Mysteriet Utter - äntligen svar, men inga roliga direkt..

[Alexandra_W]

Sv: Mysteriet Utter - äntligen svar, men inga roliga direkt..

Mm, det var därför jag var nyfiken, om ni ställt diagnos på ledvätskan, eller ANA-prov. För vet sa ju det, att är ANA-testet positivt, då är det utan tvekan autoimmunt. Om testet är positivt kan det fortfarande vara auto-immunt, men om jag fattade rätt kunde man då utesluta vissa autoimmuna, men det fanns många kvar, och då vill de ju ta ledvätskeprov från fyra leder (carpal bf och has bb om jag hörde rätt genom dimman). Däremot hängde jag NOLL med vad man kunde se på det där ledvätskeprovet, där började chocken ta över. Så just därför jag undrade, men då har jag fått svar på vad de ska göra med ledvätskeprovet med, om det blir att de tar ett sådant.

Vet sa ju också att 'ganska ofta' fick man liksom inga klara svar ang 'sådana här hundar', men behandlingen är lika samma (kortison etc) oavsett vad provsvar visar och ev diagnos blir. Däremot kan det ju vara bra att veta t ex vilken typ av autoimmun sjukdom det är, om det är möjligt att fastställa. Enligt vet alltså.

 

[alfur]

Sv: Mysteriet Utter - äntligen svar, men inga roliga direkt..

Är det ledvätska man använder till ANA-provet? Jag trodde det var blodprov. Jag minns en sköterska som låg på golvet och tog det när vi väntade på röntgen och Sigge hade fått lugnande och var himla trött... Ledvätskeprov har han också tagit men då sa de bara att det var ovanligt mycket i någon led men att det såg "hyfsat" normalt ut. Eller så snurrar jag ihop allt efter alla dessa besök.

 

[Alexandra_W]

Sv: Mysteriet Utter - äntligen svar, men inga roliga direkt..

Sorry, trött i luvan, jag blandade ihop dina ledbiopsier med ledvätskeprov

ANA-provet är blod. Om det är neg vill de ta synovialvätskeprov (på Utter), dvs ledvätska. Och så läste jag slarvigt och översatte dina ledbiopsier till ledvätskeprov.

Borde sovit. För länge sen.

 

[alfur]

Sv: Mysteriet Utter - äntligen svar, men inga roliga direkt..

Då får du sova nu.

Hoppas det går bra för er, vi kanske ses i korridorerna! I såna fall är det jag som flyger efter en väldigt glad flat som är på väg mot de extremt roliga beaglarna som bor i en hundgård just där man ska springa fint framför sjukgymnasten...

 

[ako]

Sv: Mysteriet Utter - äntligen svar, men inga roliga direkt..

Usch vad tråkigt!! Stackars ni!

Kram från oss

 

[Skogstrollet]

Sv: Mysteriet Utter - äntligen svar, men inga roliga direkt..

Nu VET du iaf och slipper oroa dig för det. Bara att ta tag i resten som ska göras (efter att du sovit ut).

Du får skämma bort Utter med härliga simturer i nån sjö om kvällarna i sommar. Det var det bästa med att ha en hund med taskiga höfter - alla kvällsturer till badet...

Jag blir lite imponerad av din beskrivning av ortopeden, låter som en väldigt engagerad människa som jag gärna vill spara namnet på inför ev. behov i framtiden?

 

[Alexandra_W]

Sv: Mysteriet Utter - äntligen svar, men inga roliga direkt..

Skämma bort ja.. en svart skäggig hund fick nyss en värmebädd i memoryfoam, för..eh många pengar.. (Jag kan gå till tandläkaren nästa månad..)

Och blivit riktigt rörd över hur många telefonsamtal jag fått idag. Uppfödaren ringde, sköterskan som ansvarar för blodgivningen ringde etc. Han har då en gedigen, välförtjänt fanclub UttePutteSnutte =)

Vet inte om jag får skriva ut namnet på veterinären här?



Psst.. Det här är banne mig det bästa jag nånsin kommit på! Igår när matte skulle gömma medicin åt den lilla ligisten, så 'råkade' hon tappa FEM köttbullar i min skål. Idag kom hon hemsläpandes med en ny bädd, som är jättemysig. Och alla bara gullar med mig - hela tiden typ. När jag vill, jag har inte blivit bortsjasad EN enda gång sen igår, inte ens när gammelmatte sitter i telefon med jobbsamtal. Det här ska jag utnyttja till max.. hehe.. /Utter

 

[Disen]

Sv: Mysteriet Utter - äntligen svar, men inga roliga direkt..

Jag är milt sagt i någon form av förvirrad chock. Jag är 'glad' att jag hade rätt, att det ÄR något fel på honom. Jag har ju fått gliringar via nätet om att jag inbillar mig, ser i syne, ser det jag vill se inkl VILL att det ska vara något fel, och jag har stundtals vacklat själv, HAR jag plötsligt börjat inbilla mig, sviker magkänslan etc, när prov efter prov och undersökning efter undersökning varit neg (det står faktiskt i journalen som jag begärde kopia av att 'Äg mycket motiverad att utreda problemet och gå till botten med det', men ibland har jag känt mig som den enda som sett det så). Så jag är glad att jag stod på mig, att jag vägrade ge upp trots diffusa symptom, och att vi hittade felet - då kan vi försöka hjälpa honom.

Jag har varit i en snarlik situation. Även andra som har levt med min hund har sagt att det säkert bara är inbillning. Men har man en magkänsla över något så ska man följa den, så som du har gjort! Bra jobbat!

Beklagar verkligen att det skulle bli så krångligt... Men sålänge veterinärerna håller sig positiva och pratar om rehab så brukar jag själv hålla mig stark, då finns det ju en bot som kommer att innebära att min hund kan bli frisk och få tillbaka allt härligt som livet kan erbjuda.

Hoppas allt löser sig nu! Många kramar till dig som har varit så stark för din fina Utter!

 

[Skogstrollet]

Sv: Mysteriet Utter - äntligen svar, men inga roliga direkt..

BackonTrack kanske vara något för Utter då?

 

[Alexandra_W]

Sv: Mysteriet Utter - äntligen svar, men inga roliga direkt..

Tror faktiskt inte BoT gör varken till eller från tyvärr. Dels för att det ju är i täckesform, och inte täcker lederna, dels för att han ju inte ska ha några emla inflammationer om behandlingen ska anses lyckad. Så det är isf det värmande rent generellt, och det inbillar jag mig ju är bra nu i börja tills man - förhoppningsvis - får eländet på rätt köl igen (eländet = sjukdomstillståndet, lederna etc, inte Utter som är ett elände alltså).

Men tanken med värmebädden var ju lite åt samma håll, värme är fina grejer för onda leder, och där iom att han ligger på den kommer man åt lite mer.

 

[Alexandra_W]

Sv: Mysteriet Utter - äntligen svar, men inga roliga direkt..

Men sålänge veterinärerna håller sig positiva och pratar om rehab så brukar jag själv hålla mig stark, då finns det ju en bot som kommer att innebära att min hund kan bli frisk och få tillbaka allt härligt som livet kan erbjuda.

Hoppas allt löser sig nu! Många kramar till dig som har varit så stark för din fina Utter!

Tack =)

Fast bot finns ingen om det är autoimmunt (kan det blir vardag snart, och kan det där provsvaret komma snart..), tyvärr. Då är det ju 'bara' symptombehandling, hålla det i schack och dämpa, och se till livskvalitet.

Men de är ju positiva till det hela OM han svarar på kortison och OM bla bla. Så bara hoppas jag har OM:en på min sida. Han lär väl tyvärr knappast sluta sina dagar pga hög ålder i slutänden, men förhoppningsvis kan man få fina, symptomfria ÅR iaf med full livskvalitet. Klen tröst egentligen, men i jmf med alternativet ju ändå högsta vinsten.

 

[Alexandra_W]

Sv: Mysteriet Utter - äntligen svar, men inga roliga direkt..

Liten uppdatering..

Nu börjar jag bli ordentligt irriterad!

ANA-provsvaret skulle ju ta max en vecka, förhoppningsvis/troligen kortare. Veterinären skulle ju höra av sig så fort det kom, så skulle vi endera sätta in behandling eller ta ledvätskeprovet. Han får ju inte stå på någon behandling om/när vi tar ledvätskeprov, så innebar ju MAX en vecka till obehandlad där. Kändes ju rätt 'taskigt' mot hunden när man vet han har ont att inte hjälpa honom, men en vecka är bara en vecka och det var ju i längden för hundens bästa.

I torsdags hade det gått en vecka sen provet. Ingen hörde av sig, och dessutom började Utter få tillbaka beteendestörningarna, dvs han började få mer ont igen.

