När barnet inte kan bo hemma?

[mamman]

Enligt honom är det inte så, hans förklaring är att han var arg över datorn, att han inte får ha dem som han vill.
Och det är lite så han fungerar... han lever här och nu och i det som är precis för stunden.

Snarare blev han väldigt förvånad att läraren anmält/visat någon oro över hans utsagor. Han hade bara ”förklarat irritationen över för lite datatid.”

Jag hade också blivit förvånad om en skola gjorde en orosanmälan bara för att ett barn säger att den inte får använda datorn obegränsat, eller om en tonåring säger att den ibland har konflikter med sina föräldrar (om de inte har konflikter skulle man kanske bli orolig ...). Speciellt mot bakgrund hur mycket det diskuteras att det är viktigt att begränsa skärmtiden (inte bara för barn). Skolan har ju ingen aning om hur mycket han får använda datorn eller omständigheterna ikring i övrigt. Orosanmäler de om han säger att han inte får äta hur mycket godis han vill också? Undersökte de inte ens rimligheten i sanningshalten? Jag vet att skolor måste anmäla om de msstänker att ett barn far illa och att det då givetvis inte är lämpligt att kolla med föräldrarna först. Men att ett barn inte får använda dator obegränsat kan inte vara definition på att fara så illa. Långt ifrån alla barn (även i rika länder) har överhuvudtaget tillgång till egen dator. Den kännedom som de har (borde ha) om din son borde dessutom innebära att de inte tar allt vad han säger på så stort allvar.

Tycker inte att du alls behöver skämmas för att göra en anmälan till skolinspektionen vad avser bristerna i hjälpen till din son utan ytterligare dialog. Det är hög tid att skolan börar koncentrera sig på vad som är skolans skyldigheter och slutar skylla sina tillkortakommanden på föräldrarna. Ni har det tufft nog ändå.

 

[Luff]

Jag hade också blivit förvånad om en skola gjorde en orosanmälan bara för att ett barn säger att den inte får använda datorn obegränsat, eller om en tonåring säger att den ibland har konflikter med sina föräldrar (om de inte har konflikter skulle man kanske bli orolig ...). Speciellt mot bakgrund hur mycket det diskuteras att det är viktigt att begränsa skärmtiden (inte bara för barn). Skolan har ju ingen aning om hur mycket han får använda datorn eller omständigheterna ikring i övrigt. Orosanmäler de om han säger att han inte får äta hur mycket godis han vill också? Undersökte de inte ens rimligheten i sanningshalten? Jag vet att skolor måste anmäla om de msstänker att ett barn far illa och att det då givetvis inte är lämpligt att kolla med föräldrarna först. Men att ett barn inte får använda dator obegränsat kan inte vara definition på att fara så illa. Långt ifrån alla barn (även i rika länder) har överhuvudtaget tillgång till egen dator. Den kännedom som de har (borde ha) om din son borde dessutom innebära att de inte tar allt vad han säger på så stort allvar.

Tycker inte att du alls behöver skämmas för att göra en anmälan till skolinspektionen vad avser bristerna i hjälpen till din son utan ytterligare dialog. Det är hög tid att skolan börar koncentrera sig på vad som är skolans skyldigheter och slutar skylla sina tillkortakommanden på föräldrarna. Ni har det tufft nog ändå.

Skolan är skyldig att göra en orosanmälan. Inte en anmälan MOT föräldrar eller vårdnadshavare. Det har inget med att göra vem som gjort vad utan att det finns en "oro" runt barnet.
Kan vara att dom ser att ett barn är utåtagerande, ljuger mycket, skadar sig själv eller har trasiga kläder.

 

[mamman]

Skolan är skyldig att göra en orosanmälan. Inte en anmälan MOT föräldrar eller vårdnadshavare. Det har inget med att göra vem som gjort vad utan att det finns en "oro" runt barnet.
Kan vara att dom ser att ett barn är utåtagerande, ljuger mycket, skadar sig själv eller har trasiga kläder.

Jo jag förstår det. Men här vet ju skolan redan om att barnet har en problematik som det arbetas med? Men kanske måste det vara så.
Skolan har tidigare skyllt på föräldrarna när skolarbetet inte fungerar, även om de inte gjort det med sin anmälan.

