Missnöjd är människan.

[sjoberga]

Ja, jag menade inte begravningen, jag menade begravningsplatsen. Även minneslunden sköts ju om av kyrkan. Jag vill absolut ha borgerlig begravning, det är min önskan.

Nyfiken: Måste man ens ha en begravningsplats? Kan inte askan eller frystorkningen få tas om hand på bästa möjliga miljövänliga sätt? Eller är det fortfarande reglerat?

 

[escodobe]

Nyfiken: Måste man ens ha en begravningsplats? Kan inte askan eller frystorkningen få tas om hand på bästa möjliga miljövänliga sätt? Eller är det fortfarande reglerat?

Med tillstånd fårman sprida askan i havet. Inte för nära land Bara.

 

[Dentaku]

Precis. Man gifter sig inför en Gud som prästen som står bredvid har vigt sitt liv åt att tjäna.

Därför tycker jag det är synnerligen respektlöst att stå där och ljuga honom och de andra rakt upp i ansiktet, genom att delta i ceremonin som om man hade en likartad gudstro.

Honom?

Vi kommer att gifta oss kyrkligt. Jag är troende, min blivande man ateist. Att det blev kyrkligt var inte självklart men känns rätt för oss båda, för att inte tala om att det känns svårt att tänka sig en vigselförrättare vi hellre skulle ha än prästen som ska viga oss. Och hon är fullt medveten om min blivande mans avsaknad av gudstro.

 

[Trani]

Och hon är fullt medveten om min blivande mans avsaknad av gudstro.

Kyrkan har så slapp attityd mot kättare nu för tiden.

 

[Trani]

Nyfiken: Måste man ens ha en begravningsplats? Kan inte askan eller frystorkningen få tas om hand på bästa möjliga miljövänliga sätt? Eller är det fortfarande reglerat?

Får man ens frystorkas? Det var ju en del prat om det för några år sedan men jag vet inte om det har gått igenom? (Finns/fanns en kropp som har legat och väntat i några år på att det skulle godkännas.)

 

[Amha]

Med tillstånd fårman sprida askan i havet. Inte för nära land Bara.

Du får sprida askan på land också om du har mark till det. Gissar att man inte får strö ut "döda människor" hur som helst på andras mark dock

 

[sjoberga]

Honom?

Vi kommer att gifta oss kyrkligt. Jag är troende, min blivande man ateist. Att det blev kyrkligt var inte självklart men känns rätt för oss båda, för att inte tala om att det känns svårt att tänka sig en vigselförrättare vi hellre skulle ha än prästen som ska viga oss. Och hon är fullt medveten om min blivande mans avsaknad av gudstro.

Föll i den patriarkala fällan då alla präster jag sett viga varit män.

Då är det en annan sak. Men då bör prästen också visa respekt genom att inte avtvinga mannen löften mot Gud utan hitta en lämplig väg.

 

[Boj]

Min stallhyra är vit. Det finns en anställd med vit lön i stallet.

Ja det finns mycket svart och grått i stallbranschen men man behöver inte dra alla över en kam

Vet du det säkert? Att den anställda har vit lön, har det alltid varit så eller kan det vara så att tidigare anställda haft det på annat sätt?

 

[sjoberga]

Du får sprida askan på land också om du har mark till det. Gissar att man inte får strö ut "döda människor" hur som helst på andras mark dock

Då är det alltså viktigt att äga mark vid sitt frånfälle om man inte vill riskera att placeras hos kyrkan, intressant. Synd bara att kremering är enda alternativet, det är inte en särskilt perfekt metod.

 

[Amha]

Då är det alltså viktigt att äga mark vid sitt frånfälle om man inte vill riskera att placeras hos kyrkan, intressant. Synd bara att kremering är enda alternativet, det är inte en särskilt perfekt metod.

Så är det nog. Eller så får du flirta med någon anhörig med mark.

 

[Dentaku]

Föll i den patriarkala fällan då alla präster jag sett viga varit män.

Då är det en annan sak. Men då bör prästen också visa respekt genom att inte avtvinga mannen löften mot Gud utan hitta en lämplig väg.

Om man väljer att gifta sig kyrkligt kan man väl inte påstås vara tvingad till något? Om min sambo skulle tycka att det var så jobbigt att prästen sa "inför Gud"(vigsellöftena innehåller ju inget sådant) så hade han garanterat velat att vi skulle gift oss borgerligt.

 

[Lena Furberg]

Nyfiken: Måste man ens ha en begravningsplats? Kan inte askan eller frystorkningen få tas om hand på bästa möjliga miljövänliga sätt? Eller är det fortfarande reglerat?

