Sv: Mitt ansvar?
Du kan kalla mig naiv om du vill men jag har aldrig haft någon sådan konflikt med min dotter. Hon har rejält svängrum med (mig som ständig backup), och hon har faktiskt aldrig försökt lura till sig något. Vill hon göra något som ligger utanför det vanliga försöker vi förhandla och ordna det på ett bra sätt.
Nu skrev ju du i din andra tråd att din dotter och K inte riktigt hörde till kategorin värstingar ^^ och det skiljer ju sig mycket över personen det faktiskt handlar om... hade din dotter vart någon annan hade du kanske inte litat på henne på samma sätt. Men jag har svårt att se att även fast min dotter generellt var en ängel så hade jag aldrig trott att hon aldrig skulle fatta ett dåligt beslut eller testa gränserna för det.
Jag fick göra väldigt mycket för mina föräldrar också och min mamma kunde lita på att jag inte var den som hittade på hyss. Men jag minns när jag var liten under 10, så ville jag och min kompis göra något, vad minns jag inte, men vi bestämde båda oss för att springa in och fråga och kom överens om "fråga och säg att jag fick" fast än att vi inte ens visste om den andra fick. Förstår du?
I tonåren så var jag borta längre på kvällarna än jag fick när jag sov borta hos kompisar osv.. ändå var jag väääldigt skötsam och verkligen igen som hamnade i trubbel på något sätt.
Din dotter kanske är väldigt skötsam och du kan kanske verkligen lita på henne. Men jag tycker att det är dumt och faktiskt naivt att tro att det aldrig skulle hända och att hon alltid skulle sköta sig. Däremot inte sagt att man ska gå runt och misstro sina barn hela tiden och låsa in dem. Min mamma förklarade det fint för mig när jag var yngre, "jag vet att du inte sätter dig i bråk och jag litar på dig att du kan uppföra dig, men jag litar inte på dina kompisar och på de som ni ströter på" och det gjorde hon verkligen rätt i. För även om jag verkligen inte umgicks med några värstingar så skötte sig mina kompisar väldigt illa jämfört med vad jag gjorde.
Vad händer den dagen din dotter kommer och ber om lov för att göra något du verkligen verkligen inte vill att hon ska göra? Möter du henne halvvägs då ändå? Det hör iof inte till diskussionen öht så det behöver du inte svara på..
Men jag tycker tyvärr att det är naivt av Ks föräldrar att lita blint på sin dotter att du kommer finnas på plats. Om det är SÅ viktigt för dem, hade iaf JAG ringt och kollat med dig om det handlade om min dotter. Ffa eftersom du är mer eller mindre en främmande människa för dem... De känner inte dig och vet inte vad du har för värderingar osv osv och tydligen så skiljer det sig ju också med tanke på att du släpper iväg din dotter ensam men inte dom. Att ni har olika åsikter om vissa saker har ju redan visat sig med tiderna så jag tycker absolut att dom är dumma som inte dubbelkollar. Det har faktiskt med deras dotter och göra... Hade dom däremot inte tyckt att det var så vansinnigt viktigt så då kan jag ju förstå dem att de kanske inte kollar lika stenhårt.