Så i fredags morse ringde jag för att höra 'vad som hänt'. Sköterska svarar, och det finns ett provsvar i journalen, hon kan dock inte svara på om det är ett slutsvar eller preliminärsvar, men ska lägga en lapp åt veterinären så ska veterinären ringa upp mig under dagen. Jag kände lite att skit också, om vi ska ta ledvätskeprovet så om jag inte får komma in samma dag, så är det hela helgen + måndagen emellan, hur f*n ska det gå för hunden. Men kände att veterinären ju ringer, så får diskutera med henne om det är så osv.

Det gjorde hon inte, ringde alltså. Jag blev ganska besviken på detta, veterinären vet ju bättre än någon annan att hunden har ONT liksom.

Så i fredags kväll såg jag ingen annan råd än att sätta tillbaka honom på Metacam. Han mådde skit och hade ont. Tyvärr ställer metacamet till det, då det måste gå ett tag mellan metacam och behandling alt metacam och ledvätskeprovet. Men vad skulle jag göra?

Så blev dte måndag och jag förväntade mig ett svar i princip first thing på morgonen. Ingen ringde. Så vid tio på förmiddagen ringde jag igen. Får prata med en sköterska igen, som ber mig vänta och går och pratar med vet. Sköterskan kommer tillbaka och säger att veterinären ber så mycket om ursäkt men det hade varit kaotiskt på fredagen och hon hade helt enkelt inte hunnit ringa. Men att vet kommer att ringa mig under dagen (måndagen alltså), helt säker. Vet lovade ringa mig, men att det ev kunde ta till kvällen, så jag skulle inte bli orolig om det närmade sig arbetsdagens slut och ingen ringde, för hann vet inte innan skulle hon ringa på kvällen.

Okej, fair enough. Tycker fortfarande att vet borde tagit sig tiden att ringa i fredags, eller bett nån sköterska ringa då, det hade räckt med att säga 'provet är negativt, du ska boka en tid för ledvätskeprov' eller 'provet är positivt, vi startar kortisonbehandlingen nu' ochs å kunde man tagit ev frågor från min sida etc lite senare, men sett till att så snart som möjligt ge hunden den smärtlindring han behöver. Men gjort är gjort, och vet skulle ju ringa nu iaf.

Eller hur.. Det har fortfarande inte ringt/mailats/nåt. Och jag börjar som sagt bli irriterad nu. Mest av allt är jag dock besviken, och det känns som deras agerande är väldigt nonchalant mot UTTER. Okej om det var 'bara jag' som väntade på provsvaret, dvs oberoende av vad svaret var gick det ingen nöd på hunden. Men nu är det ju en hund som har ONT. Och att jag tyckte 'okej, vi väntar med behandling till provsvaret så vi ser om vi behöver ta ledvätskeprovet' var ju för att det bara var EN VECKA det handlade om som han behövde ha ont/gå obehandlad. Det är idag alltså tolfte dagen sen provet..

Visst nu står han på metacam igen - men det vet inte veterinären. Och metacamet tar ju bara udden av det, det gör honom inte smärtfri, och det gör i princip 'ingenting' åt inflammationerna. Sen vet jag inte hur bra/obra det här 'hattandet' med metacam är heller iofs.

Jag begriper att de kan ha djävulskt mycket, men anser att i ett fall där man vet att det drabbar djuret och djuret har ont, måste man ta sig de där 5 - 15 minutrarna, skapa dem om de krävs (låta någon vänta 5 - 15 minuter, jobba över 5 - 15 minuter, be någon annan ringa och framföra etc) och att inte göra det känns fruktansvärt nonchalant mot Utter

 

[alfur]

Sv: Mysteriet Utter - äntligen svar, men inga roliga direkt..

Det var anledningen till att jag vände mig till strömsholm istället. Jag var ordentligt stirrig och orolig och väntade på de där provsvaren. Eftersom jag går på SLU gick jag ner till receptionen och frågade när det gått ett visst antal dagar, och de inte hörde av sig. Där sa de att de inte fanns men att jag kunde vända mig till SVA på egen hand. Ringde dem som sa att provsvaren skickats till ultuna redan dagen efter provtagningen... gick tillbaka in till receptionen som efter att ha sett min irritation lyckades finna provsvaren som alltså funnits där ett tag.

Jag hörde inte av mig mer till dem utan bokade in honom hos Strömsholm som sagt. Efter en vecka eller två, på kvällen efter att Sigge genomgått sin första operation fick jag mail av ortopeden på ultuna som nu fått provsvaren och tyckte att det var viktigt att vi gick vidare med hans besvär... jag förklarade läget och hon tog kritiken väldigt bra och hon vidarebefodrade mina synpunkter till sin chef. Fick även mail från en annan veterinär som beklagade vad som hänt. Det kändes som de tog det på allvar och insåg att de hade ett organisationsproblem.