För att fortsätta på snedspåret i tråden: Jag undrar vad som händer om man struntar i bestämmelserna och gör som man vill? Min mamma dog väldigt plötsligt och hennes önskan, sista gången jag pratade med henne, var att få komma hem igen (hon låg på sjukhus), vilket jag lovade. Efter sin död ville jag åtminstone få ta hem hennes urna och ställa den på köksbordet i huset en sista gång, lite symboliskt så att säga. Men det gick INTE för sig, att ens låna hem urnan en stund innan vi satte ner den i jorden. Ändå var vi helt ensamma vid urnsättningen - vad hade hänt om jag bara kört hem med urnan? Kanske rentav öppnat den och spridit askan i hennes trädgård för att sen begrava en tom urna? Hade jag blivit åtalad? Om någon fått reda på mitt otyg, alltså.
När urnan skulle gravsättas, behövde vi en ny gravsten eftersom pappas sten inte rymde hennes namn. Pappas sten var en fin granitsten som han själv burit hem från skogen en gång. Vi ville ta hem den och kasta den i älven som flyter nedanför vårt hus, ute i strömfåran i mitten där det är djupt. Men det gick verkligen inte heller för sig - tänk om någon dykare en dag skulle simma förbi och få se en gravsten, vilken chock? Sa man.... Så den fina stenen hamnade på nån slags uppsamlingsplats där den senare skulle krossas.
Oki, trådkapning.... Men nån liten smidighet tycker jag kyrkan kunde visa. Vissa ramar måste givetvis finnas, men med lite samtal och överenskommelse borde sånt gå att lösa. Tycker jag.

 

[Dentaku]

Oki, trådkapning.... Men nån liten smidighet tycker jag kyrkan kunde visa. Vissa ramar måste givetvis finnas, men med lite samtal och överenskommelse borde sånt gå att lösa. Tycker jag.

Det är nog inte kyrkan som ska anklagas för att vara osmidig, åtminstone vad gäller askspridning så är det reglerat i lag.

 

[Snurrfian]

För att fortsätta på snedspåret i tråden: Jag undrar vad som händer om man struntar i bestämmelserna och gör som man vill? Min mamma dog väldigt plötsligt och hennes önskan, sista gången jag pratade med henne, var att få komma hem igen (hon låg på sjukhus), vilket jag lovade. Efter sin död ville jag åtminstone få ta hem hennes urna och ställa den på köksbordet i huset en sista gång, lite symboliskt så att säga. Men det gick INTE för sig, att ens låna hem urnan en stund innan vi satte ner den i jorden. Ändå var vi helt ensamma vid urnsättningen - vad hade hänt om jag bara kört hem med urnan? Kanske rentav öppnat den och spridit askan i hennes trädgård för att sen begrava en tom urna? Hade jag blivit åtalad? Om någon fått reda på mitt otyg, alltså.
När urnan skulle gravsättas, behövde vi en ny gravsten eftersom pappas sten inte rymde hennes namn. Pappas sten var en fin granitsten som han själv burit hem från skogen en gång. Vi ville ta hem den och kasta den i älven som flyter nedanför vårt hus, ute i strömfåran i mitten där det är djupt. Men det gick verkligen inte heller för sig - tänk om någon dykare en dag skulle simma förbi och få se en gravsten, vilken chock? Sa man.... Så den fina stenen hamnade på nån slags uppsamlingsplats där den senare skulle krossas.
Oki, trådkapning.... Men nån liten smidighet tycker jag kyrkan kunde visa. Vissa ramar måste givetvis finnas, men med lite samtal och överenskommelse borde sånt gå att lösa. Tycker jag.

Det låter som om ni stötte på någon paragrafryttare... Min mamma fick hämta sin pappas urna vid krematoriet, det konstaterade hon blev lite märkligt, hur hanterar man sin förälders aska? Hon tyckte inte att hon kunde stoppa det i bagaget, så hon satte den tillslut i framsätet och satte fast det i säkerhetsbältet.
Nu känner jag till personalen i kyrkan rätt bra så jag har svårt att se att om jag önskade att ta hem askan för ett avsked att det skulle vara ett problem, antagligen skulle jag få lova att inte sprida ut den hemma men jag tror inte att de skulle kolla.
Skulle någon annan däremot upptäcka att jag hade spridit askan någonstans utan tillstånd så tror jag att det blir problem med lagen, men jag vågar inte säga hur hårda straff det är. Jag kan tänka mig att det beror på omständigheter. Men jag har läst om ett par fall där anhöriga ha ansökt om att få sprida askan men fått nej...

