker osv. När hon fick nys om att sonen gick på samtal ville hon veta allt som sades och vad vi sa men framför allt ville hon ha numret dit för att själv anmäla att han inte har fri tillgång till sin dator som pappan köpt. Dock inte en enda omtanke om sonen eller vad som händer osv. Pappan är totalt obrydd i sedvanlig ordning och farmor lär pressa huvudet fullt med dynga på honom som vanligt. ”Ja, pappa ångrar mest är att mamman fick ensam vårdnad”- Ja, han ville aldrig ha någon, ”vi vill gärna ge dig en stor TV men mamma säljer ju den då”- aldrig stulit nåt eller säljer hans grejer. Han är så fruktansvärt fylld med hat när han varit där tyvärr.


Dock drar de massor med energi som jag inte har nu 😢
Även om de inte har med saken alls att göra. De ses några dagar varje lov.

Vet inte vad jag ville med detta inlägg mer än att ventilera.

Du får helt enkelt slå dövörat till om det där. Uppenbarligen är de intrigmakare. Låter ärligt som världens töntigaste grej att sjabbla om. Hur mycket han får använda datorn...
 
Du får helt enkelt slå dövörat till om det där. Uppenbarligen är de intrigmakare. Låter ärligt som världens töntigaste grej att sjabbla om. Hur mycket han får använda datorn...

Man kan tycka det, tyvärr kan jag inte det då allt detta hänger ihop med hur det funkar hemma.

Innan pappans nya började bete sig som en rabiat galning så var sonen inte såhär hatisk, nedlåtande, slog mig inte. Även om han alltid varit ett enormt resurskrävande barn så fanns inte detta hatet mot mig innan hon började med detta.

Ett barn och i synnerhet ett med sonens diagnoser som inte kan tolka in saker är det enormt destruktivt att uppvigla honom att ”säg till mamma att får du inte ha datorn anmäler vi”, eller fråga ut honom flera gånger om dagen vad mamma säger och om han får ha datorn. Datorn är hans beroende, som att ge en alkoholist en flaska sprit. När det dessutom leder till hot och våld härhemma då barnet blir tonförvirrad.... nej då slår man definitivt inte dövörat till.
 
Ja det är svårt med alla typer av kontaktvägar idag.

Precis. Jag tror att efter ett vulkanutbrott så kan han förhoppningsvis landa i den trygghet det ändå ger även om det kan sitta långt inne, att du står på hans sida och står kvar. En förälder (och dess partner) ska inte få förstöra såhär. Det är helt vansinne!

Ja så är det ju även om risken är det som nu har hänt, pappan sätts på piedestal och är ofelbar och åtråvärd. Det hade varit så mycket enklare om barnet hade sett vem och hur han verkligen är.

Ja jag tror inte att det kommer ske i en handvändning och det bästa hade ju varit om han kunde se sin pappa som han är istället för hur han önskar att han hade varit.

Tack 😍
Jag pratade med familjebehandlaren idag ang detta att blocka. Hon tyckte att i så fall med sonens godkännande. Så får hon ringa honom om hon tycker hon behöver prata i så fall.

Hon var även inne på att själv kontakta pappans nya och prata med henne. Det kan bli katastrof samtidigt betydligt bättre än om någon av oss härhemma gör det. Hade någon frågat i julas vad jag tyckte om henne hade jag svarat att det var positivt att hon brydde sig... så min inställning till henne beror enbart på det sjuka beteendet hon utövar.

Jag hoppas ju att dagen kan komma där sonen förstår själv vad som sker... tyvärr kommer det kanske aldrig att ske.

Just nu är han tyvärr hos pappan, sitter och lurar på hur man skall prata med honom när han kommer hem.
 
Man kan tycka det, tyvärr kan jag inte det då allt detta hänger ihop med hur det funkar hemma.

Innan pappans nya började bete sig som en rabiat galning så var sonen inte såhär hatisk, nedlåtande, slog mig inte. Även om han alltid varit ett enormt resurskrävande barn så fanns inte detta hatet mot mig innan hon började med detta.

Ett barn och i synnerhet ett med sonens diagnoser som inte kan tolka in saker är det enormt destruktivt att uppvigla honom att ”säg till mamma att får du inte ha datorn anmäler vi”, eller fråga ut honom flera gånger om dagen vad mamma säger och om han får ha datorn. Datorn är hans beroende, som att ge en alkoholist en flaska sprit. När det dessutom leder till hot och våld härhemma då barnet blir tonförvirrad.... nej då slår man definitivt inte dövörat till.
fast vad ska en 15 åring utan vänner göra? Diska, städa, läsa böcker? Klart han sitter med sin dator.
 
Han gör allt det du tar upp, inklusive sitter med sin dator. Vad är problemet? Jag hänger inte med riktigt

Problemet är väl att han är aggressiv mot dig för du begränsar hans datatid. Vilket tvingar honom att söka sig till ex biblioteket och rasterna i skolan för att få surfa ifred?
Hans pappas nya hotar med att anmäla om ni begränsar hans tid och du blir arg för det. Låt henne anmäla då. Låt pojken få prata ostört med sin pappa och hans nya (fast de är svin), ingen blir bättre av att du blockar dem. Han kommer se det som att du kontrollerar honom och kommer förmodligen bli ännu värre hemma.
 
Problemet är väl att han är aggressiv mot dig för du begränsar hans datatid. Vilket tvingar honom att söka sig till ex biblioteket och rasterna i skolan för att få surfa ifred?
Hans pappas nya hotar med att anmäla om ni begränsar hans tid och du blir arg för det. Låt henne anmäla då. Låt pojken få prata ostört med sin pappa och hans nya (fast de är svin), ingen blir bättre av att du blockar dem. Han kommer se det som att du kontrollerar honom och kommer förmodligen bli ännu värre hemma.

Nu tycker ju familjebehandlaren exakt tvärtemot vad du tycker. Och jag håller nog med henne. Att ge honom fri datatid är destruktivt, så även att pappans nya håller på som hon gör flera gånger om dagen.
 
Tack 😍
Jag pratade med familjebehandlaren idag ang detta att blocka. Hon tyckte att i så fall med sonens godkännande. Så får hon ringa honom om hon tycker hon behöver prata i så fall.

Hon var även inne på att själv kontakta pappans nya och prata med henne. Det kan bli katastrof samtidigt betydligt bättre än om någon av oss härhemma gör det. Hade någon frågat i julas vad jag tyckte om henne hade jag svarat att det var positivt att hon brydde sig... så min inställning till henne beror enbart på det sjuka beteendet hon utövar.

Jag hoppas ju att dagen kan komma där sonen förstår själv vad som sker... tyvärr kommer det kanske aldrig att ske.

Just nu är han tyvärr hos pappan, sitter och lurar på hur man skall prata med honom när han kommer hem.
Frågan är om sonen kan ta ett sådant beslut?

Att familjebehandlaren tar kontakt kan bli bra om hon kan formulera sig på ett sätt som går fram hos partnern. Hoppas det kan hjälpa om hon gör det! Jamen precis! Ofta tror/utgår folk ifrån att det handlar om svartsjuka och jada jada när man inte kommer överens med exets nya och visst, det händer säkert men väldigt ofta ligger det helt andra saker bakom.

Vad som sker kanske han aldrig förstår men kanske kan han ändå uppskatta/känna trygghet i att slippa bli utfrågad, att du som hans förälder tar det ansvaret ifrån honom för som jag förstår vill han inte ha de där utfrågningarna. Att de gör honom förvirrad och arg och inte ger något positivt i hans liv. Sedan att han kanske inte kan få ihop det där att det är det som gör honom arg och förvirrad är en helt annan sak. Han är ju dessutom mitt i en hormonstorm och det kan göra vem som helst nära till känslorna och i hans fall kanske ilska ligger närmast till hands att ta till. När den hormonstormen lägger sig så kan det förhoppningsvis bli bättre.

Jobbigt :( Jag hade låtit honom landa igen några dagar innan du tar upp det så att den mesta av förvirringen/frustrationen/ilskan efter besöket hos pappan har lagt sig. Man har ju alltid bäst utgångsläge när allt är lugnt både inombords och runtomkring. (Eller, så lugnt det nu kan bli.)
 
Frågan är om sonen kan ta ett sådant beslut?

Att familjebehandlaren tar kontakt kan bli bra om hon kan formulera sig på ett sätt som går fram hos partnern. Hoppas det kan hjälpa om hon gör det! Jamen precis! Ofta tror/utgår folk ifrån att det handlar om svartsjuka och jada jada när man inte kommer överens med exets nya och visst, det händer säkert men väldigt ofta ligger det helt andra saker bakom.

Vad som sker kanske han aldrig förstår men kanske kan han ändå uppskatta/känna trygghet i att slippa bli utfrågad, att du som hans förälder tar det ansvaret ifrån honom för som jag förstår vill han inte ha de där utfrågningarna. Att de gör honom förvirrad och arg och inte ger något positivt i hans liv. Sedan att han kanske inte kan få ihop det där att det är det som gör honom arg och förvirrad är en helt annan sak. Han är ju dessutom mitt i en hormonstorm och det kan göra vem som helst nära till känslorna och i hans fall kanske ilska ligger närmast till hands att ta till. När den hormonstormen lägger sig så kan det förhoppningsvis bli bättre.