Mina upplevelser på strömsholm har tyvärr varit inte varit bättre, och vis av erfarenheten är vi nu tillbaka på ultuna. Vi hade jättetur och stötte på återbud och fick därför hjälp väldigt snabbt, både med undersökning och operationer. Så vården i sig har jag inget att klaga på, men veterinären vågade jag knappt fråga, han var ständigt stressad och hade inte en tillstymmelse till medkänsla. Men han är tydligen en av de bästa i Sverige på ledproblem.

När Sigges smärtor inte gick över bestämde vi oss i samråd med veterinären att ta ledbiopsier för att ta reda på vilken typ av inflammation han led av. Han sa ingenting om hur ont han skulle få och hur lång tid det skulle ta att läka operationssåren (han sattes på kortison kort därefter så läkningprocessen blev utdragen). Jag fick intrycket av att dessa biopsier skulle ge ett klart och tydligt besked.

Opererande veterinär sa att om jag inte hört något efter 2 veckor skulle jag själv ringa för då hade de glömt att meddela provsvaren. Jag ringde efter 2 veckor, de hittade provsvaren efter en stunds letande men kunde inte förklara dem för mig. De skulle be veterinären ringa upp. Det slutade med att jag ringde om dessa provsvar 5 ggr (!) och fick dem 9 dagar senare. Av en norsktalande veterinär som varken träffat mig eller hunden, och då hade det gått över 3 veckor efter ingreppet. Och som jag våndats. Och provsvaren var såklart diffusa och oklara, en mild form av reumatism som drabbar äldre hundar.

Efter en tid kände jag att jag behövde hjälp så jag kontaktade den första ortopeden igen, på ultuna. Vi fick snabbt en tid och hon var jättenoga, gick igenom honom led för led och gick att prata med. Vi bytte medicin pga mycket biverkningar och drog ner på motion. Kan tydligen vara farligt att anstränga sig för mycket om man går på hög dos kortion. Det hade jag verkligen uppskattat att bli informerad om innan jag tog med honom på ridtur.

Det blev långt detta, men jag förstår din frustration. Ge inte upp, nästa gång försök få veterinärens mailadress, det brukar vara lättare att få tag i dem den vägen.

Jag är kanske extra krävande som kund, men jag har sällan känt mig nöjd under det här jobbiga året med Sigge. Jag förstår att arbetsbördan är jättehög, men i alla fall för mig så går resten av livet på halvfart när jag väntar på provsvar som kan vara livsavgörande för min hund.

 

[pernilla_s]

Sv: Mysteriet Utter - äntligen svar, men inga roliga direkt..

Vad dåligt av veterinären. Veterinären visste ju att han behövde gå på smärtstillade. O veterinären hade mycket att göra så hade väl någon annan kunnat ringa. Den som ringde mig angående Zorros första prov var en utav sköterskorna.

Riktigt dålig stil av veterinären!

 

[Alexandra_W]

Sv: Mysteriet Utter - äntligen svar, men inga roliga direkt..

Grejen är ju att veterinären vid besöket verkligen tog sig tid, förklarade osv. Hade verkligen INGET att klaga på. Veterinären sa redan då att hon föredrog mail, då det oftast var lättare att maila än att få till att ringa. Och såg till att min mailadress skrevs in i datorn. Dock fick jag inte hennes, ska fråga om den nu.

Även den förra veterinären på Ultuna ville mailkonversera, passar mig finemang, dels är det lättare att oberoende av tid maila, och så läser personen det i lugn och ro när tid finnes, och så kan man ställa sådana där frågor som dyker upp och man undrar över men inte är 'akuta' (dvs känns onödigt 'ringa och störa' med).

Så jag kollade ju mailen som en liten idiot mellan måndag - fredag, tänkte att 'snart kommer svaret'. Så när jag ringde på fred trodde jag ju först det blivit något fel, att vet mailat men till fel adress eller, ja du fattar, nåt tekniskt klickat.

Då var det ju sköterskan som sa 'skulle ringa upp'. I måndags var det ju vet själv som sa skulle just ringa.

Och jag blev både förvånad och besviken, för intrycket på besöket var väldigt bra, och att innan pappret med provsvaret ens hinner svalna ur skrivaren i princip så meddelar de mig, och hur vi går vidare (mer prov eller beh).