 

[Emine]

Jo jag förstår det. Men här vet ju skolan redan om att barnet har en problematik som det arbetas med? Men kanske måste det vara så.
Skolan har tidigare skyllt på föräldrarna när skolarbetet inte fungerar, även om de inte gjort det med sin anmälan.

I detta fallet var det slöjdläraren han pratat med (trodde han). Detta är inte hans klassföreståndare. Tror inte skolan är så insatta alls i hans problematik, vad jag förstår kan de bara göra en orosanmälan, får ev svara på lite uppföljande frågor och sedan får de inte veta mer.
Vet att soc sa att de pratat med klassläraren ang sonen, läraren hade då sagt att han inte såg några tecken på att han skulle fara illa men att på sonen lät det som han gjorde väldigt många sysslor hemma. Vilket han ju inte gör men i sonens ögon kan det nog vara så. Bara att lägga strumporna i tvättkorgen kan ju vara en jättegrej där.

Skolan i sig har gjort helt rätt, de måste anmäla vid minsta oro. Ett barn som anser att det är mycket konflikter hemma är en potentiell oro.

Även om jag själv som förälder blir totalt krossad över varje anmälan så förstår jag att de görs.

Sonen pratade jag med senast idag då han ”glömt” familjebehandlingen och ”glömt” gå hem direkt efter skolan. Han tyckte inte alls det var trevligt med ytterligare en anmälan, utan kände sig snarare missförstådd. För han hade inte alls menat så. Jag som känner sonen förstår ju både hur han tänker att han ”tjurar av sig”... men även hur illa det låter i andras öron. Samtidigt som han egentligen varken menar något med det eller ens vill att någon skall agera på det.

 

[em-pirre]

@Emine ju fler anmälningar desto bättre! Det måste synas att ni har problem.

@mamman skolan gjorde ett exemplariskt jobb. Om ett barn är uppgiven och berättar att hen mår dåligt, föräldrarna grälar med honom (har han varit på dåligt humör kan han ha brett på lite också, eller så såg läraren att pojken inte mår bra, vilket är en ganska klar analys) så måste läraren anmäla.

Jag blir så trött på att folk tror att man anmäler föräldrarna och att det är något fult. Det är en OROSanmälan där man ser att familjen eller någon i familjen behöver stöd och hjälp. Hur kan man bli arg på det...

 

[monster1]

I detta fallet var det slöjdläraren han pratat med (trodde han). Detta är inte hans klassföreståndare. Tror inte skolan är så insatta alls i hans problematik, vad jag förstår kan de bara göra en orosanmälan, får ev svara på lite uppföljande frågor och sedan får de inte veta mer.
Vet att soc sa att de pratat med klassläraren ang sonen, läraren hade då sagt att han inte såg några tecken på att han skulle fara illa men att på sonen lät det som han gjorde väldigt många sysslor hemma. Vilket han ju inte gör men i sonens ögon kan det nog vara så. Bara att lägga strumporna i tvättkorgen kan ju vara en jättegrej där.

Skolan i sig har gjort helt rätt, de måste anmäla vid minsta oro. Ett barn som anser att det är mycket konflikter hemma är en potentiell oro.

Även om jag själv som förälder blir totalt krossad över varje anmälan så förstår jag att de görs.

Sonen pratade jag med senast idag då han ”glömt” familjebehandlingen och ”glömt” gå hem direkt efter skolan. Han tyckte inte alls det var trevligt med ytterligare en anmälan, utan kände sig snarare missförstådd. För han hade inte alls menat så. Jag som känner sonen förstår ju både hur han tänker att han ”tjurar av sig”... men även hur illa det låter i andras öron. Samtidigt som han egentligen varken menar något med det eller ens vill att någon skall agera på det.

Men ni behöver ju hjälp av soc, det är ju det den här tråden handlar om väll?

 

[Emine]

Men ni behöver ju hjälp av soc, det är ju det den här tråden handlar om väll?

Det har vi ju redan, är ju rent krasst bara de som vill hjälpa.

 

[monster1]

Det har vi ju redan, är ju rent krasst bara de som vill hjälpa.

Det är ju de som har ansvaret för ytterst av alla instanser om det inte gäller att han ska vara inlagd för då är det ju sjukvården. Skolan har ju inte ansvar för hemsituationen även om man kanske kunde önska att de kunde anpassa hans utbildning mer.

 

[Emine]

Det är ju de som har ansvaret för ytterst av alla instanser om det inte gäller att han ska vara inlagd för då är det ju sjukvården. Skolan har ju inte ansvar för hemsituationen även om man kanske kunde önska att de kunde anpassa hans utbildning mer.

Samtidigt skyller ju skolan enbart på oss, att han inget gör i skolan. Blir en otroligt negativ rundgång

 

[Emine]

Idag är jag sjuk, sambon och sonen var på familjebehandling idag. Hans svar på varför han sparkats var att han inte visste. Enligt honom kan han heller inte förstå själv att han ses som hotfull när han hotar. Jag skall ringa dit imorgon.

Nu skall han till pappan imorgon, något som jag denna gången inte alls ser fram emot då han minsann pratat med pappans nya som sitter på Messenger och korsförhör honom. Visst får man bry sig om sina bonusbarn men hon lägger det på en sjuk nivå. Hela konversationen består av frågor från henne men då inte om sonen utan om vad vi gör/säger/ tycker osv. När hon fick nys om att sonen gick på samtal ville hon veta allt som sades och vad vi sa men framför allt ville hon ha numret dit för att själv anmäla att han inte har fri tillgång till sin dator som pappan köpt. Dock inte en enda omtanke om sonen eller vad som händer osv. Pappan är totalt obrydd i sedvanlig ordning och farmor lär pressa huvudet fullt med dynga på honom som vanligt. ”Ja, pappa ångrar mest är att mamman fick ensam vårdnad”- Ja, han ville aldrig ha någon, ”vi vill gärna ge dig en stor TV men mamma säljer ju den då”- aldrig stulit nåt eller säljer hans grejer. Han är så fruktansvärt fylld med hat när han varit där tyvärr.


Dock drar de massor med energi som jag inte har nu
Även om de inte har med saken alls att göra. De ses några dagar varje lov.

Vet inte vad jag ville med detta inlägg mer än att ventilera.

 

[monster1]

Idag är jag sjuk, sambon och sonen var på familjebehandling idag. Hans svar på varför han sparkats var att han inte visste. Enligt honom kan han heller inte förstå själv att han ses som hotfull när han hotar. Jag skall ringa dit imorgon.

Nu skall han till pappan imorgon, något som jag denna gången inte alls ser fram emot då han minsann pratat med pappans nya som sitter på Messenger och korsförhör honom. Visst får man bry sig om sina bonusbarn men hon lägger det på en sjuk nivå. Hela konversationen består av frågor från henne men då inte om sonen utan om vad vi gör/säger/ tycker osv. När hon fick nys om att sonen gick på samtal ville hon veta allt som sades och vad vi sa men framför allt ville hon ha numret dit för att själv anmäla att han inte har fri tillgång till sin dator som pappan köpt. Dock inte en enda omtanke om sonen eller vad som händer osv. Pappan är totalt obrydd i sedvanlig ordning och farmor lär pressa huvudet fullt med dynga på honom som vanligt. ”Ja, pappa ångrar mest är att mamman fick ensam vårdnad”- Ja, han ville aldrig ha någon, ”vi vill gärna ge dig en stor TV men mamma säljer ju den då”- aldrig stulit nåt eller säljer hans grejer. Han är så fruktansvärt fylld med hat när han varit där tyvärr.


Dock drar de massor med energi som jag inte har nu
Även om de inte har med saken alls att göra. De ses några dagar varje lov.

Vet inte vad jag ville med detta inlägg mer än att ventilera.

Det kanske är bra om hon ringer er samtalskontakt, de lär ju se rakt igenom henne och kanske kan stötta er som helhet och reda upp det som händer.

 

[Emine]

Det kanske är bra om hon ringer er samtalskontakt, de lär ju se rakt igenom henne och kanske kan stötta er som helhet och reda upp det som händer.

Jag tror inte det, hon har ingen vårdnad eller någon stor del i hans liv. Även sekretessen gör att de inte kan diskutera sonen med henne. De ses kanske 6 gånger per år max

 

[TinyWiny]

Idag är jag sjuk, sambon och sonen var på familjebehandling idag. Hans svar på varför han sparkats var att han inte visste. Enligt honom kan han heller inte förstå själv att han ses som hotfull när han hotar. Jag skall ringa dit imorgon.

