Korrekt användande av gramantygel innebär inte "dra in näsan på hästen".
Precis som korrekt användande av en vanlig tygel inte är att "slita och dra", och att korrekt användande av skänkeln inte är att "ta ut sin frustration på hästen med att banka hysteriskt".
All utrustning kan användas fel, utrustning som behövs för att hjälpa en häst kan rent förstöra en annan. En skicklig ryttare kan avgöra vad som är skonsammast för hästen när det gäller få hästen lugn och att inte slita i onödan på den.
Jag har efter att här på forumet läst om fallet i tingsrätten där en kvinna blev anklagad för djurplågeri för att ngn ansåg hon var för hård mot en häst. Där beskrev den som anmälde en graman som "ett hjälpmedel att hindra hästen att höja huvudet och att komma framåt". Låter skitelakt tycker jag.
Lite kul kan man beskriva mer utrustning på mindre smickrande sätt.
Bett = "en järnbit som man tvingar hästen ha i munnen. En unghäst öppnar inte munnen frivilligt första gångerna, man måste tvinga den att ta bettet i munnen. Sedan har man en läderrem från järnbiten till ryttarens hand för att ryttaren ska kunna dra i det. För att tvinga hästen att stanna och svänga".
Sadelgjord = "en rem av tyg, läder eller liknande som man spänner hårt runt hästens mage så att sadeln inte åker runt när ryttaren rider. Många hästar visar sitt missnöje mot sadelgjorden med att grina illa när man spänner den".
Nybörjare = en ibland oformlig klump som hästen tvingas ha på ryggen. Oftast motverkar den hästens balans genom att vingla så hästen hela tiden måste kämpa för att hålla balansen. Sedan skumpar nybörjaren med hårda dunsar i hästens rygg. Hästar kan fö känna en flugas steg på ryggen. Nybörjaren kan även i början innan den lärt sig bättre dra hårt i tyglarna, vilket leder till ryck i hästens mun".