Jag är t ex redan nu, innan beh ens startat, informerad om att han måste ha rörelserestriktioner i början på kortison, för hög dos kortison påverkar ledbrosk, och bus & fnatt då kan ge ledskador. Så som sagt, det här känns otroligt förvånande. Ska minnas infon om biosierna btw, nu har det inte talats om biopsier (än iaf..) ang Utter, men är ju en sån där sak som är väldigt bra att veta om de inte informerar.

Vilken är den andra ortopeden på Ultuna du är nöjd med? (Du kan ju PM:a). Jag har P.G. och som sagt kan inte vara mer nöjd över bemötande vid besöket, informationen, tog sig tid där att förklara osv. Utan det är 'bara' det här med kontakten om provsvaren som klickat. Men det är inte så jävla bara med en hund som har ont =/

Tanken 'nu blev jag grinig och tänker BYTA klinik, så det så' har slagit mig, även ringa hemmavet och tycka 'du, vilken dos kortison ska det vara?' och sätta honom på kortisonet. Samtidigt så hjälper ju det mest troligt inte, så man är ju lite låst om man ska resonera och reagera förnuftsmässigt.

Jag ringde igen nu i fm, samma sköterska som igår svarade, och blev väldigt häpen över att vet inte ringt då ju vet klart och tydligt lovat att hon skulle ringa igår. Vet har ingen mottagning idag, men sköterskan hade fått uppfattningen att vet ändå skulle komma in idag (då vet gett löfte om ringa annan djurägare idag), och skulle hålla utkik och direkt haffa vet och påminna om mig så snart hon såg henne.

Och jag sitter 'fast' inne vid datorn för att passa telefonen, överväger om jag 'vågar' springa och hämta posten, men törs inte för då ringer de säkert den minuten..*gnäll*

Jag börjar bli rädd för påskhelvetet snart med. OM vet ringer idag, så är det ju X dagar utan metacam (vet inte hur många?) innan vi kan gå vidare. Om sköterskan fattade provet rätt var det negativt, det är dock en osäker uppgift. Men ÄR det rätt och det ÄR neg ska det ju tas ledvätskeprov. Då ska han först av metacam, och så gå X dagar, och sen ska provet tas. Dvs det kanske inte blir förrän nästa vecka om man har otur =/ Och sen kommer påsken mitt i alltihop, och jag börjar snart få mardrömmar om när den stackars hunden ska få HJÄLP eg.

Men ska fråga vet nogsamt VAD ledvätskeprovet kan visa och inte, jag kommer ändra mig och säga nej (tyvärr..) om det inte finns ett STORT värde i det. Dessutom vill jag veta NÄR behandling sätts in om ledvprov ska tas. Som det sas innan/som jag fattade det sätts beh in såfort nålen är ur leden, dvs innan provsvar. Jag kommer INTE gå med på att vänta in nåt mer provsvar. Sen vill jag diskutera om inte en röntgen vore en god ide. Dels för jag klamrar i halmstrået t ex 'fel i bakknän, överbelastning övriga leder', dvs ej autoimmunt, men framförallt för att det väl borde vara en MYCKET bra ide att ha jämförelseplåtar? Dels vad gäller hans armbågar, vi VET ju att hans armbågsledsröntgen i april 2007 var u.a.. Om han idag har pålagringar i armbågar är det ju inte bra alls. Och om han är ren idag, han i sinom tid får sitt kortison, blir symptomfri, och så om ett år är han dålig igen. Man då röntgar och det är en enda stor pålagring, så är det ju himla bra att veta att han var ren mars 09. Om det nu är autoimunt, så kan det ju vara den lednebrytande sorten t ex...

 

[Abova]

Sv: Mysteriet Utter - äntligen svar, men inga roliga direkt..

Har inte så mycket att säga om Utters sjukdom annat än att jag önskar er lycka till, men måste även säga att jag tyvärr har precis samma upplevelse om Ultuna fast på hästsidan.

När mina stod där uppe för den kroniska kvarkan kan jag inte klaga på vården men kommunikationen.
Inga veterinärer ringde för att berätta om läget, jag fick själv ringa och jaga dem för att få besked och alltid fick jag löfte om att de skulle ringa upp, vilket de ALDRIG gjorde.
Jag höll på att bli fullständigt galen och drar mig seriöst för att köra häst dit igen trots att vården som sådan var bra.

För provsvar ringde jag istället direkt till SVA som snabbt och kunnigt kunde svara på mina frågor. De var själv medvetna om problemen på SLU.

Detta var ju dock ca 1.5 år sedan , jag blir ledsen att höra att det ff är likadant och även på smådjurssidan.