Nu skall han till pappan imorgon, något som jag denna gången inte alls ser fram emot då han minsann pratat med pappans nya som sitter på Messenger och korsförhör honom. Visst får man bry sig om sina bonusbarn men hon lägger det på en sjuk nivå. Hela konversationen består av frågor från henne men då inte om sonen utan om vad vi gör/säger/ tycker osv. När hon fick nys om att sonen gick på samtal ville hon veta allt som sades och vad vi sa men framför allt ville hon ha numret dit för att själv anmäla att han inte har fri tillgång till sin dator som pappan köpt. Dock inte en enda omtanke om sonen eller vad som händer osv. Pappan är totalt obrydd i sedvanlig ordning och farmor lär pressa huvudet fullt med dynga på honom som vanligt. ”Ja, pappa ångrar mest är att mamman fick ensam vårdnad”- Ja, han ville aldrig ha någon, ”vi vill gärna ge dig en stor TV men mamma säljer ju den då”- aldrig stulit nåt eller säljer hans grejer. Han är så fruktansvärt fylld med hat när han varit där tyvärr.


Dock drar de massor med energi som jag inte har nu
Även om de inte har med saken alls att göra. De ses några dagar varje lov.

Vet inte vad jag ville med detta inlägg mer än att ventilera.

Jag hade ärligt talat satt stopp för besöken hos pappan. Det drar enbart ner ditt barn och eran familj än mer och det är skadligt för din son. Jag hade också sett till att pappans partner inte har någon kontakt med sonen. Det är ju helt vidrigt det hon håller på med och inte sunt beteende någonstans.

 

[Emine]

Jag hade ärligt talat satt stopp för besöken hos pappan. Det drar enbart ner ditt barn och eran familj än mer och det är skadligt för din son. Jag hade också sett till att pappans partner inte har någon kontakt med sonen. Det är ju helt vidrigt det hon håller på med och inte sunt beteende någonstans.

Tack, jag har inte vågat andas om det innan. Han är ju 15 dock och bestämmer själv. Möte med soc och familjebehandlare på måndag. Haft möte med soc även idag då vi pratade om just detta, hans hat gentemot mig när han varit hos pappa. Det får ju knappast sonen att må bättre. Han har aldrig varit såhär elak, nedlåtande osv sedan han började träffa pappa mer. Det är också tydligt att det inte är sonen hon bryr sig om utan om han får ha datorn samt ha koll på oss. Honom bryr hon sig egentligen inte om.

Vi pratade också om med soc om man kunde involvera farmor på något sätt. Just delge henne den problematik han har. Hon är väl den av den sidan som uppriktigt bryr sig om sonen och faktiskt vill ha honom hos sig. Även om hon pratar en del skit hon också.

Vi funderade senast igår på om man inte borde blockera pappas nya från hans telefon på Messenger och Facebook. Eller om det blir ett himla liv då.

 

[TinyWiny]

Tack, jag har inte vågat andas om det innan. Han är ju 15 dock och bestämmer själv. Möte med soc och familjebehandlare på måndag. Haft möte med soc även idag då vi pratade om just detta, hans hat gentemot mig när han varit hos pappa. Det får ju knappast sonen att må bättre. Han har aldrig varit såhär elak, nedlåtande osv sedan han började träffa pappa mer. Det är också tydligt att det inte är sonen hon bryr sig om utan om han får ha datorn samt ha koll på oss. Honom bryr hon sig egentligen inte om.

Vi pratade också om med soc om man kunde involvera farmor på något sätt. Just delge henne den problematik han har. Hon är väl den av den sidan som uppriktigt bryr sig om sonen och faktiskt vill ha honom hos sig. Även om hon pratar en del skit hon också.

Vi funderade senast igår på om man inte borde blockera pappas nya från hans telefon på Messenger och Facebook. Eller om det blir ett himla liv då.

Då får du här en helmassa jäklaranamma och styrka till att ta upp det för såhär ska det inte vara. Ert liv är tufft nog ändå utan att någon förstör för er än mer. Det är barnets rätt till sina föräldrar som ska räknas och om en förälder skadar barnet på det sätt pappan (med partner) gör så är det inget sunt umgänge. Jag minns alltför väl hur oerhört svårt det där var men som förälder får man trots det stå upp för både sitt barn och sig själv och säga stopp och jag tror att du någonstans har styrkan till att göra det. Jag tror på dig.