Jobbigt :( Jag hade låtit honom landa igen några dagar innan du tar upp det så att den mesta av förvirringen/frustrationen/ilskan efter besöket hos pappan har lagt sig. Man har ju alltid bäst utgångsläge när allt är lugnt både inombords och runtomkring. (Eller, så lugnt det nu kan bli.)

Jag tror inte han kan det, inte på egen hand.

Tror också det är bra om familjebehandlaren pratar med henne. Dels slipper jag/vi ännu en vända med hot, hat och polisanmälningar från hennes sida och dels tror jag hon kan lägga fram det på ett bättre sätt. Dessutom kan det ju ge en hint när någon utifrån reagerar.

Tror svartsjuka kommer från hennes sida, jag fick ju läsa förhören hos polisen gällande henne för många år sedan när hon dagligen tillsammans med pappan hotade mig/oss. Från hennes sida handlade det om just svartsjuka, att jag varit med honom och hon inte kunnat släppa detta osv...och från min sida har det varit helt lugnt. Jag träffade min nuvarande före hon träffade pappan. Jag var bara glad att han träffade någon för att dels slippa dåligt samvete och dels för att han kanske skulle lägga mindre fokus att hata och hota mot mig. Året efter dömdes han i tingsrätten så det var inga små saker han gjorde heller.

Vi skall träffa familjebehandlaren tidigt i veckan och sonen längre fram så jag tänker att hon får börja lyfta detta med henne och så ser vi var vi hamnar. Jag tänker att även där kanske det är lättare för honom att prata öppet med henne än om jag/vi gör det.
Faktiskt känns det otroligt skönt att hon finns med i bilden familjebehandlaren. Dels för att hon känns otroligt kompetent och dels för att hon är duktig på barn som är som sonen och har det betendet han har.
 
Sonen kom igår, skött sig ganska okej och fått lov att testa ha mobilen med vissa restriktioner- mobilen skall läggas ner när han skall sova och vara hemma när han är i skolan. Har peppar peppar funkar.

Däremot har pappans nya sedan igår kväll skrivit till honom 3-4 gånger sen igår och tjatat ang att han skall ha sin dator. Jag blir helt matt, känns inte som ett friskt betende 😱
 
Vi pressar inte sonen, men man får ju försöka iaf att få honom att göra det han skall.

Vi har inte pratat med skolinspektionen.

Jag fattade inte det sista. Vi är nöjda om sonen får E. Samtidigt är det grymt frustrerade att inte få hjälp av skolan när vi vet att han skulle kunna lyckas så bra med rätt stöd. Tyvärr anser skolan att det stödet är vi, genom att ”prata prata och prata”.

Vi vet ju också vad som krävs för att det skall funka hyfsat i skolan. Och det är att datorn försvinner. Vi testade nämligen detta i samråd med hans lärare ett par veckor samt att laddsladden varit borta några veckor. Rapporten från skolan var lysande

Helt plötsligt steg resultaten med hästlängder. Han fick också läxorna i pappersform eftersom han ingen dator hade.
När han gjorde skolarbetet på skoltid minskade också läxtiden och han kunde få mer fritid vid datorn hemma.

Trots att skolan sett detta vägrar de. Och snabbt som attan satte de tillbaka datorn. De vet alltså lika bra som vi att datorn är ett problem. Och det säger sonen också självmant att datorn hindrar honom.
Vi försökte även att läraren skulle ta datorn de lektioner den inte behövdes. Det gick inte, han skulle lämna den själv och det gjorde han ju inte 🤔 Och det skulle vara utpekande att läraren skulle ta den osv. Och sonen själv glömmer ju lämna den själv och är säkerligen inte motiverad att göra det.
Finns det någon möjlighet att ni kan skriva ut läxorna? Helt sjukt dock att inte skolan gör det om han behöver det.
 
Finns det någon möjlighet att ni kan skriva ut läxorna? Helt sjukt dock att inte skolan gör det om han behöver det.
Vi kan tyvärr inte det, och även om vi kunnat skall allt skrivas in på datorn sedan vilket gör att det blir stopp för honom.

Dock har soc lovat att hjälpa oss prata med skolan. De är heller inte nöjda med att skolan inte hjälper till och detta ”prata med honom” hela tiden. De förstår också, eller rättare sagt familjebehandlaren förstår tydligt vad det är för ”typ av barn” och att prata inte hjälper. Än mindre att han själv skall lämna datorn på morgonen till läraren.
 