 

[Dentaku]

Jag kollade lagen och faktum är att där står:

13 § I avvaktan på gravsättningen skall askan förvaras av en innehavare av krematorium.
Askan får även förvaras av huvudmannen för begravningsverksamheten på den ort där askan skall gravsättas eller, om platsen för gravsättningen inte är bestämd, av huvudmannen för begravningsverksamheten på den ort där den avlidne senast var folkbokförd. Lag (1999:306).

Så åtminstone i teorin gjorde man helt rätt. Men jag håller med om att det känns väldigt stelbent.

 

[sjoberga]

Om man väljer att gifta sig kyrkligt kan man väl inte påstås vara tvingad till något? Om min sambo skulle tycka att det var så jobbigt att prästen sa "inför Gud"(vigsellöftena innehåller ju inget sådant) så hade han garanterat velat att vi skulle gift oss borgerligt.

Jag håller med om att om man är transparent och öppen från båda håll så är det väl (nästan) upp till varje präst och varje par hur man vill göra. Men jag tycker fortfarande att det är trist att se den teater det blir, med mitt nästan så menar jag att det finns fler i församlingen vars tro ska respekteras än prästens. Ceremonin innehåller väldigt mycket gudstro och implicit accepterande av Gud.

Ett exempel på hur det brukar gå till:
Prästen säger följande:
"
Inför Guds ansikte är vi samlade till vigsel mellan er två, NN och NN. Vi är här för att be om Guds välsignelse över er och för att dela er glädje.

"Inför Gud och i denna församlings närvaro frågar jag dig, NN: Vill du ta NN till din hustru/man och älska henne/honom i nöd och lust"?
När båda två svarat "JA" överlämnas ringen/ringarna till prästen som välsignar dem. Om marskalken har hand om ringen/ringarna räcker han dem först till brudgummen som i sin tur överlämnar ringarna/ringen till prästen som säger:

"Gud, du som är alltings skapare och Herre, välsigna NN och NN i deras äktenskap. Låt dessa ringar/denna ring för dem vara tecknet på deras löften om ömsesidig kärlek och trohet. Genom Jesus Kristus, din Son vår Herre". Församlingen svarar "Amen".

"Ni har nu ingått äktenskap med varandra och bekräftat detta inför Gud och denna församling. Ni är nu man och hustru. Må Herren vara med er och leda er i sin sanning nu och alltid".
"

För mig känns det som väldigt mycket teater om man går in i en sådan ceremoni utan att dela något av den gudstro som ceremonin är baserad på och respektlöst mot prästen och församlingen.

MEN som sagt, prästen kan ju hitta en annan utformning när frågorna ställs till den som inte är troende.

Och det är min åsikt i ämnet :-)

 

[Dentaku]

För mig känns det som väldigt mycket teater om man går in i en sådan ceremoni utan att dela något av den gudstro som ceremonin är baserad på och respektlöst mot prästen och församlingen.

MEN som sagt, prästen kan ju hitta en annan utformning när frågorna ställs till den som inte är troende.

Och det är min åsikt i ämnet :-)

Men nu vet A) Min sambo exakt hur en vigselakt i Svenska kyrkan går till B) Prästen att min sambo inte är troende. Jag tycker snarare att det vore respektlöst mot mig och prästen om man då började ändra i en av kyrkan fastställd vigselordning för att en person utan gudstro ändå väljer att gifta sig kyrkligt. Jag tror(och hoppas) att man faktiskt inte kan ändra de inslagen bara för att göra de som vill gifta sig i kyrkan "men utan massa prat om Gud" nöjda. Däremot vet jag att den här prästen inte är särskilt konservativ i de delar av vigselakten som hon själv väljer hur hon ska lägga upp, de anpassar hon efter paret som gifter sig. Hon har t ex talat om den apokryfiske aposteln Dave Gahan, om jag inte minns helt galet.

 

[TomasN]

Precis. Man gifter sig inför en Gud som prästen som står bredvid har vigt sitt liv åt att tjäna.

Därför tycker jag det är synnerligen respektlöst att stå där och ljuga honom och de andra rakt upp i ansiktet, genom att delta i ceremonin som om man hade en likartad gudstro.

En förutsättning tycker jag är att man är med i kyrkan där man gifter sig. Alternativt gör en överenskommelse med den kyrkan och med prästen som håller i ceremonin. Prästen brukar inte ha hårda krav på strikt religiösitet och jag har svårt att se det respektlösa så länge man är ärlig med prästen i de samtal man har inför vigseln.

