Mitt ansvar?

Sv: Mitt ansvar?

Jag bestämde igår mig för att ringa. Better safe than sorry liksom. Då kom nästa problem: Det är inte lätt att få tag på de här människorna. Endast mobiler och det enda jag hittar på eniro är ett nummer till företaget. Jag ringde pappan (den mobil jag hittade nummer till) igår men kom till nån svarare som bara pratade polska. Man kunde inte lämna meddelande. Jag vet inte ens om det är pappans mobil. Det telnr jag hade då vi åkte till tivoli finns inte mer.

Min dotter har via msn sagt till K att jag vill att hennes mamma/pappa ringer mig. Det är flera veckor till konserten så vi får se vad som händer.
 
Sv: Mitt ansvar?

Åh Tinywiny du är så klok, kan du inte komma och prata med min sambos ex, som tycker att deras 18-åriga dotter fortfarande är ett barn som behöver curlas 24/7?
 
Sv: Mitt ansvar?

Och här kommer då en ny twist: Tydligen har Ks föräldrar sagt att hon bara får gå om jag följer med på konserten. Jaha? Borde det inte vara någon av dem som hostar upp 375 kr för biljetten och går eftersom det är de som inte litar på sitt barn?

I alla fall så bönade min dotter om att jag ska ringa och prata med dem så att K får åka ändå. Så visst kan jag göra det. Om K kan ge mig ett telenummer som fungerar.

Men är inte alltihop lite märkligt?
 
Sv: Mitt ansvar?

Jag tycker nog inte att det är så märkligt. K kanske spelar ut folk mot varann som tonåringar ofta gör. Hon kanske lät sina föräldrar tro från början att du skulle vara med, och därför fick hon köpa biljett. Nu räknar hon med att hon ska få gå även när sanningen går upp för föräldrarna.

(Innan jag fick gå på systemet själv bad jag och min kompis när helgen närmade sig våra föräldrar att de skulle köpa en flaska vin "som vi ska dela". På det viset fick vi alltid varsin hel vinare;))


Jag tror att jag tycker att du ska hålla fast vid din ursprungliga linje: dealen är att de går och att du käkar i närheten. Du har inget ansvar för att babysitta deras barn. Tala bara om för dem hur du har lagt upp det och gå inte alls in på huruvida de bör släppa iväg sin unge eller inte. Det är deras beslut (även om det riskerar bli synd om Mini...)
 
Sv: Mitt ansvar?

I alla fall så bönade min dotter om att jag ska ringa och prata med dem så att K får åka ändå. Så visst kan jag göra det. Om K kan ge mig ett telenummer som fungerar.

Jag tycker att det var bra att du ringde, men det där samtalet som K vill att du ringer hade jag inte ställt upp på.

Du erbjuder ett säkert sätt för tjejerna att ta sig till och från konserten, och du finns till hands medan den pågår om något mot förmodan skulle inträffa. Behöver de dig, kommer du ju att gå från restaurangen.

Men sen får det vara någon måtta! Varför ska du förhandla med K:s föräldrar om att K bör få gå på konserten? Anser de att någon vuxen måste vara med hela tiden, får de antingen följa med själva eller erbjuda dig minst halva biljettkostnaden, tycker jag.

Precis som du lagt upp det med skjuts och restaurangbesök, har min mamma många gånger servat min son och olika kompisar/flickvänner. Hon skjutsade dem till Köpenhamn för olika konserter, och de sov alla i lånad lägenhet. Ett jättebra system som gav ungdomarna stor frihetskänsla medan konserten är, och ändå trygghet efteråt. Det kan ju vara fylla på stan etc, som de inte bör behöva hantera helt själva (beroende på ålder).
 
Sv: Mitt ansvar?

Och här kommer då en ny twist: Tydligen har Ks föräldrar sagt att hon bara får gå om jag följer med på konserten. Jaha? Borde det inte vara någon av dem som hostar upp 375 kr för biljetten och går eftersom det är de som inte litar på sitt barn?

I alla fall så bönade min dotter om att jag ska ringa och prata med dem så att K får åka ändå. Så visst kan jag göra det. Om K kan ge mig ett telenummer som fungerar.

Men är inte alltihop lite märkligt?

Då gav dina misstankar dig rätt.;)

Självklart får Ks föräldrar själva gå på konserten om de anser att deras dotter behöver en vuxen som håller koll.

Personligen hade jag inte gått med på att försöka övertala Ks föräldrar att låta henne gå utan vuxen. Den saken får hon föra själv tycker jag.
 
Sv: Mitt ansvar?

Och här kommer då en ny twist: Tydligen har Ks föräldrar sagt att hon bara får gå om jag följer med på konserten. Jaha? Borde det inte vara någon av dem som hostar upp 375 kr för biljetten och går eftersom det är de som inte litar på sitt barn?

