"Mitt livs stora kärlek"

[em-pirre]

Oerhört destruktivt romantiskt ideal.

Ja. Alltså jag tycker ju att det där är lite samma sak som just det där med "den enda kärleken" och "i evighet amen".

 

[Lindon]

Jag är inte någon romantiker, men vad fint att höra från någon som verkar så lugn o trygg i med sitt livs kärlek, vilken lycka!
Du behöver såklart inte svara, men hur träffades ni, när 'visste' du att hen var den rätta för dig?

Vi träffades genom att min syrra och hans bästa kompis var tillsammans. Vi är från samma by men han är äldre och vi hade inte umgåtts i samma kretsar. Var i ett annat förhållande då men vi pratade en del och festade ihop under ett år och jaa.. jag blev helt enkelt fast! Gjorde slut med min pv och bestämde mig för att han ska jag ha! Min syrra och hennes pv hade för länge sen fattat att vi hade ett gott öga för varandra, troligen innan vi gjorde det festade ihop, jag frågade om han skulle hem till mig och sen dagen har vi bott ihop! Tyckte att det var onödigt att vänta. Att han var rätt visste jag efter första natten 12 år senare är vi gifta, har hus, barn och djur.

 

[Petruska]

Ja. Alltså jag tycker ju att det där är lite samma sak som just det där med "den enda kärleken" och "i evighet amen".

Jag tänker att det är exakt det. Fast utan det lyckliga resultatet. Hon blev kär en gång, den enda gången. Den enda möjliga gången.

 

[Paddington]

Jag har haft två stora förälskelser, den ena tog slut och den andra tillåter jag mig inte känna då våra värderingar skiljer sig så otroligt mycket från varandras. Oavsett hur mycket jag känner så kan jag inte vara ihop med en person med hans värderingar som han luftar både högt och ljudligt och som visar sig i inredningen hemma och alla hans intressen.

 

[Singoalla]

De allra flesta är nog kapabla att älska flera under en livstid, och på olika sätt. Jag har haft den nyförälskelsen som gjorde att jag tappade huvudet totalt. Jag kunde varken sova eller äta, och allt jag gjorde gjorde jag för honom. Vi fick (lyckligtvis) aldrig reda på vart det hade lett oss i längden då det tog slut efter en kort tid och jag grät så jag skrek. Jag har också haft den stora passionen till kärlek, den där som jag inte visste om jag skulle överleva utan. Vi grät och skrattade, stannade uppe hela nätterna ihop, men slet också sönder varandra bit för bit. Nu träffar jag en man som jag började älska som människa innan jag ens föll för honom. Jag trodde aldrig jag skulle falla, han var inte min typ, men tusan den mest godhjärtade person jag någonsin stött på. Sen började det bubbla..

Så ja, vad är egentligen definitionen på den stora kärleken? Jag tror inte att jag har den framför mig, men jag tror inte heller jag har den bakom mig. Jag är väldigt tacksam över att jag har fått träffa personer som tagit mig igenom ett brett känslospann. Det är fantastiskt att ha fått uppleva den där kärleken som rev upp himmel och helvete, men vi var aldrig menade som livspartners. Aldrig menade att verkligen finnas där för varandra.

Jag tror synen på en enda kärlek fäller krokben för oss. ”Jag träffade många, men tillslut träffade jag rätt”. Ja, eller så träffade man rätt många gånger. Den natten, det året, den tiden. Förminska inte det.

 

[Seabaz]

Ja, myt eller verklighet? Finns det en sådan? Finns det bara EN? Har ni träffat den? Lever ni ihop med hen? Om inte, isf varför?

Lite funderingar på nattkröken...

Jag trodde det var en myt och var väldigt glad att leva ensam dessutom.
Jag irriterar mig och tröttnar fort på människor jag lever med och eller haft relation med.

Men så när jag träffade min (nu) sambo sa det klick och vi har varit oskiljaktiga sedan dess. Även när jag rest jorden runt har vi ändå hörts varje dag och vi har bott ihop i över 1 år. Det låter lite men för mig är det rekord.

