Mobbing...

[_moa_]

Här sitter alla vuxna och pratar om mobbing, så gör dom samma saker igen. Här hos oss så sitter dom och har möten om mobbing och hur man ska förebygga det. Så till kallar föräldrarna ett möte om en lärare som dom inte tycker sköter sitt jobb. Hela mötet gick ut på att prata illa om läraren. Två möten till avlöper. Pappa kommer hem och säger hur illa dom flesta betet sig och säger att det är elakt mot henne. Läraren får reda på detta och sjukskriver sig. En lapp skickas ut med 21 punkter på hur dålig hon är! Inget possitivt lyfts fram bara en massa negativt och en massa ovesäntliga saker som jag klassar som person angrepp. Nu sista mötet var alla i arbetslaget, rektor och biträdande där på mötet. Föräldrar och läraren också. Läraren mådde jätte dåligt, men pratade inför alla om hur hon kände och så.

Varför sitter man som vuxen och pratar om hur fel mobbing är när man säjlv mobbar sedan? Är det ett okej sätt att visa för oss barn?

 

[NewMember]

Sv: Mobbing...

Nej, det är en mycket tråkig sida som man ser alltför ofta!

Undrar om det går att komma ifrån beteendet "naturligt" eller om man verkligen måste anstränga sig hela tiden för att inte hamna i dylika situationer.

Redde ni upp det sen då?

 

[_moa_]

Sv: Mobbing...

Nej det är inte upprätt. Mamma var på möte idag. Läraren sa att hon kunde anmäla dom för förtal, men dom ska veta hur illa dom har gjort henne.

Dom kommer i alla fall att få en ny lärare och mentor.

 

[Vaccan]

Sv: Mobbing...

... Värdelöst
Jag tycker att man ska visa sina barn hur man hanterar konflikter genom samtal och konstruktiv kritik.
Aldrig personangrepp -när jag var liten trodde jag att vuxna aldrig ljög eller var dum med varandra
Nu när man är vuxen själv så blir jag förvånad över hur vuxna människor hanterar konflikter genom systematisk utfrysning, namninsamling på hur många som tycker att person X suger och ska avsättas (vem orkar vara kvar på en sådan plats?).

Nu har jag en chef som blev omflyttad från ett annat distrikt pga att hon mobbade några i den gruppen hon var chef då... så hon fick komma till oss och började med att snacka skit om gamla gruppen, på personliga samtal ang. utveckling och löner så snackar hon skit med enskilda i vår grupp om den andra arbetsgruppen hon är chef över.
Totalt värdelöst, och facket gör inte ett skit som vanligt

Vuxna ska föregå med gott exempel, så är det bara. Hur ska man annars kunna begära av barn att inte ljuga, stjäla, slåss och mobbas.

 

[Geshira]

Sv: Mobbing...

Det här är inte ovanligt.
Om man har en svag chef som lärare så är man stekt, i princip. Det är inte heller frågan OM man kommer att bli utsatt för föräldramobbing av den sort du beskriver, utan snarare NÄR man kommer att råka ut för det som lärare.

Man kan vara världens bästa lärare som klass efter klass tyckt bra om, sedan räcker det med att en drivande storkäftad förälder någon gång blir missnöjd med något du sagt eller gjort så kan en förtalskampanj inledas. Behöver inte alltid vara frågan om mobbingmöten i skolan, utan lika gärna skitsnack i byn, evigt motarbetande och ifrågasättande, att vända barnen mot en etc.

Har man en bra chef som ställer sig bakom en och ger stöd så kan kan klara sig igenom något sådant med hedern i behåll, annars är det lätt att knäckas.

Vet ej vad dessa människor menar och vill uppnå med sådant. Kanske mår de så dåligt själv att de måste hitta någon syndabock att avreagera sig på. Men det är inte kul att vara denna syndabock även om man vet att man är oskyldig.

 

[break_a_leg]

Sv: Mobbing...

Jag vet lärare som tom blivit polisanmäld av föräldrar, anmälan ledde inte till någonting, däremot blev ju läraren avstängd under utredningen och kom ju av ganska förklarliga skäl inte tillbaka till skolan.

Som Geshira skriver så tror jag att det är viktigt med en stark skolledning om kan supporta och ge råd och stöd till sin personal. Likaså är det arbetslag man arbetar i viktigt.

Det är tyvärr ganska vanligt att föräldrar gaddar ihop sig i grupp just när det gäller förskola/skola.

 

[Stollan]

Sv: Mobbing...

Därför att föräldrarna tenderar att övereagera när det gäller deras barn och får lite av en "tigermammainstinkt" när det gäller deras barn.
Jag förstår verkligen när dom vuxna i elevvårdskonferansen när det gäller mitt barn tycker att det går så smidigt vid våra samtal i skolan.
Min dotter är ett barn som är rätt oflexibelt och väldigt känslig när det gäller i hur man bemöter henne odyl.
Jag skulle ju som mamma kunna anklaga skolan hur dåligt dom fick min dotter att må för dom gjorde fel i sitt bemötande mot min dotter. instinktiv vill jag skydda mitt barn mot allt ont men samtidigt har jag en hjärna. Min hjärna talar om för mig att allt jag vill är att det skall gå så bra som möjligt för min dotter i skolan och faktiskt så vill hennes lärare samma sak. Det gör vi bäst genom att samarbeta. Allt annat är att göra min dotter en otjänst för skolan måste hon gå i oavsätt.
Därför så håller jag tag i vad min instinkt säger åt mig att göra och använder det jag fått hjärnan till...att tänka innan jag handlar.
Jag förstår att föräldrarna kan dras iväg på det viset speciellt när det inte finns någon som sitter och kan bromsa deras tankar med mottankar. När det gäller barn kan föräldrarna bli otroligt "fartblinda".
Det är nog den allra känsligaste punkten hos en förälder över huvudtaget.
Det finns lärare som liksom dessa föräldrar är lika smidiga som en elefant i en porslinsbutik tyvärr