Idag går man ju efter mognad, inte ålder så det kan ändå vara möjligt att få igenom att han inte träffar pappan med hänvisning till hur destruktiv relationen är. Bedöms han inte som mogen nog att förstå vad resultatet av att träffa pappan är så kan det finnas möjlighet att slippa iallafall det negativa i ert liv.

Det här borde ju socialen/eran samtalskontakt kunna hjälpa till med tycker jag även om jag har fattat det som att det är domstol som bedömer i sista änden om barnet har tillräcklig mognad för att kunna ta egna beslut i sådana frågor.

 

[monster1]

Jag tror inte det, hon har ingen vårdnad eller någon stor del i hans liv. Även sekretessen gör att de inte kan diskutera sonen med henne. De ses kanske 6 gånger per år max

Ni kanske redan pratar om familjebehandlaren om det här med hans pappa och sambon?

 

[Emine]

Ni kanske redan pratar om familjebehandlaren om det här med hans pappa och sambon?

Det gör vi, de vet. Dock har samtalen mest handlat om hur det är hemma med alla konflikter osv och fokuserat på det.

 

[Emine]

Då får du här en helmassa jäklaranamma och styrka till att ta upp det för såhär ska det inte vara. Ert liv är tufft nog ändå utan att någon förstör för er än mer. Det är barnets rätt till sina föräldrar som ska räknas och om en förälder skadar barnet på det sätt pappan (med partner) gör så är det inget sunt umgänge. Jag minns alltför väl hur oerhört svårt det där var men som förälder får man trots det stå upp för både sitt barn och sig själv och säga stopp och jag tror att du någonstans har styrkan till att göra det. Jag tror på dig.

Idag går man ju efter mognad, inte ålder så det kan ändå vara möjligt att få igenom att han inte träffar pappan med hänvisning till hur destruktiv relationen är. Bedöms han inte som mogen nog att förstå vad resultatet av att träffa pappan är så kan det finnas möjlighet att slippa iallafall det negativa i ert liv.

Det här borde ju socialen/eran samtalskontakt kunna hjälpa till med tycker jag även om jag har fattat det som att det är domstol som bedömer i sista änden om barnet har tillräcklig mognad för att kunna ta egna beslut i sådana frågor.

Skulle det bli så att han inte får träffa pappan tror jag inte pappan bryr sig. Han är ju hos farmor när han åker dit och hälsar på lite hos pappa över dagen. Däremot skulle nog hans fru kunna ställa till liv.

Han är definitivt inte mogen att se sitt eget bästa på något sätt alls. Eller ens att se sin egen del i saker. Han är fortfarande djupt förvånad över allt detta som dragit igång med möten och grejer och är ganska obekväm med detta.

Pappan själv har inte haft något eget umgänge på 10 år eller något sådant. Och aldrig någonsin sagt varken bu eller bä kring det. Det var efter det framkom våld i hemmet där. Han nya var däremot i upplösningstillstånd. Där och då sa de på socialkontoret då jag frågade när sonen gjorde anmälan att ”du har som vårdnadshavare skyldighet att skydda ditt barn, men också skyldighet att främja umgänge” en mening jag tror förstört för extremt många då det ju krockar.

 

[TinyWiny]

Skulle det bli så att han inte får träffa pappan tror jag inte pappan bryr sig. Han är ju hos farmor när han åker dit och hälsar på lite hos pappa över dagen. Däremot skulle nog hans fru kunna ställa till liv.

Han är definitivt inte mogen att se sitt eget bästa på något sätt alls. Eller ens att se sin egen del i saker. Han är fortfarande djupt förvånad över allt detta som dragit igång med möten och grejer och är ganska obekväm med detta.

Pappan själv har inte haft något eget umgänge på 10 år eller något sådant. Och aldrig någonsin sagt varken bu eller bä kring det. Det var efter det framkom våld i hemmet där. Han nya var däremot i upplösningstillstånd. Där och då sa de på socialkontoret då jag frågade när sonen gjorde anmälan att ”du har som vårdnadshavare skyldighet att skydda ditt barn, men också skyldighet att främja umgänge” en mening jag tror förstört för extremt många då det ju krockar.

