Någon som vet?

[Golden_Heart]

Någon som vet hur mammans mående under graviditeten påverkar barnet?
Alltså om mamman har varit deppig, får man ett oroligt barn då?
Det finns ju barn som kommer ut och är oerhört lugna och snälla, får mat som de ska och sedan kommer de ut de som är oerhört känsliga och kinkiga.

 

[mino]

Sv: Någon som vet?

Visst kan barnet påverkas för stunden av att mamman är tex stressad men de påverkas inte för livet. I nån bok läste jag att om det skulle vara så att barn var så känsliga för vad som händer i livmodern så skulle vi inte ha överlevt länge som art. Det tycker jag låter mycket logiskt.

Överlag tycker jag att ju mer erfarenhet jag får av egna barn och graviditer och bekanskapskretsens, desto mer ser jag hur otroligt svårt det är att styra hur barnen blir. En unge är kinkig med maten, en annan är inte det, trots att de vuxit upp med samma förhållningssätt från föräldrarna. I detaljer kan föräldrar påverka men inte i det stora hela. Särskilt det som går bra, det får man bara tacka och ta emot att man inte lyckats förstöra, det är ingen mening att slå sig för bröstet och känna sig nöjd med att man presterat en lugn unge, rätt som det är kommer det nån oväntad kris oavsett hur duktig ungen var på att äta/sova själv/flaxa med armarna så kreativt i babygymet när den var liten.

 

[vindvissla]

Sv: Någon som vet?

Nä det tror jag inte. Men jag tror nog att mammans humör påverkar barnet för stunden när det kommit ut, och såledels präglar det under uppväxten. Så om man är deppig i typ 18 år så är det nog inte så bra.

Sen är det ju skillnad på att vara deppig och att ha en "riktig" depression med kemisk obalans i hjärnan som man behöver psykiatrisk hjälp eller mediciner för att ta sej ur.

 

[jerseyko]

Sv: Någon som vet?

Jag mådde jätte bra när min son föddes och nu mår jag inte bra alls. Jag hoppas verkligen inte att det smittar honom.

Han började sova 8 timmar i rad när han var 2 veckor, nu sover han 20-09, ibland kliver vi inte upp först efter kl 10! Han är alltid nöjd och glad, äter med god aptit och blir stor aldelles för snabbt

När jag väl tog mig till en psykolog och fick mediciner så fick jag veta att min mamma mått lika dåligt hon. Så det kanske inte visar sig när ens barn är en bebis utan först när de blir vuxna.

 

[arcitccatsgirl]

Sv: Någon som vet?

Jag mådde rätt kasst när jag var gravid, Dock var jag tok glad över gravliliteten i sig.. Men var rätt kass i huvet och i hjärtat..

Och det märks då inte på min dotter nu. Hon e Glad och Pigg.. Full fart hela tiden.
Nu undrar folk bara om jag äter mat, jo visst äter jag..Men all min energi går åt att hålla koll på henne..Så maten försvinner rätt fort..

Och nu e det sommar och jag har skit svårt att få i mig mat..
Har knappt hungerskänsla kvar på dagarna.. Sen på kvällarna eller vissa dagar e jag tok hungrig.
Är inte deppad nu, jag mår kanon! Singel, Fri som fågeln och sommar..Massa karlar och snygga kroppar på stan.. *mums!*

Jag märker bara av om jag e stressad,arg och tvär, så blir hon det med.. Men om jag e Glad,rolig och trevlig (lycklig) Då är hon det oxå..
"man blir som man umgås heter det ju..I vissa fall"

Men att graviliteten skulle spegla av sig på barnet när det föds, tror jag verkligen inte på.

däremot face to face avspegling.

((Kl är över 3 på morgonen, jag e lite snurrig,trött ocjhh jävligt uttråkad..)) Så ni vet ifall ni inte fattar vad jag babblar om riktigt..
Om jag ens vet det själv imorgon när jag vaknar och ser vad jag har pysslat med inne på buke mitt i nassen..

God-Natt kära bukefolk.
tror jag lär natta kudden nu.. Innan jag skriver ännu fler osammanhängande inlägg a la Carro..

 

[TinyWiny]

Sv: Någon som vet?

Jag tror att om mamman mått dåligt (deprimerad) under graviditeten så avspeglar det hennes sätt att vara mot barnet, det är ju inte lätt att vara glad om man faktiskt mår dåligt.

Jag vet att om mamman har varit i traumatiska situationer, te.x funderat länge på abort, varit väldigt sjuk eller dylikt så avspeglar det ju sig när barnet väl är fött.

Men allt beror ju på om mamman "skyller" allt på barnet eller om man ser det som något skillt från barnet.

Om man tex hade bestämt sig för abort och det visar sig vara försent (inte så vanligt nu, vanligare förr) så kan det ju bli att mamman ser barnet som ivägen för det liv hon velat ha.

Jag själv var livrädd att förlora mina barn under mina graviditeter (jag förlorade ett barn tidigare) och jag hade mycket ångest och gjorde allt för att barnen skulle må bra, då läste jag just om detta att mammans mående påverkar barnet, och givetvis mådde jag ändå sämre då, ångest över min ångest typ

Min son var överaktiv sitt första år, han sov inte mer än en halvtimme/dag som nyfödd, som tre månaders slutade han sova på dagarna, han åt varje timme på natten tills han blev 15 månader, då avtog överaktiviteten, men jag tror inte att min oro var orsaken, snarare en utdragen förlossning som slutade med ett kliniskt dött barn, som de som tur var kunde återuppliva den stressen tror jag var farligare för honom än det faktum att jag oroat mej för hans liv när han låg i magen.

Jag var lika orolig när jag väntade min dotter, jag låg still från vecka 20 för att förhinda att förlossningen skulle starta för tidigt (jag hade verksamma värkar från vecka 20 om jag stod upp) hon föddes sedan drygt 6 veckor för tidigt och sov lika mycket som hennes bror hade varit vaken dvs hon var vaken ca 30 minuter/dygn sina första fem månader och på de minutrarna åt hon, sen sov hon igen, fem minuters ät tid istället för som sin bror minst en timme varje mål.

Så jag tror att det mer beror på mammans förhållnings sätt mot barnet när det är fött än vad som händer under graviditeten.

 

[Sunshine]

Sv: Någon som vet?

Min son var överaktiv sitt första år, han sov inte mer än en halvtimme/dag som nyfödd, som tre månaders slutade han sova på dagarna, han åt varje timme på natten tills han blev 15 månader

hjalp, hur orkade du

TS, jag vet inte i vilken utstrackning mammans maende under graviditeten paverkar barnet, men barn ar ju individer sa det ena behover inte nodvandigtvis paverka det andra! Jag madde stralande under min graviditet men mina tjejer (tvillingar) kunde inte vara mer olika. Den ena ar alltid glad, latt att ha och gora med, roar sig sjalv, ater bra osv och den andra ar ratt kinkig - kort talamod, ater mkt samre etc. Man marker verkligen att de har olika personlighet!

 

[CillaW]

Sv: Någon som vet?

Inte då.

När jag blev gravid första gången hade jag just förlorat min första häst i en trafikolycka. Han är världens goaste och gladaste.

Om mamman eller pappan har något ärftligt (som det fiss visst belägg för när det gäller depressioner etc) är det ju en annan sak.

 

[TinyWiny]

Sv: Någon som vet?

hjalp, hur orkade du

Tja jag var 18 år, den tiden i livet de flesta orkar hur mycket som helst

Sen är det inte så farligt när man ammar, det är bara att servera, allt förpackat i snygg förpackning och alltid lagom varmt