Och vi har ju båda våra egna ideer om saker och nog fan gör han irriterande saker ofta men konstigt nog irriterar det mig inte eller så rinner det av mig väldigt fort. Aldrig träffat någon som honom innan och kan inte tänka mig ett liv utan honom nu

 

[Kilauea]

Jag har träffat den jag vill dela resten av mitt liv med - i alla fall som det känns nu och känts de senaste 8 åren. Om det kommer fortsätta resten av mitt liv vet jag ju dock inte, hur kan man veta?

 

[Milene]

För kanske 30 år sedan, då jag arbetade i åldringsvården, träffade jag på en gammal kvinna. Hon var runt 90, då. Hon var också FRÖKEN. Titeln var mycket viktig.

Det visade sig att hon hade varit kär en gång i ungdomen, i en gift man. "Och man vill ju inte gå emellan man och hustru", som hon sa.

På grund av den kärleken, hade hon adrig mer blivit kär. Inga romantiska historier alls.

Tron på Den Enda Kärleken. Inte så där jättekonstruktivt för livskvaliteten. Kvinnan grät när hon pratade om det.

Eh, min spontana reaktion var "gräsligt..." Om man inte gett romantiken/kärleken/passionen/att få lära känna någon en chans så kan man ju undra hur väl hon visste att han var "den enda". Kär i kärleken..? En orsak att inte engagera sig i någon annan?
Fast jag har hört liknande historier, flera stycken. Det kanske inte var så okej förr att bara välja bort äktenskapet för att man inte ville. Det kanske var lättare att ha något att "skylla på"..?

 

[em-pirre]

.
Jag tror synen på en enda kärlek fäller krokben för oss. ”Jag träffade många, men tillslut träffade jag rätt”. Ja, eller så träffade man rätt många gånger. Den natten, det året, den tiden. Förminska inte det.

Ville bara lyfta dethär
Min fetning.

 

[Petruska]

Eh, min spontana reaktion var "gräsligt..." Om man inte gett romantiken/kärleken/passionen/att få lära känna någon en chans så kan man ju undra hur väl hon visste att han var "den enda". Kär i kärleken..? En orsak att inte engagera sig i någon annan?
Fast jag har hört liknande historier, flera stycken. Det kanske inte var så okej förr att bara välja bort äktenskapet för att man inte ville. Det kanske var lättare att ha något att "skylla på"..?

Fullständigt gräsligt. Att bli kär en gång vid kanske 19 års ålder, och sedan anse möjligheten för kärlek förbrukad. HAN var ju Den Enda.

Jag gillar din idé om att liksom skydda sig bakom det där, men just hon gjorde nog inte det medvetet i alla fall eftersom hon grät när hon pratade om honom?

 

[Mia_R]

Fullständigt gräsligt. Att bli kär en gång vid kanske 19 års ålder, och sedan anse möjligheten för kärlek förbrukad. HAN var ju Den Enda.

Jag gillar din idé om att liksom skydda sig bakom det där, men just hon gjorde nog inte det medvetet i alla fall eftersom hon grät när hon pratade om honom?

Det kan ju även varit över insikten att hon låtit det hindra henne ett helt liv?

 

[Petruska]

Jag har träffat den jag vill dela resten av mitt liv med - i alla fall som det känns nu och känts de senaste 8 åren. Om det kommer fortsätta resten av mitt liv vet jag ju dock inte, hur kan man veta?

Till och med den känslan är obegriplig för mig. Jag tycker inte att jag vet tillräckligt mycket om min egen framtid för att veta/känna sådant.

Nu har jag levt 20 år med min nuvarande, och jag har inga planer på att ändra på det. Men jag har heller ingen känsla av att vilja detta resten av livet. Jag vill NU. Den känslan är fullt tillräcklig för mig.

 

[Petruska]

Det kan ju även varit över insikten att hon låtit det hindra henne ett helt liv?

Det skulle jag i så fall föredra! Men det vet jag ju inte.

 

[Kattennizze]

Fullständigt gräsligt. Att bli kär en gång vid kanske 19 års ålder, och sedan anse möjligheten för kärlek förbrukad. HAN var ju Den Enda.

Jag gillar din idé om att liksom skydda sig bakom det där, men just hon gjorde nog inte det medvetet i alla fall eftersom hon grät när hon pratade om honom?

Ett annat scenario är ju de som är homosexuella och aldrig fick möjlighet att uppleva kärlek då det på den tiden sannerligen inte var passande. Så oändligt sorgligt.

 

[Monifa]

Nej det tror jag inte. Men däremot har jag iallafall inte mött så många jag kunnat tänka mig leva med eller som kunnat tänka sig leva med mig. Är ju ändå rätt mycket som ska stämma för att man ska orka umgås med någon dagligen

Men en enda, nej. Det finns förmodligen många men man ska lyckas träffa dom också.

 

[Sofie_B]

Ja, myt eller verklighet? Finns det en sådan? Finns det bara EN? Har ni träffat den? Lever ni ihop med hen? Om inte, isf varför?

Lite funderingar på nattkröken...

Ja, jag vill tro det. I vart fall har jag svårt att tro att någon annan någonsin skulle kunna göra det som min man gör för mig. Jag har nämligen hela livet levt med en oroskänsla i mig, en stress. En stress framåt, vidare, iväg. Det har varit som att leva i en orkan, där det har dånat i öronen och stormat omkring mig. Det har kliat, det har skavt, det har gjort det svårt att andas, det har gjort att jag aldrig är närvarande i nuet, aldrig kan njuta utan bara vill vidare. Det här har varit så otroligt jobbigt och sorgligt och något jag har jobbat med i hela mitt liv men till slut kunde jag konstatera att det nog bara var att acceptera att det är så jag är skapt och att hoppas att dagen inte kommer då jag inte orkar mer.

..men, så träffade jag min man och sekunden han kramade mig första gången (vi träffades genom tinder och jag hade brutit armen på en unghäst så han kom hem till mig) var det som att allting stannade. Dånet tystnade och jag fick med ens ro i kroppen och det har jag haft sedan den dagen. Det var en magisk känsla, han gav mig verkligen livet och för det är jag honom evigt tacksam. Han gör mig så lugn, så grundad och så närvarande. Så helt ärligt, jag vet inte hur jag skulle kunna leva utan honom. Eller jag vet i alla fall att jag aldrig vill gå tillbaks till det som var livet innan honom.

(gråter nu när jag skriver det här, det är så lätt att glömma hur jobbigt det varit och vilken enorm skillnad det blivit. )

 

[tanten]

Eh, min spontana reaktion var "gräsligt..." Om man inte gett romantiken/kärleken/passionen/att få lära känna någon en chans så kan man ju undra hur väl hon visste att han var "den enda". Kär i kärleken..? En orsak att inte engagera sig i någon annan?
Fast jag har hört liknande historier, flera stycken. Det kanske inte var så okej förr att bara välja bort äktenskapet för att man inte ville. Det kanske var lättare att ha något att "skylla på"..?

Fast varför tror så många att en ensam person "väljer bort" något?
Det kom kanske inte någon mer som vare sig föll för pesonen eller vice versa?

Ensamliv behöver i inte innebära att man sagt nej till en massa chanser. En del människor väcker helt enkelt inte intresse hos andra.

 

[MiniLi]

Jag tror inte på att det bara finns en person där ute utan jag tror att det finns många potentiella kärlekar för alla. Däremot så tycker jag absolut att man kan tänka att ”mitt livs kärlek” är den personen man har i sitt liv just då.
”Mitt livs” behöver alltså inte i mina ögon handla om för evigt eller för alltid. Mitt liv är ju något som händer här och nu i stunden.

 

[durachiny]

Fast varför tror så många att en ensam person "väljer bort" något?
Det kom kanske inte någon mer som vare sig föll för pesonen eller vice versa?

Ensamliv behöver i inte innebära att man sagt nej till en massa chanser. En del människor väcker helt enkelt inte intresse hos andra.

Jag håller med. Det finns personer som helt enkelt aldrig blir älskade eller valda oavsett hur mycket dessa personer gillar andra.

 

[Dorinda]

Jag tror och hoppas att det finns flera!
Jag har däremot bara träffat en man som jag känt att jag vill dela resten av mitt liv med.
Tyvärr ville jag mycket mer än han och då han inte ville ha fler barn tog det slut(han hade barn sedan tidigare, jag har inga). Så nu är jag tillbaka i singelträsket och letar efter kärleken