Som en spin off från tråden om antibiotika och avel.
Seminverksamheten ger stora möjligheter till hingstval, hingstar från hela världen är tillgängliga osv. Vid semin görs massor av kontroller för att seminera vid rätt tidpunkt mm. Ni som varit med ett tag vet vad jag menar.
Men...
Bortsett från tillgång till alla världens hingstar på en station ganska nära hemorten - är det egentligen så positivt med seminverksamheten?
Jag tänker på flera saker.
Dels kan kostnaderna bli hur stora som helst, något som en bråkdel av uppfödarna kan få tillbaka vid framtida försäljning av fölen.
Dels finns den i vissa fall ganska frikostiga användningen av antibiotika, som nämnts i den andra tråden.
Utöver det görs ju allehanda behandlingar med hormoner och sköljningar mm, mm. Det läggs i vissa fall stor möda och stora summor pengar på att få ston med tveksam fertilitet dräktiga. Hur påverkar det fertiliteten hos framtidens ston?
Om jag jämför med min mångåriga erfarenhet av ponnyavel (främst shetland) med naturlig betäckning så ser jag vissa skillnader, utöver att hingstutbudet är mindre och att stoet transporteras till hingsten.
Om vi bortser från skillnader i språng-, stations- och dagavgifter så slipper man även fraktkostnaderna för spermadoser.
Min erfarenhet är att det är oerhört sällsynt att man ens gör gynekologiska undersökningar på ponnyer som används i avel med naturlig betäckning. Det görs möjligen en dräktighetsundersökning i efterhand och har man ett sto som inte blir dräktigt så händer det väl en och annan gång att det görs någon form av utredning.
Min egen erfarenhet är att de flesta stona blir dräktiga vid naturlig betäckning, med normalt fertila hingstar. (min första egna avelshingst hade 100% dräktighet de första åren jag ägde honom, för att ta ett exempel).
Jag antar att det finns statistik som visar skillnader mellan dräktighetsprocent vid semin vs naturlig betäckning, orkar dock inte leta reda på det just nu.
En fråga jag ställer mig är om ponnyston som betäcks naturligt generellt är mindre belastade med infektioner i livmodern än de ston som undersöks minutiöst, behandlas och semineras? Eller om det möjligen är så att stona själva har en förmåga att läka ut eventuella infektioner om vi inte lägger oss i?
En annan fråga är alla dessa hormonbehandlingar, där det sprutas hit och dit mer eller mindre urskiljningslöst, för att man är beroende av seminleveranser mm..
Jag har tidigare nån gång berättat om mitt shetlandssto, som om man bara ser på betäckningsstatistiken har en urusel fertilitet. Men om jag tittar på bakgrundsfakta så visar den mig något annat...
Flera säsonger som hon betäckts har inte resulterat i något föl. Ett av åren var det en bevisad kastning, alla de andra gångerna har varit utebliven dräktighet och i samtliga fall har hon sprutats för att få igång brunst (varav en gång pga tjuvbetäckning av unghingst på rymmen tidigt på säsongen).
Efter att jag själv sett detta samband, så har hon blivit dräktig på första brunsten med hingsten vid samtliga försök (4 år i rad). Det foster hon kastade var för övrigt resultatet av ett enda språng i en brunst, där jag inte ens var säker på vilken dag i brunsten det var eftersom hon har rätt osynliga brunster…
Frågan är - är det hennes fertilitet det är fel på, eller var det hormonsprutorna och de konstgjort framkallade brunsterna som gjorde att hon inte blev dräktig? Jag vet inte, men min egen uppfattning är klar...
Seminverksamheten ger stora möjligheter till hingstval, hingstar från hela världen är tillgängliga osv. Vid semin görs massor av kontroller för att seminera vid rätt tidpunkt mm. Ni som varit med ett tag vet vad jag menar.
Men...
Bortsett från tillgång till alla världens hingstar på en station ganska nära hemorten - är det egentligen så positivt med seminverksamheten?
Jag tänker på flera saker.
Dels kan kostnaderna bli hur stora som helst, något som en bråkdel av uppfödarna kan få tillbaka vid framtida försäljning av fölen.
Dels finns den i vissa fall ganska frikostiga användningen av antibiotika, som nämnts i den andra tråden.
Utöver det görs ju allehanda behandlingar med hormoner och sköljningar mm, mm. Det läggs i vissa fall stor möda och stora summor pengar på att få ston med tveksam fertilitet dräktiga. Hur påverkar det fertiliteten hos framtidens ston?
Om jag jämför med min mångåriga erfarenhet av ponnyavel (främst shetland) med naturlig betäckning så ser jag vissa skillnader, utöver att hingstutbudet är mindre och att stoet transporteras till hingsten.
Om vi bortser från skillnader i språng-, stations- och dagavgifter så slipper man även fraktkostnaderna för spermadoser.
Min erfarenhet är att det är oerhört sällsynt att man ens gör gynekologiska undersökningar på ponnyer som används i avel med naturlig betäckning. Det görs möjligen en dräktighetsundersökning i efterhand och har man ett sto som inte blir dräktigt så händer det väl en och annan gång att det görs någon form av utredning.
Min egen erfarenhet är att de flesta stona blir dräktiga vid naturlig betäckning, med normalt fertila hingstar. (min första egna avelshingst hade 100% dräktighet de första åren jag ägde honom, för att ta ett exempel).
Jag antar att det finns statistik som visar skillnader mellan dräktighetsprocent vid semin vs naturlig betäckning, orkar dock inte leta reda på det just nu.
En fråga jag ställer mig är om ponnyston som betäcks naturligt generellt är mindre belastade med infektioner i livmodern än de ston som undersöks minutiöst, behandlas och semineras? Eller om det möjligen är så att stona själva har en förmåga att läka ut eventuella infektioner om vi inte lägger oss i?
En annan fråga är alla dessa hormonbehandlingar, där det sprutas hit och dit mer eller mindre urskiljningslöst, för att man är beroende av seminleveranser mm..
Jag har tidigare nån gång berättat om mitt shetlandssto, som om man bara ser på betäckningsstatistiken har en urusel fertilitet. Men om jag tittar på bakgrundsfakta så visar den mig något annat...
Flera säsonger som hon betäckts har inte resulterat i något föl. Ett av åren var det en bevisad kastning, alla de andra gångerna har varit utebliven dräktighet och i samtliga fall har hon sprutats för att få igång brunst (varav en gång pga tjuvbetäckning av unghingst på rymmen tidigt på säsongen).
Efter att jag själv sett detta samband, så har hon blivit dräktig på första brunsten med hingsten vid samtliga försök (4 år i rad). Det foster hon kastade var för övrigt resultatet av ett enda språng i en brunst, där jag inte ens var säker på vilken dag i brunsten det var eftersom hon har rätt osynliga brunster…
Frågan är - är det hennes fertilitet det är fel på, eller var det hormonsprutorna och de konstgjort framkallade brunsterna som gjorde att hon inte blev dräktig? Jag vet inte, men min egen uppfattning är klar...