 

[alfur]

Sv: Mysteriet Utter - äntligen svar, men inga roliga direkt..

Vi har samma veterinär, och jag har som du upplevelsen att hon är väldigt engagerad och noggrann. Hon svarar väldigt snabbt på mail, och gissningsvis har de tillgång till mailen hemma också så hon kan säkert svara därifrån också.

För oss har det räckt med 2-3 dagar utan metancam inför annan behandling, men det kan säkert variera. Ledvätskeprovet var inte jobbigt för Sigge i efterhand, blev inga stora sår eller något vi kunde märka av. Vet bara att det är gjort och att han hade ovanligt stora mängder ledvätska men ingenting som kunde förklara att han haft så ont.

Jag förstår verkligen din frustration, men jag tyckre du ska fortsätta hos PG, hon verkar ta en på allvar,

 

[Alexandra_W]

Sv: Mysteriet Utter - äntligen svar, men inga roliga direkt..

Jo jag har som sagt inte tänkt byta varken veterinär eller klinik. Jag är mer än nöjd med bemötandet av veterinären, och jag är ju korkad om jag byter bort kompetensen hos Ultuna. Så ville mer förklara att jag förstår varför du där bytte till Strömsholm, samma tankekedja utlöst av samma sak har funnits hos mig.

Jag har som sagt inte haft hennes mailadress, men har ju nu fått tag i den (*s*) och har nyss mailat ett LÅNGT mail (flaggat som högprioritet dessutom) där jag dels förklarat att och varför jag är besviken på rutinerna att meddela provsvar, men också uppdaterat och ställt de frågor jag har. Så hoppas vi på att jag får svar. Helst nyss.

Ledvätskeprovet är jag inte orolig det ska 'påverka' Utter. Det är ju risker att gå in i led med nål, men så många hästar jag haft som fått lederna perforerade av nål så känns det som något som i sig är lugnt. Däremot känns det INTE lugnt om jag måste invänta provsvaret av DET provet OCKSÅ innan han kan få adkvat behandling. Jag sa ju innan, på direkt fråga, att JA, om ANA-provet är negativt vill jag gå vidare med ledvätskeprov. Det var ju också det vet rekommenderade, men att det innebär att vi inte satte in behandling där och då. Och tiden det handlade om var en vecka. Som blev två.. Den sitsen jag vägrar gå med på igen. Så ska ledvätskeprov tas ska det endera gå att sätta in behandling direkt i samband med det, och ska det väntas på svar så ska jag ha i princip edligt intyg om svar inom max X dagar OCH provet ska ha ett högt diagnostiskt värde.

 

[Alexandra_W]

Sv: Mysteriet Utter - äntligen svar, men inga roliga direkt..

Har inte så mycket att säga om Utters sjukdom annat än att jag önskar er lycka till, men måste även säga att jag tyvärr har precis samma upplevelse om Ultuna fast på hästsidan.

När mina stod där uppe för den kroniska kvarkan kan jag inte klaga på vården men kommunikationen.
Inga veterinärer ringde för att berätta om läget, jag fick själv ringa och jaga dem för att få besked och alltid fick jag löfte om att de skulle ringa upp, vilket de ALDRIG gjorde.
Jag höll på att bli fullständigt galen och drar mig seriöst för att köra häst dit igen trots att vården som sådan var bra.

För provsvar ringde jag istället direkt till SVA som snabbt och kunnigt kunde svara på mina frågor. De var själv medvetna om problemen på SLU.

Detta var ju dock ca 1.5 år sedan , jag blir ledsen att höra att det ff är likadant och även på smådjurssidan.

När K (häst) stod där var det tyvärr likadant. Med förödande konsekvenser för hennes foster. Men kommunikationen var halvsju. Saker som både stod på inskrivningslappen OCH jag muntligen informerades om vid avlämnandet ignorerades (fick jag veta i efterhand). Hon var dammkänslig, och behövde blött hö. De satte STOR fin lapp på boxen om det. Och var gång jag var där hade hon torrt hö. Jag klagade, alla sa att 'ja ojdå, ska ordna'. Sen började hon hosta, då fick hon blött hö iaf gången efter jag var där.

Informationen från veterinären var kanonbra - när jag väl fick tag på honom. Vilket inte var det lättaste. Nu var ju jag där och sprang nästan varenda dag, och brukade stöta på honom där och då informerade han alltid. Men mellan det fick jag ingen info. När det började gå snett och transplantatet stöttes bort, fick jag reda på det 'av en slump' just när jag sprang på vet.

Värst var ju dock att informationen kring hennes kanylrädsla ignorerades. Var gång jag var där sa alla hur snäll, lugn och fin hon var. Och hon var jättelugn och tillfreds var gång jag var där. Dock kastade hon ju sitt foster när jag var i USA. Jag hade gett dem mitt mobilnummer, pappas (han var med på resan) mobilnummer, MAMMAS alla nummer med tillägget att gick inte jag att nå hade hon full beslutsrätt kring allt som gällde hästen. Och så hade de fått numret till den veterinär vars konvalescensstall hästen skulle skrivas ut till, och kompisen som skulle agera hästtaxi. Jag åkte till USA i den trygga förvissningen om att hästen var i de bästa händer och OM något - gud förbjude - hände, så var det 110% garanti att de utan problem skulle kunna nå berörda parter. Och jag var trygg med att mamma skulle fatta korrekta beslut vad det än månde vara.

Så får jag ett mail från kompisen som skulle hämta. Som trodde jag visste om det, så bara skrev 'hejhej, nu har jag kört K till konv.stallet. Det blev ju inte igår i och med att hon kastade fostret då, men idag åkte hon och allt gick bra, hon gick rakt på släpet och åkte fint'.

Jag minns fortfarande CHOCKEN som slog mig, hur blodet frös till is, hur jag blev helt avstäng och om och om igen läste raden 'kastade fostret' och tänkte att det måste vara jag som fattar fel, det måste vara KOMPISENS sto som - hemskt nog - kastat sitt foster.

Men det var det inte. Kele kastade fostret på dygn 99. Vad gör då Ultuna? Provar nå mig? Nej. Provar nå mamma? Nej. Nej de lämnar ett medd på hästtaxikompisens telefonsvarare att 'K kan inte hämtas idag som överenskommet då hon aborterat sitt foster, ring imorgon och hör'

Jag ringde mamma med tårarna forsande och hackade fram att 'Kele har kastat fölet, ring Ultuna och ta reda på vad fan som hänt!'. Jag satt ju i USA (och ville bara hem). Mamma ringde Ultuna, och de la en lapp till veterinären som skulle ringa upp.

EN VECKA senare kommer jag hem, de har fortfarande inte ringt mamma. Jag ringder dem från Arlanda, och 'ska bli uppringd'. Jag åker direkt till konv.stallet. Hästen mår bra men står under behandling för livmoderinfl då hon kom från Ultuna med vaniljsåsgula tjocka flytningar. (Ur utskrivningmeddelande: Väl kontraherad livmoder vid rektalisering, inga flytningar. 1 h senare ankommer hon konv stallet med rikliga, kraftiga flytningar..). Hursom, hästen mådde bra, fostret var ju förlorat, så bara vänta på att vet skulle tala om vad som hänt.

Detta var en fredag, på TISDAGEN lyckas jag med i princip hot om våldsamma handlingar få tag på veterinären. Som tycker att det nog var stress som orsakade kastningen för de var ju 'en stressad häst'. VA? säger jag, med ledning hur hon var varje gång jag var där, och vad alla hela tiden sagt. Varvid vet tycker att ja hon var ju jättetrevlig utom när vi skulle byta kanyl, då blev hon ju galen. Vi fick vara fyra personer varje gång, och bremsa, men hon var ju tokig, så vi fick tillslut droga henne, det var lika varje gång.

Där dog en del av mitt hjärta. Det som stod på inskrivningsmeddelandet och jag sa muntligt var nämligen att OBS Hästen är paniskt rädd för permanentkanylsättande, ni måste BÅDE bremsa och sedera! Okej om de tänkt 'äh nojig ägare' första gången. Men jag kommer ALDRIG kunna förlåta dem för att de minst FYRA gånger slogs med henne innan de sederade. Jag har sett henne vid kanylsättning, och det är det närmsta regelrätt ÅNGEST jag sett hos en häst. No shit hon kastade..

Nåja, jag ville ju veta vad som hänt med fostret, och vad analyser visat. Fast de kastade fostret, de analyserade inte. Vet kollade på det och citat 'det såg normalt ut, men lite svårt se då stoet hade trampat på det'. Sen kastade de det. Jag tyckte att varf gjorde deinte analys, och vet svarar 'det måste djurägaren begära'. Samma djurägare de inte ens FÖRSÖKTE få tag på..

Jag är FULL av beundran över opererande veterinär, han gjorde ett kanonjobb. Men i övrigt så är jag nu ÄN mer besluten i att ingen av mina hästar sätter en HOV på Ultuna om det bokstavligt talat inte gäller LIVET... Vet att opererande vet blev putt på att jag bytte klinik, och jag förstår honom. Men jag tror han förstod mig med..

Däremot trodde jag det var 'bara' hästsidan som drogs med det där, har hört så mkt gott om smådjurssidan..

 

[Alexandra_W]

Sv: Mysteriet Utter - äntligen svar, men inga roliga direkt..

Mailet gjorde susen. Nyss ringde veterinären. Och försökte inte bortförklara eller skylla på det, men bad om ursäkt för det missförstånd som blivit. Visade sig att hon suttit en kväll förra veckan och skulle maila mig om provsvar, och upptäckt att de glömt spara min mailadress. Tänk hon skulle ringa mig nästa dag, och glömt det. (Vilket hon bad om ursäkt för).

Sen har hon trott att jag fått ANA-provsvaret, och att det jag ringt om nu var svar på ledvätskeprov. Men när mitt mail damp ner insåg hon att det begåtts ett rejält misstag.

Sen pratade vi en god stund och hon förklarade och besvarade alla mina frågor.

Och ANA-provsvaret var negativt. Dvs vi vet inte ett dugg mer än innan. Så nu är det ledvätskeprov, som ska tas från vänster armbågsled, vänster knäled samt från 'valfri carpus och valfri hasled'. Totalt blir det 4 prover. Vad de kan visa är typ allt och inget. Det man ffa vill ta dem för är att vissa av just de reumatoida sjukdomarna kan man se då man fick kraftigt ökad, eh jag tror hon sa cellreaktion. Dock kan även ledprovet bli som ANA-provet, inte göra oss ett dugg klokare.

Ledvätskeprovet kan, iom att Utter är så himla inflammerad ändå.. tas efter ett dygns uppehåll med metacam. Metacam hjälper ju uppenbarligen inte mer än möjligen marginellt mot inflammationerna, så.. Provet ska dock tas när någon 'otropedkirurg' fanns inne, då det kan vara lie knepigt 'hitta rätt' i svullna leder.

Provet kan tolkas i princip omedelbart, det beror dock lite på hur man träffar in de dagar de veterinärer som sitter och tolkar sådana där prov är inne, men det bör gå på 1 - 2 dagar. Behandling sätts in oavsett provsvar, och kan endera sättas in direkt samma dag, men helst då man stuckit i lederna vänta ett par dagar. Men sen sätts högdos kortison in och Utter kommer få den onehagliga överraskningen koppelvila.

De väljer att sätta in medrol btw, mycket dyrare än prednisolon, men enligt veterinären (och även erf från folk i min bekantskapskrets med allergihundar) så tycks många hundar få mindre biverkningar av det. Veterinären vill ha rapport några dagar efter kortisonbehandlingen, och sen att vi hörs minst 1 gång/v. Efter 14 dagar 'eller nåt' beroende på hur han svarar och vad vi då kommer överens om, så återbesök. Dels för att Utter ju inte alls är tillförlitlig att tro på om när han är helt bra, och för att när man får ner symptomen så kan och vill veterinären undersöka lederna i bakbenen nogrannare. Om det kvarstår problem att exvis sträcka knälederna även då, då går de in med röntgen.

Hon tyckte att förr röntgade de precis som så jag funderat, men att man sällan får så mycket svar. Däremot om man inte får full symptomfrihet så är det en indikation på att man kan ha problem med pålagringar etc.

Rehab sätts in så snart de anser det är lämpligt, han måste dock ha kommit ner till smärtfri eller nästan smärtfri och ffa kommit ner i kortisondos. Men preliminärt så påbörjas lättare rehabilitering en månad efter kortisondosen. (och nu kom genast frågan om det är koppelvila till dess, hemska tanke.. nåja jag hinner få besked om det)

Sen frågade jag hur länge han teoretiskt kan ha haft de här problemen, och det är ju omöjligt svara, men generellt debuterar sånt här kring just 4-årsåldern, men det kan komma redan i tvåårsåldern. Att jag frågade var mest nyfikenhet, baserad på att det känns som Utter haft samma bakdelsmuskling sen han kom (dvs normal), och det - med reservation för hemmablindhet - som om han snarare inte byggt på än att han tappat i sådana fall. Och min moster nämnde ett samband jag inte tänkt på. Hans beteendeproblem (dvs första tecknet på smärta) när han blev överviktig.. Även omd e ju inte minskat när han gått ner igen.