Mobbing, hur förebygga/agera?

[Tora]

Sv: Mobbing, hur förebygga/agera?

Det är också en tanke! Jag tycker i och för sig inte att våld är bra, men står det mellan att bli mobbad eller bli lämnad ifred (och man försökt åtgärda det på andra sätt först) så kanske det är en utväg!

Man skall bara inte vänta för länge med att göra något. Säger man till en gång och inget händer är det läge att göra något själv. Sätter man ner foten med en gång så tror jag att det är lättare att stoppa eländet än att vänta tills det etablerat sig.

Att våld löser inga problem är en sanning med modifikation.

För vad konkret kan en skola egentligen göra för att få stopp på mobbningen.

 

[Björk]

Sv: Mobbing, hur förebygga/agera?

Djupt gripen av dox-dokumentären Bully (se den nu, sista chansen: http://www.svtplay.se/video/316409/bully ) så undrar jag hur man ska hjälpa sina barn.

Min äldsta är 6 och någon mobbing förekommer inte vad jag vet, däremot händer det att min flicka är ledsen för att hon känner sig utanför ibland.

Vad säger man när såna saker tas upp, vilka råd kan man ge? Att hon vågar beätta är ju A och O, men jag vet verkligen inte vad jag ska säga. Jag brukar bekräfta att andra barn betett sig dåligt om de sagt att hon inte får vara med. Sen säger jag att hon måste säga till fröknarna då. Är det rätt väg?

Så himla svårt!

Jag tycker också det är svårt och vi pratar och funderar ibland över det där. Jag tror du gör det enda man kan göra egentligen som förälder. Jag brukar utgå från hur det var för mig när jag var barn. Jag var jättepopulär när jag var mindre, men i högstadiet var vi.... tja, inte MOBBADE, men utanför får man väl säga. Vi var tack o lov tre kompisar som höll ihop, men visst var vi ofta rädda och osäkra att t ex gå till vissa utrymmen. Och rädda för att möta vissa personer i korridoren. Fick höra glåpord, fnitter och fula ord, någon gång knuffas bort osv. Det var en ganska jobbig tid, men det som jag tror var det som stärkte mig och fick mig att klara det bra var hur min mamma (främst) pratade med mig om det då.

Dels bekräftade hon mina känslor och mina upplevelser. Dels peppade hon mig i att "stå ut" och att det skulle bli bättre senare på gymnasiet (vilket det blev). Jag har också en oerhört bra grund hemifrån vad gäller självkänsla och självförtroende. Trots en tonårsperiod då jag var väldigt osäker så hade jag ändå en bra grund vad gällde detta och kunde trösta mig själv med att jag VISSTE att jag inte VAR "fel" utan att de som var dumma var de som gjorde fel. Och det tror jag beror på att mina föräldrar var (och är!) världens bästa på att alltid stötta oss barn, få oss att känna oss dugliga, få oss att känna oss älskade, uppmuntra oss osv. Det har aldrig funnits en massa kritik eller känsla av att inte vi duger som vi är. Och DET tror jag är det bästa man kan ge sina barn. Även om de ändå kan råka ut för mobbning så tror jag sannolikheten att klara av det är större om man har en sådan "bas".

 

[Björk]

Sv: Mobbing, hur förebygga/agera?

Det är också en tanke! Jag tycker i och för sig inte att våld är bra, men står det mellan att bli mobbad eller bli lämnad ifred (och man försökt åtgärda det på andra sätt först) så kanske det är en utväg!

Vi har känt oss mer eller mindre tvungna att lära vår son det (han är 5). Han är oerhört omtänksam och inkännande med andra. Att "ge igen" finns liksom inte i repertoaren. Ett tag har han blivit oerhört hårt åtgången av lillasyster. Hon är ju liten (snart 2), men efter en lång period av av dragningar i hans hår fick vi lära honom att han FÅR dra i hennes hår när hon gör det med honom. Det har liksom inte funkat med miljontals punktmarkeringar från oss föräldrar. Nu är det i princip något som slutat helt.

Han har någon gång nämnt att någon på förskolan knuffas "varje dag" osv. Och vi har talat om för honom att OM någon är dum mot honom så får han försvara sig.

Att bara lära sig gå undan och säga till fröken funkar liksom inte i längden tror jag. Det är i alla fall min och många andras erfarenhet. Inte personligen för mig, men för min yngre bror som blev utsatt från 1-4 klass. Tills han en dag slog tillbaka; DÅ slutade hans värsta plågoande att ge sig på honom.

Jag vill försöka lära honom att vara snäll, inte slåss, men också att inte ta emot slag utan att reagera. Att man SKA bli arg. Man kan börja med att ryta i ordentligt, skrika åt den andre. MEN; om det inte funkar tror jag tyvärr (och det bär mig emot, jag önskar det inte vore så) det måste till att "ge tillbaka" för att inte fortsätta få stryk.

 

[Lupino]

Sv: Mobbing, hur förebygga/agera?

Vi har känt oss mer eller mindre tvungna att lära vår son det (han är 5). Han är oerhört omtänksam och inkännande med andra. Att "ge igen" finns liksom inte i repertoaren. Ett tag har han blivit oerhört hårt åtgången av lillasyster. Hon är ju liten (snart 2), men efter en lång period av av dragningar i hans hår fick vi lära honom att han FÅR dra i hennes hår när hon gör det med honom. Det har liksom inte funkat med miljontals punktmarkeringar från oss föräldrar. Nu är det i princip något som slutat helt.

Han har någon gång nämnt att någon på förskolan knuffas "varje dag" osv. Och vi har talat om för honom att OM någon är dum mot honom så får han försvara sig.

Att bara lära sig gå undan och säga till fröken funkar liksom inte i längden tror jag. Det är i alla fall min och många andras erfarenhet. Inte personligen för mig, men för min yngre bror som blev utsatt från 1-4 klass. Tills han en dag slog tillbaka; DÅ slutade hans värsta plågoande att ge sig på honom.

Jag vill försöka lära honom att vara snäll, inte slåss, men också att inte ta emot slag utan att reagera. Att man SKA bli arg. Man kan börja med att ryta i ordentligt, skrika åt den andre. MEN; om det inte funkar tror jag tyvärr (och det bär mig emot, jag önskar det inte vore så) det måste till att "ge tillbaka" för att inte fortsätta få stryk.

Känner igen en del i det du skriver! Min tjej har sedan 3,5 årsåldern blivit "hunsad" av vår yngsta flicka som varit ett "pain in the ass" mot henne. Ett tag hade vår stora tjej knappt något hår kvar för lillsyrran knyckte allt och hon har alltid blivit jagad och störd av henne. Min man har propagerat för att ge igen på lillasyster, men jag har ställt mig negativ till det. Självklart har vi försökt hålla styr på lillsyrran men det går inte 100% av tiden och att rycka hår går illa kvickt. Nu var det rätt länge sen det gällde hår, men fortfarande är lillsyrran rätt jobbig och storsyrran backar ofta. Jag ska nog omvärdera det är lite eftersom det kan ligga storasyster i fatet att inte stå upp för sig själv ens på hemmaplan.

 

[Sar]

Sv: Mobbing, hur förebygga/agera?

Känner igen en del i det du skriver! Min tjej har sedan 3,5 årsåldern blivit "hunsad" av vår yngsta flicka som varit ett "pain in the ass" mot henne. Ett tag hade vår stora tjej knappt något hår kvar för lillsyrran knyckte allt och hon har alltid blivit jagad och störd av henne. Min man har propagerat för att ge igen på lillasyster, men jag har ställt mig negativ till det. Självklart har vi försökt hålla styr på lillsyrran men det går inte 100% av tiden och att rycka hår går illa kvickt. Nu var det rätt länge sen det gällde hår, men fortfarande är lillsyrran rätt jobbig och storsyrran backar ofta. Jag ska nog omvärdera det är lite eftersom det kan ligga storasyster i fatet att inte stå upp för sig själv ens på hemmaplan.

Jag tror att det är väldigt viktigt. Ett barn ska kunna känna sig helt tryggt på hemmaplan och det är inte minst viktigt om det dessutom är lite jobbigt på förskolan/skolan. Däremot får ju självklart "försvarandet" vara på en lämplig nivå, extra speciellt när det är ett yngre barn. Jag tror också det är bra för lillasyster om hon lär sig vad som är lämpligt hemma så att hon inte provar det på andra barn på förskolan. Lite win-winsituation.

 

[Lupino]

Sv: Mobbing, hur förebygga/agera?

Åh, vad glad jag känner mig. Barnen var på gott humör idag så jag passade på att prata med dem om hur man kan komma med in i leken (det där utan att fråga) och vi tränade även praktiskt på hur man kan göra om något annat barn gör något fysiskt dumt. Barnen tyckte det var roligt och jag tror informationen gick in.

 

[Björk]

Sv: Mobbing, hur förebygga/agera?

Känner igen en del i det du skriver! Min tjej har sedan 3,5 årsåldern blivit "hunsad" av vår yngsta flicka som varit ett "pain in the ass" mot henne. Ett tag hade vår stora tjej knappt något hår kvar för lillsyrran knyckte allt och hon har alltid blivit jagad och störd av henne. Min man har propagerat för att ge igen på lillasyster, men jag har ställt mig negativ till det. Självklart har vi försökt hålla styr på lillsyrran men det går inte 100% av tiden och att rycka hår går illa kvickt. Nu var det rätt länge sen det gällde hår, men fortfarande är lillsyrran rätt jobbig och storsyrran backar ofta. Jag ska nog omvärdera det är lite eftersom det kan ligga storasyster i fatet att inte stå upp för sig själv ens på hemmaplan.

Hos oss är det också jag som varit den som bromsat i "ge igen"-frågan. Jag känner väl på något sätt att det är helt vansinnigt att man ska behöva instruera en i grunden extremt snäll person (barnet) att lära sig vara "dum" tillbaka. Samtidigt har jag ju brorsans barndomserfarenhet med mig och vet att det hände INGENTING med hans plågoandar när han gick undan (dessutom grät han ofta och det var väl ännu mer "trigger" för vissa barn).
MEN; det hände ju faktiskt något den där dagen när han boxade till den värsta rätt över näsan.

Jag tänker också när det gäller vår stora att det kanske på ett sätt är bra med ett småsyskon som är betydligt mer tuff i karaktären än honom själv; att han får chansen att lära sig att våga "tuffa till sig" mot andra barn.

De gånger jag ser honom leka med jämnåriga fungerar han väldigt bra. Men han tillåter väldigt ofta den/de andra styra leken. Sådan var jag själv också som liten som jag minns. Men det i sig självt ser jag inte som ett "problem". Det viktiga är att vi försöker lära honom att han aldrig MÅSTE tolerera andras regler för någon lek; att han FÅR säga "nej tack" när/om de styr på ett sätt han egentligen inte gillar. Hans jämnåriga kusin leker till exempel gärna mer fysiska lekar som vår grabb inte alls gillar. Ibland har jag sett att han inte vill, men när han var yngre sa han inte alls ifrån. Han bara liksom "frös" och såg ut som det var jätteobehagligt. Nu säger han faktiskt till; "Jag vill inte leka så". Den verbala kusinen kan då ha någon ganska ordrik förklaring att "så är leken för att...". Men sist stod sonen på sig bra (med mig som satt en bit ifrån och som han sökte ögonkontakt med och jag nickade åt honom) och sa "Men då vill inte jag leka den leken!".

 

[Björk]

Sv: Mobbing, hur förebygga/agera?

Jag tror att det är väldigt viktigt. Ett barn ska kunna känna sig helt tryggt på hemmaplan och det är inte minst viktigt om det dessutom är lite jobbigt på förskolan/skolan. Däremot får ju självklart "försvarandet" vara på en lämplig nivå, extra speciellt när det är ett yngre barn.

Ja, det där har ju varit svårt. Vår grabb är 3,5 år äldre än lillasyster. Och han fick ju lära sig från början att vara försiktig, att hon är liten, att hon inte förstår osv. Men NU börjar hon ju förstå mer. Och det gäller att hitta en proportion i det hela.