Sonen kom igår, skött sig ganska okej och fått lov att testa ha mobilen med vissa restriktioner- mobilen skall läggas ner när han skall sova och vara hemma när han är i skolan. Har peppar peppar funkar.

Däremot har pappans nya sedan igår kväll skrivit till honom 3-4 gånger sen igår och tjatat ang att han skall ha sin dator. Jag blir helt matt, känns inte som ett friskt betende 😱

Han sonen har peppar peppar skött detta led mobilen utomordentligt i 3 dagar.
Tyvärr skriver pappans nya konstant. Igår visade han självmant vad och hur hon skriver och uppger att han tycker det är jättejobbigt. Att hon frågar och frågar minst 5 gånger om dagen nu. Hon fick även eld i baken när sonen sagt att han satt på möte med familjebehandlaren så hon gjorde också en anmälan på oss- att han inte får ha datorn konstant- som de köpt. Men som sagt de kommer att prata med henne. Att det är osunt och inte för barnets bästa att hon sitter och beter sig så och uppmanar flera gånger om dagen att ”säg till mamma att du skall ha den, annars anmäler jag-säg det”.

Kändes ändå skönt att han själv uppger att det är ett problem såsom hon håller på, och att det är konstigt då varken pappa eller andra sitter och korsförhör honom på det sättet.
 
Han sonen har peppar peppar skött detta led mobilen utomordentligt i 3 dagar.
Tyvärr skriver pappans nya konstant. Igår visade han självmant vad och hur hon skriver och uppger att han tycker det är jättejobbigt. Att hon frågar och frågar minst 5 gånger om dagen nu. Hon fick även eld i baken när sonen sagt att han satt på möte med familjebehandlaren så hon gjorde också en anmälan på oss- att han inte får ha datorn konstant- som de köpt. Men som sagt de kommer att prata med henne. Att det är osunt och inte för barnets bästa att hon sitter och beter sig så och uppmanar flera gånger om dagen att ”säg till mamma att du skall ha den, annars anmäler jag-säg det”.

Kändes ändå skönt att han själv uppger att det är ett problem såsom hon håller på, och att det är konstigt då varken pappa eller andra sitter och korsförhör honom på det sättet.
Jag får en märklig tanke om att där kan finnas programvara i datorn som ger pappans nya någon form av kontroll. Avlyssning? Kamera? Annat?
Kan det vara i spelen?
Något är det ju och det behöver inte ens ha det minsta med sonen att göra.
 
Jag får en märklig tanke om att där kan finnas programvara i datorn som ger pappans nya någon form av kontroll. Avlyssning? Kamera? Annat?
Kan det vara i spelen?
Något är det ju och det behöver inte ens ha det minsta med sonen att göra.
Tanken har slagit mig, det var tydligen superviktigt att han skulle ha med datorn när han hälsade på. Det funderade vi över, varför det skulle vara så viktigt. Träffar man ett barn ca 6 gånger per år borde det väl vara viktigare att umgås än att sitta vid hans dator.
 
Tanken har slagit mig, det var tydligen superviktigt att han skulle ha med datorn när han hälsade på. Det funderade vi över, varför det skulle vara så viktigt. Träffar man ett barn ca 6 gånger per år borde det väl vara viktigare att umgås än att sitta vid hans dator.
Om jag var ni så skulle jag låta undersöka datorn.
Tänk om alla problem egentligen sitter i den.
Kan han använda skoldatorn i stället?
Då så kan ni liksom kortsluta pappans nya.
 
Ja det är ju en snabb och effektiv lösning.
Men det vore ju roligare att hitta vad det nu är.
Då så kan man avsluta kontakten med pappans nya helt.

Det hade varit intressant att veta. Något lurt är det. Just att fråga flera gånger om dagen om han fått datorn, känns ju lite som att det är nåt annat bakom. Och att hon skulle göra något med den om han haft den med.

Hon kommer att bli kontaktad idag ang sina sjuka kontaktförsök till sonen. Han satt med mig igår när hon skrev och hon verkar minst sagt besatt vilket de också tyckte... att hennes betende inte verkade normalt. Men han behöver oavsett få slippa hennes kontaktande och utfrågningar flertal gånger om dagen.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Vi har 2 barn. Ett på 10 och ett på 7. Det yngre barnet är till vissa delar extremt olik sitt äldre syskon och saker som fungerat med...
Svar
16
· Visningar
984
Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
4 072
Senast: Anonymisten
·
Övr. Barn Har en 15 åring som just nu driver mig till vansinne. Han har betygsvarning i SEX ämnen nu inför terminsavslutet i 8an och han skiter...
Svar
18
· Visningar
3 732
Senast: Tassa
·
Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
49
· Visningar
5 407

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp