Sv: Mysteriet Utter - äntligen svar, men inga roliga direkt..
Åh, så tragiskt
.
Våran schnauzer hade många oförklarliga smärtande leder, med smärta som vandrade, vi hade veterinärbyte som sista utväg (då första vet inte ville ge oss ett erlichiasprov 'det var inte säsong för det' hette det), det var det eller avlivning, han rörde sig inte ens när det kom folk och plingade på dörren, vägde 12.4kg vid invägning hos nya veterinären, vinglade fram när han gick etc. Nya vet såg förbi smärtan i lederna och hittade halsmandlar stora som röda golfbollar...
Så halsmandlarna opererades bort och sen sattes hunden på cortison på livstid. När han blivit bättre så ifrågasatte vi hans cortisondos då alla prover som togs på honom var negativa (ana, flertalet erlichias, och några fler jag inte kommer ihåg). Vet ska ha en stor eloge för att hon räddade livet på honom, men vi var måttligt roade att ge honom mediciner utan att veta varför och då hunden blivit väldigt mycket bättre, så ville hon ändå inte ändra diagnos och medicinering
Så efter ett år tog vi beslutet att prova nyöppnad vet.klinik utanför Sigtuna efter rekommendation, bara för en andra åsikt.
Och efter det att de läst igenom hans papper och inte kunnat hitta något som tydde på att han borde äta kortison, så vi valde att prova att sluta med det (han åt väldigt låg dos). Och vips var hunden, som vi trodde hade lugnat ner sig lika galen som innan han blev sjuk...
Nu har jag ju turen att ha en lite solskenshistoria, hunden är "frisk", vi vet fortfarande inte vad det var för fel på honom förutom halsont som satte sig på lederna. Han är lite stel i lederna typ vid kloklippning (det knakar och kraschar när man håller i tassen) och verkar väldigt pre-disponerad att vricka sig. Men schnauzer som han är så far han fram som en torped i skogen ändå, över stock och sten.
Men kontentan av det hela var bara att ge ett tips att vandrande smärta i lederna behöver inte alltid vara i lederna, kan lika gärna vara halsont (våran hade inga tecken på förkylning). Sen fick jag en eloge av vet nr två för att jag filmat honom hemma och hade med kameran till henne, då han var mycket sjukare hemma än hos vet. Så det är också ett litet tips till hundar med samma syndrom.
Pussa på era hundar och jag skänker ett stort ben i tanken till Utter.
Åh, så tragiskt
. Våran schnauzer hade många oförklarliga smärtande leder, med smärta som vandrade, vi hade veterinärbyte som sista utväg (då första vet inte ville ge oss ett erlichiasprov 'det var inte säsong för det' hette det), det var det eller avlivning, han rörde sig inte ens när det kom folk och plingade på dörren, vägde 12.4kg vid invägning hos nya veterinären, vinglade fram när han gick etc. Nya vet såg förbi smärtan i lederna och hittade halsmandlar stora som röda golfbollar...
Så halsmandlarna opererades bort och sen sattes hunden på cortison på livstid. När han blivit bättre så ifrågasatte vi hans cortisondos då alla prover som togs på honom var negativa (ana, flertalet erlichias, och några fler jag inte kommer ihåg). Vet ska ha en stor eloge för att hon räddade livet på honom, men vi var måttligt roade att ge honom mediciner utan att veta varför och då hunden blivit väldigt mycket bättre, så ville hon ändå inte ändra diagnos och medicinering
Så efter ett år tog vi beslutet att prova nyöppnad vet.klinik utanför Sigtuna efter rekommendation, bara för en andra åsikt.
Och efter det att de läst igenom hans papper och inte kunnat hitta något som tydde på att han borde äta kortison, så vi valde att prova att sluta med det (han åt väldigt låg dos). Och vips var hunden, som vi trodde hade lugnat ner sig lika galen som innan han blev sjuk...
Nu har jag ju turen att ha en lite solskenshistoria, hunden är "frisk", vi vet fortfarande inte vad det var för fel på honom förutom halsont som satte sig på lederna. Han är lite stel i lederna typ vid kloklippning (det knakar och kraschar när man håller i tassen
) och verkar väldigt pre-disponerad att vricka sig. Men schnauzer som han är så far han fram som en torped i skogen ändå, över stock och sten.Men kontentan av det hela var bara att ge ett tips att vandrande smärta i lederna behöver inte alltid vara i lederna, kan lika gärna vara halsont (våran hade inga tecken på förkylning). Sen fick jag en eloge av vet nr två för att jag filmat honom hemma och hade med kameran till henne, då han var mycket sjukare hemma än hos vet. Så det är också ett litet tips till hundar med samma syndrom.
Pussa på era hundar och jag skänker ett stort ben i tanken till Utter.