Någon gång har han gett igen i efterhand. Blivit så arg att han; när hon släppt hans hår; börjat dra i hennes hår. "Men jag försvarar mig bara" har han sagt de (få) gånger det hänt. Då har jag försökt förklara att när någon SLUTAT göra det som gör ont så är det inte försvar längre (speciellt inte mot lillasyster som liksom; trots att hon nu börjar förstå mer; ännu inte gör sånt för att hon liksom VILL vara elak. Det har mera varit som om frestelsen bara blir för stor när/om hans långa hår flaxar framför henne. Och ibland har hon nog gjort det för att se vad som händer. Som små barn gör tills de lärt sig förstå "rätt och fel") - då kallas det hämnd. Hämnd tror jag aldrig är fruktbart. Att däremot försvara sig t ex genom att ge tillbaka med samma sak just när det händer; det kan behövas ibland. Tror jag..

Och hur ska man veta vad som är RÄTT? Det är jättesvårt.

Vi funderar också över det där med att "säga till fröken". Det är något vi uppmanat honom mycket till när han i höstas började i barnomsorgen. Och han har följt det (berättar han själv). Men; vi har nu försökt börja säga att "det bästa är nog om du vågar säga ifrån själv så att det andra barnet förstår att du blir arg/ledsen. Men om du inte kan säga till så ska du självklart vända dig till en vuxen". För i längden tror jag inte det fungerar så bra heller; att bli "beroende" av att en vuxen ska säga till de andra när/om de är dumma.

 

[Björk]

Sv: Mobbing, hur förebygga/agera?

Åh, vad glad jag känner mig. Barnen var på gott humör idag så jag passade på att prata med dem om hur man kan komma med in i leken (det där utan att fråga) och vi tränade även praktiskt på hur man kan göra om något annat barn gör något fysiskt dumt. Barnen tyckte det var roligt och jag tror informationen gick in.

Smart! Och jag gillade också tipset om att komma med in i leken utan att fråga. Det var en bra tanke!

 

[Mirre]

Sv: Mobbing, hur förebygga/agera?

Ska säga det till mina barn också

Ang att ge igen på syskonen så är jag lite kluven där också.
Mini drar gärna sin bror i håret när han får chansen, nu säger vi till storebror att säga nej och visa att han ska klappa fint istället. Det fungerar hyfsat för stunden, men sedan blir han ändå dragen i håret igen.
Mini är 15 mån och storebror 4 snart 5 år.

 

[Sar]

Sv: Mobbing, hur förebygga/agera?

J

Och hur ska man veta vad som är RÄTT? Det är jättesvårt.

Jo, helt enkelt är det absolut inte. När Vidar var liten drog han en hel del i allas vårat hår. Där lärde vi barnen att de själv tog ett stadigt tag i hans kalufs. Drog han så drog de lite till och sa nej, d.v.s. så att det blev obehagligt för honom men inte gjorde direkt ont. Direkt han släppte släppte de och berömde. Hårdragande tog då slut rätt fort.
Jag vet fortfarande inte om det är/var helt rätt metod men det fungerade bra och verkade vara rätt lättförståeligt för den lille.

Lupino: vi har också kört en del rollspel, speciellt när de var yngre. En jättebra metod tycker jag!

 

[Sar]

Sv: Mobbing, hur förebygga/agera?

När våra äldsta var små fungerade det bra med att ta bort handen ur håret och säga att man skulle klappa fint och så klappa med deras hand. Men det är betydligt lättare för en vuxen att få bort ett riktigt lugg-grepp än ett storasyskon som kanske inte själv är så stor.
Den metoden fungerade betydligt sämre för minstingen.

 

[Ramona]

Sv: Mobbing, hur förebygga/agera?

Jag känner väl på något sätt att det är helt vansinnigt att man ska behöva instruera en i grunden extremt snäll person (barnet) att lära sig vara "dum" tillbaka.

Fast man är inte dum för att man försvarar sig. Vi har trots allt en lag om nödvärn för att man inte ska behöva ta vilken skit som helst utan man har rätt att försvara sig!

Att gå undan, att vara snäll tillbaka, att aldrig försvara sig själv gör inte saken bättre alls, utan i mångt och mycket förstör det ens egna självkänsla eftersom man tillåter sig själv att bli trampad på hela tiden.

Det känns så otroligt mycket bättre att faktiskt få försvara sig genom att slå tillbaka. Och man ska inte slå hur som helst, utan man ska lära barnet hur man slåss för att det ska bli riktigt bra. Sen ska man absolut lära barnen att det aldrig är okej att starta bråk - men man får avsluta dem!