Ja och jag kan gissa att då kanske pappan hänger på bara för att jävlas lite till och för att hålla sig väl med sin partner? Så var det här tyvärr.

Nej jag har fått den känslan av vad du har skrivit och det tycker jag att du ska trycka på för att få hjälpen du behöver för att sonen ska slippa umgänget med pappan. Vill han träffa farmor och den relationen är positiv så kanske det går att ordna utan att han träffar pappan med?
Jag gissar bara nu men kanske skulle han efter att ha ställt till med ett jäkla liv över att inte få träffa pappan ändå vara väldigt nöjd med att du gick in och satte stopp för den destruktiva relation de har? Ibland kan det ju vara så att barnet är så lojalt mot sina föräldrar och känner att de inte mäktar med alls egentligen men kan samtidigt inte säga stopp själva av lojalitetskänsla och för att de så väldigt gärna vill ha en relation trots att det inte går. Då kan ett vulkanutbrott vara ett litet pris att betala (även om det självklart är vidrigt när det pågår) ändå om det lugnar sig sedan och att din son vet att du gör det för hans skull även om han såklart inte kommer hålla med om det genast så kanske den vetskapen sedan kan singla ner och lägga sig som bomull runt hans själ.

Ja det är ju det. De där två krockar och plötsligt verkar det inte gälla att barnet har rätt till sina föräldrar utan plötsligt verkar det vara tvärtom. Det är banne mig inte enkelt att vara den förälder som bryr sig om sitt barn på riktigt

 

[Emine]

Ja och jag kan gissa att då kanske pappan hänger på bara för att jävlas lite till och för att hålla sig väl med sin partner? Så var det här tyvärr.

Nej jag har fått den känslan av vad du har skrivit och det tycker jag att du ska trycka på för att få hjälpen du behöver för att sonen ska slippa umgänget med pappan. Vill han träffa farmor och den relationen är positiv så kanske det går att ordna utan att han träffar pappan med?
Jag gissar bara nu men kanske skulle han efter att ha ställt till med ett jäkla liv över att inte få träffa pappan ändå vara väldigt nöjd med att du gick in och satte stopp för den destruktiva relation de har? Ibland kan det ju vara så att barnet är så lojalt mot sina föräldrar och känner att de inte mäktar med alls egentligen men kan samtidigt inte säga stopp själva av lojalitetskänsla och för att de så väldigt gärna vill ha en relation trots att det inte går. Då kan ett vulkanutbrott vara ett litet pris att betala (även om det självklart är vidrigt när det pågår) ändå om det lugnar sig sedan och att din son vet att du gör det för hans skull även om han såklart inte kommer hålla med om det genast så kanske den vetskapen sedan kan singla ner och lägga sig som bomull runt hans själ.

Ja det är ju det. De där två krockar och plötsligt verkar det inte gälla att barnet har rätt till sina föräldrar utan plötsligt verkar det vara tvärtom. Det är banne mig inte enkelt att vara den förälder som bryr sig om sitt barn på riktigt

Det är möjligt att han gör, jag vet inte. Senaste kontaktförsöket för hans del ledde till tingsrätten för hans del.

Jag är mer inne på att blocka än sambon som säger att även om man blockar Messenger så finns det ju fler kontaktvägar. Det har han ju rätt i, förmodligen börjar hon skriva via pappans konto eller smsa osv istället.

Just nu tror jag sonen tycker att någon står på hans sida i detta med att främja hans dataanvändande. För det är ju det absolut viktigaste i hans liv. Men jag tror även att han tycker det är väldigt jobbigt att se henne skriva att hon skall anmäla oss, att hon skall kontakta soc osv. Soc är förberedda på att hon ringer dem. Och vet även vad hennes frågor handlar om, dvs ha koll på oss. När jag frågat sonen om han inte själv tycker det är lite konstigt med alla hennes frågor har han inga svar på det. Mer än att hon är snäll när de ses. Idag finns inget regelrätt umgänge utan att åker dit på lovet till farmor och sedan träffar han pappan korta svängar. Men pappan sitter på piedestal där.

Ja, det krockar jättemycket och som sagt jag tror många farit illa av det. På sätt och vis hade jag enorm tur att pappan gav upp där.

Jag hoppas ju sonen kommer till insikt, men just nu är det svårt att se att han skulle göra det. Han har sin problematik och pappan sitter som sagt på piedestal.