Sv: Mitt möte med en j*pip* kärring
Idag var min mamma ute på promenad med min rottis (jag har haft hög feber en vecka så hon är snäll och motionerar hundarna åt mig), och mitt på motionspåret blev de ikappsprungna av en lös welsh springer-hane, som kom fram och hälsade på min hund.
Inte en ägare i sikte, inga försök till inkallningar hördes.
Som tur är är min hund väldigt snäll och bråkar inte i onödan, men tänk om hon varit det?
Efter att ha dragits med den här stunden en bit skymtade min mamma hundens ägare,hon ropade lugnt på hunden och han sprang tillbaka.
jag blev helt paff när jag hörde det, jag menar, för det första har man ju inte hunden lös där det OFTA går andra hundar om man inte har koll på den, och har man den lös släpper man väl inte iväg den så långt att den är utom synhåll?
Hon verkade inte ens intresserad av att se vart hunden tog vägen liksom.
Visst, nu hände det ingenting, ingen skada skedd, och naturligtvis kommer vi inte skälla på henne varje gång vi ser henne.
Men tänk om min hund hade varit hundrädd, eller hane och hanhundsaggressiv?
Då hade det inte varit roligt för hennes vovve.
Nästa gång jag möter den hunden lös tänker jag berätta för ägaren vad jag tycker
Inte otrevligt, men ändå. Det finns säkert fler som tycker det är obehagligt och irriterande, och jag vet att det traskar omkring endel ostabila hundar här också.
Vet inte riktigt vad detta hade med din berättelse att göra, men jag menar kanske att jag förstår er båda!
Hade jag varit hon hade jag blivit rädd och irriterad, men jag hade definitivt inte sparkat din hund halvt sönder och samman om det verkligen inte var fara för ngns liv, och absolut inte skällt ut dig så, dessutom jättelång tid efter...