lady_vip
Trådstartare
Något har hänt med min äldsta jycke, hennes beteende gör mig så frustrerad!
Allt började med att jag trodde att hon plötsligt tappat hörseln, efter vet.besök konstaterades att hon hade en ganska osynlig öroninflammation så då blev det en kur för det. Jag åkte på semester och kollade av med hundvakten hur det var med hörseln, "vadå, hon hör, inga problem."
Innan dess hade hon bland annat sprungit ifrån min pojkvän, detta är alltså en hund du skulle kunna ge till ett barn och gå på stan med, hon springer inte bara i från någon! Hon har även "försvunnit" från mig ett par gånger innan dess, en hund som i normala fall max går 10-15 meter ifrån mig.
Efter semestern testade jag henne lite, konstaterade att hon var lite rastlös och galen, inte så konstigt med tanke på att det hade varit koppelpromenader i 1 vecka. Hon hörde, det kunde jag också konstatera, men kändes lite "disträ".
Hämtade valpen och ja, det har ju inte blivit bättre. Hon blir lite osäker på valpen ena sekunden, nästa leker hon hur fint som helst med henne.
Hon vandrar oerhört mycket, mycket mer än normalt (hon är ändå en "orolig själ") och detta kan ju skyllas på valpen, men jag tyckte hon gjorde det innan också och även hundvakten intygar att hon vandrade mycket hos dem.
Aktiveringsmässigt har det minskat lite, men jag är ändå noga med att ta ut dem stora ensamma och köra järnet lite med dem så att de får jobba. Men att ha minskad aktivitet 2 veckor har inte påverkat henne nämnvärt innan.
I morse skällde hon ut en tant efter noter när vi var på morgonpromenad - vi var inte ens i hennes "territorium". Hemma hos mina föräldrar har hon alltid varit svår, hon jagar spöken och springer ofta omkring och skäller på ingenting i ett par minuter, sen är det bra. Detta har hon bara gjort när det är mörkt, nu har hon börjat dagtid också...
Jag vet inte vad jag ska tro. Har hon fått en hjärnblödning? Är hon senil? Mår hon dåligt?
Mellan hennes "psykbryt" är hon som vanligt, en oerhört go hund.
Vi har en veterinärtid nästa vecka och han får kolla henne ordentligt, men vad ska han kolla på? Hon visar inga tecken på fysisk smärta öht - detta är en gnällhund så nåt hade hon visat.
Kan ju också poängtera att jag skiljer henne och valpen åt ganska ofta eftersom jag inte vill att hon ska behöva ta det ansvaret, så jag tror inte att det är valpen som påverkar så mycket faktiskt. För övrigt har det inte hänt så mycket i våra liv.
Allt började med att jag trodde att hon plötsligt tappat hörseln, efter vet.besök konstaterades att hon hade en ganska osynlig öroninflammation så då blev det en kur för det. Jag åkte på semester och kollade av med hundvakten hur det var med hörseln, "vadå, hon hör, inga problem."
Innan dess hade hon bland annat sprungit ifrån min pojkvän, detta är alltså en hund du skulle kunna ge till ett barn och gå på stan med, hon springer inte bara i från någon! Hon har även "försvunnit" från mig ett par gånger innan dess, en hund som i normala fall max går 10-15 meter ifrån mig.
Efter semestern testade jag henne lite, konstaterade att hon var lite rastlös och galen, inte så konstigt med tanke på att det hade varit koppelpromenader i 1 vecka. Hon hörde, det kunde jag också konstatera, men kändes lite "disträ".
Hämtade valpen och ja, det har ju inte blivit bättre. Hon blir lite osäker på valpen ena sekunden, nästa leker hon hur fint som helst med henne.
Hon vandrar oerhört mycket, mycket mer än normalt (hon är ändå en "orolig själ") och detta kan ju skyllas på valpen, men jag tyckte hon gjorde det innan också och även hundvakten intygar att hon vandrade mycket hos dem.
Aktiveringsmässigt har det minskat lite, men jag är ändå noga med att ta ut dem stora ensamma och köra järnet lite med dem så att de får jobba. Men att ha minskad aktivitet 2 veckor har inte påverkat henne nämnvärt innan.
I morse skällde hon ut en tant efter noter när vi var på morgonpromenad - vi var inte ens i hennes "territorium". Hemma hos mina föräldrar har hon alltid varit svår, hon jagar spöken och springer ofta omkring och skäller på ingenting i ett par minuter, sen är det bra. Detta har hon bara gjort när det är mörkt, nu har hon börjat dagtid också...
Jag vet inte vad jag ska tro. Har hon fått en hjärnblödning? Är hon senil? Mår hon dåligt?
Mellan hennes "psykbryt" är hon som vanligt, en oerhört go hund.
Vi har en veterinärtid nästa vecka och han får kolla henne ordentligt, men vad ska han kolla på? Hon visar inga tecken på fysisk smärta öht - detta är en gnällhund så nåt hade hon visat.
Kan ju också poängtera att jag skiljer henne och valpen åt ganska ofta eftersom jag inte vill att hon ska behöva ta det ansvaret, så jag tror inte att det är valpen som påverkar så mycket faktiskt. För övrigt har det inte hänt så mycket i våra liv.
