Jag tycker att man kan låta bli att ryta ifrån till en upprörd osäker hund om man inte är säker på att den kommer förstå vad man menar.
En hund som sitter lugnt och plötsligt gör ett utfall, föralldel, den måste hindras fysiskt så däng den i backen för att avbryta. Ryt till. Gör den inte ett nytt försök var det hårt nog. Den har en chans att fatta iaf.
Så gör jag faktiskt vid utfall mot katter och ekorrar o dyl.
Men hundmöten ser sällan ut så. De brukar vara rätt komplexa, ur träningsperspektiv, och det känns taskigt att visa mitt missnöje med en hund som redan är osäker och inte vet vad den ska göra.
I det läget är skvallerträning bättre. Egentligen tycker jag skvaller är en för diffus uppgift för att tränas i svåra stunder. Jag har haft en del nerviga hundar och vill då hellre ha tanken "nu kommer nån, jag ska hämta mitt godis hos matte" än "nu ska jag varna matte". En osäker hund kan gärna få tro att jag har koll på alla vi möter
Minimal skillnad rent praktiskt men tror iställningen smittar av sig.
Ska man köra med krav tror jag "sitt" eller liknande är bäst. Då kan man ju ryta ifrån om hunden reser sig. Men sätter den sig skakandes och spänd som en fiolsträng utgår jag ifrån att det eftertryck som krävs för att korrigeringen ska nå fram är lite för mycket för min smak.
Skvallerträning från början tror jag i princip garanterat är nyttigt för fortsatta livet med hunden, även lite amatörmässigt genomfört. Korrigeringar vid hundmöten KAN funka men om det inte funkar effektivt så gör det mer skada än nytta, och kanske rentav stor skada.
Du får det att låta som att det bara finns 2 alternativ: skvallerträning eller korrigering.