Det är vad jag också lärt mig.
När jag gick på hundgymnasie och vi hade lektioner som handlade om exteriör på hundar osv så jämförde vi många olika typer av hundar, pratade om varför de såg ut som de gjorde, hur det skulle påverka hundarna i arbete m.m.
Det som sades då var att hundar med sluttande rygg, typ schäfer, får bra med räckvidd och lagom mycket kraft i trav, så de kan trava "hur länge som helst" utan att bli trötta och därför också jobba länge. Hundar med rygg som "går uppåt" som på en korrekt saluki ska få större kraft i galopp, just för att de kan "sprätta iväg" lättare. (ehm.. fint ordval av mig..) Enligt läraren ska dessa hundar inte vara riktigt lika uthålliga och deras måttliga vinklar m.m. ska göra att de lättare kommer upp i galopp än vad tex en schäfer gör.
Sedan har jag väl ändrat ungefär hela mitt sätt att se på hundar efter gymnasiet, men jag är fortfarande övertygad om att en sluttande rygg inte är bra på tex salukis som ska kunna galoppera länge med vinthundsmått mätt. Jag har sett salukis med så sluttande rygg och kraftigt vinklade bakben att de inte riktigt kunnat kontrollera sina kroppar, inte kunnat svänga ordentligt och ibland inte ens kunnat ta lure coursing-licens (som är lätt gjort). Jag tror inte heller att det är någon slump att de absolut bästa salukitikarna i Sverige alla har gemensamt att de är lätta, långbenta, med måttliga vinklar och med en rygg som går just uppåt mot korset.