Sv: Motivation för Skyddshundar
Personligen tycker jag vissa kommentarer här faller lite under "skyddsträning skall vara väldigt "stort och svårt"-kategorin!
Tja, det är väl inte jättelätt direkt. Skyddsarbete ställer krav på både hund och förare och görs det fel kan antingen hunden bli förstörd eller allmänt oregerlig. Det finns några exempel på båda delarna här i stan. Själv tycker jag att sök- och lydnadsträningen är betydligt enklare än skyddsträning.
Jag har träffat FLERA hundar med STOR kamplust men obefintligt aggressionspaket som varit betydligt mycket "mer hund" än många medelmåttliga tj.hundar/sporthundar där ägaren/föraren pillat en massa med hundens aggressioner för att kamplusten inte håller måttet, vilket gett ett minst sagt mediokert resultat!
Det GÅR INTE att överbrygga en hunds svaghet i en egenskap genom att försöka sätta turbo på en anna!!
Nej, jag håller med dig om att man inte kan kompensera avsaknad av en egenskap med övermått av en annan. En bra tjänstehund behöver även kamp och ska vara komplett. Att försöka göra en medelmåttig hund bättre genom att ta fram mängder med försvar låter ganska korkat, men det har jag aldrig påstått att man ska göra heller. Börjar man dessutom peta i skärpan då är man illa ute. Jag tror däremot att om du har en hund med gott om både försvar, kamp och förighet då har du en mycket bättre tjänstehund än den som bara har kamp.
Många hundar med liten/obetydlig skärpa/försvarslust kan vara UTMÄRKTA tjänstehundar! Och dessutom kanske i många fall mer lämpade för den tjänst som våre tjänstehundar i Sverige används för?!
Uttalandet att väktarhundarna skulle behöva använda mer aggression i sin tjänstgöring än polishundar tycker jag inte heller är sant! Många, många väktarhundar går genom en hel karriär utan att en enda gång göra ett skarpt jobb - annat än rent preventivt vid rondering! Och de som används skarp gör ofta sådana saker som "skratar med uteliggare" avvisar fyllerister som "gått fel" osv. Antelet hundförande väktare som faktikst använder sina hundar för att avvärja fysiska angrepp är extremt få om vi tittar på statistiken! Och även om det så klart finns ett mörkertal så pratar vi totalt sett om kanske ett 40-50-tal skarpa "skydds-jobb" i Sverige/år! (och då har jag räknat högt!!)
De flesta poliser går igenom sin kariär utan att behöva använda sitt tjänstevapen också, men de har fortfarande vapen och får genom gå skjutprov just för att man aldrig vet om det kan behövas. En väktare jag talat med sa att han aldrig behövt använda hunden som personskydd i sitt arbete, men om det skulle bli nödvändigt så ville han vara säker på att hunden gjorde sitt jobb.
Men sedan kan man ju alltid diskutera tjänstehundarnas roll och vilka arbetsuppgifter de ska ha. Om personskyddet nedprioriteras mer och mer och arbetsuppgiften istället är spår och sakletning, nej då behövs heller inget allvar i hunden.
Att då säga at dessa - ofta - killar i 20-30-års åldern skulle gjort ett bättre/säkrare jobb om vi satte hundar med mer aggressioner i i deras händer känns helt befängt! Är det bara jag som bevittnat X-antal uppkörningar av väktarhundar där kanske 30% av ekipagen blivit godkända och resten haft sämre kontroll på sina hundar än fru Svensson i Mora!!?? Trots att hundarna varken varit kampidioter eller aggressions-diton??
Kan man inte hantera sin hund så spelar det ingen roll hur bra hunden är för ekipaget blir ändå dåligt. Så nej, en hund med mycket försvar hör inte hemma i händerna på en oerfaren 20-åring, men ska man verkligen vara hundförare då?
Nu ska jag klaga lite på endel av de hndförare som finns idag, för jag tycker att hundkunskapen och känslan för hund har gått radikalt nedåt. Tjänstehundsuppfödarna får tillbaka hundar för at förarna inte klarat av dem och då kan det vara rätt mediokra hundar. Brister det då hos hundarna eller hos förarna?
Det skulle behövas en ordentlig diskussion om kompetensen hos dagens hundförare. Jag tycker också du räknade medelåldern lågt. De hundförare som finns här är 35+ och ganska mogna kvinnor och män.
Nej det som driver en bra skyddshund - för sport och tjänst - bäst, är enligt mej en rejäl portion kamplust, bra nerver och mod! Ett litet allvarspaket som kan plockas fram dressyrtekniskt när hunden blivit ett par tre år och kan hantera så "starka känslor" kan finnas, men är inget krav!
Allt det du räknat upp är mycket viktigt och jag skulle inte vilja se en tjänstehund utan det. Inte heller ska man dra upp hunden i försvar innan den är vuxen nog och lydnaden sitter. Däremot vet jag att ingen av de väktare jag lyssnat på skulle vilja gå ut i tjänst med en hund utan allvarspaket. De få som varit i skarpt läge säger sig ha haft mycket nytta av hundens försvar.