Jag tycker det är respektlöst att ifrågasätta människors val när det gäller vigslar och andra privata saker som du faktiskt inte har med att göra. Varför är det ett problem för dig överhuvudtaget?

 

[sjoberga]

En förutsättning tycker jag är att man är med i kyrkan där man gifter sig. Alternativt gör en överenskommelse med den kyrkan och med prästen som håller i ceremonin. Prästen brukar inte ha hårda krav på strikt religiösitet och jag har svårt att se det respektlösa så länge man är ärlig med prästen i de samtal man har inför vigseln.

Jag tycker det är respektlöst att ifrågasätta människors val när det gäller vigslar och andra privata saker som du faktiskt inte har med att göra. Varför är det ett problem för dig överhuvudtaget?

Jag tycker att många val som människor gör kan innehålla drag av respektlöshet mot andra. Den åsikten kommer jag fortsätta att ha även om jag tillfullo respekterar varje människas rätt att göra de val man vill. Det vore konstigt om man inte kunde framföra åsikter i olika ämnen i ett diskussionsforum. De allra flesta ämnen handlar om privata saker på ett eller annat sätt. Jag har inte mer rätt än någon annan, utan argumenterar bara för min ståndpunkt.

Jag tycker till exempel att det är fel att familjer väljer att låta kvinnan ta hela föräldraledigheten pga de effekter det för med sig, likväl respekterar jag varje familjs rätt att planera det som man vill utifrån sina egna tankar och förutsättningar. Jag kommer inte att sluta att framföra den åsikten bara för att den berör ett privat livsval.

Jag förstår inte riktigt vad du är ute och fiskar efter.

I ämnet tycker jag att det finns en stor respektlöshet i att spela teater i kyrkan inför människor som har en gudstro. Snäppet värre blir det om man hycklar med sin tro och inte är ärlig mot prästen heller. Men jag respekterar att man både tycker annorlunda och gör helt annorlunda.

 

[marshall]

Jag håller med om att om man är transparent och öppen från båda håll så är det väl (nästan) upp till varje präst och varje par hur man vill göra. Men jag tycker fortfarande att det är trist att se den teater det blir, med mitt nästan så menar jag att det finns fler i församlingen vars tro ska respekteras än prästens. Ceremonin innehåller väldigt mycket gudstro och implicit accepterande av Gud.

Ett exempel på hur det brukar gå till:
Prästen säger följande:
"
Inför Guds ansikte är vi samlade till vigsel mellan er två, NN och NN. Vi är här för att be om Guds välsignelse över er och för att dela er glädje.

"Inför Gud och i denna församlings närvaro frågar jag dig, NN: Vill du ta NN till din hustru/man och älska henne/honom i nöd och lust"?
När båda två svarat "JA" överlämnas ringen/ringarna till prästen som välsignar dem. Om marskalken har hand om ringen/ringarna räcker han dem först till brudgummen som i sin tur överlämnar ringarna/ringen till prästen som säger:

"Gud, du som är alltings skapare och Herre, välsigna NN och NN i deras äktenskap. Låt dessa ringar/denna ring för dem vara tecknet på deras löften om ömsesidig kärlek och trohet. Genom Jesus Kristus, din Son vår Herre". Församlingen svarar "Amen".

"Ni har nu ingått äktenskap med varandra och bekräftat detta inför Gud och denna församling. Ni är nu man och hustru. Må Herren vara med er och leda er i sin sanning nu och alltid".
"

För mig känns det som väldigt mycket teater om man går in i en sådan ceremoni utan att dela något av den gudstro som ceremonin är baserad på och respektlöst mot prästen och församlingen.

MEN som sagt, prästen kan ju hitta en annan utformning när frågorna ställs till den som inte är troende.

Och det är min åsikt i ämnet :-)

Jag tycker inte det. visst finns det kvar gamla "religiösa tokfanatiker" i svenska kyrkan men att kyrkan inte står och stampar sig fast vid gamla skrifter tycker jag är positivt och att kyrkan öppnat sig! Det är utveckling.
Kyrkan ska inte döma någon eller stänga ute någon.Jag är inte troende på något vis-men har ganska mycket samarbete med svenskakyrkan.

Dels kan "tron" förändras genom åren, beror på vad en del människor går igenom. Mött många inte minst som kvinnojourstödjare som efter livskriser, missbruk eller annat blivit troende. Men även i en vanlig dödlig så kan gudstro komma och gå.
Varför ska man stängas ute om man inte tror på gud?
Vet också präster som inte tror enligt bibelns gud utan mer tror på en andligt kraft/energi.
Alltså som de flesta "troende " i sverige.