S
ssab
Skriver anonymt för jag vill ha råd.
Jag ska alltså bli mormor
Min dotter och hennes pojkvän har i dagarna bestämt sig att behålla barnet. Vilket jag blev glad för.
Men nu till saken, hur ska jag stötta mitt barn på bästa sätt för att inte lägga mig i för mycket? Hon är idag 17 år, hinner bli 18 precis före innan barnet är beräknat at komma. Hon bor hemma och jag är ju van att "bestämma och ta ansvar" fortfarande över henne men vill ju inte nu lägga mig i för mycket. Vi pratar mycket men det är ju ändå deras liv som fortsätter nu. Barnet var inte planerat och de har varit tillsammans i 3 månader. Pojkvännen är äldre så han är mogen.
Min dotter hinner inte gå klart sista terminen på gymnasiet men ska fortsätta året efter. Det är så mycket frågetecken, tycker lite synd om min älskade dotter som först frigör sig från sina föräldrar på ett stökigare sätt och " åker" dit på allt hon testar men det här gav ju lite mer än bara åka och hämta henne och tala om för henne att det där blev väl lite fel!!
Vi har varit väldigt sammansvetsade så hennes frigörelse blev stark.
Lilla gumman känner själv att nu lär hon bli vuxen och ta ansvar igen.
Hur ska jag stötta henne bäst, jag vill ju inte säga typ att om ni inte kommer att fortsätta tillsammans så vill vi att du flyttar hem igen. Men vi kommer ju att ha väldigt stort ansvar, eller är man "stor" i den åldern?
Svammel svammel, men vill gärna höra massor av erfarenheter i detta osv.
Jag ska alltså bli mormor
Min dotter och hennes pojkvän har i dagarna bestämt sig att behålla barnet. Vilket jag blev glad för.
Men nu till saken, hur ska jag stötta mitt barn på bästa sätt för att inte lägga mig i för mycket? Hon är idag 17 år, hinner bli 18 precis före innan barnet är beräknat at komma. Hon bor hemma och jag är ju van att "bestämma och ta ansvar" fortfarande över henne men vill ju inte nu lägga mig i för mycket. Vi pratar mycket men det är ju ändå deras liv som fortsätter nu. Barnet var inte planerat och de har varit tillsammans i 3 månader. Pojkvännen är äldre så han är mogen.
Min dotter hinner inte gå klart sista terminen på gymnasiet men ska fortsätta året efter. Det är så mycket frågetecken, tycker lite synd om min älskade dotter som först frigör sig från sina föräldrar på ett stökigare sätt och " åker" dit på allt hon testar men det här gav ju lite mer än bara åka och hämta henne och tala om för henne att det där blev väl lite fel!!
Vi har varit väldigt sammansvetsade så hennes frigörelse blev stark.
Lilla gumman känner själv att nu lär hon bli vuxen och ta ansvar igen.
Hur ska jag stötta henne bäst, jag vill ju inte säga typ att om ni inte kommer att fortsätta tillsammans så vill vi att du flyttar hem igen. Men vi kommer ju att ha väldigt stort ansvar, eller är man "stor" i den åldern?
Svammel svammel, men vill gärna höra massor av erfarenheter i detta osv.
Senast ändrad av en moderator: