"Mitt livs stora kärlek"

[Loons]

Ja jag lever med honom!
Jag trodde länge att en av mina första pojkvänner verkligen var mitt livs kärlek och har haft flera förhållanden efter det, tom varit sambo x flera - MEN NU ska jag säga dig, nu har jag sedan vi först träffades fått uppleva en helt ny dimension av tillit och tilltro, det är helt fantastiskt och jag känner mig älskad och tacksam, varje dag!

Känner esakt samma för min sambo. Haft en kille i ett förhållande i 6 år som jag älskade och trodde det va rätt. Men inte alls samma känsla. Går inte att beskriva.

 

[Houdinie]

Visst är det så att vissa aldrig upplever det som kallas romantisk kärlek, men att uttrycka sig som du gör här låter i mina öron som att vi alla har ett förutbestämt öde som vi inte kan påverka.

Jag skrev aldrig att det är "förutbestämt öde", utan bara att det är så jag tror att det är i livet. Vissa har det bra, andra har det inte så bra. Vissa är rika, andra kämpar hela livet men dör ändå utfattiga. Det är inte "ödet", det är bara livets gång.

 

[escodobe]

Nej, jag är generellt sett seriemonogam.

 

[Mineur]

Just nu känns det som att jag har hittat den och lever med den, och i nuläget kan jag inte tänka mig att dela mitt liv med någon annan. Det innebär dock inte att jag inte är medveten om att det här kan ändras längre fram i tiden - jag har trots allt (förhoppningsvis) en 50-60 år kvar att leva! Så nej, jag har svårt att säga att jag tror på att det bara finns en enda "mitt livs kärlek", åtminstone nu medan jag fortfarande är hyfsat ung.

 

[em-pirre]

Jag tror det är som med barn eller hundar eller vad som helst. Man kan älska lika mycket fast på nåt sätt annorlunda (hur man nu sen mäter kärlek..)

 

[Bison]

Jag tror det finns flera. Hade varit bra sorgligt om det bara finns en.
Sen tror jag precis som någon annan skrev att det är olika beroende på vart man är livet.
Han jag träffar nu hade inte tilltalat mig alls för 10 år sedan tex.

 

[bollen__]

Jag tror att många olika personer kan vara ens stora kärlek beroende på var man befinner sig i livet och vad man ser som viktigast i en relation. Plus att man älskar varje individ på sitt sätt, så man älskar inte nödvändigtvis någon partner mindre bara för att kärleken är annorlunda mot någon man varit med tidigare, till exempel. Tänk vad hemskt om man av alla biljoner människor bara skulle ha en enda som är rätt för en, och kanske aldrig ens få träffa henom. .

Tycker att du beskrev det så bra! Mitt ex var min stora kärlek, och mitt livs kärlek då. Idag värdesätter jag andra saker i en relation och tycker att maken är mitt livs kärlek..

 

[Vira]

Ja och nej. Det är förstås orimligt att det skulle finnas en och endast en för alla, och jag tror att jag personligen skulle kunnat leva ett ganska lyckligt liv med och älska ganska många, om omständigheterna hade fallit sig så. MEN rimligtvis är det bara en av dessa som kan passa allra bäst, och jag tror faktiskt att det är en hyfsat god chans att jag har hittat den bäste för mig . Jag har aldrig träffat någon som är i närheten av att vara en så bra matchning för mig, han är mycket mer än vad jag hade hoppats på eller ens tänkt på att ha på min "kravlista". Men oavsett om det finns någon annan där ute som hade kunnat matcha mig bättre eller ej så är min nuvarande sambo mitt livs stora kärlek, för om inget väldigt oförutsett händer kommer jag att leva resten av livet med honom och inte ge någon annan en chans .

 

[em-pirre]

". Men oavsett om det finns någon annan där ute som hade kunnat matcha mig bättre eller ej så är min nuvarande sambo mitt livs stora kärlek, för om inget väldigt oförutsett händer kommer jag att leva resten av livet med honom och inte ge någon annan en chans .

Varför inte?

 

[Petruska]

För kanske 30 år sedan, då jag arbetade i åldringsvården, träffade jag på en gammal kvinna. Hon var runt 90, då. Hon var också FRÖKEN. Titeln var mycket viktig.

Det visade sig att hon hade varit kär en gång i ungdomen, i en gift man. "Och man vill ju inte gå emellan man och hustru", som hon sa.

På grund av den kärleken, hade hon adrig mer blivit kär. Inga romantiska historier alls.

Tron på Den Enda Kärleken. Inte så där jättekonstruktivt för livskvaliteten. Kvinnan grät när hon pratade om det.

 

[FannyN]

Jag tror på det ibland. Mina päron är efter snart femtio år vansinnigt förälskade.
Det har aldrig varit kriser eller bråk eller hårda ord. Men massa ömhet och respekt.
Receptet tror jag är jämställdhet och att båda har ett eget liv och egna vänner som ibland knyts in i ett stort socialt nätverk.
De respekterar varandras intressen som ibland ter sig överdrivna för utomstående.
Jag vet att de behöver det då båda vill träna massor och sen nördar på helt andra saker.
För egen del så har det kört i diket totalt massor med gånger. Ibland har jag tänkt för att det beror på att jag sett hur det kan vara. Så minsta uns av svartsjuka, gnäll om vart mina pengar eller min tid går eller tanken på att jag skulle ha vissa åtaganden för att jag är kvinna gör att jag lessnar direkt.

 

[Mia_R]

Jag har haft mitt livs stora kärlek och förlorat den. Jag har träffat många män efter det men aldrig älskat någon som jag älskade honom. Tack och lov har även mina känslor med tiden dött men även om jag aldrig älskat någon efter det har jag ju varit kär och även sambo sedan det tog slut för länge sedan.

Jag har svårt att bli kär, det hade jag redan innan men jag tror inte direkt att det blev lättare efter att ha blivit djupt sårad. Jag trivs nog bäst som singel.

 

[Sleepy]

Ja, myt eller verklighet? Finns det en sådan? Finns det bara EN? Har ni träffat den? Lever ni ihop med hen? Om inte, isf varför?

Lite funderingar på nattkröken...

Nej, det finns inte bara "en". Men då en lever tillsammans är det ju trevligt om den känslan infinner sig; att NU minsann.

 

[gammalek]

När jag var yngre hade jag kunnat bli tillsammans med många fler än idag. Jag var omedvetet inne på att anpassa mig efter partnern. Således fanns det många potentiellt intressanta. Idag trivs jag bra med mig och mitt liv och det är inte viktigt att hitta en ny partner. Alltså är jag mycket, mycket mer 'kräsen' nu. Hittar jag nån intressant - fine. Men verkligen fine också om jag inte gör det. Det finns ju andra relationer än just monogam tvåsamhet.

 

[SkorpSmulan]

Jag tror att det är skillnad på att det bara finns en enda riktig kärlek och mitt livs stora kärlek.
Jag tror definitivt inte att det bara finns en enda jag tror att det kan finnas jättemånga eller kanske ingen.
Men jag tror att jag har hittat och förlorat mitt livs stora kärlek och att det inte kommer finnas någon som kan mäta sig med det men det betyder inte att jag inte skulle kunna älska någon annan igen. Bara på ett annat sätt.

 

[escodobe]

För kanske 30 år sedan, då jag arbetade i åldringsvården, träffade jag på en gammal kvinna. Hon var runt 90, då. Hon var också FRÖKEN. Titeln var mycket viktig.

Det visade sig att hon hade varit kär en gång i ungdomen, i en gift man. "Och man vill ju inte gå emellan man och hustru", som hon sa.

På grund av den kärleken, hade hon adrig mer blivit kär. Inga romantiska historier alls.

Tron på Den Enda Kärleken. Inte så där jättekonstruktivt för livskvaliteten. Kvinnan grät när hon pratade om det.

Så fruktansvärt!

 

[em-pirre]

@Petruska nu när jag tänker efter har jag också träffat en sån kvinna. Hon var 94 tror jag. Hon hade varit anställd på en herrgård där mannen i huset och hon hade haft nåt som nästan liknade en affär. Men han var gift så hon fick helt enkelt vara utan tänkte hon.

 

[Modest]

Nej, jag är generellt sett seriemonogam.

Jag med - varje gång jag blir kär så tänker jag att "det här måste vara mitt livs kärlek" dvs ganska tydligt att det är förälskelsen som talar

 

[hindalhunned]

Jag hoppas att det finns mer än en för alla, jag har dock aldrig hittat dem. Jag upplever att jag har svårt att bli kär, jag hoppas att jag kan hitta någon som jag vill spendera mitt liv med. Det jag ser att många andra har jag jag önska mig och samtidigt vet jag att det i en del fall bara är yta.

 

[Petruska]

@Petruska nu när jag tänker efter har jag också träffat en sån kvinna. Hon var 94 tror jag. Hon hade varit anställd på en herrgård där mannen i huset och hon hade haft nåt som nästan liknade en affär. Men han var gift så hon fick helt enkelt vara utan tänkte hon.

Oerhört destruktivt romantiskt ideal.