I alla fall så bönade min dotter om att jag ska ringa och prata med dem så att K får åka ändå. Så visst kan jag göra det. Om K kan ge mig ett telenummer som fungerar.

Men är inte alltihop lite märkligt?

Helt fantastiskt märkligt:eek:
Vad tror de egentligen? att du ska vara barnvakt till deras dotter och att du tycker att det är så fantastiskt kul att du dessutom vill betala för det?

Välkommen till verkligheten skulle jag vilja säga till dessa människor, undrar i vilken värld de lever i? Tror de verkligen att någon annan vill ta hand om deras barn när de inte vill själva?

Jag förstår att du för din dotters skull kommer ringa dem men ska du gå på konserten och vara barnvakt till deras barn så får de allt betala dej för det och givetvis får de betala biljetten med tycker jag. Räcker det inte med att du kör dem dit och hem utan att ta betalt (antar jag)?

Jag tycker ärlig talat synd om deras barn som "måste" smyga för att få göra något för jag kan ju lova att hon har sagt att du kommer följa med...

Tänk om människor insåg att det är när barnen är små som man lägger grunden för hur deras tonår och frigörelse kommer att bli. Det är försent när de redan är i tonåren att skapa ärliga relationer, det måste man ju ha gjort långt tidigare. Jag blir så trött ibland:crazy:

Jag kan inte låta bli utan tycker lite synd om dej som hamnat mitt i den här soppan men jag tycker att du är guld som ställer upp så mycket för din dotter:love:
 
Sv: Mitt ansvar?

Fast Ks förändrar lär väll antagligen inte tänkt att "ska du gå så får hennes mamma följa med och passa dig" det hela lär ju snarare ha gått till så att K har sagt till sina föräldrar att "snälla kan inte jag få gå, hennes mamma är ju med" och så har dom sagt ok.
I deras värld så finns det ju ingen anledning att komma på tanken att betala för en biljett som du ändå skulle köpt... deras dotter fick du ju bara med "på köpet" när du ändå skulle dit och passa din dotter.
Sen att fallet inte var så är ju DERAS problem, om dom verkligen inte vill att deras dotter ska gå utan vuxet sällskap på konserten så är det faktiskt deras ansvar att se till att hon inte gör det... För allvarligt talat, alla ungdommar försöker ju lura sina föräldrar till sådant de inte får, men vill göra. Är föräldrarna så naiva att dom inte fattar det så kan man ju tycka att de får skylla sig själva....

Men jag tycker det var bra att du ringde, om du får tag i dem, säg då att det vore bra om DOM i fortsättningen tog kontakt med dig om det var något speciellt de hade på hjärtat inför att flickorna ska träffas och så lämnar du ditt mobilnummer till dem.. Då ligger bollen hos dem i fortsättningen så slipper DU jaga och ta ansvar för att deras dotter inte försöker lura dem.
 
Sv: Mitt ansvar?

För allvarligt talat, alla ungdommar försöker ju lura sina föräldrar till sådant de inte får, men vill göra. Är föräldrarna så naiva att dom inte fattar det så kan man ju tycka att de får skylla sig själva....

Du kan kalla mig naiv om du vill men jag har aldrig haft någon sådan konflikt med min dotter. Hon har rejält svängrum med (mig som ständig backup), och hon har faktiskt aldrig försökt lura till sig något. Vill hon göra något som ligger utanför det vanliga försöker vi förhandla och ordna det på ett bra sätt.
 
Sv: Mitt ansvar?

Jag har alltså inte lyckats få tag på Ks föräldrar ännu.

Jag tänker bara säga som det är, jag kör, jag finns i närheten, det är ett bra ställe och baren är stängd under konserten. Inget annat. Jag ska inte övertala, bara berätta fakta. Sen får de avgöra hur de vill göra.
 
Sv: Mitt ansvar?

Du kan kalla mig naiv om du vill men jag har aldrig haft någon sådan konflikt med min dotter. Hon har rejält svängrum med (mig som ständig backup), och hon har faktiskt aldrig försökt lura till sig något. Vill hon göra något som ligger utanför det vanliga försöker vi förhandla och ordna det på ett bra sätt.

Nu skrev ju du i din andra tråd att din dotter och K inte riktigt hörde till kategorin värstingar ^^ och det skiljer ju sig mycket över personen det faktiskt handlar om... hade din dotter vart någon annan hade du kanske inte litat på henne på samma sätt. Men jag har svårt att se att även fast min dotter generellt var en ängel så hade jag aldrig trott att hon aldrig skulle fatta ett dåligt beslut eller testa gränserna för det.

Jag fick göra väldigt mycket för mina föräldrar också och min mamma kunde lita på att jag inte var den som hittade på hyss. Men jag minns när jag var liten under 10, så ville jag och min kompis göra något, vad minns jag inte, men vi bestämde båda oss för att springa in och fråga och kom överens om "fråga och säg att jag fick" fast än att vi inte ens visste om den andra fick. Förstår du?
I tonåren så var jag borta längre på kvällarna än jag fick när jag sov borta hos kompisar osv.. ändå var jag väääldigt skötsam och verkligen igen som hamnade i trubbel på något sätt.
Din dotter kanske är väldigt skötsam och du kan kanske verkligen lita på henne. Men jag tycker att det är dumt och faktiskt naivt att tro att det aldrig skulle hända och att hon alltid skulle sköta sig. Däremot inte sagt att man ska gå runt och misstro sina barn hela tiden och låsa in dem. Min mamma förklarade det fint för mig när jag var yngre, "jag vet att du inte sätter dig i bråk och jag litar på dig att du kan uppföra dig, men jag litar inte på dina kompisar och på de som ni ströter på" och det gjorde hon verkligen rätt i. För även om jag verkligen inte umgicks med några värstingar så skötte sig mina kompisar väldigt illa jämfört med vad jag gjorde.

Vad händer den dagen din dotter kommer och ber om lov för att göra något du verkligen verkligen inte vill att hon ska göra? Möter du henne halvvägs då ändå? Det hör iof inte till diskussionen öht så det behöver du inte svara på..
Men jag tycker tyvärr att det är naivt av Ks föräldrar att lita blint på sin dotter att du kommer finnas på plats. Om det är SÅ viktigt för dem, hade iaf JAG ringt och kollat med dig om det handlade om min dotter. Ffa eftersom du är mer eller mindre en främmande människa för dem... De känner inte dig och vet inte vad du har för värderingar osv osv och tydligen så skiljer det sig ju också med tanke på att du släpper iväg din dotter ensam men inte dom. Att ni har olika åsikter om vissa saker har ju redan visat sig med tiderna så jag tycker absolut att dom är dumma som inte dubbelkollar. Det har faktiskt med deras dotter och göra... Hade dom däremot inte tyckt att det var så vansinnigt viktigt så då kan jag ju förstå dem att de kanske inte kollar lika stenhårt.
 
Sv: Mitt ansvar?

Skötsam och skötsam, hon hittar väl på en del bus, men eftersom vi har en bra dialog och närhet så har vi aldrig haft några problem. Därmed inte sagt att det inte kommer att uppstå, men jag tror att eftersom vi har så lik grundtanke och värderingar så slipper vi mycket sånt. Min dotter är en metalhead som spelar i band med ett gäng killar och luffsar runt i skinnjacka och jeans och drömmer om en cool tatuering. Hon är inte en väldrillad robot.;)
 
Sv: Mitt ansvar?

Varför skulle alla ungdomar försöka lura sin föräldrar? Jag litar på min dotter (och min son men han är vuxen nu) men för den sakens skull så tror jag ju inte att hon aldrig skulle kunna hamna i trubbel, saken är ju den att om det händer så är hon ju öppen med det. Hon har ingen andledning att smyga eller dölja det hon har gjort utan är ärlig också löser vi det då. Men litar på henne gör jag och jag har en rak och öppen komunikation med henne.
 
Sv: Mitt ansvar?

För allvarligt talat, alla ungdommar försöker ju lura sina föräldrar till sådant de inte får, men vill göra. Är föräldrarna så naiva att dom inte fattar det så kan man ju tycka att de får skylla sig själva....

Jag hade heller aldrig några sådana konflikter med mina föräldrar...
 
Sv: Mitt ansvar?

Jag hade heller aldrig några sådana konflikter med mina föräldrar...

Vi hade heller aldrig några konflikter om det. Det var bara något som hände (om ändå väldigt sällan för mig jämfört med mina kompisar) och min mamma har fått reda på det efteråt, men vi har aldrig haft några konflikter om det eftersom min mamma då helt enkelt inte hade en aning om det. Och jo, jag och min mamma hade en väldigt öppen relation och min mamma visste nog mer än dubbelt så mycket om mig mot vad mina kompisars föräldrar visste om dem.
 
Sv: Mitt ansvar?

*raderat***
 
Senast ändrad av en moderator:

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 841
Senast: Anonymisten
·
Kultur Tänkte att vi kunde ha en tråd för livemusik under året, pepp inför och recensioner när man varit iväg. Kanske man kan möta upp någon...
2 3
Svar
44
· Visningar
2 944
Senast: Piglet
·
L
  • Artikel Artikel
Dagbok Denhär berättelsen börjar i december året 2006. Det var en mamma en pappa och deras lilla bebis som var i himlen. Dom skulle få en till...
2
Svar
37
· Visningar
2 976
Senast: manda
·
Relationer Med inspiration från pepps tråd om att gå på barnkalas för vänners barn, jag har ett dilemma och vet inte om det är jag som resonerar...
2 3
Svar
53
· Visningar
7 382
Senast: Kiwifrukt
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp